Alla inlägg den 24 maj 2016

Av xenia alpkut - 24 maj 2016 17:54

 

 


  • Pilfink (Passer montanus) är en fågel som tillhör familjen sparvfinkar, liksom gråsparven som den är ganska lik och ibland förväxlas med. Pilfinken har kastanjefärgad hjässa och nacke, och en svart fläck på den vita kinden. Könen är lika i fjäderdräkt, och juveniler är en blekare version av de adulta. Den häckar över merparten av Europa och Sibirien och har introducerats till flera områden i Asien, till Australien och Amerika. Flera underarter är erkända, men fågelns utseende varierar inte mycket över dess stora utbredningsområde.
  • Pilfinken bygger ett slarvigt bo i en naturlig hålighet, ett hål i en byggnad, i buskage, i fågelbon som övergivits av andra arter eller i bomaterialet i reden av större fåglar som exempelvis stork. En genomsnittlig kull består av fem eller sex ägg som kläcks efter mindre än två veckor. Pilfinken livnär sig mestadels på frön, men äter även ryggradslösa djur, särskilt under häckningssäsongen. Liksom andra små fåglar drabbas den av infektioner av parasiter och sjukdomar, och predation från rovfåglar. Dess genomsnittliga livslängd är omkring två år.
  • Pilfinken är utbredd i städer i Östasien, men i Europa förekommer den främst i öppna landskap med smärre inslag av skog. På grund av sin vidsträckta utbredning och stora population är pilfinken globalt sett inte hotad, men det har förekommit kraftiga minskningar i västeuropeiska populationer, delvis på grund av förändrade jordbruksmetoder med ökad användning av ogräsmedel och minskad tillgång på stubb på sädesfält under vintern. I östra Asien och västra Australien betraktas denna art ibland som ett skadedjur, men den förekommer också som en uppskattad fågel i klassisk asiatisk konst.

 Utseende, fältkännetecken och läte


Pilfinken är 12,5–14 cm lång,[2] med ett vingspann på omkring 21 cm och en vikt på 24 g,[3] vilket gör den ungefär 10% mindre än gråsparven.[4] Den har en helt kastanjefärgade hjässa och nacke, och en svart fläck på den vita kinden. På ovansidan är pilfinken fläckig i rödbrunt, svart, gulbrunt och grått. När vingen är ihopslagen bildar de mellersta vingtäckarnas spetsar ett vitt så kallat vingband.[5] Hakan, strupen och området mellan näbben och strupen är svarta.[6] Näbben är konisk och ganska grov. Övernäbben har en liten inskärning bakom spetsen och invikta kanter. Munvikarna har tydliga borsthår.[5] Benen är blekt bruna, och näbben är blågrå på sommaren och blir nästan svart på vintern.[6]

Arten är distinkt även inom sitt släkte genom att den inte har några skillnader i fjäderdräkt mellan könen. Juvenilen ser också ut som de adulta, men färgerna tenderar att vara blekare.[7] Dess kontrasterande ansiktsmönster gör denna art lätt igenkännlig i alla fjäderdräkter.[4] Den mindre storleken, helt kastanjefärgade hjässan och nacken och den svarta fläcken på den vita kinden är ytterligare skillnader från gråsparvshanen.[2] Adulta och juvenila pilfinkar genomgår en långsam fullständig ruggning på hösten, och uppvisar en ökning i kroppsmassa trots en minskning i lagrat fett. Förändringen i massa beror på en ökning av blodvolym för att understödja aktiv fjädertillväxt, och ett generellt högre vatteninnehåll i kroppen.[8]

Hybrider av hankön mellan gråsparv och pilfink tenderar att likna pilfink medan honor har större likheter med gråsparv.[9]

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pilfink

ANNONS
Av xenia alpkut - 24 maj 2016 14:40

 

När prins Oscar döps på fredag kommer han att bära samma dopklänning som sin storasyster Estelle och många andra kungligheter före honom.

Prinsessan Estelle. Prinsessan Leonore. Prins Nicolas. Prins Oscar. Prins Alexander. De kungliga födslarna i Sverige har duggat tätt de senaste åren.

Det innebär också bråda dagar för kungafamiljens dopklänning – alla barnen har nämligen döpts i, eller ska döpas i, samma plagg.

Näst på tur att få bära dräkten är prins Oscar, andra barnet till kronprinsessan Victoria och prins Daniel.

Dopklänningen i fråga har använts vid kungliga dop i över hundra år. Den gjorde sin premiär 1906 när kungens pappa prins Gustaf Adolf döptes.

Och man kan undra hur det kommer sig att klänningen har hängt med så länge.

– Det finns väl även många andra privatfamiljer i samhället som har sådana traditioner, att om man äger en dopklänning så är det viktigt att alla barn i familjen får ha den. Det är en tradition och inte unikt för kungafamiljen, säger Lena Rangström, författare till boken Kanonsalut och vaggor, som handlar om kungliga födslar och dop genom tiderna.

Hon tycker att man kan se det återkommande användandet av samma dopklänning som något väldigt symboliskt.


– Att man knyter an till släkten, att nu är det här barnet upptaget i släkten genom dopet, säger Lena Rangström.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/prins-oscar-dops-i-anrik-klanning


ANNONS
Av xenia alpkut - 24 maj 2016 11:33

  

      

     

   


Sköldpaddor (Testudines) är en ordning inom kräldjuren som utmärks av en sköld som skyddar mjukdelarna, och som består av de två underordningarna gömhalssköldpaddor och vändhalssköldpaddor.



Sköldpaddor är ett djur som är kända för sina långsamma rörelser.  Deras tunga klumpiga skal som begränsar deras steglängd är en stor anledning till det. Landlevande sköldpaddor har korta, stadiga fötter.

En sköldpaddas skal är format på olika sätt beroende på vilket klimat den lever i, t.ex har vattenlevande sköldpaddor släta skal så att de ska kunna simma snabbare i vattnet. De som lever på land har piggar på sina skal för att de lättare ska kunna skydda sig mot rovdjur. Sköldpaddans skal sitter fast på den under hela sin livstid och kan därför inte avlägsnas.[1]


Anatomi Huvud och skal

Ordningen omfattar 260 nu levande arter varav cirka 200 kan dra in sitt huvud inuti sitt skal vilka placeras i underordingen gömhalssköldpaddor. De övriga 50 som inte kan dra in sitt huvud i skalet placeras i underordningen vändhalssköldpaddor. Sköldpaddor har inga tänder utan en hornslida som omger käkbenet som de bearbetar födan med. Skölden, som består av ryggskölden (carapax) och bukskölden (plastron), omger nästan hela sköldpaddans kropp och är uppbyggt av två skikt. Det inre skiktet består av sammansmälta dermala benplattor som täcks av keratiniserade hornplattor, som alltså är det yttre skalet. Skalet, eller skölden, består av en dorsal, alltså en välvd sköld, och en ventral, som är en ganska platt skiva.

Blod och blodomlopp


Blodomloppet är slutet och sker i två parallella system. Hos sköldpaddan är den enda kammaren uppdelad i tre icke helt skilda rum. Om kammaren ses i ett tvärsnitt ovanifrån bildar rummen en formation likt ett C i dess inre väggar. Hjärtat är inkorporerad i höger förmak och bildar endast en liten blåsa i förmaket. I hjärtat finns två helt separerade förmak där syresatt blod från lungorna rinner ner in i vänster förmak och syrefattigt blod från kroppen in i höger förmak. Syrerikt och syrefattigt blod kan blandas ihop eftersom det syrerika blodet måste rinna förbi det rum där det syrefattiga kommer in för att kunna pumpas ut ur kammaren. Andningen påverkar blodflödet till hjärtat för att kunna skijla syrerikt och syrefattigt blod åt.



Sköldpaddors hjärta är myogent, det betyder att hjärtat styrs av nerver, hormorner och Starlings hjärtslag. Till hjärtat finns även stimulerande nerver som sänder ut adrenalin. Hjärtat ligger i en hjärthåla som är omslutet av en hjärtsäck. Starlings hjärtslag har stor betydelse för återfyllnaden av hjärtat. Blodförsörjningen till hjärtat sker med ett kranskärl som finns i kammarens vägg.[2]

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sköldpaddor

Av xenia alpkut - 24 maj 2016 11:15

   

Vanlig padda är en robust, påtagligt vårtig padda med stora och röda ögon med avlång, vågrätt pupill. Den är brunaktig till gråbrun med mörkare vårtor. Hanens längd ligger mellan 5 och 8 cm, medan honan kan bli mellan 7,5 och 12 cm lång. Buksidan är ljusgrå, även denna med mörkare vårtor. Ungdjur är ofta rödare i färgen än äldre. Parotidkörtlarna (giftkörtlarna) bakom ögonen är stora och välutvecklade. Trumhinnan syns svagt under främre delen av parotidkörtlarna. Bakbenen är korta, vilket ger paddan en kravlande gångstil med korta, små hopp. Den har simhud på nästan hela bakfoten,[3]


Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Paddan finns i nästan hela Europa med undantag för Irland och de flesta av medelhavsöarna (utom Sicilien). I Norge finns den dock bara sparsamt, i Sverige finns den i hela landet, dock bara fläckvis i västra delen av Svealand och Norrland, och i Finland saknas den längst i norr. Vidare sträcker den sig österut bort till norra Kazakstan och östra Sibirien. Den finns också i större delen av Turkiet, nordvästra Syrien, lokalt i de libanesiska bergen och i Nordafrika (främst i bergen).[6]

Arten är fridlyst i Skandinavien[3].

Fortplantning[



Vanliga paddor som parar sig


Paddan leker gärna i samma sjö eller vattensamling där den har kläckts. Den vandrar, ofta i stora flockar, mot lekplatsen strax efter vinterdvalans slut, honorna senare än hanarna. Den leker oftast i sjöar och större, permanenta vattensamlingar, men kan också leka i brackvatten. Amplexus, hanens omklamring av honan, sker just bakom frambenen. Hanarna är mycket ivriga; det är inte ovanligt att flera hanar omfamnar en hona, vilket i värsta fall kan leda till honans död. Äggläggningen varar i 6 till 12 timmar, under vilken honan lägger mellan 1 200 och 6 800 ägg i form av strängar, som lindas kring vattenväxter.[3] Äggen kläcks efter 8 till 12 dygn, och den färdiga paddan är färdigutvecklad efter 8 till 12 veckor.

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vanlig_padda

Av xenia alpkut - 24 maj 2016 09:15

 


https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ormar


Ormar (Serpentes) är en underordning i ordningen fjällbärande kräldjur. De har smal kropp och cylindrisk kroppsform. Ormarna är växelvarma och köttätare, och vissa är kannibaler, det vill säga de äter individer av samma art. Några arter har utvecklat ett värmekänsligt organ i nosen, med vilket de i mörker kan känna kroppsvärmen av ett bytesdjur. Den äldsta bevarade förteckningen över olika ormar återfinns i Brooklyn-papyrusen.

De allra flesta ormar lever på land, men det finns ungefär ett 60-tal arter som lever i haven.[1] Havsormarna anses ha det starkaste giftet, men är inte aggressiva.


Utbredning


Ormar förekommer nästan över hela jorden. Allmänt ligger deras utbredningsområde mellan 63° nordlig bredd och 43° sydlig bredd. Den nordligaste arten är huggormen, som förekommer i Skandinavien, och den sydligaste är Bothrops ammodytoidessom lever i Patagonien. Inom utbredningsområde finns det dock några öar och ögrupper där ormar saknas. Dessa är IrlandIslandAzorernaBermudaNya Zeeland och Hawaii.

 

Under evolutionens lopp har ormar anpassat sig till olika habitat. Det finns arter som lever på land eller under jorden, arter som lever i vatten (i både salt- och sötvatten) och arter som lever i träd. En del arter förekommer i flera av de nämnda habitaten. De områden där det finns många olika resurser och ett flertal ekologiska nischer har det största antalet ormarter. Den största artrikedomen finns därför i tropikerna. Trots det finns det ändå ormar i till synes ogynnsamma regioner som öknar och bergskedjor.

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Ormar

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Maj 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se