Alla inlägg den 19 oktober 2016

Av xenia alpkut - 19 oktober 2016 14:17

  Efter sju månader på resa, en sträcka på nästan 500 miljoner km, har den europeisk- ryska rymdsonden ExoMars nu nått sitt mål.

I söndags var ExoMars 2016 framme vid sitt mål: planeten Mars. Sent på eftermiddagen svensk tid signalerades att landaren "Schiaparelli" separerats från sonden, som första förberedelse till själva landningen i dag.

Nu ska landaren ”Schiaparelli” svepa in i planetens atmosfär med en hastighet av 21.000 km/tim. När den är två meter över marken ska hastigheten ha minskat till 7 km/tim.

Viktigt test

Det handlar egentligen om två uppdrag. Det som sker nu är del ett. Dagens landning är främst en teknik-kontroll. Man vill kolla att europeiska ESA i samarbete med Ryssland kan få ner en landare som inte går sönder på vägen och som kan sända signaler.

Moderskeppet, som stannar i omloppsbana, har däremot mycket intressanta mätningar att göra. Och de handlar åter om huvudfrågan: har det funnits liv på Mars?

Borra djupt

Del två kommer att skickas till Mars 2020 och innehåller en bil med plattform för vetenskapliga instrument som ska landsättas. Bland de många instrumenten blir kanske borren mest intressant: för första gången ska man kunna borra två meter ner i marken, långt djupare än tidigare.

Om det finns någon form av mikroorganismer, eller fossil av mikroorganismer, så lär man knappast finna sådana på ytan eftersom strålningen är stark. Däremot kanske ett par meter under marken...

Det finns is vid polerna på Mars och det har flutit vatten på ytan en gång i forntiden. Kanske flyter fortfarande ibland ett slags saltlösning under vissa perioder på ytan; bilder som tyder på det publicerades härom året. Så om det fanns vatten, fanns det också liv? Mars är en snustorr, iskall ökenplanet, men verkar ha varit mycket fuktigare och varmare under sin första årmiljard.

Spår av sumpgas

Tidigare expeditioner har sniffat spår av metan, sumpgas, i planetens atmosfär. På jorden bildas metan oftast av biologiska processer  – alltså liv. Men också geologiska förändringar kan bilda metan. ExoMars har bättre instrument ombord och ska försöka spåra varifrån metanet kommer.

Utforskningen av den röda planeten har inte gått särskilt smärtfritt. Sovjetunionen gjorde det första försöket i oktober 1960 men det havererade redan på startplattan.

Den första sond som antagligen nådde Mars, också den sovjetisk 1963, gick inte att få kontakt med längre efter drygt halva resan. I november 1964 flög amerikanska Mariner-4 förbi och gav oss de första svart-vita bilderna.

Pinsam felprogrammering

Det kanske mest ökända misslyckandet är Mars Climate Orbiter 1999 som dök in i sin omloppsbana 100 km lägre än planerat och därför brann upp. Det visade sig att en av NASA:s underleverantörer använt sig av engelska miles i programmeringen istället för det NASA hade begärt, nämligen det metriska systemet.

Men det har också varit en rad stora framgångar, framför allt amerikanska. 1997 landsatte NASA den första lilla bilen på ytan. Mars Odyssey, som lyfte 2001, fungerar fortfarande. Även Mars Express från 2003 (där ESA är med) fungerar.

Seglivad rymdbil

Markbilen ”Opportunity” har rullat omkring och fotograferat och tagit små prover sedan sin landning i januari 2004. Den har alltså fungerat i över 12 år. Den förväntade livslängden var tre månader. Även Indien har haft en fungerande Mars-sond på plats sedan september 2014.

Även ESA har försökt tidigare: i december 2003 skulle landaren ”Beagle” ner på Mars-ytan. Men det kom aldrig något pip och efter ett par månader förklarade man officiellt att uppdraget misslyckats.

Sedan gick det nästan elva år innan en kamera ombord på en amerikansk sond faktiskt hittade "Beagle" nere på Mars. Bilderna ledde till slutsatsen att två av de fyra solpanelerna aldrig vecklats ut som de skulle och istället blockerat kommunikationsantennen. Kanske hade landningen blivit för hård på grund av fel på fallskärmar eller krockkuddar.

Revansch för ESA?

Man kanske kan säga att dagens landare ”Schiaparelli” för ESA blir ett slags revanschförsök. Det är sandstorms-säsong på Mars just nu men osäkert om det kommer att påverka landningen.

Enligt planerna ska signalerna från landaren tas emot hemma på jorden strax efter kl 18.30 svensk tid. Då får vi veta hur det gick.

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/europeiska-sonden-framme-vid-mars

ANNONS
Av xenia alpkut - 19 oktober 2016 10:41


Nyckelpigor (Coccinellidae), en familj i ordningen skalbaggar. Det finns mer än 4 500 arter i världen.


Utseende

Nyckelpigor har ett karakteristiskt utseende med sina ofta färgrika täckvingar, vanligen med ett tydligt prickmönster. Färgen varierar betydligt; oftast ingår några av färgerna svart, rött, gult och brunt. De är tämligen små skalbaggar, längd mellan 1 och 10 millimeter, med korta ben och antenner och nästan halvklotformig kropp.

Vanor[redigera | redigera wikitext]

De flesta nyckelpigor lever av rov. Bland större arter är bladlöss det vanligaste bytet, mindre föredrar ofta sköldlöss. Några få, släktena Subcoccinella och Cynegetis, är växt- eller svampätare.

Nyckelpigor lägger ägg. De fullbildade, rovlevande nyckelpigorna har hög konsumtion av blad- eller sköldlöss, men överträffas klart av de stora, klumpiga men lättrörliga larverna.

Nyckelpigornas klara färger kan ses som en varningssignal. Skalbaggarna kan nämligen avsöndra en gul vätska från benens leder, en vätska som förutom att den är giftig också har en påfallande besk smak. Vissa rovinsekter och fåglar äter dock ändå nyckelpigor.

Ekonomisk betydelse[redigera | redigera wikitext]

Många nyckelpigor används inom biologisk bekämpning för att hålla efter bladlöss och sköldlöss. Å andra sidan finns det arter, till exempel Subcoccinella vigintiquatuorpunctata, tjugofyraprickig nyckelpiga, som kan uppträda som skadedjur på sockerbetor och klöverväxter.

Familjärt namn[redigera | redigera wikitext]


Både den sjuprickiga nyckelpigan och den tvåprickiga nyckelpigan (Adalia bipunctata) kallas ofta gullhöna. [2] Namnet nyckelpiga är kopplat till Jungfru Maria.[3]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyckelpigor


ANNONS

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6
7
8 9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se