Alla inlägg den 10 maj 2012

Av xenia alpkut - 10 maj 2012 17:58

 
ANNONS
ANNONS
Av xenia alpkut - 10 maj 2012 17:31

Foto: Peder Hasslev


Familjedagen på Kolmården slutade i kaos då en av vargarna attackerade en 15-årig flicka.

– Hon fick panik och betedde sig därefter, då bet en av vargarna henne, säger Mats Höggren, zoologisk chef på djurparken, till Norrköpings tidningar.

Flickan besökte Kolmården med sin familj. Tillsammans med en anställd fick de gå in till vargarna utanför djurparkens öppettider. Tanken var att de skulle få en speciell upplevelse.

Och nog blev upplevelsen unik alltid. Vargarna reagerade på flickans rädsla - och en av dem attackerade och bet henne i låret.

Enligt Norrköpings tidningar larmade djurskötaren som var med genast ambulans. Flickan fördes först till lasarettet i Norrköping, och sedan till Universitetssjukhuset i Linköping för att sys och få antibiotikabehandling.

Ska se över rutinerna

Nu ska hon dock vara på benen igen enligt uppgift till tidningen. Kolmården ska se över rutinerna för besöken hos vargarna.

På djurparken finns en inhägnad där besökare får gå in. Eventuellt kommer åldersgränsen på 15 år att höjas, och besökare ska kontrolleras noggrannare för vargrädsla innan de släpps in.

Av xenia alpkut - 10 maj 2012 14:46

LIANGJIADIAN/SHANGHAI När sexårige Cai Rongshen börjar arbeta kommer han att ha åtta personer att försörja. Kinas ettbarnspolitik kräver varje dag ett högt pris i form av aborter, bortskämda ensambarn och en stundande befolkningskris där allt färre unga ska försörja en åldrande befolkning.

För Zao Zhonghe har ettbarnspolitiken inneburit böter på över en årsinkomst. För sexårige Cai Rongshen betyder politiken stress – snart ska han försörja släkten. Och reglerna bidrar till att det i Kina finns 40 miljoner fler män än kvinnor.
35 år av centralstyrd familjeplanering och ettbarnspolitik i Kina har satt sina spår. Kinas städer har fått en hel generation av bortskämda ensambarn. Varje år aborteras fem miljoner flickfoster – när man bara får ha ett barn föredrar de flesta en pojke. Och för den som bryter mot reglerna är böterna skyhöga. 
Längs vägen mot ungkarlsbyn Liangjiadian syns familjeplaneringspropagandan som auktoritära färgklickar i det annars bleka, dammiga landskapet. Vitmålade tecken på klarblå bakgrund täcker murar och skolor. ”Ekonomisk utveckling kräver ettbarnspolitik.” 


När ettbarnspolitiken infördes 1979 hade Kina en fjärdedel av jordens befolkning, trots ytan bara var 7 procent av jordens. Sedan dess kan en stor del av Kinas utveckling tillskrivas ettbarnspolitiken. Enligt myndigheterna har den hindrat att ett antal motsvarande hela USA:s befolkning fötts. 


Sedan ultraljudsteknik blev tillgänglig på landsbygden har politiken även blivit en bidragande orsak till att det finns 40 miljoner fler män än kvinnor i Kina. Medan det i resten av världen föds 103–107 pojkar på 100 flickor, föds det i Kina 119 pojkar på 100 flickor. 
I ungkarlsbyn Liangjiadian går det nästan två män på varje kvinna. 

”Befolkningskontrollen utvecklar ekonomin, levnadsstandarden och samhället” förkunnar en blänkande vit plåtskylt på det skrangliga skolhuset i Liangjiadian. I ett lerfärgat hus mittemot bor ungkarlen Yue Lijun. 
Här inne har jordgolvet tunna rispor av morgonens kvasttag. Ett tjockt blommigt täcke är noggrannt ihopvikt vid sidan av den stora sängen. På ena väggen hänger ett ensamt foto av Yue Lijuns framlidna mor. 
– Sedan mina föräldrar dog har jag varit ensam. Om jag hade haft en fru hade vi kunnat dela på arbetet, säger 59-årige Yue Lijun och erbjuder oss varmt dricksvatten ur en bleckmugg från den avlånga ugnen som står bredvid sängen. 
– Det finns inga barn i den här byn så ingen vill bo kvar, säger Yue Lijun och blickar ut över det som en gång var byns skolgård. Skolan stängdes i våras eftersom det bara fanns fem elever.

I såväl Lianjiadian som i grannbyarna finns ett överskott på ungkarlar. Experter menar att ett samhälle med många män kan leda till trafficking, ökad risk för mentala störningar, kidnappningar och prostitution, och därmed även sexuellt överförbara sjukdomar. Det är inget vi nämner för Yue Lijun. 
– Det är tungt att leva ensam, men jag har vant mig, säger han. Det enda jag oroar mig för är hur det ska bli när jag blir äldre.
Byledaren Yue Lifang säger att många äldre ungkarlar i Liangjiadian (som föddes långt innan ettbarnspolitiken infördes) har förblivit ogifta för att de inte hade råd med ett bröllop. Kvinnorna gifte sig rikt i stan, medan männen blev kvar. 
På 80- och 90-talen blev det dessutom allt vanligare bland bondefamiljerna i Shanxiprovinsens karga bergstrakter att välja bort döttrar sedan ultraljudsteknik gjorde det möjligt att se barnets kön. Enligt International Planned Parenthood Federation utförs sju miljoner aborter i Kina varje år och 70 procent av dem är av flickfoster. Varje år föds det 10 000 fler pojkar i den här provinsen.

Därför kan ett liv som i Liangjiadian bli verklighet för Shanxiprovinsens 100 000 potentiella ungkarlar. 
Den kandadensiska antropologen Laurell Bossen menar att det enda sättet att få bukt på den sneda könsfördelningen i Kina är att få ett kvitto på att döttrar också kan ge ekonomisk vinning. I avhandlingen Forty Million Missing Girls – Land, Population Control and Sex Imbalance in Rural China tar hon upp förhållandet mellan möjligheten att ärva mark och den sneda könsfördelningen i Henanprovinsen.
– När familjerna krymper blir föräldrarna mer selektiva med vilket kön deras barn ska ha, säger Laurell Bossen.
– Den främsta orsaken till att kvinnor diskrimineras är att de inte kan ta över marken, säger hon. 

Snedfördelningen när det gäller födslar i Kinas städer, där ett barn är tillåtet, är 113:100. På landsbygden, där två barn tillåts om den första är en flicka, är snedfördelningen 152:100 när det andra barnet föds.
– En lösning är att göra döttrar till en god ekonomisk investering, säger Laurell Bossen.
Hon menar att kampanjer där familjer med en dotter får lägre skolavgifter och en pension på 800 yuan per år har varit lyckade. En annan lösning är att de flyttar till städerna och tjänar pengar som de skickar hem, säger hon.
Men i Liangjiadian är det just kombinationen av utflytten av kvinnor och de traditionella värderingarna som favoriserar söner som gör att snedfördelningen har blivit ännu värre. 

För 39-åringa Zao Zhonghe innebar ettbarnspolitiken två barn, en straffbot, en abort och en sterilisering i början av nittiotalet. 
Zao Zhonghe blev gravid på nytt när hennes första son var två år. Därmed bröt hon mot två familjeplaneringsregler: bara två barn om det första är en flicka, dessutom måste det vara fyra år mellan barnen. Familjen fick böta 20 procent av sin årsinkomst i sju år. 
– Jag betalade flera hundra första året, säger hon. Jag stod inte ut med tanken på att förlora mitt barn. 
När Zao Zonghe blev gravid för tredje gången gick hon till grannbyns sjukstuga. Men den kvinna som var ansvarig för familjeplaneringen övertygade henne att göra abort, så att familjen skulle undslippa nya böter. 
– Det var mycket pengar för oss på den tiden, säger Zao Zhonghe, som gick med på att sterilisera sig efter aborten. 

120 mil från ungkarlsbyn Liangjiadian har två bortskämda smågrabbar just rivit ner innehållet från en hylla med tuggummi, choklad och salta nötter på snabbköpet Jiadeli nr 238 i Shanghai. 
Shanghai är en av de kinesiska städer där fördelningen mellan nyfödda pojkar och flickor är normal – 107:100. Här har ettbarnspolitiken i stället skapat en monstergeneration av bortskämda barn. 
En vanlig fredag ser man dem vid godishyllan, kassan och kakhyllan. Små kejsare som kräver uppmärksamhet, godis och småpengar av sina mor- eller farföräldrar. Får de inte som de vill rinner krokodiltårar utför kinderna eller så skriker de och slänger sina små trinda, sockerstinna kroppar på golvet.
– Vi vet att ettbarnspolitiken har skapat en ny typ av befolkning som beter sig på ett annorlunda sätt, säger demografiforskaren Peng Xizhe på Fudanuniversitetet.
– Men det är svårt att veta vad som beror på ettbarnspolitiken och vad som beror på att Kina har utvecklats.
Undersökningar visar att barn i kinesiska ettbarnsfamiljer blir allt fetare. Dessutom anklagas de för att vara asociala eftersom de är så hårt pressade av sina föräldrar att lyckas i skolan.
På dagis undervisas numer i konsten i att dela leksaker, men det hjälper inte.

Mittemot snabbköpet Jiadeli nr 234 bor sexåringen Cai Rongshen i en tvårumslägenhet med sin mamma och pappa. Vinterkylan drar in från det öppna fönstret. Cai Rongshen hoppar otåligt mellan datorns interaktiva engelskundervisning och ett mini-mahjongspel. 
För Cai Rongshen betyder ettbarnspolitiken framför allt stress. Trots att han bara går på dagis tar han extralektioner i engelska, teckning och kalligrafi för att samla ihop alla de certifikat som krävs för att komma in på en bra lågstadieskola. 
– I Kina ser vi våra barn som en investering, säger pappa Cai Rui. Om barnet misslyckas har vi föräldrar ingen som försörjer oss när vi blir äldre. 

Som enda barn kommer Cai Rongshen att ha åtta personer att försörja när han börjar arbeta. Då, någon gång runt år 2025, ska hans lön räcka till föräldrar, far- morföräldrar och mostern och hennes man som har valt att inte ha några barn. 
Men just nu är det Cai Rongshens föräldrar som satsar en stor del av sina pengar på sonen. Som statsanställda på ett transportföretag tjänar Cai Rui och Liu Hongzhu en kinesisk medelklasslön på knappt 50 000 yuan om året. 
– Vi lägger ut 20 000 yuan om året på extralektioner, mat, kläder och utbildning till vår son. Bara hans dagis kostar oss 1 000 yuan i månaden, säger Liu Hongzhu, som önskade sig både en pojke och en flicka när hon gifte sig.
– Även om vi fick ha fler barn skulle vi inte ha råd, säger Liu Hongzhu.


Av xenia alpkut - 10 maj 2012 12:27

Den kinesiska ekonomin blomstrar. Särskilt i handelsmeckat Hongkong. 
Men här är baksidan som Kina inte gärna visar upp - hundratals män som bor i burar för att överleva.
Rikedomarna flödar i Hongkong.
Samtidigt blir de fattiga alltfler.
Nu görs en mångmiljardsatsning för att låginkomsttagare ska klara inflationen lättare.
Men alla är inte nöjda med satsningen.

Hundratals män

Chan Kong, som bott i en lägenhetsbur i tio år, får drygt 700 kronor mer att leva på i månaden.
- Det blir knappt nog för att köpa mat. Jag skulle hellre se att de höjde socialbidragen, säger Chan Kong till Reuters.
Hundratals män bor i bur i Hongkong.
Burarna är inhysta i små lägenheter med upp till tolv hyresgäster per rum.
- Det är inte särskilt bekvämt, men vad ska jag göra? säger 62-årige Kong Siu-kau till Reuters.
Kong Siu-kau betalar drygt 900 kronor i månaden för sin bur.
- Det är bättre än att bo på gatan och hyrorna är för höga på andra ställen, säger Kong Siu-kau.

Av xenia alpkut - 10 maj 2012 10:45

 

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Maj 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se