Hjälporganisationerna såg varningstecknen redan efter förra årets svaga regn.
Under våren förvärrades läget sakta och nu är situationen som mest akut. Regnen faller, men det dröjer till september innan skörden kan bärgas. Till dess är vätan mest en förbannelse – flera sjukdomar, bland dem malaria, sprids i fuktiga miljöer och slår som hårdast när människor redan är försvagade av näringsbrist.
I centralorten Kangaba ligger distriktssjukhuset som tar emot allvarligaste fallen. De har upprättat en separat akutavdelning för undernärda barn och malariafall.
Här sitter familjen Traoré på två sängar: pappa Jefolo, mamma Nakany och dottern Saran. Hon är två år gammal och borde väga 12 kilo men vågen visar bara hälften så mycket. Två kilo mer än en stadig nyfödd på ett svenskt BB och 50 procent under minimivikten för en tvååring.
– Vi vet ju att vi måste ge barnet ordentligt med näring, men vad ska vi göra? Vi har inte maten, säger Nakany uppgivet.
På andra sidan gången i det skumma lysrörsskenet sitter Sira Sidibe med sin son Madou. Han är jämnårig med Saran och har samma vikt. Sex ynka kilon.
– Han har varit så här i två månader. Först gick jag till byns traditionella doktor som gav mig en sirapsdryck som han skulle dricka och som jag skulle smörja in honom med. Men det hjälpte inte. Så jag tog mig till sjukstugan och de skickade oss hit, berättar Sidibe.
Det finns fler liknande fall på kliniken och i hela Mali finns tusentals i samma situation.
Men allt är inte dystert. Någon mil utanför Kangaba ligger byn Kofoulate. Här bor Mory Haïdara, vars son N’Fah var riktigt illa däran i slutet av förra året.
– Jag bestämde mig för att ta honom till sjukhuset, det var det enda som återstod att göra. Jag trodde att han skulle dö men det gick ju bra till slut, berättar Mory Haïdara.
Nu är N’Fah visserligen lite krasslig just i dag men i övrigt har han inga problem. Två gånger i månaden besöker familjen en sjukstuga där hans vikt kontrolleras.
N’Fahs fall visar hur situationen förbättrats kraftigt under senare år jämfört med 1980-talets svältkatastrofer. Beredskapen hos hjälporganisationerna är större nu.
Det effektivaste motmedlet mot undernäring är en liten påse fylld med en kräm som påminner om jordnötssmör.
Plumpy-nut, som den kallas, är en produkt vars betydelse i hungerkatastrofer knappast kan överskattas. Innehållet är näringsberikat och kan sväljas direkt av barnen.
På bara ett par dagar kan ett barns ämnesomsättning och näringsnivåer stabiliseras. Ytterligare någon vecka senare kan familjen lämna sjukhuset. Morys granne Kadjatou Sylla tvingades också bege sig till sjukhuset.
– Min dotter Mariam hade svårt att sova och var allmänt illa däran. Men jag förstod inte hur allvarligt det var förrän vi kom dit. De gav henne Plumpy-nut och hon blev genast bättre, säger hon.
