Alla inlägg den 25 december 2016

Av xenia alpkut - 25 december 2016 19:10


Undersökningar och utredningar

När du kommer till läkaren får du först berätta hur du mår. Sedan tittar och känner läkaren på kroppen för att upptäcka symtom som kan tyda på leukemi . Du lämnar också ett blodprov. Provsvaret kommer vanligen inom ett dygn, och är ofta tillräckligt för att säga om du har leukemi eller inte.

Leukemi utreds på specialistklinik

Om läkaren misstänker att du har leukemi får du komma till en specialistklinik, som kallas hematologklinik eller medicinklink. Vissa leukemier behöver utredas och behandlas snabbt medan det inte är lika bråttom vid andra former av sjukdomen.

Du får lämna flera olika prov

På specialistkliniken får du lämna fler blodprov. Här är exempel på andra provtagningar som du kan behöva göra.

Benmärgsprov

Ett benmärgsprov kan bekräfta om du har leukemi och ge mer detaljerad information om sjukdomen. Det är vanligt att provet tas på baksidan av höftbenet. Du får lokalbedövning. Sedan sugs några milliliter benmärg upp ur höftbenet med en nål. Det kan kännas obehagligt men går snabbt över.

Du kan stiga upp direkt efter provtagningen. Den brukar inte ge några besvär efteråt.

Ryggvätskeprov – lumbalpunktion

Ett ryggvätskeprov kan visa om sjukdomen också finns i nervsystemet. Provet tas mellan två kotor i nedre delen av ryggen med en tunn nål. Det kan kännas som ett lätt tryck men brukar inte göra så ont. Du kan få lokalbedövning om du vill. Efter provtagningen får du en liten dos cytostatika. Det är läkemedel som gör att provtagningen inte sprider leukemiceller.

Själva provtagningen tar en till fem minuter. Efteråt får du ligga och vila i mellan en halvtimme och två timmar. Du kan få huvudvärk efter undersökningen, men det är inte så vanligt.

Lymfkörtelprov

Ibland behöver läkaren ta prov från en eller flera lymfkörtlar. Då använder hen en nål för att ta ut lite vävnad som kan analyseras på laboratorium. Själva provtagningen går ganska fort. Hela undersökningen tar några minuter. Provtagningen kan kännas obehaglig men gör oftast inte ont. Du kan få lokalbedövning.

Ibland behöver en bit av lymfkörteln tas bort för att undersökas. Operationen brukar göras på en operationsavdelning. Man får oftast lokalbedövning men ibland kan man behöva bli sövd med narkos.

Standardiserat vårdförlopp vid akut myeloisk leukemi, AML

Du får gå igenom en utredning enligt ett standardiserat vårdförlopp om läkaren misstänker att du har akut myeloisk leukemi, AML.

Standardiserade vårdförlopp är ett sätt att organisera utredningen så att den går så snabbt som möjligt.

Läkaren ordnar en remiss och berättar för dig varför du bör utredas, vad det innebär och när du kan få besked om du har cancer eller inte.

Det går ofta fort att få kallelser till undersökningar i ett standardiserat vårdförlopp. Det är bra om du är tydlig med hur vårdpersonalen säkrast når dig, så att du inte missar någon tid.

Att få ett sjukdomsbesked

Man kan reagera på många olika sätt på ett sjukdomsbesked. Ofta behöver man mycket tid att tala med sin läkare och annan vårdpersonal om vad beskedet innebär. Låt gärna en närstående följa med dig, om det är möjligt. Den närstående kan fungera som ett stöd och hjälpa till att minnas vad som har sagts.

Du kan också be att få informationen nedskriven så att du kan läsa den i lugn och ro. Ställ frågor om du inte förstår. Du har rätt att få information på ditt eget språk, om du inte talar svenska. Du har även rätt att få tolkhjälp om du har en hörselnedsättning eller synnedsättning.

På många sjukhus finns särskilda sjuksköterskor som kallas kontaktsjuksköterskor som kan ge ytterligare stöd och även hjälpa till med olika praktiska saker. Ofta finns också möjlighet att få tala med en kurator.  

Du kan få stöd på flera ställen

Känner du dig orolig eller har frågor och behöver prata med någon? Kontaktsjuksköterskan kan vara ett stöd för dig. Du kan också kontakta till exempel Cancerfonden eller Cancerrådgivningen.

Här kan du läsa mer om hur du kan få olika sorters hjälp och stöd vid cancer.

Barn behöver också få veta

Barn känner på sig när något inte är som det ska. De kan tro att det är deras fel och skapa egna bilder av det som pågår om ingen berättar att en närstående person är sjuk. Oftast är det bra att göra barn så delaktiga som möjligt i det som händer, oavsett hur gamla de är. Det betyder inte att du måste berätta allt.

Vården är också skyldig att se till att minderåriga barn får den information och det stöd som de behöver. Personalen kan också ge stöd om du tycker att det är svårt att veta vad du ska säga till barnet.

Behandling av akuta leukemier: AML och ALL

Målet med behandlingen är att ta bort alla leukemiceller och minska risken för återfall. Behandlingen ges i flera delar som tillsammans kan ta mellan tre månader och 2,5 år. Hur lång tid det tar beror bland annat på vilken typ av akut leukemi du har.

Ibland behöver behandlingen starta innan det finns svar på alla prover. Då anpassas behandlingen när svaren är klara.

Förberedelser innan behandlingen startar

Innan behandlingen kan börja krävs en del förberedelser. Du behöver till exempel antingen en subkutan venport  eller en central venkateter, CVK. De gör det enklare att lämna prover och få behandling. De opereras in under huden på bröstkorgen och går sedan in i ett stort blodkärl.

Ditt hjärta och dina lungor undersöks för att se så att du inte har någon infektion och för att kunna anpassa den behandling du ska få. Även tänderna kan behöva undersökas för att minska risken för infektioner.

Läkemedel tar bort cancern

Det är vanligt att behandlingen inleds med höga doser cytostatika, som är en form av cellhämmande läkemedel. Cytostatikan får du i upprepade kurer. En kur ges som dropp under flera dagar. Därefter behöver du vårdas på sjukhus i väntan på att den friska benmärgen ska återhämta sig.

Det varierar hur länge man behöver vara på sjukhus, men ungefär fyra till fem veckor. Då tas ett nytt benmärgsprov som kan visa om behandlingen har tagit bort leukemicellerna och blodet återigen kan bildas som det ska. Det är möjligt att du kan skrivas ut från sjukhuset en kort tid i väntan på provsvaret.

Behandlingen behöver oftast fortsätta även om det inte längre finns några tecken på sjukdom. Syftet är att minska risken för att sjukdomen ska komma tillbaka. Du får mer cytostatika i kurer. Kurerna varvas med uppehåll i behandlingen. Den här delen av behandlingen kan pågå från några månader till över två år. Det vanligaste är att du är på sjukhuset medan en kur pågår. Däremellan kan du vara hemma men du behöver bli inlagd på sjukhuset om du får en infektion.

Du behöver annan behandling samtidigt

Du behöver så kallad understödjande behandling för att klara den intensiva behandlingen med cytostatika. Några exempel på sådan understödjande behandling är:

  • Läkemedel som förebygger illamående och infektioner.
  • Blodtransfusioner om du har låga blodvärden.
  • Antibiotika om du får infektioner.
  • Näringsdropp om du får svårt att äta.

Besök

Veckorna efter den första, intensiva behandlingen kan kännas jobbiga. Du kan behöva blodtransfusioner nästan varje dag. Kanske behöver du vårdas i isoleringsrum för att skyddas mot infektioner.

Du som är närstående eller vän kan hälsa på även om den som är sjuk vårdas i isoleringsrum. Besöken kan göra det lättare för den som är sjuk att orka med sjukhusvistelsen. Det är viktigt att du som hälsar på följer de särskilda rutiner som gäller på sjukhuset för bland annat handhygien och mat. Vänta med besöket om du är förkyld eller har någon annan infektion.

Stamcellstransplantation

Du kan behöva en stamcellstransplantation om risken är stor att du ska få ett återfall. Behandlingen brukar ta fyra till fem veckor. Under den tiden är du inlagd på sjukhus. Kroppen måste vara tillräckligt stark för att klara den påfrestning som en stamcellstransplantation innebär. Det är också stor risk för komplikationer, både under tiden på sjukhuset och de närmaste månaderna efter stamcellstransplantationen. Därför är det inte säkert att du kan få behandlingen.

Om cancern kommer tillbaka

Det kan gå att få behandling igen om sjukdomen kommer tillbaka. Vilken behandling du kan få beror bland annat på vilken typ av leukemi du har, vilken behandling du har fått tidigare och hur mycket din kropp kan orka med.

Behandling som lindrar symtomen

Det enda som kan bota akut leukemi är intensiv behandling. Men ibland är det alltför stora risker med en sådan behandling. Det beror på hur du mår och om kroppen orkar. Ibland är det bättre att avstå från den mycket krävande behandlingen och i stället få behandling som minskar sjukdomssymtomen, även om du inte kan bli av med sjukdomen. Det kallas palliativ behandling. Då kan du till exempel få cytostatika i lägre doser, blodtransfusioner och behandling mot infektioner.

Behandling av kronisk lymfatisk leukemi, KLL

Kronisk lymfatisk leukemi, KLL, kan yttra sig på olika sätt. Några personer har symtom redan när sjukdomen upptäcks. Då behövs behandling direkt. Men många är utan symtom. Då behövs ingen behandling men du får gå på regelbundna kontroller och lämna blodprover några gånger om året. På det viset kan läkaren följa hur sjukdomen utvecklas och avgöra när du behöver börja få behandling.

Cytostatika och monoklonala antikroppar

Det finns många olika läkemedel mot KLL. Det är vanligt att cytostatika kombineras med läkemedel som kallas monoklonala antikroppar. Det är en form av målriktade läkemedel. Det betyder att de söker upp och fäster sig på cancerceller så att cancercellerna bryts ner och dör. Du kan få monoklonala antikroppar som dropp eller som sprutor. Behandlingen tar inte bort sjukdomen men kan göra att du blir besvärsfri i flera år.

I början av behandlingen med monoklonala antikroppar kan du få lite feber, frossa, muskelvärk eller hjärtklappning. Cytostatika kan bland annat göra så att du blir illamående. Det finns läkemedel som kan göra att du slipper biverkningar.

Du kan få infektioner efter behandling med monoklonala antikroppar, men det är ganska ovanligt och behandling finns att få.

Andra läkemedelsbehandlingar

Det finns läkemedel som innehåller små molekyler. De blockerar cancercellernas signalvägar. Behandlingen kan användas som alternativ till cytostatika. Man kan få små molekyler som enda behandling eller i kombination med till exempel monoklonala antikroppar.  

Om du får symtom igen

Du kan få behandling igen om symtomen kommer tillbaka. Kontakta en läkare så fort som möjligt om du får besvär som du tror kan ha med leukemin att göra. Det gäller både om behandlingen är avslutad och om den fortfarande pågår. Kontakta en vårdcentral om besvären kommer när det har gått lång tid efter behandlingen och du inte längre har kontakt med en särskild läkare.

Behandling av kronisk myeloisk leukemi, KML

Tyrosinkinashämmare

Kronisk myeloisk leukemi, KML innebär att det har uppstått en speciell förändring i cellkärnan i celler i benmärgen. Förändringen kallas Philadelphiakromosomen. Kromosomen innehåller koden för ett protein som gör att leukemiceller kan bildas. Proteinet heter tyrosinkinas. Det kan blockeras med läkemedel som kallas  tyrosinkinashämmare, TKI. Det finns olika tyrosinkinashämmare. Du tar dem som tabletter varje dag.

Du kan behöva förberedande behandling innan du börjar ta tyrosinkinashämmare. Du kan till exempel få tabletter med mild cytostatika om du har mycket vita blodkroppar i blodet.

Behandlingen varar hela livet

Målet med behandlingen är att kraftigt minska mängden leukemiceller och att hindra sjukdomen från att övergå i en allvarligare form, som kan påminna om akut leukemi. Behandlingen med tyrosinkinashämmare innebär för de flesta att de kan leva nästan som vanligt utan besvär av sjukdomen eller behandlingen. Men man kan oftast inte sluta med behandlingen eftersom sjukdomen kan förvärras då.

Tyrosinkinashämmare kan göra att du får sänkta blodvärden, svullnader eller att du mår illa. Det finns flera olika sorters tyrosinkinashämmare och du kan därför oftast få en sort som fungerar bra för dig.

Stamcellstransplantation behövs ibland

Det är sällsynt, men ibland hjälper inte tyrosinkinashämmare. Då kan du behöva en stamcellstransplantation. Det kan göra att du blir av med cancern helt och hållet. Behandlingen brukar ta fyra till fem veckor. Under den tiden är du inlagd på sjukhus. Kroppen måste vara tillräckligt stark för att klara den påfrestning som en stamcellstransplantation innebär. Det är också stor risk för komplikationer, både under tiden på sjukhuset och de närmaste månaderna efter stamcellstransplantationen. Därför är det inte säkert att du kan få behandlingen.

Då kan det vara bättre att få behandling som lindrar symtomen. Det kallas palliativ behandling. Du kan till exempel få cytostatika i lägre doser, blodtransfusioner och behandling mot infektioner.

Graviditet och amning

Behandlingen kan påverka fertiliteten, till exempel om du har fått cytostatika eller om du har fått en stamcellstransplantation. Prata med din läkare före behandlingen om du vill frysa in spermier eller träffa en gynekolog för att diskutera vilka andra möjligheter som kan finnas.

Läs mer i artikeln Fertiliteten efter cancerbehandlingen.

Även om fertiliteten är nedsatt, är det bra om du skyddar dig mot graviditet medan du får behandling mot cancer eftersom behandlingen kan vara skadlig för ett foster. Efter att behandlingen är avslutad är det bra om det går en tid innan du försöker bli gravid eller använda dina spermier i en graviditet. Rådgör med din läkare.

Du behöver göra uppehåll i behandlingen om du har KML och vill bli gravid. Då får du gå på tätare läkarkontroller och börja med behandlingen igen så snart det är lämpligt. Ibland går det att använda andra läkemedel under tiden. Om du har KML och vill använda dina spermier i en graviditet kan det gå utan att du behöver göra uppehåll i behandlingen. Det beror på vilken behandling du får. Rådgör med din läkare.

Rådgör också med din läkare om du har leukemi och vill amma.

Du får vara med och påverka

Du har rätt att vara delaktig i din vård så långt det är möjligt. Vårdpersonalen ska berätta vilka behandlingsalternativ som finns. De ska se till att du förstår vad de olika alternativen betyder, vilka biverkningar som finns och var du kan få behandling. På så sätt kan du vara med och besluta vilken behandling som blir bäst för dig.

Du har rätt att få information på ditt eget språk om du inte talar svenska. Du kan ha rätt till tolkhjälp om du har en hörselnedsättning.


Det börjar bli allt vanligare att den som har en cancersjukdom får en så kallad vårdplan. Av vårdplanen ska det framgå vad som gäller för just dig, bland annat


ANNONS
Av xenia alpkut - 25 december 2016 19:00

http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Cancer/Cancerformer-och-fakta/Cancerformer/Leukemi/


Leukemi är ett samlingsnamn för flera olika cancersjukdomar i benmärgen där blodet bildas. Vilken behandling du får och hur det kommer att gå beror bland annat på vilken leukemi du har. Allt fler som får leukemi kan få behandling som tar bort sjukdomen eller gör så att det går att leva ett bra liv länge.

Olika former av leukemi

Leukemi är cancer i de celler som ska bli olika blodkroppar. Leukemierna delas in i lymfatiska och myeloiska leukemier, beroende på vilka celler som är sjuka.

Leukemi delas också in i akuta och kroniska leukemier beroende på hur snabbt sjukdomen utvecklas. Kronisk leukemi är vanligare än akut leukemi. Men totalt sett är leukemi ganska ovanligt.

Det finns ytterligare några leukemier som inte passar in i någon av indelningarna. De beskriver vi inte i den här texten.

Akuta leukemier: ALL och AML

Akut lymfatisk leukemi, ALL, är vanligare hos barn. Akut myeloisk leukemi, AML, är vanligare hos vuxna. Ju yngre du är desto större chans är det att bli av med en akut leukemi. Allra mest verksam är behandlingen för barn med ALL, där över 80 procent blir av med sjukdomen. Chansen att bli av med sjukdomen är mindre hos vuxna och minskar med stigande ålder. En orsak är att de sjuka cellerna då har en karaktär som gör dem svårare att behandla.

Här kan du läsa mer om leukemi hos barn.

Det är viktigt att få vård snabbt om du har fått en akut leukemi.

Kronisk lymfatisk leukemi, KLL

Den vanligaste leukemiformen hos vuxna är kronisk lymfatisk leukemi, KLL. Sjukdomen är också en form av lymfkörtelcancer. Sjukdomen upptäcks ofta utan att man har några symtom, till exempel i samband med en hälsokontroll. Sjukdomen går för det mesta inte att bli av med. Du får behandling när du har besvär. När du inte har besvär går du på regelbundna kontroller.

Kronisk myeloisk leukemi, KML

Kronisk myeloisk leukemi, KML, utvecklas oftast långsamt. Målet med behandlingen är att förhindra att sjukdomen övergår i mer akuta faser.  Sjukdomen går för det mesta inte att bli av med. Ofta kan man leva som vanligt, trots sjukdomen och behandlingen.

Symtom

Du kan ha något eller flera av de här besvären om du har leukemi:

  • Du kan känna dig trött och andfådd.
  • Du kan ha en infektion som inte går över.
  • Du får blåmärken och har lätt för att blöda fast du inte har gjort dig illa.
  • Du har feber som inte går över.
  • Du svettas, särskilt på natten.
  • Du tappar vikt, utan att du har ändrat vanor.
  • Du har ont i leder och skelett.
  • Du har svullna lymfkörtlar.
  • Du har svullen mjälte vilket kan kännas som en tyngd i magen eller göra att du blir mätt fort när du äter.

Besvären kommer ofta hastigt om du har akut leukemi och långsammare om du har kronisk leukemi. Symtomen kan också bero på många andra saker än leukemi.


ANNONS
Av xenia alpkut - 25 december 2016 18:30

 

Freja Östergren Löthén var tio år när hon drabbades av leukemi.

Utöver den tuffa behandlingen upplevde hon ibland att det var svårt att hantera omgivningens reaktioner.

– När personer kom fram och oroade sig för hur det skulle gå smittade det ju av sig på mig, berättar hon.


Freja Östergren Löthén hade precis börjat vårterminen i årskurs fyra. Hon hade ont i kroppen och var ovanligt trött. I ett rum på Sachsska barnsjukhuset i Stockholm väntade hon på att få resultatet av ett benmärgsprov läkarna tagit. Cancer förklarade de. Akut lymfatisk leukemi.

– Det enda jag minns att jag tänkte var att jag kommer att tappa håret, säger Freja som i dag är 13 år gammal.

Läkaren frågade om hon hade något hon undrade över, och Freja frågade just om håret.

– Då sa läkaren att det inte alls var säkert att jag skulle tappa det eftersom de ju har så bra mediciner nu för tiden.
Men Freja visste redan att hon skulle tappa håret.

– Jag ville bara få det bekräftat för att hinna förbereda mig så jag inte skulle bli så ledsen, förklarar hon.

Freja säger att hon aldrig har hört talas om någon med leukemi som inte tappat håret av cellgiftsbehandling, och att hon tycker att det är viktigt att de barn som drabbas av cancer får veta sanningen.
– Om läkarna inte säger som det är rakt ut så blir man ju bara ännu mer orolig.


”Cancer är sjukt farligt”

Behandlingen med cellgifter och blod- och trombocyttransfusioner inleddes kort efter att Freja fått diagnosen. Några veckor senare föll håret av.


– Vi hade köpt en peruk med långt blont hår som jag skulle ha då eftersom det var det jag hade innan, berättar Freja.

Men hon använde aldrig peruken utan köpte hattar istället.

– Jag älskar hattar så jag valde att ta på mig det, säger hon.

Frejas mål var att fortsätta leva ett så vanligt liv som möjligt, trots cancern och den tuffa behandlingen.

– Jag gick i skolan några dagar varje vecka när jag inte var på behandling och det var skönt. Där fanns mitt vanliga liv och kompisarna.

Att möta omgivningens reaktioner på att hon hade cancer var dock tufft ibland. Freja säger att det är viktigt att alla förstår att cancer är sjukt farligt, men att hon hade velat bli behandlad precis som innan.

– Vissa gjorde en så stor grej av att jag hade cancer och det gjorde bara att jag kände mig ännu mer sjuk, berättar hon.
Freja tycker dock att hennes nära vänner gjorde precis rätt.

– De var som vanligt och behandlade mig som innan jag blev sjuk.


Hon säger att de träffades de dagar när hon mådde bättre och att de gjorde vardagliga saker ihop.

Komplikationer efter behandlingen

Av de barn som drabbas av akut lymfatisk leukemi i dag överlever runt nio av tio barn. För Freja fungerade behandlingen som planerat och hon kunde avsluta den i somras. Hon behöver dock fortfarande sjukvård för komplikationer av cancerbehandlingen, benskörhet, som orsakat flera benbrott.

– Jag idrottade mycket förut och det kan jag inte göra det längre, berättar hon.

Just nu innebär att springa, hoppa eller bära tungt en för stor risk för Frejas kropp.

– Jag har fått flera kotkompressioner i ryggen, att ryggkotorna pressats ihop. Det kommer inte att gå tillbaka men jag äter medicin mot benskörheten och går på sjukgymnastik, berättar hon.

I dag går hon i sjuan och vill bli läkare och forskare när hon blir stor. Redan nu kan hon väldigt mycket om cancer, mer än något trettonårigt barn borde behöva.

– Förut ville jag forska på hur man botar cancer men nu har jag ändrat mig och vill ta reda på varför barn drabbas av cancer, berättar hon.


– Om vi tar reda på varför cancer uppstår kan vi förhindra det innan barn blir sjuka och behöver behandling och det är ju bättre.

Freja är glad för att cancerforskningen går framåt men tycker att det är hemskt att bara är tre av fyra barn som får en cancerdiagnos botas.


– Det är synd att alla de där barnen ska behöva mista sina liv. Att de aldrig får chansen att bli stora och uppleva sina drömmar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/K4GK6/freja-jag-ville-bara-hora-sanningen

Av xenia alpkut - 25 december 2016 16:00

Aftonbladets Carina Bergfeldt har träffat kvinnorna som lever på världens farligaste plats - Afghanistan



Hon har gått två år i skolan, blivit bortgift som tonåring och fött sex barn. Om hon inte hinner dö innan av krig, i barnsäng eller av våld i hemmet så blir hon i genomsnitt 49 år gammal.

FN och Rädda barnen är överens:

 

Afghanistan – Sveriges och världens största biståndsland - är den farligaste platsen på jorden att vara kvinna.

Om ett år lämnar de svenska och amerikanska styrkorna landet efter 13 års krig.

 

I tre dagar berättar landets mest utsatta, mammorna och döttrarna, för Aftonbladets Carina Bergfeldt om farorna och ojämställdheten nu - och oron över vad som händer då.



NOWABAD. Det är kvinno­möte och de skruvar ­oroligt på sig. Frågan ­ligger kvar i luften men ingen vill riktigt ta i den.

Till sist blir det byns äldsta kvinna, Fatima, 61, som bestämmer sig för att prata.

– Vad som händer om vi inte lyder? Ja, våra män ­eller söner slår oss såklart. Vi är deras slavar.

Det är exakt tio kilometer till den stora vägen. A76:an, som i nordvästlig riktning leder till Mazar-e-Sharif och som mot sydost så småningom tar dig till Kabul.

Få ställer upp på bild

En mil. För kvinnorna i Nowabad hade det lika ­gärna kunnat varit hundra. De flesta av dem har aldrig gått ner till den stora vägen. Än mindre färdats på den.

– Det här är det värsta ­landet i världen att vara kvinna, säger Afiza, 45, när hon ställer sig vid grus­vägen för att fotograferas innan kvinnomötet ska börja.

Hon är den enda som går med på det. Alla andra gömmer sig till höger och vänster när kameran kommer fram. Kvinnor ska inte avbildas.

– Nu kan jag inte så mycket om andra länder men jag kan inte tänka mig att det finns något ställe som är värre än det här.

Hon får medhåll av 213 tillfrågade experter i Thompson Reuters stora undersökning av alla värld­ens 196 länder. Att våld är vardag och rent vatten en utopi, att 85 procent av alla kvinnor inte kan läsa, att ­lika många tvingas till ­arrangerade äktenskap och att sex av tio föder barn ­utan att någonsin träffa en barnmorska gör att Afghanistan rankas som det absolut farligaste landet i världen att vara kvinna. Före Kongo, där 400 000 kvinnor våldtas varje år. Före Pakistan, där tre kvinnor mister livet varje dag, året om, i det som kallas hedersmord.

Samma år som den världsomspännande undersökningen publicerades, 2011, rankade Rädda barnen och Unicef Afghanistan som det värsta landet i värld­en att vara flicka. Och mamma.

Men flickorna återkommer vi till i morgon. Mammorna i övermorgon. Nu handlar det om kvinnorna i Nowabad som har tillbringat sina liv på en plats där det fort­farande varken finns el eller rent dricksvatten - precis som det ser ut hemma hos över 50 procent av landets 30 miljoner invånare.

– Vi har levt hela våra liv i mörker, säger Fatima.

Jemen är sämre

– Ett modernt liv är något som vi inte ens drömmer om, men om det är något som jag önskar för mina ­söner och deras söner så är det att de ska få uppleva hur det är att leva i ljuset.

Hon säger söner. Inte barn. Trots att hon själv har fyra av varje.

– Ja, det är ju bättre att få söner än döttrar. En dotter gifter man bara bort, en son tjänar pengar.

Alla kvinnorna runt henne nickar. Hennes egna döttrar inkluderade. Att landet också klassas som världens näst mest ojämställda land (bara Jemen är sämre) är tydligt inne i lerhydd­an med den klar­röda mattan. Precis som Fatima har de andra kvinnorna vuxit upp med vetskapen att de inte är värda någonting. Att de inte kan någonting. Vet någonting. De ­ursäktar sig ständigt.

– Vi borde egentligen ­inte svara på de här frågorna ­eftersom vi inte har gått i skolan. Vi har ett uttryck som säger att de utan utbildning är blinda. Hjälp­lösa, säger Fatima.

”Du blir bortgift”

– För sådana som oss så finns det ingen tidpunkt i livet som är bra. Du växer upp med bröder som är värda mer än du. Du blir bortgift med någon du inte väljer själv. Sedan blir du änka och alla ser ner på dig om du måste jobba för att försörja din familj. Det blir aldrig enkelt, säger Afiza.

Återigen nickar kvinnorna runt dem.

– Vi är våra mäns slavar. Om jag skulle bli sjuk och vilja gå till sjukhuset och min man säger nej så får jag inte söka hjälp, säger Fatima.

Kanske skvallrar

En undersökning av människorättsorganisationen Global Rights visar att 87 procent av afghanska kvinnor blivit misshandlade av sin make. Våld i hemmet kallas landets ”tysta tsunami”. Det är med viss tvekan som nästa fråga ställs.

Och vad händer om ni vägrar lyda?

Det blir tyst först. Många tittar ned i marken.

– Ja, våra män eller söner slår oss såklart, säger ­Fatima till slut.

Kvinnorna nickar.

Pratar ni med varandra om en av er blir misshandlad?

Nu börjar kvinnorna skaka på huvudet. Lika ivrigt som de nyss nickat.

– Nej. Om det är illa går en kvinna till sin pappa eller bror och berättar, säger ­Fatima.

Vad gör de åt det?

Hon ser förvånad ut. ­Tolken upprepar frågan.

– Ingenting. De gör inget åt det. De lyssnar bara. Så det är bättre att hålla sådana saker för sig själv.


Och kvinnorna runt henne nickar. När mötet är över kliver tre kvinnor, en tolk, en representant från Svenska Afghanistankommittén och en journalist, in i en bil och kör i väg. Efter tio kilometer på en skumpig grusväg hälsar asfalten på A76:an välkommen. En mil. För kvinnorna i Nowabad hade det lika gärna kunnat vara hundra.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17440087.ab

Av xenia alpkut - 25 december 2016 15:15

En av femåriga Kiras önskningar i jul är att andra barn också ska få ha det bra.

Nu skänker hon en del av sina egna leksaker till de som har det sämre.

– Jag vill ge leksakerna till barnen som är fattiga, säger hon.

Precis som vilket barn som helst så älskar också femåriga Kira Bryngelsson Qvist, från Uddevalla, sina leksaker.

Det kommer också en tid då barn känner sig färdiglekta med dem.

Men Kira var inte bara färdiglekt och trött på sina dockor – hon ville göra något mer med dem.

Hon och hennes pappa Joakim hade rensat bland leksakerna och då undrade han om hon ville sälja något av leksakerna, säger Jessica Sundberg, Kiras bonusmamma.

I stället hade Kira en bättre idé.

– Hon kom med förslaget om att vi skulle ge bort till de barn som behöver det mer, i stället för att sälja.

Samlat leksaker

Kira samlade ihop dockvagnen, Barbiedockorna, Barbiehästen, utklädnadskläder och andra leksaker i en påse.

– Jag vill ge leksakerna till barnen som är fattiga, de behöver det mer, säger Kira.

Påsen med leksakerna ligger i vardagsrummet och tanken är att de ska lämnas in till en lokal insamling i Uddevalla för att sedan gå till ett flyktingboende.

 Kira vill själv vara med och lämna in.

– Hon har tidigare lämnat bort leksaker till en liten tjej som var sjuk, men det här är första gången hon själv kommer med förslaget. Vi blev jättestolta och uppmuntrar henne, säger Jessica.

På frågan om vad Kira själv önskar sig i jul svarar hon:


– Jag vet inte!


http://www.expressen.se/nyheter/kira-5-skanker-sina-leksaker-till-andra-barn/

Av xenia alpkut - 25 december 2016 10:00


https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Barnfattigdom


Barnfattigdom är fattigdom eller ekonomisk utsatthet som drabbar barn. Begreppet har olika definitioner, främst vad avser fattigdom. Med barn avses vanligen åldern fram till 18-årsdagen.

Den politiska diskussionen om barnfattigdom på 2000-talet handlar främst om välutvecklade industriländer. Med fattigdom avses internationellt relativ fattigdom, en familjeinkomst som är väsentligt lägre än medel- eller medianvärdet och/eller berättigar till bidrag. Det finns flera definitioner för hur den relativa fattigdomsnivån ska mätas.


Världskarta som visar Child Development Index 2000-2008.

Med fattigdom absoluta termer avses en familjeinkomst under en viss nivå i kronor och ören, till exempel måttet extrem fattigdom, som för barnens del förknippas med undernäring, hög barnadödlighet och barnarbete i stället för skolgång. Detta hör numera till historien, utom i några länder i Afrika och södra Asien. Child Development Index (CDI) är ett mått utvecklat av brittiska Rädda barnen, och anges på en skala från 0 (bäst) till 100 (sämst). CDI är en sammanvägning av följande indikatorer:[1]

  • Utbildningsnivå (andelen barn i skolåldern som inte är inskrivna i skolan).
  • Hälsa (barnadödlighet under fem års ålder)
  • Föda och svält (andelen barn under fem års ålder som är måttligt eller allvarligt underviktiga, definierat som
  • två standardavvikelser under medianvikten för åldersgruppens referenspopulation). 

EU

 

Inom Europeiska unionen genomfördes 2007 en analys som resulterade i rapporten Child Poverty and Well Being in the EU - current status and way forward.[2] Bland EU:s 27 medlemsländer levde 19 miljoner barn i åldern 0 till 17 år (19 procent av alla barn) under 2006 i hushåll med låg ekonomisk standard. Risken för fattigdom är över 20 procent i mer än hälften av medlemsländerna, 15 procent i Sverige, Belgien och Österrike och som lägst 10 procent i Danmark och Finland.

EU:s definition av "risk för fattigdom" innebär att familjens samlade inkomst, inklusive kapitalinkomster och bidrag, är lägre än 60 procent av medianinkomsten i landet.[3] Vid beräkningen tas hänsyn till familjens storlek, räknat i "konsumtionsenheter", där en vuxen per familj räknas som 1 enhet, övriga vuxna som 0,5 och barn under 14 år som 0,3 enheter.

 

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< December 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se