Alla inlägg under april 2017

Av xenia alpkut - 10 april 2017 00:15

 



Regn är nederbörd som endast består av flytande vatten. Regndropparnas diameter varierar normalt mellan 0,5 och 5,0 mm[1], men kan i ovanliga fall bli ända upp till 10 mm innan de sönderfaller i mindre droppar.[2]Regn är den nederbördsform som har störst betydelse som källa för färskt vatten i stora delar på jorden och som sådan en förutsättning för olika typer av ekosystem. Regn är globalt sett den viktigaste källan förvattenkraft och konstbevattning.


Bildning av regn

moln finns små droppar av vatten med en diameter på cirka 10 µm. Dessa håller sig svävande med hjälp av svaga uppvindar som blåser inne i molnet. Regndroppar bildas av molndroppar som växer till i storlek och blir så tunga så att uppvindarna i molnet inte längre orkar hålla dem svävande. En molndroppe måste öka i storlek nästan en miljon gånger för att bilda en regndroppe.[3] Det finns tre processer som svarar för molndropparnas tillväxt: kondensationkoalescens och bergeronprocessen.

Kondensation är orsaken till att molndropparna blivit till från första början. Genom att denna process fortsätter kan molndropparna växa. Man har dock visat att det kan ta flera dagar för denna process att bilda regndroppar. I verkligen kan det börja regna redan cirka 30 minuter efter att ett moln bildats. Kondensation är dock viktig för tillväxt upp till en diameter av 20 µm.

Koalescens, eller kollisionstillväxt, är när flera små droppar slås samman till en större. Att molndropparna krockar beror ofta på en skillnad i storlek, vilket gör att de svävar olika mycket i molnet. Denna process är viktig i moln på temperatur över -10 °C.

Där moln bildas är dock temperaturen ofta lägre än -10 °C och de eventuella vattendroppar som finns då är underkylda. När ett sådant moln består av en blandning mellan iskristaller och vattendroppar kan nederbörd bildas av den så kallade bergeronprocessen. Denna mekanism bygger på att mättnadsångtrycket är lägre över is än över vatten. Detta leder till en snabb tillväxt av iskristaller på bekostnad av vattendroppar. Dessa iskristaller kan då bli tillräcklig stora för att börja falla. Regn bildas ofta av att snöflingor smälter på vägen ner från molnet. I genomsnitt behövs endast ett 300 meter högt luftlager med temperatur över 0 °C för att smälta snöflingor till regn.

När regndroppen lämnar molnet börjar den minska i storlek på grund av avdunstning. Om de fallande dropparna hinner försvinna helt innan de träffar marken kallas de för fallstrimmor. För att dropparna skall bli tillräckligt stora för att överleva hela vägen till marken krävs flera kilometer tjocka moln. Sådana moln är nimbostratus och cumulonimbus, vilka svarar för det mesta av regnproduktionen.

Större regndroppar har högre fallhastighet. Vid havsnivå, utan vind, faller droppar med diameter på 0,5 mm (duggregn) i en hastighet av ungefär 2 m/s, medan större droppar (5 mm) faller i ungefär 9 m/s.[1]

Regndroppar avbildas ofta droppformade, men när de faller genom atmosfären är de dock inte det. Små regndroppar är sfäriska. Större regndroppar blir genom att de faller tillplattade av ett tryck från luften och börjar bilda en inbuktning i mitten. Till slut blir regndroppen fallskärmsliknande innan den faller sönder i mindre droppar.[4]


Konstgjort regn


Det är möjligt att skapa konstgjort regn eller att "så" regn, som det även kallas. Metoden, som kom till efter andra världskriget, innebär att man sprutar kemikalier som silverjodid eller torris i ett vattenrikt moln så att vattendropparna fryser partiklarna. Besprutningen kan ske från flygplan eller genom beskjutning från marken. Partiklarna smälter på vägen och faller sedan ned som till synes vanlig nederbörd på marken. Metoden kan exempelvis användas för att rädda skördar i regnfattiga områden eller för att minska risken att ett oväder når fram till en specifik plats. Den är dock dyr och omdiskuterad.[5] Kritikerna menar att den här typen av manipulering med atmosfären kan orsaka extrema vädermönster och anser att frågan ignorerats i klimatförändringsdebatten.

Enligt BBC-dokumentären Playing God with the Weather i serien The Science of Superstorms[6] använde sig dåvarande Sovjetunionen av metoden för att skydda Moskva från radioaktiva regn efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl1986. Sovjetunionen förnekade uppgifterna.


Kina är ett annat uppmärksammat land som använt sig av konstgjort regn. Sedan 1950-talet har Kina lett hemliga forskningar kring metoden att manipulera moln. Inför OS-invigningen i Peking 2008 ville man försäkra sig om uppehållsväder och tusentals raketer sköts därför in i moln för att få regnet att falla i förtid.[7]

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Regn

ANNONS
Av xenia alpkut - 10 april 2017 00:00

 


 

 

Kejsarpingvin (Aptenodytes forsteri) är den största och tyngsta nu levande pingvinarten och är endemisk för Antarktis. Hanen och honan är lika såväl till fjäderdräkt som storlek, vilken uppgår till cirka 120 centimeter. De väger i genomsnitt mellan 22 och 37 kg. Ryggdelarna är svarta och skarpt avgränsade från den vita buken, det blekgula bröstet och de bjärt gula öronfläckarna. Liksom alla pingviner saknar den flygförmåga, har en strömlinjeformad kropp och vingarna stela och tillplattade till fenor för ett liv i havet.

Fisk utgör huvuddelen av dess föda, som även kan omfatta kräftdjur, såsom krill, och bläckfiskar. När den jagar kan kejsarpingvinen befinna sig under vatten i upp till 18 minuter, och dyka till ett djup av 535 meter. Den har flera anpassningar för att underlätta detta, däribland ett hemoglobin med ovanlig struktur som gör att den fungerar vid låga syrenivåer i kroppen. Den har solida ben för att reducera barotrauma (en sjukdom beroende på snabba tryckändringar) och förmåga att minska sin ämnesomsättning och stänga av oväsentliga organfunktioner.

Arten är kanske mest känd för de långa förflyttningar de adulta fåglarna gör varje år för att para sig och utfodra sin avkomma. Kejsarpingvinen är den enda pingvinen som häckar vintertid i Antarktis. Den vandrar 50 till 120 km över isen till häckningskolonier som kan omfatta tusentals individer. Honan lägger ett enda ägg, som ruvas av hanen medan honan återvänder till havet för att söka efter föda. Föräldrarna turas sedan om att söka föda i havet och ta hand om ungen i kolonin. Livslängden är normalt 20 år i naturen, men observationer tyder på att vissa individer kan uppnå 50 års ålder.


Taxonomi

Kejsarpingvinen beskrevs 1844 av den engelske zoologen George Robert Gray, som bildade släktnamnet (Aptenodytes) från klassisk grekiska a/α "utan" pteno-/πτηνο- "fjäder" eller "vinge" och dytes/δυτης "dykare".[2]Artepitetet gavs till den tyske naturforskaren Johann Reinhold Forsters ära. Forster åtföljde kapten James Cook på dennes andra Stillahavsresa och namngav officiellt fem andra pingvinarter.

Tillsammans med den likartat färgade, men mindre kungspingvinen (A. patagonicus) är kejsarpingvinen en av två nu levande arter i släktet jättepingviner. Fossila fynd från en tredje art (A. ridgeni) har hittats från sen pliocen, omkring tre miljoner år sedan, på Nya Zeeland.[3] Studier av pingviners beteende och genetik tyder på att jättepingvinerna är ett basalt släkte, det vill säga att det är avskilt från den utvecklingslinje i släktträdet som innehåller alla de andra nu levande pingvinarterna.[4] Studier av mitokondriellt DNA och DNA från cellkärnor tyder på att denna åtskillnad uppstod för omkring 40 miljoner år sedan.[5]

 

Utseende, läte och anatomi

En vuxen kejsarpingvin kan bli upp till 122 cm lång och kan väga från 22 till 37 kg, beroende på var i reproduktionscykeln den befinner sig. Både hanar och honor förlorar mycket vikt när de ruvar ägg och föder upp ungar.[6] Liksom alla pingvinarter har den en strömlinjeformad kropp som gör att den möter litet motstånd när den simmar, och vingar som har utvecklats till stela, platta fenor.[7] Tungan har bakåtriktade hullingar som hindrar att bytesdjur flyr när de fångats.[8] Honor och hanar är lika i storlek och färgning.[6] Den vuxnafågeln har djupsvarta dorsala fjädrar, som täcker huvudet, hakan, halsen, ryggen, den dorsala delen av fenorna och stjärten. De svarta fjädrarna är skarpt avtecknade från den ljust färgade övriga fjäderdräkten. Underdelarna av vingarna och buken är vita, vilket övergår i blekt gult på den övre delen av bröstet, medan öronfläcken är klargul. Den övre halvan av den 8 cm långa näbben är svart, och den undre halvan kan vara rosa, orange eller lila.[9] På juvenila fåglar är öronfläckarna, hakan och halsen vita, medan näbben är svart.[9] Ungarna brukar vara täckta med silvergrått dun och har svart huvud och vit mask.[9] Det förekommer, mycket sällsynt, färgavikelser hos kejsarpingvinen. Bland annat observerades 1997 en unge med helvit fjäderdräkt, som dock inte led av albinism utan någon annan form av färgavikelse.[10] Ungarna väger omkring 315 gram vid kläckningen och blir självständiga när de uppnått cirka 50 % av den adulta fågelns vikt.[11]

Från och med november bleknar kejsarpingvinens mörka fjäderpartier och blir brunare före den årliga ruggningen i januari och februari.[9] Ruggningen är snabb hos denna art jämfört med hos andra fåglar och tar bara omkring 34 dagar. Fjädrarna blir synliga på huden efter att de har vuxit till en tredjedel av sin totala längd, och för att reducera värmeförlusten sker detta sker innan den tappar sina gamla fjädrar. De nya fjädrarna tränger sedan ut de gamla innan de växer färdigt.[12]

Kejsarpingvinens genomsnittliga årliga överlevnadsfrekvens har uppmätts till 95,1 %, och den förväntade livslängden är 19,9 år. Samma forskare uppskattade att 1 % av de kejsarpingviner som föds möjligen kunde uppnå 50 års ålder.[13] I kontrast till detta överlever endast 19 % av juvenilerna sitt första levnadsår.[14] Därför består 80 % av kejsarpingvinpopulationen av adulta fåglar på fem år eller mer.[13]



https://sv.wikipedia.org/wiki/Kejsarpingvin#/media/File:Emperor_penguins_(1).jpg

ANNONS
Av xenia alpkut - 10 april 2017 00:00

 


Papegojfåglar (Psittaciformes) är en ordning inom klassen fåglar.


Papegojfåglarna är pantropiska i sin utbredning. De utmärks av stort huvud, kort nacke samt starka fötter med två tår framåt och två tår bakåt, vilket möjliggör klättring och fasthållande. Den större, krokiga övernäbben är fästad i skallbenen. Många arter inom ordningen är färggranna. Merparten av papegojfåglarna är trädlevande i olika stor utsträckning och äter frön och frukt. De kan angripas av papegojsjuka, en zoonos.


Ordningen består av cirka 350-370 arter.[1][2] Många är starkt utrotningshotade och elva kända arter har dött ut under historisk tid.[2]Många arter kan upprepa ord och till och med räkna.



https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Papegojfåglar.

Av xenia alpkut - 10 april 2017 00:00

 






Vatten är en på Jorden allmänt förekommande kemisk förening, bestående av väte och syre, som är nödvändig för allt känt liv.[1]Det vetenskapliga namnet är diväteoxid. Det latinska namnet aqua används ofta i bland annat innehållsförteckningar till kemiska och kosmetiska produkter.[2]

Till vardags menar man med vatten bara dess flytande aggregationstillstånd, men vatten förekommer även i fast form, som is, och i gasform, som vattenånga. Vatten täcker 71 % av jordytan[3]. På jorden återfinns den största delen akviferer och 0,001 % i atmosfären som ångamoln (består av fasta och flytande vattenpartiklar), och nederbörd.[4] Oceanerna innehåller 97 % av ytvattnet, glaciärer och polarisar2,4 % och andra ytvattensamlingar, som flodersjöar och dammar 0,6 %.

Vattnet på jorden rör sig kontinuerligt genom ett vattenkretslopp som består av avdunstning eller transpiration (evapotranspiration), nederbörd och ytavrinning, som vanligtvis når havet.


Rent, färskt dricksvatten är nödvändigt för människan och andra livsformer. Tillgången till säkert dricksvatten har ökat stadigt och avsevärt de senaste decennierna i nästan alla världens delar.[5][6] Det finns ett tydligt samband mellan tillgång till rent vatten och BNP per capita.[7] Några observatörer har dock beräknat att mer än hälften av jordens folkmängd kommer att drabbas av vattenbaserad sårbarhet år 2025.[8]En rapport från november 2009 menar att vattenbehovet kommer överstiga tillgången med 50 % i några utvecklingsregioner år 2030.[9] Vatten spelar en viktig roll i världsekonomin. Det fungerar som ettlösningsmedel för ett antal olika kemikalier och underlättar industriell nedkylning och transport. Omkring 70 procent av färskvattnet går till jordbruket.[10]


https://sv.wikipedia.org/wiki/Vatten

 

Av xenia alpkut - 10 april 2017 00:00

 


Fräknar (i singular betecknat fräkne[1]) är små bruna eller rödbrunaktiga melaninfläckar på huden.

Fräknar är genetiskt betingade, och beror på en särskild variant av melanocortin-1-receptorMC1R. Det ärftliga anlaget för fräknar ger i dubbel uppsättning även rödhårighet[2]. Fräknar kan också uppstå efter att huden utsatts för stark solstrålning, som till exempel vid solbad eller solarium. När solstrålarna tränger igenom huden aktiverar de melanocyterna som orsakar att fräknarna mörknar och blir fler. Ljust eller blont hår, eller framför allt rött hår är vanliga med denna genfaktor, men mest indikativ är blek hy.


Fräknar förekommer främst i ansiktet, även om de kan finnas på vilken del av huden som helst som utsätts för solstrålning. Fräknar är ovanliga hos spädbarn, utan blir vanliga hos prepubertala barn; de är mindre vanliga hos vuxna. Barn som inte producerar tillräckligt med melanin för att skydda sig från skadliga solstrålar kan få tillfälliga fräknar som ofta försvinner vid puberteten.


https://sv.wikipedia.org/wiki/Fr%C3%A4knar

Av xenia alpkut - 10 april 2017 00:00

    



Kolibrier (Trochilidae) är en stor familj av mycket små seglarfåglar som förekommer i en rad olika typer av biotoper över stora delar av den amerikanska kontinenten. Det finns cirka 320 olika arter, bland dem världens minsta fågel, bikolibrin (Mellisuga helenae), som bara är 5 cm lång och väger 1,8 gram. Kolibrier lever huvudsakligen på nektar och leddjur, och har en extremt hög ämnesomsättning. Många arter sänker därför sin kroppstemperatur betydligt under nätterna för att spara energi.


Utseende

De flesta kolibriarter har prunkande färger samt en metallglänsande fjäderdräkt. Kolibrier har ca 1000 fjädrar, och hos många av arterna är fjäderdräkten mycket färggrann, detta gäller särskilt hos hanarna. Näbben är aningen böjd och är hos varje art anpassad för att just de blommor som besöks. De varierar i storlek från 5 cm (bikolibrin) till 20 cm (jättekolibrin). Den normala kroppstemperaturen för en kolibri är 39,5–45,0 grader CelsiusÄgget som kolibrin lägger väger 1/5 av den fullvuxna fågelns vikt.


Utbredning

Kolibrier finns uteslutande i Amerika, de flesta i speciellt i Syd- och Mellanamerika, men vissa flyttande arter finns så långt norrut som Alaska.


Flygteknik

Kolibrierna har en utmärkt flygförmåga och gruppen har utvecklat ett antal distinkta flygtekniker som gör att de kan flyga framåt, vertikalt upp och ner, och som de enda fåglarna även baklänges.[1] De kan även "stå stilla" i luften med hjälp av en ryttlande teknik. Dessa flygtekniker, tillsammans med det faktum att många arter är mycket små, gör att de ibland påminner mer om insekter än om fåglar. Kolibrier håller en mycket hög vingfrekvens med upp till 80 vingslag i sekunden.[2] Större arter har generellt lägre vingfrekvens medan mindre arter har högre frekvens. Vingfrekvensen skiftar också inom arten beroende på vilken flygteknik som individen nyttjar för tillfället.[3]Flyghastigheten kan hos vissa arter uppgå till över 50 km i timmen.[4]


Föda


Kolibriernas föda består av nektar och leddjur.[5] De äter en relativt stor mängd föda varje dag – vissa arter äter så mycket som åtta gånger sin egen kroppsvikt.[6] Många kolibriarter är specialiserade på att ta nektar från specifika växtarter - fågelns näbb och blommans form har genom evolution anpassats för varandra.[5] När fågeln sticker ned sin näbb i blomman och fångar upp nektarn med den räfflade tungan så fastnar pollen på fågeln som genom att föra det vidare till andra plantor pollinerar växten.[5] Utöver nektar utgör leddjur, främst insekter och spindlar en viktig del av födan.[5] Hos vissa arter, eller under vissa perioder utgör leddjur den främsta energikällan och vissa arter lever långa perioder utan att suga nektar.[5]

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kolibrier

 

 

 

Av xenia alpkut - 10 april 2017 00:00

       

Olika påståenden om solkrämer har duggat tätt de senaste åren, och det kan vara svårt att veta vad som stämmer och vad som bara är påhitt. Hudläkarspecialisten Oscar Zaar hjälper oss att reda ut vad som är sant och falskt när det gäller solskydd.


När det äntligen är dags för semester har många längtat efter att få njuta av sol och värme. Men solens strålar är som bekant förrädiska, och det är viktigt att vi skyddar oss.

Oscar Zaar är hudläkarspecialist på Sahlgrenska universitetssjukhuset och forskar inom hudcancer. Han understryker vikten av att använda sunt förnuft i solen.

– Var inte en hel dag i solen på stranden och skydda dig alltid med kläder, hatt och parasoll. Bäst är att hålla sig i skuggan. Solskyddskräm är jättebra, men den gör oss inte osårbara, menar han.

Här listar vi 9 vanliga påståenden om solkräm, och reder ut en gång för alla vad som stämmer och inte.

LÄS OCKSÅ: Viktoria drabbades av hudcancer – nu varnar hon för solen

 Om jag smörjer mig ordentligt kan jag pressa i solen hela dagen

FALSKT

– Det stämmer inte alls. Solskyddskräm är jättebra, men ska användas som ett komplement till bättre skydd, som parasoll, kläder, solhatt eller keps. Många tror att bara man smörjer in sig kan man ligga i solen hur länge som helst, men så är det verkligen inte, förklarar Oscar Zaar.

Han poängterar vikten av att ha solvett på sommaren.

– Undvik solen mitt på dagen och försök hitta en plats i skuggan. Händer och ansikte är svåra att skydda med kläder, där är det extra viktigt att du smörjer dig.

 Ju högre spf desto bättre

STÄMMER TILL VISS DEL

Skillnaden på solskyddsfaktor 30 och 50 är inte så stor när det gäller skydd mot ultraviolett strålning. Om man smörjer in sig med ett tjockt lager solkräm skyddar spf 30 mot cirka 96-97 procent av strålningen, medan spf 50 tar bort 98 procent.

– Däremot smörjer vi ofta in oss med ett för tunt lager kräm. Studier har visat att de flesta får ungefär en fjärdedel av skyddet som står på förpackningen, och då blir skillnaden större mellan faktor 30 och 50. Jag rekommenderar att man alltid använder spf 50 eller högre, säger Oscar Zaar.

 Jag får tillräckligt med skydd om jag använder smink med solskyddsfaktor

FALSKT

Att ditt smink innehåller solskydd är förstås bra, men ger INTE ett tillräckligt skydd. Oftast appliceras smink inte i den mängd som behövs för att ge ett ordentligt skydd, och inte heller jämnt över huden. Använd därför solkräm under ditt smink om du ska vistas i solen.

Smink med solskyddsfaktor är bättre än ingenting och kan räcka under våren, men under sommarmånaderna juni, juli och augusti behövs ett mer ordentligt skydd. Bäst är att vistas i skuggan eller skydda ansiktet mot strålning med en hatt eller keps, förklarar Oscar Zaar.

Solkräm kan ge cancer

FALSKT

– Det finns inga vetenskapliga bevis på att ämnena i solkräm ökar risken för cancer, därför är det en myt tills motsatsen är bevisad, säger Oscar Zaar.

Det är betydligt större risk att få cancer av att vistas i solen utan skydd. Oscar Zaar avråder från alternativa solskydd som går att köpa på nätet, som hallonfröolja.

– Det är bara trams, det finns ingen forskning som stödjer att dessa produkter skyddar mot UV-strålning. Att köpa sin solkräm på ett apotek är ett säkert kort.

Min vanliga solkräm fungerar bra även till ansiktet

SANT

Din vanliga solkräm skyddar lika bra som en som är speciellt anpassad för ansiktet. Ansiktskrämer är ofta mindre feta och gör att man inte blir lika blank i ansiktet. Får du problem med finnar i ansiktet av din vanliga kräm kan det vara bra med en speciell kräm för ansiktet. Men skyddsmässigt fungerar din vanliga kräm precis lika bra. Ansiktet är extra utsatt och bäst är att kombinera solkräm med en hatt eller keps, menar Oscar Zaar.


http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/hud/solskydd-har-ar-9-myter-och-sanningar/

Av xenia alpkut - 10 april 2017 00:00

 




Sångsvan (Cygnus cygnus) är en mycket stor vit andfågel som tillsammans med knölsvanen och mindre sångsvan är de enda häckande svanarna i Palearktis. Den är Finlands nationalfågel.


Utseende och läte


Sångsvanen är ungefär lika stor som knölsvanen med en längd på mellan 140 och 160 centimeter och ett vingspann på 205 till 235 centimeter. Trots detta framstår den som smäckrare än knölsvanen. Den håller oftare halsen rak till skillnad från knölsvanens ibland s-formade halsföring. Den triangelformade näbben, som är längre än knölsvanens, fortsätter ut från den sluttande hjässan och ger huvudet ett mycket spetsigt utseende. När den simmar håller den stjärten, som är kortare än knölsvanens, nedsänkt horisontellt mot vattenytan.

Den adulta sångsvanen ter sig än vitare än knölsvanen och näbben är mot näbbroten klart gult medan näbbspetsen och nederdelen av näbben är svart. Det gula når nedanför näsborren. Den har ett större gult fält på näbben än vad mindre sångsvan (Cygnus columbianus) har.

De juvenila fåglarnas fjäderdräkt är gråbrunvita och näbben är svart och vitgul med ett lite anstrykning av rosa. Den anlägger vit fjäderdräkt under sommaren av dess första levnadsår eller tidigt på våren under dess andra levnadsår. Den isländska populationen vitnar oftare tidigare än den fenoskandiska populationen.

Den kan utstöta ett högt, trumpetande läte, i grupper om tre eller fyra toner när den flyger. Ljudet från vingarna är ett tystlåtet svischande till skillnad från knölsvanens kraftiga sjungande vingslagsljud.[2]

För hybrider: se knölsvan

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Sångsvanen häckar i arktiska regioner av Eurasien från Island i väster till Kina i öster. Den är en flyttfågel och flyttar till öppna vatten i östra Asien, södra Skandinavien och nordvästra Europa. Delar av population som lever på Island övervintrar i Storbritannien och på Irland medan den västra populationen är stannfåglar, precis som en mindre population i norra Norge.


Islands population har historiskt ibland behandlats som en egen underart vilken beskrevs första gången 1831 som C. C. islandicus av Brehm.[3] Även trumpetarsvanen har tidvis behandlats som underart ti ll sångsvanen.[4]

 


https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A5ngsvan

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5
6
7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28
29
30
<<< April 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se