Alla inlägg den 12 juli 2012

Av xenia alpkut - 12 juli 2012 18:07


 


   

Tänder (latin dentes) bildar hos människan och de flesta däggdjur de organ, som är avsedda att bita av födan och i munnen söndertugga den för att på så sätt underlätta dess spjälkning i tarmkanalen.

En tand består av en krona som är den övre synliga delen av tanden och en rot som är den nedre delen av tanden och som fäster i tandköttet och käkbenet. De tre olika lagren består ytterst av emaljen som är kroppens hårdaste vävnad, under denna finns tandbenet (dentin) som utgör den största delen av tanden och därunder pulpan som är försedd med blodkärl och nerver via rötterna. Rötterna är klädda med tandcement som gjuter fast tänderna i parodontalfibrerna för att hålla tanden på plats i käkbenet.


Människan har 20 mjölktänder som man tappar som barn och 28 permanenta tänder som vuxen, eller upp till 32 om alla visdomständer har utvecklats[1]Däggdjuren har framtänder (incisor), hörntänder (canine), premolarer (främre kindtänder) och molarer (bakre kindtänder).


Läran om tänder kallas odontologi. Läran om tandreglering kallas ortodonti.


En retinerad tand är en fullt utvecklad tand som inte har erupterat (brutit fram). Vanligtvis erupterar tänder när kronan är färdigutvecklad, men rötterna under utveckling.


Benämningar [redigera]


 

I det vanligaste internationella systemet för att namnge tänderna betecknar man tänderna med siffror. Bettet delas in i fyra kvadranter enligt följande. Höger överkäke motsvaras av siffran 1, vänster överkäke av siffran 2, vänster underkäke av siffran 3 och höger underkäke av siffran 4. Därefter lägger man till siffran som motsvarar den tand det är frågan om, räknat från framtänder och inåt i munnen. Tand nummer 28 är, i förekommande fall, vänster överkäkes sista tand, det vill säga den tredje molaren (visdomstanden).[2]


Man kan även utvidga tvåsiffersystemet med siffrorna 5-6-7-8 för respektive mjölktänder, så att "61" motsvarar vänster överkäkes framtand för barn med mjölktänder.


Efter ett äldre system sätter man plus framför överkäke och minus framför underkäke, och kallar dem efter latinets vänster (sinister) och höger (dexter).


Huvudartikel: Karies

Karies (caries dentalis), eller tandröta, är en infektionssjukdom som orsakas av bakterier i munhålan vilkar orsakar lokala angrepp på tandytan, vilket resulterar i att emaljen urkalkas. Obehandlad karies kan leda till kaviteter, "hål i tänderna", som i förlängningen kan leda till tandvärk och att tanden går förlorad.


Parodontit [redigera]


Huvudartikel: Parodontit

Parodontit (tandlossning) är namnet på en samling inflammationssjukdomar som kan leda till tandlossning och tandförlust om den lämnas obehandlad. Parodontit orsakas av bakterier som fäster på och växer på tandytorna, speciellt i områden under tandköttslinjen. Inflammationen leder till att ben och bindväv bryts ner och tandfästet försämras. Sjukdomen kan hindras om man tar bort det som orsakar inflammationen, det vill säga bakterierna. Detta görs av tandhygienist, men den dagliga tandborstningen är mycket viktig för att inte bakterierna skall återkomma. Fast de olika formerna av paradontit är bakteriella sjukdomar, finns det en rad faktorer som påverkar sjukdomens svårighetsgrad, däribland rökningdiabetes, och ärftliga faktorer.


Plack [redigera]


Huvudartikel: Dental plack

Plack är en tunn och vanligtvis färglös bakteriebeläggning på tänderna. Om den inte avlägsnas kan den orsaka karies eller gingivit. Beläggningen bildas nästan helt av bakterier (huvudsakligen streptococcus mutans och anaeroba organismer), med varierande sammansättning beroende på platsen i munnen. De mikroorganismer som finns i plack är alla naturligt förekommande i munhålan, och är normalt ofarliga. Men om inte regelbunden tandborstning sker så innebär det att mikroorganismerna kan bygga upp ett tjockt lager. Mikroorganismerna närmast tandytan ställer om till anaerob andning som medför bildning av syror som skadar tandytan, och sedan tandkaries. Placken som byggs upp kan också bli mineraliserad och bilda tandsten.


Tandsten [redigera]


Huvudartikel: Tandsten

Tandsten är en hårdnad beläggning på tänderna. Tandsten bildas av plack och mineraler. Plackens råa yta erbjuder ett idealt substrat för vidare plackbildning, som i sin tur kan leda till inflammation i tandköttet, gingivit och även tandlossning, parodontit. Kalkbildningen sker i frånvaro av adekvat tandhygien. Har den en gång bildats, sitter den vanligen för hårt på tänderna för att kunna tas bort med vad som är tillgängligt i ett normalt hem. Tandsten avlägsnas hos en tandhygienist eller tandläkare, med ultraljud och specialinstrument.


Diastema [redigera]


Diastema är en form av malocklusion, det vill säga, ett bettfel, eller ett fel i tanduppsättningen. Diastema innebär att avståndet mellan två intilliggande tänder är onormalt stort. Detta syns oftast mellan överkäkens två framtänder. Condoleezza Rice har en lättare form av diastema.


Symptom [redigera]


Ilningar i tänderna är ett vanligt förekommande symptom bland människor. Ilningarna brukar vanligtvis framträda när tänderna utsätts för kyla, värme eller söta och sura livsmedel.[3] Orsakerna till symptomet brukar bero på karies eller sprickor i tänderna, men även slarvig tandborstning kan ge upphov till ilningar. Tandsmärta känns som en isande akut smärta, speciellt när man äter eller dricker något kallt eller varmt.


Djupt inne i tanden är nerverna känsliga. De skyddas av dentin. I dentinet finns tusentals små dentinkanaler, som leder in i nerverna. Den vanligaste orsaken till besvären är blottat dentin. När tanden utsätts för extern stimuli – exempelvis kyla, värme, surt, sött eller beröring – sätts vätskan i de öppna dentinkanalerna i rörelse och orsakar en ilande smärta.


Ca 6,7 miljoner svenskar lider av ilande tänder och 37 procent av svenskarna har ändrat sina levnadsvanor för att undvika obehagliga ilningar, enligt en undersökning av YouGov för Colgate 2010.[4]


Tand- och munhygien [redigera]


Se tandhygientandborstning och tandtråd.


Tandsmyckning [redigera]


Smyckning av tänder är ett gammalt fenomen där man tidigare placerade in ädelstenar i uppborrade hål i tanden. Med dagens tandfärgade kompositer kan smycken fästas på tandens yta utan åverkan på tanden. Med samma teknik som används vid montering av tandställningen fästes smycket på framsidan av tanden. Borttagning av smycket sker genom att nypa bort smycket eller polering. Överskotts komposit poleras bort. Moderna tands


 


 

ANNONS
Av xenia alpkut - 12 juli 2012 17:36

 

Tiger (Panthera tigris) är ett kattdjur som endast lever i Asien. Tigern är det största nu levande kattdjuret. Man delar upp de idag förekommande beståndet i sex underarter. Utöver detta känner man till tre utdöda underarter. De flesta tigrar lever i fuktig tropisk och subtropisk lövskog, men finns även i tempererade löv- och barrskogar. I denna miljö utgör pälsens mönster bra kamouflage. Tigern är en god simmare och badar ofta. Den jagar ensam och äter främst medelstora djur ur familjerna svindjur och hjortdjur, men tigern är opportunistisk och äter det den kommer över, så dieten inkluderar även fisk, fåglar, insekter, amfibier, reptiler, gnagare, piggsvin och primater. Människan är den enda art som utgör något allvarligt hot mot tigern. Tjuvjakt och människans omvandling av miljön i de områden där den lever har tillsammans reducerat tigerpopulationerna kraftigt, så att den nu räknas som starkt hotad. Trivialnamnet tiger härstammar från det grekiska ordet tigris som troligtvis är besläktat med det avestiska ordet för pil, tigri, och skulle därmed syfta på djurets potential till höga hastighet.

 

Stora hannar av sibirisk eller bengalisk tiger når vanligen en kroppslängd (huvud och bål) mellan 270 centimeter till 310 centimeter, inklusive en minst 90 cm lång svans. Honor av sibirisk tiger når en genomsnittlig kroppslängd av 260 cm (med svans) och för honor av bengalisk tiger ligger värdet vid 250 cm.[2] Längden för huvud plus bål ligger för sibiriska tigrar av honkön mellan 165 och 178 cm. Hos Sumatratigern som är den minsta levande underarten ligger hela längden för hannar mellan 240 och 250 cm samt för honor mellan 215 och 230 cm. Hos denna underart blir bålen och huvudet tillsammans 155 till 170 cm lång (hannar) respektive 145 till 155 cm (honor).[3] För den utdöda balinesiska tigern som är den minsta kända underarten överhuvudtaget antas en genomsnittlig kroppslängd mellan 220 och 225 cm (med svans) för hannar, respektive 190 till 200 cm för honor.[3]

I en del zoologiska avhandlingar som allmänt betraktas som trovärdiga av andra forskare (förutom storleksangivelsen) nämns kroppslängder upp till 290 cm för huvud plus bål eller upp till 400 cm med svansen inräknad. Dessa extrema värden betraktas däremot som överdrivna eller de grundar sig på uppskattningar eller felaktiga mätmetoder. Ibland mäts längden över alla kroppsböjningar (over curves) eller mätningen utfördes på päls från marknader. Pälsen är mycket elastisk och kan sträckas till markant storlek. Den största kända individen av kaspisk tiger dödades 1939 vid floden Ili och längden bestämdes i en rak linje från nosens spets till svansens spets (between pegs) med 295 cm. Värdet utgjordes av 197 cm för huvud och bål samt 98 cm för svansen. För en av de största kända indiska tigrarna uppmättes hela kroppslängden (between pegs) till 312,5 cm. Genomsnittsvärdet för hela längden för hannar av indisk tiger ligger vid 280 cm.[2] För en särskilt stor hanne av sibirisk tiger som fångades i regionen Sichote-Alin och som fram till döden 1965 levde iDuisburgs djurpark bestämdes längden between pegs till 319 cm. Individens svans var 99 cm lång och längden för huvud och bål 220 cm. Den största trovärdiga längduppgiften som finns för en sibirisk tiger är 350 cm over curves, den motsvarande längden over pegs uppskattades därför till 330 till 335 cm. Individen dödades 1943 i nordöstra Kina.[2]

Mankhöjden för hannar av sibirisk tiger ligger vanligen mellan 97 och 105 cm. Hannar av bengalisk tiger och indokinesisk tiger är med en mankhöjd mellan 90 och 100 cm något mindre. För hannar av Sumatratiger ligger värdet däremot bara mellan 75 och 79 cm, och för sydkinesisk tiger mellan 82 och 86 cm. Honor av sibirisk, bengalisk och indokinesisk tiger når en mankhöjd mellan 78 och 87 cm. Samma uppgift för honor av Sumatratiger varierar mellan 66 och 68 cm.[2]

Vuxna hannar av Sumatratiger når en vikt mellan 100 och 140 kg, för honor varierar värdet mellan 75 och 110 kg. Vikten för hannar av bengalisk tiger är cirka 200 till 240 kg i de norra delarna av utbredningsområdet och genomsnittligt 190 kg (enligt Mazák) i de södra delarna, för honor ligger värdet mellan 125 och 160 kg.[4] Den tyngsta individen av bengalisk tiger som uppmättes med trovärdiga metoder hade enligt Mazák en vikt på 258 kg. Djuret sköts i låglandet Terai i Indien. En annan stor hanne av samma underart vägde 256 kg. Den största trovärdiga vikten för kaspisk tiger bestämdes för en individ från Ilifloden med 240 kg. För sibirisk tiger uppmättes den tyngsta individen med 306,5 kg, det är även det största trovärdiga värdet för tigern överhuvudtaget. Denna individ fångades som ungdjur i området kring floden Ussuri och sedan var den under namnet Circa en attraktion i en cirkus innan den dog tio år gammal. Andra uppgifter om sibiriska tigrar med en vikt betydligt över 300 kg kan inte verifieras. Mazák uppger genomsnittsvikten för en vuxen sibirisk tiger av hankön till 230 kg.[2] Den utdöda balinesiska tigern nådde enligt uppskattningar en kroppsvikt mellan 90 och 100 kg (hannar) respektive mellan 65 och 80 kg (honor). Den javanesiska tigern var med en vikt från 130 till 135 kg (hannar) respektive omkring 100 kg (honor) något tyngre.[3]

Med en genomsnittlig längd (between pegs) mellan 260 och 270 cm samt en maximal längd som sällan ligger över 285 cm är lejonhannar allmänt kortare än tigerns största underart. Därför betecknas tigern vanligen som världens största kattdjur. Det största trovärdiga längdmåttet som bestämdes för ett lejon som fångades norr om Victoriasjön ligger vid 310 cm. Även här är värdet för den sibiriska tigern större.[2] Ett undantag är hybrider av lejonhanne och tigerhona (liger, se lejonhybrid) som kan nå en längd (med svans) upp till 350 cm och en vikt upp till 400 kg, men de förekommer inte i naturen.[5][6]

 
ANNONS

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25
26
27 28 29
30 31
<<< Juli 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se