Alla inlägg den 7 november 2016

Av xenia alpkut - 7 november 2016 17:15

 

Höör. Pernilla Hallin, 26, fick diabetes när hon var åtta år gammal.

Hon hatade sjukdomen så mycket att hon struntade i den.

Hennes vårdslösa livsstil gjorde att hon blev helt blind för ett år sedan.

- Att förlora synen var fruktansvärt, men det blev också en vändpunkt för mig, säger Pernilla.


Pernilla tar emot i sitt hus i Höör. Här har hon nu bott i fyra månader, och hon älskar stillheten och ljuden och dofterna från naturen runt omkring.

- Jag rör mig relativt obehindrat inomhus, men ute på tomten känner jag mig inte riktigt bekväm ännu, säger hon.

Pernilla är född i Norrland och var en envis och egensinnig flicka från början. Så när hon drabbades av diabetes valde hon att mer eller mindre ignorera sjukdomen.

- Jag envisades med att ta sprutorna själv, men fuskade hela tiden, berättar hon. Jag ville inte acceptera att jag var sjuk, och tyckte väl att det var pinsamt inför kompisarna också.

Slarvet, både med sprutorna och med maten, gjorde att Pernilla hamnade på sjukhus med jämna mellanrum.

- När jag var tio år hamnade jag i koma och var nära att stryka med, berättar hon. Jag tillbringade nästan lika mycket tid på sjukhus som i skolan, så jag fick gå om fjärde klass.

Började dricka tidigt

Hon hamnade snabbt i en ond cirkel. Hennes dåliga hälsa gjorde henne trött och deprimerad, vilket gjorde att hon fortsatte att missköta sin sjukdom.

Trots att Pernilla hade ett bra stöd av sin familj kände hon sig ensam och utanför.

- Det funkade sämre och sämre i skolan. Jag började skolka och hamnade i dåligt sällskap. Redan när jag var 13-14 började jag att regelbundet dricka sprit.

Alkoholen försämrade hennes tillstånd ytterligare, både fysiskt och psykiskt.

- Jag struntade nästan helt i min diabetes och fick problem både med njurar och lever, berättar hon.

Vid det laget hade hon flyttat ner till Höör, där hon hängde med ett gäng missbrukare.

- När jag var 18 eller 19 blev jag tillfälligt blind under några dagar. Men inte ens det fick mig att ändra livsstil. Så småningom gick glaskroppen i höger öga sönder och näthinnan lossnade, och för ett och ett halvt år sedan blev jag helt blind på det ögat.

"Fruktansvärd ångest"

Trots det ville Pernilla inte tro att hon skulle förlora synen.

- Men inom loppet av ett halvår var jag helt blind på båda ögonen. Jag drabbades av en fruktansvärd ångest och drack mer än någonsin.

I den vevan blev hon också misshandlad och senare rånad av sina "kamrater".

- De tog mitt bankkort och tömde mitt konto, berättar hon. Det var ungefär då jag insåg att jag måste ta tag i mitt liv.

Den verkliga vändpunkten kom när Pernilla kunde flytta in i huset som familjen hjälpt henne med.

- Jag började sköta min diabetes och är nu nere på ett blodsockervärde på mellan 5 och 15. Min läkare sägare att jag ska vara nere under 10 till sommaren. Det är klart att min förbättrade hälsa gör att jag nu börjat se positivt på tillvaron och känner hopp inför framtiden.

- Jag har börjat våga öppna mig för nya bekantskaper, något jag har haft svårt för tidigare.

En ledarhundskurs i Stockholm förra året betydde mycket.

- Det var sjukt roligt, säger hon. Det var också väldigt inspirerande att få träffa andra blinda som levde fullvärdiga liv. Nu hoppas jag kunna få en egen ledarhund inom ett halvår. Det kommer att betyda mycket.

Tackar sin familj

Pernilla hoppas att så småningom kunna hitta ett jobb som passar henne. Men än så länge går den mesta tiden åt att lära sig leva som blind.

- Det är mycket småsaker som man inte tänker på som seende som är besvärliga, säger hon. Bara att äta med kniv och gaffel och nästan omöjligt.

- Men det finns också en massa bra hjälpmedel, som en talande blodsockermätare, en talande klocka och en färgseende klädsensor så jag vet vad jag har på mig. Och så bor min mamma alldeles i närheten. Utan henne, och resten av familjen, hade jag inte suttit här. De har fått stå ut med mycket, men de har hela tiden stöttat mig.

Pernilla har fått en förfrågan från kommunen om att komma ut i skolorna och berätta om sina erfarenheter.

- Det dröjer nog ett tag innan jag byggt upp tillräckligt med självförtroende för det, men det är vad jag vill. Kan jag få en enda ung människa att inte göra som jag, så vore mycket vunnet.

- Och jag vet ju vad jag pratar om. Jag är ju faktiskt ett levande exempel på vad som händer när man missköter sig.

Det lyser livsglädje och framtidstro om Pernilla Hallin där hon sitter vid sitt köksbord.


- Det är klart att jag har mina mörka stunder när jag grubblar över allt det här. Men det tjänar ju faktiskt inget till. Jag känner mig stark nu och jag är glad att jag lever. Jag är blind, men jag lever.


http://www.expressen.se/kvallsposten/pernilla-misskotte-sin-diabetes---blev-blind/

ANNONS
Av xenia alpkut - 7 november 2016 15:00

Fråga

Sedan minst ett halvår tillbaka kryper och pirrar det i mina händer och fötter, särskilt i fotsulor och handflator.

Vårdcentralen har tagit massor av prover, och jag har även varit på nervundersökning. Alla resultat har varit normala.

Stickningarna går lite upp och ner i styrka men försvinner aldrig. Värst är det när jag är trött. Symtomen i sig är inte svåra att leva med, men jag undrar förstås vad de beror på och om de kan vara symtom på något allvarligt?

Svar

Jag förstår att du undrar varför du har dessa krypningar och pirrningar. Du har ju gjort en massa undersökningar utan att läkaren har hittat någon förklaring.

Jag har inte undersökt dig och känner inte till hela din sjukdomshistoria. Jag ska ändå förklara lite hur en läkare kan se på det du berättar.

Dina besvär tyder på att nervtrådarna som skickar känselsignaler till hjärnan inte fungerar helt perfekt. Det kan finnas många orsaker till detta. En vanlig orsak som du säkert känner igen är när man suttit för länge med benen i kors så att foten somnar. När den "vaknar" så brukar det pirra och sticka i den. Om det rör sig om en fot eller en hand så är det troligaste att felet sitter någonstans nära handen eller foten, men i princip kan felet sitta var som helst på vägen mellan handen eller foten och huvudet.

När det gäller dig så har du besvär både från händer och fötter och då är det antagligen inte någon nerv som kommit i kläm.

Du skriver att läkaren har tagit en massa prover och det är förmodligen för att utesluta sjukdomar som kan ge problem med nervtrådarna. Diabetes, fel på ämnesomsättningen och B-vitaminbrist är några sådana sjukdomar.

Jag antar att du menar att du gjort en undersökning av nervtrådarnas ledningsförmåga. Det går till på så sätt att man sticker ett par nålar genom huden och låter svag ström gå mellan nålarna. På så sätt kan man se om nervtrådarna fungerar dåligt.

Tyvärr är detta ett ganska grovt test som bara visar om det är påtagliga fel på nervtrådarna. I nerverna finns det en del nervtrådar som skickar signaler om beröring, andra nervtrådar som skickar signaler om smärta och så vidare. De mätmetoder som finns idag kan inte mäta känsel, pirrningar och krypningar. Känselsystemet är ett mycket komplicerat system och det krävs inte mycket för att störa det.

Något annat som vi läkare också måste tänka på är att undersökningarna måste leda till ett resultat och förändra behandlingen. Om läkaren hittar ett fel som man inte kan göra något åt, är det kanske inte så stor idé att hitta det felet. Så är det ganska ofta när det gäller fel på nervtrådarna. Diabetes, fel på ämnesomsättningen och B-vitaminbrist kan man behandla på ett lätt sätt, men många sjukdomar i nervtrådarna har ingen behandling.

Det kan vara viktigt att ta reda på om personen lider av en allvarlig sjukdom, en sjukdom som kan förvärras. De besvär du beskriver låter inte som tecken på någon allvarlig sjukdom.

De allra flesta läkare vill hjälpa sina patienter på bästa sätt. Om vi tror att en specialist kan hjälpa till, så brukar vi skriva en remiss dit. Du kan ta upp frågan med din läkare vad han/hon tror om en undersökning hos en specialist på nervsystemets sjukdomar, en så kallad neurolog. Man ska dock komma ihåg att neurologen sannolikt inte har tillgång till andra undersökningar än vad läkarna på vårdcentralen har. Neurologen har dock mer kunskaper om de olika sjukdomar som drabbar nervtrådarna.


Det är den läkare på vårdcentralen som känner till dina besvär och som har resultat från dina undersökningar som bäst kan avgöra vad som är orsaken till dina besvär, och som bäst känner till vilka möjligheter det finns i området till hjälp av andra kollegor.


http://www.1177.se/Stockholm/Stall-en-anonym-fraga/Fragor/Varfor-sticker-detoch-pirrar-i-hander-och-fotter/

ANNONS
Av xenia alpkut - 7 november 2016 11:30

Om du har typ 2-diabetes har kroppen svårt att reglera sockerhalten i blodet. Symtom på typ 2-diabetes kommer ofta långsamt. Motion och bra mat kan hjälpa till att sänka blodsockervärdet, men du kan också behöva läkemedel.

Diabetes är ett samlingsnamn för några sjukdomar som alla ger för mycket socker i blodet. Förutom typ 2-diabetes finns typ 1-diabetes och graviditetsdiabetes. Typ 2-diabetes är vanligast och kommer oftast i vuxen ålder. Diabetes kallades tidigare för sockersjuka eftersom det finns mycket socker i blodet.

Vid typ 2-diabetes ökar blodsockervärdet oftast under flera år. Symtomen kommer därför långsamt och kan vara olika starka. Många vet inte om att de har typ 2-diabetes eftersom sjukdomen ibland inte ger några symtom alls. 

Viktigt att förstå

För att kunna vara delaktig i din vård och ta beslut är det viktigt att du förstår informationen du får av vårdpersonalen. Ställ frågor om du inte förstår. Du kan också be att få informationen utskriven för att läsa den i lugn och ro.


Om du inte talar svenska kan du ha rätt att få tolkhjälp. Du kan även ha rätt att få tolkhjälp vid hörselnedsättning.

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Diabetes-typ-2/

Av xenia alpkut - 7 november 2016 11:15

Insulin är ett hormon som behövs för att cellerna ska kunna ta upp socker från blodet. Vid typ 1-diabetes har kroppen slutat tillverka insulin och du får då för mycket socker i blodet. Tecken på typ 1-diabetes är bland annat att du blir trött och kraftlös, går snabbt ner i vikt, kissar oftare och att du blir väldigt törstig. Diabetes är en sjukdom du har hela livet, men det finns bra behandling att få.

Diabetes är ett samlingsnamn för några sjukdomar som alla ger för mycket socker i blodet. Förutom typ 1-diabetes finns typ 2-diabetes och graviditetsdiabetes. Typ 1-diabetes är en delvis ärftlig sjukdom och utvecklas oftast när man är barn eller i tonåren.

Ett annat symtom kan vara att du får svampinfektioner i underlivet eller i munnen.

Symtomen på typ 1-diabetes brukar utvecklas under någon till några månader. När symtomen kommer långsamt kan de vara svåra att lägga märke till. Hos en av tre som får sjukdomen sker utvecklingen över lång tid och kan i början misstolkas som typ 2-diabetes.

Om kroppen inte får insulin på flera dagar finns det risk att blodsockervärdet blir mycket högt. Det kan leda till att du blir omtöcknad eller till och med medvetslös. Ofta luktar din andedräkt aceton. Du kan då ha fått syraförgiftning, så kallad ketoacidos. Det är ett akut tillstånd som kan vara livshotande, men det är ovanligt eftersom man oftast mår så dåligt att man söker vård för sina symtom tidigare.


Behandling vid typ 1-diabetes


  • Det är sällan några problem att ta sina insulininjektioner själv. Det är bra att variera så att man inte tar sprutorna på samma ställe hela tiden. 

Diabetes är en kronisk sjukdom, det vill säga en sjukdom du har hela livet, men det finns bra behandling som kan anpassas efter dina vanor och rutiner. Behandlingen består av att du får ta insulin. På så sätt kan cellerna ta upp sockret som finns i blodet och blodsockervärdet hålls på en bra nivå. Du behöver ta insulin resten av livet. Det är viktigt att komma igång med behandlingen så snart som möjligt och att försöka hålla ett blodsockervärde i närheten av det som personer utan diabetes har.

Kortsiktigt är målet med behandlingen att undvika akuta symtom som uppstår vid för höga eller för låga blodsockervärden. Det långsiktiga målet är att förebygga komplikationer, till exempel skador i små och stora blodkärl.

Insulinpennor eller insulinpump

Insulin finns inte som tabletter utan måste sprutas in i underhuden, oftast på magen eller i låret, med sprutor eller med hjälp av en insulinpump. Sprutorna ser oftast ut som pennor och kallas därför för insulinpennor. Det finns:

  • Engångspennor är fyllda med en viss mängd insulin och kastas när de är slut.
  • Insulinpennor som du laddar med ampuller som innehåller insulin. Ampullerna byts ut när de är tomma.

Insulinpumpar är små insulinbehållare som kan bäras i ett bälte utan att det syns utanpå kläderna. Pumpen är kopplad via en tunn plastslang, en så kallad kateter, till en nål som du har under huden på magen. Pumpen doserar dygnet runt små mängder insulin till kroppen. Med en insulinpump behöver du inte sticka dig för att få insulinet.

Insulinpumpens dosering styrs av ett schema som du kan programmera in i pumpen. Behöver du mer eller mindre insulin går det att öka eller minska dosen.

Dosering och val av insulin

Det finns många olika typer av insulin. De skiljer sig åt när det gäller hur snabbt effekten kommer efter en injektion och hur länge effekten sitter i. De olika typerna av insulin gör att du kan få en behandling som är helt anpassad efter dina behov och vanor.

Vilka insulindoser som behövs varierar från person till person. Insulinbehovet beror på blodsockervärdet, som i sin tur beror på hur mycket du motionerar, vad du äter samt hur mycket du äter. Så småningom kommer du att lära dig hur blodsockervärdet reagerar på olika former av aktiviteter och på olika typer av mat, och kunna anpassa insulindosen därefter.

I början av behandlingen behöver du gå igenom de olika insulinsortera och doserna med din läkare och diabetessköterska. Det är viktigt att du kommer fram till vilka insulindoser och hur många injektioner per dag som du behöver och som passar dina dagliga rutiner. Att behandlingen fungerar väl är en förutsättning för att du ska kunna hålla ditt blodsockervärde så bra som möjligt.

När ni diskuterar behandlingen är det bra att försöka komma fram till

  • vilken roll du själv har i behandlingen
  • hur du vill leva ditt dagliga liv, för att kunna anpassa behandlingen därefter
  • vilket stöd du behöver från diabetesteamet.

Kontrollera blodsockervärdet

En viktig del i behandlingen är att ha kontroll över blodsockervärdet, det mått som anger hur mycket socker du har i blodet. Blodsockervärdet anges med mmol/l, en förkortning för millimol per liter. En person som inte har diabetes har ett blodsockervärde på 4-5 mmol/l på morgonen före frukost och ett värde på 5-7 mmol/l en till två timmar efter en måltid.


Blodsockervärdet ökar när du äter och sjunker i samband med fysisk aktivitet. Värdet beror också på vad och hur mycket du har ätit, och hur intensivt du har tränat. Helst bör blodsockervärdet inte stiga över 9 mmol/l efter en måltid, men det är viktigare att se hur det genomsnittliga blodsockervärdet har legat under en längre tid på veckor och månader. Detta görs med ett blodprov som heter HbA1c, ibland även kallat för långtidssockret eller långtidssockerprov.


http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Diabetes-typ-1/

Av xenia alpkut - 7 november 2016 11:00


http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Stress/

 

Att uppleva stress är en del av livet - alla blir stressade någon gång. Det händer i situationer som kräver något extra och kroppen brukar då få extra kraft och energi. Men om stressen pågår länge kan kroppen ta skada. Därför är det viktigt med återhämtning och vila. Det finns många saker du kan göra för att motverka stress.



Vad är stress?

Stressreaktionen har tidigare varit nödvändig för att överleva, men i det moderna samhället behöver du sällan kämpa rent fysiskt för att överleva. Ändå händer ungefär samma saker i kroppen oavsett om du upplever ett verkligt hot eller om du springer ikapp en buss. Stressreaktionen sätts även igång vid psykiska ansträngningar, till exempel när du blir arg på någon eller känner att du har för mycket att göra.

 

Höga krav kan stressa

Många upplever att kraven från andra är höga, men ibland kan det vara egna krav som stressar mest. Vilka krav du ställer på dig själv kan till exempel bero på tidigare erfarenheter eller hur du har blivit uppfostrad.

Om du värderar dig själv utifrån det du presterar, eller tror att andra gör det, kallas det för en prestationsbaserad självkänsla. De allra flesta kan tänka så om sig själva ibland, men om du alltid värderar dig själv utifrån vad du presterar är det lätt att du pressar dig själv att göra mer och mer för att känna att du duger. Då är det lätt att tappa respekt för sin egen person när det inte går att prestera lika mycket som vanligt, till exempel vid sjukdom eller en livskris.

Ingen skillnad på verkligt hot eller inte

Det är inte bara verkliga hot som kan stressa, eftersom hjärnan inte kan skilja på ett riktigt hot eller ett som du bara tänker dig. Därför kan du bli stressad bara av att föreställa dig ett hot eller en svår situation som egentligen inte finns och som kanske aldrig kommer att inträffa, kroppen reagerar ändå på hjärnans signaler. ”Tänk om barnen skadar sig”, eller ”jag kanske förlorar jobbet nu när företaget ska spara pengar” är exempel på tankar som kan vara stressande.

Vad händer i kroppen?

Två olika nervsystem

Aktiviteten i de inre organen styrs av nerver, som inte påverkas av viljan. Dessa nerver hör till det så kallade autonoma nervsystemet. Det är den del av kroppens nervsystem som bland annat styr andningen, hjärtslagen, blodtrycket och matsmältningen.

Det autonoma nervsystemet är uppdelat i två olika delar, det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet aktiveras när kroppens krafter behövs. Det parasympatiska nervsystemet är mest aktivt vid vila och i lugna situationer. Det dämpar effekterna av det sympatiska nervsystemet och bidrar till att bygga upp kroppen. Det är viktigt för att du ska kunna varva ner, somna och återhämta dig. För att må bra behövs en jämvikt mellan de två delarna av nervsystemet.

Kamp-flyktreaktionen

Stressreaktionen som kallas för kamp-flyktreaktionen innebär att hjärnan och kroppen ställer in sig på att antingen kämpa emot ett hot eller fly från det. Hjärnan skickar då signaler till det sympatiska nervsystemet som aktiveras, det påverkar hela kroppen. Bland annat utsöndras ämnen i blodet, till exempel socker, och stresshormoner som till exempel adrenalin, noradrenalin och kortisol. Under kamp-flyktreaktionen sparar kroppen inte på energi. Då kan i stället funktioner som matsmältning gå på sparlåga, som man inte har någon nytta av i en kamp på liv och död. När man är i en kamp-flyktreaktion kan man känna sig rädd, irriterad, arg eller fientlig.

Reaktionen kan även sättas igång i vardagliga situationer där det inte alls fungerar att fly eller slåss. Det sympatiska nervsystemet kan inte skilja mellan fysiska hot, som till exempel ett farligt djur, eller ett socialt hot, som till exempel räkningar som vi har svårt att kunna betala. Det sympatiska nervsystemet kan inte heller skilja på ett verkligt hot eller något man bara oroar sig för.

"Spela död"-reaktionen

Det finns ytterligare ett sätt att reagera på stress, som är mycket vanligt. Det kallas för ”spela död"-reaktionen och inträfar när hjärnan uppfattar att faran är alltför stor, när det känns som om vi inte har någon chans att ta oss ur situationen. Det är en stressreaktion som ofta ger svimningskänsla, trötthet, yrsel, svaghet i musklerna och symtom från magen. Man vill också isolera sig och minska sina sociala kontakter. Känslomässigt kommer ofta trötthetskänslor, nedstämdhet, sorg och depression.

 

Av xenia alpkut - 7 november 2016 09:30

Diabetes mellitus, eller i dagligt tal diabetes, är en grupp endokrina sjukdomar, där mängden socker (glukos) i blodet är förhöjt[1]. De vanligaste sorterna är typ 1-diabetes, där autoimmuna processer angriper bukspottkörteln så att den inte producerar tillräckligt av hormonet insulin[2], och typ 2-diabetes, där cellerna ute i kroppen får en nedsatt känslighet för insulin så att det tillgängliga insulinet inte kan tas upp [3]. Diabetes är en folksjukdom med cirka 400 000 drabbade i Sverige [1][4]. Typiska symptom för obehandlad diabetes är ökad törst och stora urinmängder samt trötthet[1]. Behandlingen skiljer sig mellan de olika typerna, men sund kostfysisk aktivitet och läkemedel (injektioner av insulin eller tabletter som ökar insulinkänsligheten eller insulinproduktionen) är vanliga inslag [1]

 

Klassifikation

Diabetes finns i många olika former, och det finns i vissa fall gråzoner mellan diagnoserna. Förutom de typer som nämns nedan finns flera andra mindre diagnoser. Ibland kan man se begreppen typ 3- eller typ 4-diabetes, dessa betyder olika saker för olika personer och används inte som diagnos.[5][6][7]



Diabetes finns i många olika former, och det finns i vissa fall gråzoner mellan diagnoserna. Förutom de typer som nämns nedan finns flera andra mindre diagnoser. Ibland kan man se begreppen typ 3- eller typ 4-diabetes, dessa betyder olika saker för olika personer och används inte som diagnos.[5][6][7]

Typ 1-diabetesRedigera

Huvudartikel: Typ 1-diabetes

Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret angriper de insulinproducerande betacellerna i bukspottskörteln. Detta gör att den egna insulinproduktionen först minskar för att sedan helt upphöra, vilket måste behandlas med injektioner av insulin.[8][9]

Sverige finns ca. 50000 människor med sjukdomen.[4] Det är vanligast att debuten sker innan 20 års ålder och att den är akut, men sjukdomen kan också debutera senare.[10]

Typ 1-diabetes är delvis ärftlig, med flera kända gener som påverkar risken för diabetes.[8] I genetiskt känsliga personer, verkar insjuknandet utlösas av en eller flera miljöfaktorer till exempel en infektion av Coxsackie B4 virus[11][12][13]. Dock har livsstilsfaktorer ingen inverkan på typ-1 diabetes.[14]

Av xenia alpkut - 7 november 2016 00:15


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14239347.ab


Gunde Svan, 49, har varit sjuk sedan i somras – troligen i sjukdomen twar.

Nu berättar han att även frun Marie och dottern Julia, 18, är smittade.

– De har samma symptom som jag, säger han till Aftonbladet.


Sedan slutet av sommaren har Gunde Svan känt sig trött, snuvig och haft ett skrämmande tryck över bröstet. I september tvingades han i sista stund hoppa av SVT:s program Mästarnas mästare, som han hade sett fram emot att delta i.

Veckorna blev till månader och värst av allt var ovissheten om vad som drabbat honom, har han tidigare sagt.


Förbjuden att träna

– Julia har klarat sig lindrigast, men hon har ju varit sjuk. Och det är henne det drabbat värst. Hon är ju ung och rastlös och har sin skidkarriär. Vi som är äldre har ju tid att vänta.

Gundes dotter Julia har gått i faderns fotspår och tycks även ha vunnit hans vinnarskalle. Hon spås bli en av Sveriges kommande stora skidstjärnor. Men nu gör sjukdomen att hon, liksom Gunde och Marie, måste vila och helt undvika träning ända tills symptomen försvunnit. Gunde berömmer hennes psyke.

– Att ha haft en toppsommar och upplevt den bästa träningshösten någonsin och sedan lägga av med det och behöva sitta och se vännerna åka på tv är inte lätt. Det är fantastiskt hur hon har klarat det här och hållit humöret uppe som hon gjort. Jag hade aldrig tagit det lika bra i hennes ålder.

Förbjuden att träna

– Julia har klarat sig lindrigast, men hon har ju varit sjuk. Och det är henne det drabbat värst. Hon är ju ung och rastlös och har sin skidkarriär. Vi som är äldre har ju tid att vänta.

Gundes dotter Julia har gått i faderns fotspår och tycks även ha vunnit hans vinnarskalle. Hon spås bli en av Sveriges kommande stora skidstjärnor. Men nu gör sjukdomen att hon, liksom Gunde och Marie, måste vila och helt undvika träning ända tills symptomen försvunnit. Gunde berömmer hennes psyke.

– Att ha haft en toppsommar och upplevt den bästa träningshösten någonsin och sedan lägga av med det och behöva sitta och se vännerna åka på tv är inte lätt. Det är fantastiskt hur hon har klarat det här och hållit humöret uppe som hon gjort. Jag hade aldrig tagit det lika bra i hennes ålder.


Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30
<<< November 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se