Alla inlägg under oktober 2016

Av xenia alpkut - 19 oktober 2016 14:17

  Efter sju månader på resa, en sträcka på nästan 500 miljoner km, har den europeisk- ryska rymdsonden ExoMars nu nått sitt mål.

I söndags var ExoMars 2016 framme vid sitt mål: planeten Mars. Sent på eftermiddagen svensk tid signalerades att landaren "Schiaparelli" separerats från sonden, som första förberedelse till själva landningen i dag.

Nu ska landaren ”Schiaparelli” svepa in i planetens atmosfär med en hastighet av 21.000 km/tim. När den är två meter över marken ska hastigheten ha minskat till 7 km/tim.

Viktigt test

Det handlar egentligen om två uppdrag. Det som sker nu är del ett. Dagens landning är främst en teknik-kontroll. Man vill kolla att europeiska ESA i samarbete med Ryssland kan få ner en landare som inte går sönder på vägen och som kan sända signaler.

Moderskeppet, som stannar i omloppsbana, har däremot mycket intressanta mätningar att göra. Och de handlar åter om huvudfrågan: har det funnits liv på Mars?

Borra djupt

Del två kommer att skickas till Mars 2020 och innehåller en bil med plattform för vetenskapliga instrument som ska landsättas. Bland de många instrumenten blir kanske borren mest intressant: för första gången ska man kunna borra två meter ner i marken, långt djupare än tidigare.

Om det finns någon form av mikroorganismer, eller fossil av mikroorganismer, så lär man knappast finna sådana på ytan eftersom strålningen är stark. Däremot kanske ett par meter under marken...

Det finns is vid polerna på Mars och det har flutit vatten på ytan en gång i forntiden. Kanske flyter fortfarande ibland ett slags saltlösning under vissa perioder på ytan; bilder som tyder på det publicerades härom året. Så om det fanns vatten, fanns det också liv? Mars är en snustorr, iskall ökenplanet, men verkar ha varit mycket fuktigare och varmare under sin första årmiljard.

Spår av sumpgas

Tidigare expeditioner har sniffat spår av metan, sumpgas, i planetens atmosfär. På jorden bildas metan oftast av biologiska processer  – alltså liv. Men också geologiska förändringar kan bilda metan. ExoMars har bättre instrument ombord och ska försöka spåra varifrån metanet kommer.

Utforskningen av den röda planeten har inte gått särskilt smärtfritt. Sovjetunionen gjorde det första försöket i oktober 1960 men det havererade redan på startplattan.

Den första sond som antagligen nådde Mars, också den sovjetisk 1963, gick inte att få kontakt med längre efter drygt halva resan. I november 1964 flög amerikanska Mariner-4 förbi och gav oss de första svart-vita bilderna.

Pinsam felprogrammering

Det kanske mest ökända misslyckandet är Mars Climate Orbiter 1999 som dök in i sin omloppsbana 100 km lägre än planerat och därför brann upp. Det visade sig att en av NASA:s underleverantörer använt sig av engelska miles i programmeringen istället för det NASA hade begärt, nämligen det metriska systemet.

Men det har också varit en rad stora framgångar, framför allt amerikanska. 1997 landsatte NASA den första lilla bilen på ytan. Mars Odyssey, som lyfte 2001, fungerar fortfarande. Även Mars Express från 2003 (där ESA är med) fungerar.

Seglivad rymdbil

Markbilen ”Opportunity” har rullat omkring och fotograferat och tagit små prover sedan sin landning i januari 2004. Den har alltså fungerat i över 12 år. Den förväntade livslängden var tre månader. Även Indien har haft en fungerande Mars-sond på plats sedan september 2014.

Även ESA har försökt tidigare: i december 2003 skulle landaren ”Beagle” ner på Mars-ytan. Men det kom aldrig något pip och efter ett par månader förklarade man officiellt att uppdraget misslyckats.

Sedan gick det nästan elva år innan en kamera ombord på en amerikansk sond faktiskt hittade "Beagle" nere på Mars. Bilderna ledde till slutsatsen att två av de fyra solpanelerna aldrig vecklats ut som de skulle och istället blockerat kommunikationsantennen. Kanske hade landningen blivit för hård på grund av fel på fallskärmar eller krockkuddar.

Revansch för ESA?

Man kanske kan säga att dagens landare ”Schiaparelli” för ESA blir ett slags revanschförsök. Det är sandstorms-säsong på Mars just nu men osäkert om det kommer att påverka landningen.

Enligt planerna ska signalerna från landaren tas emot hemma på jorden strax efter kl 18.30 svensk tid. Då får vi veta hur det gick.

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/europeiska-sonden-framme-vid-mars

ANNONS
Av xenia alpkut - 19 oktober 2016 10:41


Nyckelpigor (Coccinellidae), en familj i ordningen skalbaggar. Det finns mer än 4 500 arter i världen.


Utseende

Nyckelpigor har ett karakteristiskt utseende med sina ofta färgrika täckvingar, vanligen med ett tydligt prickmönster. Färgen varierar betydligt; oftast ingår några av färgerna svart, rött, gult och brunt. De är tämligen små skalbaggar, längd mellan 1 och 10 millimeter, med korta ben och antenner och nästan halvklotformig kropp.

Vanor[redigera | redigera wikitext]

De flesta nyckelpigor lever av rov. Bland större arter är bladlöss det vanligaste bytet, mindre föredrar ofta sköldlöss. Några få, släktena Subcoccinella och Cynegetis, är växt- eller svampätare.

Nyckelpigor lägger ägg. De fullbildade, rovlevande nyckelpigorna har hög konsumtion av blad- eller sköldlöss, men överträffas klart av de stora, klumpiga men lättrörliga larverna.

Nyckelpigornas klara färger kan ses som en varningssignal. Skalbaggarna kan nämligen avsöndra en gul vätska från benens leder, en vätska som förutom att den är giftig också har en påfallande besk smak. Vissa rovinsekter och fåglar äter dock ändå nyckelpigor.

Ekonomisk betydelse[redigera | redigera wikitext]

Många nyckelpigor används inom biologisk bekämpning för att hålla efter bladlöss och sköldlöss. Å andra sidan finns det arter, till exempel Subcoccinella vigintiquatuorpunctata, tjugofyraprickig nyckelpiga, som kan uppträda som skadedjur på sockerbetor och klöverväxter.

Familjärt namn[redigera | redigera wikitext]


Både den sjuprickiga nyckelpigan och den tvåprickiga nyckelpigan (Adalia bipunctata) kallas ofta gullhöna. [2] Namnet nyckelpiga är kopplat till Jungfru Maria.[3]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyckelpigor


ANNONS
Av xenia alpkut - 18 oktober 2016 18:15

 

 

     

Den här artikeln handlar om stjärnan Solen. För ett släkte av musslor, se Solen (djur). För andra betydelser, se Sol.

Solstrålning leder hit. Se även solinstrålning.

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

Solen är det största objektet i jordens närhet och dess diameter är cirka 109 gånger större än jordens, vilket gör den drygt en miljon gånger större än jorden (det får alltså plats en miljon jordklot innanför solens yta). Den har en massa på cirka 1,99 × 1030 kg, vilket motsvarar 333 000 jordmassor. Omkring 99 procent av hela solsystemets massa finns i solen, och den påverkar därför genom sin stora gravitationskraft alla planeters rörelser i vårt solsystem.

Solen befinner sig i utkanten av galaxen Vintergatan; 26 000 ljusår från Vintergatans centrum och 2,6 ljusår från Vintergatans mittplan. Solen rör sig med en hastighet av 792 000 km/h relativt Vintergatans centrum. Det tar drygt 240 miljoner år för den att förflytta sig ett varv runt Vintergatans centrum.

Avståndet från jorden till solen är cirka 108 gånger solens diameter = 150 miljoner km (1 astronomisk enhet). Det ljus som alstras av solen når jordytan efter 8 1/3 minuter.

Solens vinkelhastighet eller rotationshastighet varierar på olika breddgrader eftersom det inte finns en fast yta. Den är högst vid ekvatorn där solytan tar 25,05 dygn att göra ett varv och 34,4 dygn vid polerna, se tabell.


Ljus och temperatur 

Merparten av solens massa, ungefär 73,46 procent, består av väte (H). Den höga temperaturen i solens centrala delar, som beräknas vara 15 miljoner °C, gör att väte omvandlas till helium (He) genom fusion. Att det verkligen är fusion som pågår i solens inre har bekräftats genom mätningar av neutriner från solen[10][11]. Fusionsprocessen upprätthåller idag den höga temperaturen i solens inre.

Fusionen producerar dessutom en stor mängd energirika fotoner (gamma- och röntgenstrålning), som så småningom ger vårt solsken. På väg ut ur solen påverkas fotonerna av joner i solens materia genom absorption och spridning. Under denna långa process (17 000–50 miljoner år) förlorar varje foton energi, och de flesta fotonerna lämnar slutligen solytan med en energi motsvarande synligt ljus. Att det tar en sådan lång tid för energin att lämna solens centrum är en viktig anledning till varför det är så varmt där. Solens spektrum approximeras väl av en svartkroppsstrålare med en temperatur på cirka 6 000 °C.


Energin som alstras av solen motsvarar 385 kvadriljoner watt, eller 385 Yottawatt, eller 3,85×1026 watt (385 000 000 000 000 000 000 000 000 W).


https://sv.wikipedia.org/wiki/Solen

Av xenia alpkut - 18 oktober 2016 18:00

Solvinden Solen slungar ständigt ut materia åt alla håll, med en takt av cirka en miljon ton per sekund (109 kg/s). Denna materia, som till största delen består av elektroner och protoner (och alltså är ett plasma), utgör den så kallade solvinden. Solvindens intensitet varierar ständigt, och är bland annat knuten till olika former av solaktivitet (se solfläckar), vilket gör att det också finns en elvaårig variation med solfläckscykeln.


Fenomen på jorden som orsakas av solen


Solen värmer upp jorden och dess atmosfär. Dess solstrålar är en drivande faktor i fotosyntesen som ger upphov till växter och i förlängningen allt liv på jorden.

Det mesta av solvinden avlänkas av jordens magnetfält och flödar runt magnetosfären istället för att nå atmosfären. Elektrisk växelverkan mellan solvinden och magnetosfären ger dock upphov till elektriska strömmar i magnetosfären, vilka i sin tur orsakar norrsken och sydsken (se polarsken). Vid ovanligt kraftig solaktivitet kan jorden drabbas av en geomagnetisk storm, vilken i sällsynta fall kan orsaka stora störningar i elkraftsystemen.

Solens strålning i ultraviolett- och röntgenområdena påverkar plasmatätheten i jonosfären vilket bland annat ger drastiska effekter på utbredningen av radiovågor på frekvenser under några megahertz.

Andra fenomen som solen medverkar till är tidvattnet, som visserligen till största delen beror på månens gravitationsfält, men där även solen spelar en stor roll. De starkaste tidvattenkrafterna bildas när solen och månen samverkar, så kallad springflod. När de motverkar varandra kallas det nipflod.

Fenomen av astronomisk art[redigera | redigera wikitext]

Solen har en avgörande roll vid förmörkelser. Vid en solförmörkelse befinner sig månen på en rät linje mellan solen och jorden så att månen skuggar en del av jorden. Det är en lycklig slump att månens storlek på himlen, sedd från jordytan, i genomsnitt är en aning större än solens storlek på himlen. Tack vare detta faktum kan vi ibland få se en total solförmörkelse någonstans på jorden. Många är beredda att resa långt för att få uppleva denna händelse, som fascinerat eller skrämt människan genom historien. Den kan bara ses som total längs ett förhållandevis smalt band på jordytan. Samtidigt kan dock förmörkelsen ses som partiell på en stor del av jorden.

En annan sorts förmörkelse är månförmörkelsen. Det är då i stället jorden som befinner sig på en rät linje mellan solen och månen, så att jorden helt eller delvis skuggar månen. Månen blir dock aldrig helt förmörkad (dvs. helt svart), även om solens direkta ljus är helt blockerat, eftersom solljuset bryts och sprids i jordens atmosfär. Detta indirekta solljus belyser månen med ett rödaktigt sken, och ger månytan en mörkt rödbrun ton. För att kunna se en månförmörkelse krävs att man ser fullmånen, det vill säga att man är på nattsidan av jorden.

Det bör påpekas att den stora skillnaden mellan de två ovan beskrivna typerna av förmörkelse är, att i första fallet skymmer månen solen för oss, och i andra fallet betraktar vi månen när den skuggas av jorden. Om man befann sig på månen under en månförmörkelse, skulle man där få uppleva en solförmörkelse orsakad av jorden. En annan skillnad är, att jorden är så mycket större än månen att hela månen kan hamna i dess kärnskugga.

Även planeterna Merkurius och Venus kan i likhet med vår måne passera mellan oss och solen. Vid dessa astronomiska händelser, som kallas Merkuriuspassage respektive Venuspassage, kan man med lämpliga instrument se hur en liten rund, svart prick rör sig över solskivan.

Solens ålder och framtid

Solen beräknas vara omkring 4,6 miljarder år gammal[13][14], det vill säga ungefär lika gammal som jorden. Den har ännu inte nått halva sin livslängd, som beräknas till gott och väl 12 miljarder år som aktivt lysande stjärna. Solen kommer dock inte alltid att vara i den form som den har idag. Under uppskattningsvis 5 miljarder år framöver händer ingenting drastiskt, solen fortsätter att lysa på samma sätt men blir gradvis hetare och ljusare.

När solen har förbrukat sitt förråd av väte i de centrala delarna genom fusion, så att solens centrum består av nästan rent helium, så inträder nästa fas i solens utveckling. Solen kommer då att övergå från vätefusion till heliumfusion. Heliumfusion, där tre heliumkärnor slås samman till en kolkärna leder till ökat strålningstryck, vilket gör att solen sakta kommer att svälla och bli till en stor röd jätte. Den kommer då att sluka närbelägna planeter som Merkurius och Venus, men modeller förutspår dock att solen kommer expandera ut till omkring 99 procent av avståndet till jorden idag (1 AU). Samtidigt beräknas jordens omloppsbana expandera till ungefär 1,7 AU på grund av solens förlust av massa och därmed tros jorden inte bli en del av solen. Efter att ha gjort slut på helium kommer solen, till skillnad från större stjärnor, inte upp i sådan temperatur att den kan börja förbränna även andra grundämnen, utan den får nu slut på bränsle och sjunker ihop till en vit dvärg, inte mycket större än jorden. Den vita dvärgen lyser och är mycket varm men detta beror inte på kärnreaktioner utan på att den drar sig samman. När sammandragningarna har upphört så slutar den helt lysa och temperaturen minskar kraftigt. Den blir en svart dvärg, en kall stjärna med en mycket hög densitet (täthet).

Solen i meteorologin[redigera | redigera wikitext]

Solen är ursprunget till allt väder. På dagen värmer solen upp luften som då stiger. Då luften stiger i ett område bildas ett undertryck som gör att omkringliggande luft börjar strömma in mot det uppvärmda området för att utjämna tryckskillnaden. Därmed har en vindrörelse uppstått. Om luften värms upp över vatten så att även vattnet blir uppvärmt, börjar vattnet stiga som ånga. När ångan nått en höjd där den kan kondenseras bildas det moln. Molnen blir alltmer mättade med ånga. Till slut måste de tömmas på vatten, vilket når jordytan som olika typer av nederbörd, beroende på den lokala temperaturen.

Om det regnar (oftast på kvällen eller morgonen) och solen kommer åt att lysa på regndropparna i rätt vinkel bildas en regnbåge. För att hitta regnbågen måste man titta på himlen med solen i ryggen.

Andra fenomen är olika typer av halo, vilka uppstår då vi betraktar solen genom tunna slöjmoln bestående av iskristaller.

Solen i astrologin[redigera | redigera wikitext]

Solen är grunden för vilket stjärntecken som råder. Zodiaken är tolv stjärnbilder som solen passerar under året. Man har valt att ha Väduren som den första stjärnbilden i detta kretslopp, eftersom det är i denna stjärnbild som solens ekliptika skär himmelsekvatorn på våren. När zodiaken grundades omkring vår tideräknings början befann sig solen verkligen i vädurens stjärnbild. Emellertid roterar zodiaken, vilket man inte kände till då, och efter cirka 2000 år har nu zodiaken vridits så mycket att när den sägs vara i Vädurens stjärntecken befinner sig solen i själva verket i Fiskarnas stjärnbild. (Observera att den astronomiska termen "stjärnbild" avser en specifik konstellation av himlakroppar, medan termen "stjärntecken", som används inom astrologin, avser ett specifikt område av ekliptikan. De båda termerna är alltså inte liktydiga.)




Av xenia alpkut - 18 oktober 2016 14:49

I helgen kom uppgifter om att två personer utklädda till clowner jagat en ridande tonårstjej i Falun.

Nu berättar 16-åriga Linnéa Gabrielsson, som utsattes, om händelsen.

– Det här är det obehagligaste som har hänt i hela mitt liv, säger hon.

Linnéa Gabrielsson, 16, och hennes vän blev skjutsade till stallet på Lugnet utanför Falun i Dalarna sent på fredagskvällen. Linnéa skulle rida en runda med häst Lillan, en c-ponny. Kompisen stannade vid stallet.

Men Linnéa hann inte rida långt förrän hon märkte något konstigt. Hon och hästen svängde upp på en mindre grusväg:

– Jag hann kanske 20 meter, så såg jag lampor som lyser, som pannlampor. Först tänkte jag att det kanske var orienterare som var ute, men sen lyste de ner på kropparna och ansiktena. Då såg jag att de var hade dräkter och var sminkade, eller hade masker. Jag insåg att det var clowner, säger hon och berättar att hon vände direkt.

"De skrattade och sprang mot mig"

Linnéa Gabrielsson, som först pratade med P4 Dalarna, fortsätter:

– Hästen fick panik, hon kände ju att jag var rädd. De började springa efter mig, eller gå mot mig. Sen när jag hade ridit en bit såg jag lamporna igen, och hörde hur de skrattade och började springa mot mig.

Linnéa berättar att det var då hon verkligen började känna panik, och hon red så snabbt hon kunde mot stallet. Hon kastade sig av hästen och sa till sin kompis att de behövde gå in.

– "Vi har clowner efter oss", liksom, berättar 16-åringen.

Linnéa ringde polisen när hon hörde clownerna igen

Men det slutade inte där. Efter några minuter hörde Linnéa och hennes vän fotsteg utanför stallet, och att någon knackade på stallväggen.

– Då ringde vi till polisen. De kunde inte göra något, de hade ingen patrull. Min mamma var redan på väg för att hämta oss. Det här är bland det obehagligaste som har hänt i hela mitt liv, säger Linnéa.

Linnéa ringde polisen när hon hörde clownerna igen

Men det slutade inte där. Efter några minuter hörde Linnéa och hennes vän fotsteg utanför stallet, och att någon knackade på stallväggen.

– Då ringde vi till polisen. De kunde inte göra något, de hade ingen patrull. Min mamma var redan på väg för att hämta oss. Det här är bland det obehagligaste som har hänt i hela mitt liv, säger Linnéa.



Trots att händelsen, som är polisanmäld, inträffade i fredags sitter den kvar i Linnéa Gabrielssons medvetande.

– Jag har inte ridit efter det … det kommer påverka mig väldigt mycket. Jag kommer inte våga gå ut och rida nu. Det var väldigt obehagligt, säger hon.

"Jag tycker att det är ren idioti"

– När man har hört och läst att de haft vapen med sig tänkte jag att ”nu dör jag”. Det var mycket konstiga tankar i huvudet.

Linnéa har följt med i nyhetsrapporteringen om liknande händelser i landet, och hon tycker inte att det är det minsta roligt att personer klär ut sig till clowner för att skrämmas.


– Jag tycker att det är hemskt. Jag ser ingen vits eller anledning att göra det här. Det hade kunnat sluta riktigt illa om jag inte hade haft koll på min häst. Jag tycker att det är ren idioti, på riktigt, säger hon.


http://www.expressen.se/nyheter/linnea-16-och-hennes-hast-jagades-av-clowner/

Av xenia alpkut - 18 oktober 2016 13:30

  Allmänt

Cytostatika är en grupp läkemedel som främst används mot olika cancersjukdomar. Medicinerna fungerar genom att döda cancercellerna. Cytostatika kan också få cancerceller att sluta växa. Tidigare har dessa läkemedel ofta kallats för cellgifter.

Cytostatikabehandling är ofta påfrestande för kroppen. När man har fått en cancersjukdom måste läkaren därför överväga om det är en lämplig behandling. Ibland är det bättre att behandla med strålbehandling, andra typer av läkemedel eller att inte behandla alls.

Förberedelser

Som regel genomgår man olika undersökningar innan behandlingen med cytostatika startar. Detta för att läkaren ska kunna avgöra vilken typ av cancer man har samt tumörens storlek och spridning i kroppen. Läkaren måste också undersöka om man har några andra sjukdomar eller besvär som kan påverka möjligheten att genomgå en behandling med cytostatika.

Hur går behandlingen till?

Oftast får man cytostatika direkt i blodet genom dropp. Det tar vanligen upp till några timmar. Man behöver oftast bara vara på sjukhuset under de timmar man får droppet.

Vanligtvis behandlas man några dagar i följd, sedan görs ett uppehåll på några veckor innan en ny behandlingsomgång påbörjas.

Det finns också vissa cytostatika som man kan ta hemma i form av tabletter.

Hur mår man under behandlingen?

Cytostatika angriper inte bara cancerceller utan också friska celler. Det gör att man ofta får biverkningar. Vilka biverkningar man får och hur svåra de blir beror på vilka sorters cytostatika som används, hur höga doser man får och hur många behandlingsomgångar man går igenom.

Hur känslig man är för olika typer av biverkningar varierar även från person till person. Man kan till exempel må illa, tappa håret eller drabbas av infektioner. Ofta finns mediciner som kan hjälpa mot biverkningarna. För att få hjälp är det därför viktigt att berätta för personalen hur man mår av behandlingarna. När behandlingen är klar brukar biverkningarna gå över.

Varför får man cytostatika?

Cytostatika angriper cancercellerna

Cytostatika är ett samlingsnamn för en stor grupp läkemedel som framför allt används för att lindra eller bota olika cancersjukdomar. Antingen används cytostatika som enda behandlingsmetod eller så kombineras läkemedlet med andra behandlingar. Behandlingen kan till exempel inledas med operation och sedan följas av strålbehandling eller cytostatika. Cytostatika dödar cancercellerna vilket gör att tumörerna krymper och i vissa fall försvinner helt. Läkemedlen används även för att minska risken för återfall när en tumör har opererats bort.


Under senare år har det blivit allt vanligare att använda vissa cytostatika vid andra sjukdomar. Det gäller till exempel vid kroniska inflammatoriska sjukdomar som ledgångsreumatism. Ibland utnyttjas cytostatika även efter organtransplantationer för att förhindra att det transplanterade organet stöts bort av kroppen.


http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Cancer/Under-och-efter-behandling/Behandlingar/Cytostatikabehandling/

Av xenia alpkut - 18 oktober 2016 11:30


Redan nu ska terrorgruppen IS lidit ”stora förluster” i offensiven mot Mosul.

Med hjälp av omfattande amerikanskt flygunderstöd rycker bland annat kurdiska och irakiska styrkor mot staden – som gömmer IS avancerade tunnelssystem.


Under måndagen inleddes på allvar det som har kallats befrielsen av Mosul från terrorgruppen IS.

Redan nu sägs man ha skördat framgångar

Irakiska styrkor ska ha gjort ”betydande framsteg i flera delar av offensiven” i det ”största slaget de deltagit i hittills”, enligt överste John Dorrian, talesman för USA:s militära kommandocentral.

Snaran dras åt

I en intervju med CNN uppger han att ”snaran dras åt kring Mosul”.

Minst nio mindre samhällen ska hittills ha intagits av kurdiska styrkor och totalt har man återtagit områden på runt 200 kvadratkilometer.

Enligt kurdiska Peshmerga ska man hittills ha stött på mindre motstånd än förväntat, uppger CNN.

En självmordsbombare i bil ska ha försökt slå till mot dem – utan att orsaka skada. Men man har även börjat stöta på problem med det omfattande tunnelssystem som terrorgruppen byggt kring Mosul.

Lämnat minering

En självmordsbombare ska ha gömt sig i en tunnel för att sedan utlösa sin sprängladdning.

I tunnlarna som finns i områden kring Mosul har terrorgruppen IS gömt sig under tidigare flyganfall och på många ställen nu lämnat försåtsminering, enligt Fox News.

Sådana spår har redan tidigare upptäckts i byar och hus i områden där IS redan flytt.


Hundratals hemmagjorda bomber tros ha lämnats i olika delar av Mosul.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23737614.ab

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6
7
8 9
10 11 12 13 14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se