Alla inlägg under april 2017

Av xenia alpkut - 13 april 2017 14:55

 


Nu placerar Stockholms stad nya betonglejon i korsningen Drottninggatan/Kungsgatan – trots att de inte kan, eller syftar till att stoppa en framrusande lastbil.

– Vi gör det vi kan i trygghetsskapande åtgärder inom ramen för vårt ansvarsområde i avvaktan på en annan bedömning från polisen, säger Fredrik Jurdell, biträdande stadsdirektör.

Men polisen säger i nuläget nej till kraftigare hinder.


Sedan lastbilsattacken längs Drottninggatan i fredags har uppmärksamhet riktas kring de betonglejon, så kallade betongsuggor, som finns placerade på Drottninggatan där den korsas av andra gator.

Frågor har ställts varför de 890 kilo tunga skulpturerna inte hindrade lastbilen att köra in.

Men enligt Fredrik Jurdell, biträdande stadsdirektör för Stockholms stad, var det heller aldrig syftet med lejonen.

Syftet är att hindra otillåten trafik och att en personbil inte ska kunna ta sig förbi utan att det blir skador på fordonet.

– Det är för att hålla borta oönskad trafik, säger han.

Nya lejon på Drottninggatan

Under söndagskvällen placerade Stockholms stad ut ett stort antal nya lejon för att blockera öppningen vid Drottninggatan/Kungsgatan.

Men det är för syns skull - i väntan på besked från polisen.

Stadsdirektören berättar att Stockholms stad har kraftigare hinder att sätta upp, till exempel för att avvärja en terrorattack men att dessa bara används när det kommer en begäran från polisen.

– Eftersom saker rubbats ur sitt läge så försöker vi få till så mycket trygghetsskapande åtgärder som vi bara kan. Men de hindrar inte terrorangrepp de heller. Vi gör det vi kan i trygghetsskapande åtgärder inom ramen för vårt ansvarsområde i avvaktan på en annan bedömning från polisen, säger Jurdell.

Inga kraftigare hinder

Men enligt Anders Jönsson, poliskommissarie i region Stockholm är det i nuläget inte aktuellt med några kraftigare hinder.

– Den diskussionen finns i nuläget. Men den är inte prioriterad eftersom det då blir en oerhörd mängd platser. Frågan är om det är rationellt att göra det. Då letar den presumtive terroristen upp nästa ställe som inte har agerat. I nuläget har vi inga sådana anmodningar till Stockholms stad.

Konstnären bakom lejonen, Anders Årfelt, säger att de inte var gjorda för att förankras i marken utan i stället placeras på klossar som ska underlätta förflyttning.

– De var inte gjorda som hinder för en sådan här galning, utan för att markera och hindra någon från att köra in, för det blir ju skador på vilket fordon man än kör på dem med, säger han.


– Jag känner ingen skuld, men det var synd att betonglejonen inte räckte till.


http://www.expressen.se/nyheter/lejon-for-syns-skull-i-vantan-pa-polisbesked/



ANNONS
ANNONS
Av xenia alpkut - 13 april 2017 09:13

Inre utlänningskontroll är avgörande för att efter­lysta ska kunna hittas och utvisas.

Trots det har antalet kontroller mer än halverats de senaste fem åren.

Gränspolischefen Patrik Engström skyller på polisledningen.

– Poliser som arbetar i yttre tjänst upplevde ett bristande stöd från polisledningen under Reva-debatten, säger han till Aftonbladet.


Efter fredagens lastbilskapning och vansinnesfärd längs Drottninggatan i Stockholm, som polisen misstänker har genomförts av den 39-årige uzbekiern Rakhmat Akilov, har polisens möjligheter att hitta gömda asylsökande hamnat i fokus. Migrationsverketsbeslut att utvisa Akilov ledde till att han avvek. I februari efterlystes han av polisen, som inte lyckades lokalisera honom.

 

Gränspolischefen Patrik Engström konstaterar att 18 000 verkställighetsärenden – personer som nekats asyl och ska utvisas – just nu ligger på gränspolisens bord. Av dem har 12 500 avvikit och blivit efterlysta, på samma sätt som Akilov.

– Av de 12 500 efterlysta har en del säkert lämnat Sverige, de har rest hem. Och några har rest till andra länder. Det finns inga säkra data hur många som är kvar i Sverige, säger gränspolischefen.

Men ungefär hur många av de efterlysta gömmer sig här?

– Uppskattningsvis kanske 10 000.

Hanterar 18 000 ärenden – som pappersakter

Gränspolisen består av 1 200 polisanställda, fördelade på poliser och civilanställda. Många av dem arbetar framför allt med gränskontroll. Men ungefär 200 polisanställda arbetar aktivt med att eftersöka efterlysta som ska utvisas. Gränspolisens spaningsgrupper arbetar huvudsakligen riktat, antingen med uppföljning av tips eller mot individer där det finns adressuppgifter. Spaningsgrupperna arbetar också med brottsutredningar som är relaterade till människosmuggling. Dessutom samarbetar de med Skatteverket, och deltar i till exempel restaurangkontroller och arbetsplatskontroller.


– Men vi skulle förmodligen behöva vara ungefär dubbelt så många för att fullt ut fullgöra uppdraget, säger Patrik Engström.

Hur många av de 10 000 som gått under jord har eftersökts på fältet av polisen?

– Det går inte att svara på, det finns ingen statistik. Vi har inget digitalt ärendehanteringssystem, utan vi hanterar alla våra 18 000 ärenden som pappersakter.

Hur kan ni då prioritera bland ärendena?

– Det finns inget it-stöd för att prioritera de här ärendena.

Vill få utökade möjligheter

Patrik Engström konstaterar att en ökad satsning på inre utlänningskontroll – som kan utföras av vilka poliser som helst – är avgörande för att fler efterlysta ska kunna hittas och utvisas.

Inre utlänningskontroll innebär att en polis får kontrollera att en person får vistas i Sverige, om det finns grundad anledning att anta att utlänningen saknar rätt att uppehålla sig i landet. Kontrollen ska i första hand basera sig på iakttagelser, spaningsuppgifter, underrättelseuppslag och tips. Men inre utlänningskontroll får också ske vid frihetsberövande, brottstredning, trafikkontroll och ordningsbrott.

Gränspolischefen vill nu att polisen ska få utökade möjligheter att göra inre utlänningskontroll:

– Vi har lyft frågan till Justitiedepartementet om att se över reglerna för hur vi kan arbeta med inre utlänningskontroller, och framför allt hur man kan arbeta med inre utlänningskontroller i gränsnära områden, säger Engström.

”Dåligt stöd från polisledningen”

Vilka förändringar kan det handla om i gränsnära områden?

– Att kraven för att få genomföra en kontroll skulle vara lägre.

De inre utlänningskontrollerna har stadigt minskat sedan 2012, då över 42 000 gjordes. Förra året gjorde knappt 19 000. Vad beror minskningen på?

– Dels beror den på att specialisterna inom gränspolisen som arbetar med det här har varit upptagna av yttre gränskontroller i Region Syd. Men framför allt beror det nog på att personal som arbetar i yttre tjänst, ingripandepoliser, som är de som gör väldigt mycket inre utlänningskontroller, inte har fått tillräckligt mycket utbildning i hur man ska göra det här på ett bra sätt. De har saknat ett bra mobilt stöd, i hur man ska göra och rapportera de här kontrollerna. 

 

– Efter Reva-debatten upplevde många poliser dessutom – med rätta – att polisledningen inte förklarade och försvarade det arbete som polisen hade utfört. Det som de hade ålagts av lagstiftaren att göra. De kände en otrygghet på grund av dålig kommunikation och dåligt stöd från polisledningen, säger Engström.

Reva-debatten uppstod i samband med polisens Reva-projekt 2013. Reva står för "Rättssäkert och effektivt verkställighetarbete", och syftar på polisens arbete med att hitta efterlysta asylsökande som ska utvisas.
Patrik Engström har själv mött många poliser som är kritiska mot polisledningen:

– Ja, när jag pratar med poliser som arbetar i yttre tjänst så är det en av de bilderna som jag får, de upplevde ett bristande stöd från polisledningen.

Innefattar polisledningen dig också?

 


Inspektion av kontrollerna


Vad säger du i dag om kritiken mot polisen för rasprofilering i samband med Reva-projektet - att personer kontrollerades enbart på grund av utseende, språk eller namn?


– Det var en kritik som framfördes på lite olika sätt av debattörer. Men Rikspolisstyrelsen genomförde 2014 en inspektion av den här verksamheten och gick igenom de kontroller som hade genomförts. Det fanns brister i dokumentationen och det fanns brister i redovisningen, men man hittade inga tecken på att profilering hade skett på felaktiga grunder. Det betyder inte att enskilda inte kan ha upplevt att de har blivit profilerade på ett sätt som inte är förenligt med lagstiftningen, men att man har upplevt det betyder inte nödvändigtvis att man har blivit utvald för kontroll på felaktig grund.


Finns det ett motstånd bland polispersonal att nu, 2017, utöka den inre utlänningskontrollen på grund av de polisledningens agerande under Reva-projektet?


– Ja, det finns risk för det. Därför är det extremt viktigt att polisledningen, däribland jag själv, nu är väldigt tydliga. Inre utlänningskontroller är en viktig uppgift för att upprätthålla den kontrollerade migrationen som riksdagen har beslutat om att vi ska ha.


Rekordmånga ärenden till Säpo

Hur ska polispersonalen på fältet agera vid de inre utlänningskontrollerna?

 


– De ska följa de regler som finns, de ska söka det metodstöd som finns på polisens interna nätverk, och om de känner sig osäkra ska de kontakta sina gränspolissektioner eller gränspolisgrupper.


Mycket få av de 12 500 asylsökande som är efterlysta för att de ska utvisas utgör en säkerhetsrisk. Sedan 2010 har Migrationsverket lämnat över totalt omkring 1600 ärenden till Säpo för bedömning, sedan Migrationsverket misstänkt att den asylsökande utgör ett säkerhetshot mot Sverige. Säpo har i sin tur bedömt att drygt 130 av de 1600 verkligen utgjort en säkerhetsrisk.


Förra året steg antalet ärenden från Migrationsverket kraftigt, och rekordmånga ärenden – 739 – skickades till Säpo. Bara i 50 av fallen 2016 kom Säpo fram till att de utgjorde en säkerhetsrisk.


En del av dessa personer befinner sig i dag i förvar. Samtidigt kan Säpos presstalesperson Karl Melin inte säga var alla riskklassade personer som fått avslag på asylansökan befinner sig, enligt Svenska Dagbladet. Gränspolischefen Patrik Engström kommenterar Säpos uppgifter till Aftonbladet:


– Vi har 12 500 efterlysta som vi inte heller vet var de befinner sig. Jag tror man måste vara ärlig och vara tydlig med att det finns en massa människor i Sverige som vi inte vet vilka de är eller var de befinner sig.

 


– De ska följa de regler som finns, de ska söka det metodstöd som finns på polisens interna nätverk, och om de känner sig osäkra ska de kontakta sina gränspolissektioner eller gränspolisgrupper.


Mycket få av de 12 500 asylsökande som är efterlysta för att de ska utvisas utgör en säkerhetsrisk. Sedan 2010 har Migrationsverket lämnat över totalt omkring 1600 ärenden till Säpo för bedömning, sedan Migrationsverket misstänkt att den asylsökande utgör ett säkerhetshot mot Sverige. Säpo har i sin tur bedömt att drygt 130 av de 1600 verkligen utgjort en säkerhetsrisk.


Förra året steg antalet ärenden från Migrationsverket kraftigt, och rekordmånga ärenden – 739 – skickades till Säpo. Bara i 50 av fallen 2016 kom Säpo fram till att de utgjorde en säkerhetsrisk.


En del av dessa personer befinner sig i dag i förvar. Samtidigt kan Säpos presstalesperson Karl Melin inte säga var alla riskklassade personer som fått avslag på asylansökan befinner sig, enligt Svenska Dagbladet. Gränspolischefen Patrik Engström kommenterar Säpos uppgifter till Aftonbladet:


– Vi har 12 500 efterlysta som vi inte heller vet var de befinner sig. Jag tror man måste vara ärlig och vara tydlig med att det finns en massa människor i Sverige som vi inte vet vilka de är eller var de befinner sig.



– De ska följa de regler som finns, de ska söka det metodstöd som finns på polisens interna nätverk, och om de känner sig osäkra ska de kontakta sina gränspolissektioner eller gränspolisgrupper.


Mycket få av de 12 500 asylsökande som är efterlysta för att de ska utvisas utgör en säkerhetsrisk. Sedan 2010 har Migrationsverket lämnat över totalt omkring 1600 ärenden till Säpo för bedömning, sedan Migrationsverket misstänkt att den asylsökande utgör ett säkerhetshot mot Sverige. Säpo har i sin tur bedömt att drygt 130 av de 1600 verkligen utgjort en säkerhetsrisk.


Förra året steg antalet ärenden från Migrationsverket kraftigt, och rekordmånga ärenden – 739 – skickades till Säpo. Bara i 50 av fallen 2016 kom Säpo fram till att de utgjorde en säkerhetsrisk.


En del av dessa personer befinner sig i dag i förvar. Samtidigt kan Säpos presstalesperson Karl Melin inte säga var alla riskklassade personer som fått avslag på asylansökan befinner sig, enligt Svenska Dagbladet. Gränspolischefen Patrik Engström kommenterar Säpos uppgifter till Aftonbladet:


– Vi har 12 500 efterlysta som vi inte heller vet var de befinner sig. Jag tror man måste vara ärlig och vara tydlig med att det finns en massa människor i Sverige som vi inte vet vilka de är eller var de befinner sig.


Är det ett stort problem?


– Ja, när det avser människor som vill ont så är det ett problem.


– De ska följa de regler som finns, de ska söka det metodstöd som finns på polisens interna nätverk, och om de känner sig osäkra ska de kontakta sina gränspolissektioner eller gränspolisgrupper.

Mycket få av de 12 500 asylsökande som är efterlysta för att de ska utvisas utgör en säkerhetsrisk. Sedan 2010 har Migrationsverket lämnat över totalt omkring 1600 ärenden till Säpo för bedömning, sedan Migrationsverket misstänkt att den asylsökande utgör ett säkerhetshot mot Sverige. Säpo har i sin tur bedömt att drygt 130 av de 1600 verkligen utgjort en säkerhetsrisk.

Förra året steg antalet ärenden från Migrationsverket kraftigt, och rekordmånga ärenden – 739 – skickades till Säpo. Bara i 50 av fallen 2016 kom Säpo fram till att de utgjorde en säkerhetsrisk.

En del av dessa personer befinner sig i dag i förvar. Samtidigt kan Säpos presstalesperson Karl Melin inte säga var alla riskklassade personer som fått avslag på asylansökan befinner sig, enligt Svenska Dagbladet. Gränspolischefen Patrik Engström kommenterar Säpos uppgifter till Aftonbladet:

– Vi har 12 500 efterlysta som vi inte heller vet var de befinner sig. Jag tror man måste vara ärlig och vara tydlig med att det finns en massa människor i Sverige som vi inte vet vilka de är eller var de befinner sig.

Är det ett stort problem?

– Ja, när det avser människor som vill ont så är det ett problem.



 

Av xenia alpkut - 13 april 2017 08:39

 


Ebba Åkerlund, 11, var på väg hem från sin skola Campus Manilla när hon blev ett av dödsoffren i terrordådet i Stockholm.

Nu berättar rektorn Maija Möller Grimakova om sorgen efter sin elev.

– Elever kramas och ger kärlek. Det gör mig berörd. Vi är i det här tillsammans, säger hon till Eskilstuna-Kuriren.

När skoldagen var slut i fredags tog Ebba Åkerlund och några skolkamrater bussen från Djurgården in mot stan. Vid T-centralen gick Ebba av för att möta sin mamma medan kamraterna åkte vidare med bussen. Strax före klockan 15 blev hon ett av dödsoffren i terrorattacken på Drottninggatan.

”Av hela vårt hjärta tackar vi svenska folket för all den värme och kärlek ni givit oss i en tid av förtvivlan och smärta”, skrev hennes föräldrar i en hälsning som de godkänt att Aftonbladet publicerar.

Nu berättar Ebbas rektor Maija Möller Grimakova om sorgen på skolan Campus Manilla.

– Ebbas plötsliga död har skakat oss alla på skolan på djupet och våra tankar och kärlek går till Ebbas familj. Vi saknar och sörjer vår Ebba, säger hon i en kommentar till norska VG.

”Det kan inte vara sant”

Till Eskilstuna-Kuriren säger Maija Möller Grimakova att hon var på utbildningsresa i Singapore med skolans mattelärare i fredags. När hon fick höra att hennes av hennes elever drabbats i lastbilsattacken satte hon sig på första planet hem.

– Jag tänkte: Det kan inte vara sant, det är overkligt. Så många känslor for igenom huvudet. Jag kände ju flickan. Men man får försöka samla ihop alla tankar och känslor för nu har vi en krissituation att hantera.

 

”Sjuka människor sprider bilder”

Hon säger att psykologer och präster har ringts in för att ge stöd till dem som behöver och att skolans personal har diskuterat hur de ska prata om terrordådet med sina elever. Många av barnen har sett bilder i sociala medier på personer som skadades i dådet.

– Sjuka människor sprider sådana bilder. Det är obegripligt. Och det kan vara svårt att veta vad man får och kan säga men det gäller att inte föra över sin egen oro på barnen och försöka hålla det sakligt och konkret, säger Maija Möller Grimakova till Eskilstuna-Kuriren.6


http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/knWkL/ebba-11-dog-i-terrorattacken--nu-sorjs-hon-av-skolan 

Av xenia alpkut - 12 april 2017 14:53

 

Nya uppgifter om den misstänkte terroristen


En frånskild fyrabarnsfar som missbrukat droger och har mycket begränsade kunskaper i islam.

Rakhmat Akilov har erkänt terrorattacken i centrala Stockholm. Nu börjar bilden av hans liv klarna alltmer.

– Han visste inte ens hur man ber, säger en person som besökt en moské i Sverige tillsammans med Akilov, enligt TT.

Samtidigt kommer uppgifter om att 39-åringen var efterlyst i Uzbekistan för brott förenade med religiös extremism.


Strax före klockan 15 i fredags ska 39-årige uzbekiern Rakhmat Akilov ha kapat en lastbil och gett sig av på en vansinnesfärd mitt i centrala StockholmEtt stort antal personer mejades ner innan fordonet kraschade in i varuhuset Åhléns på Drottninggatan. Fyra personer avled i attacken. 15 fick föras till sjukhus, varav två fortfarande vårdas på intensivvårdsavdelning.


Var efterlyst

Den ryska nyhetsbyrån Interfax uppger att Akilov efterlystes i Uzbekistan i februari för brott som kopplas till religiös extremism. Enligt en källa i det uzbekiska rättsväsendet öppnades utredningen på grund av ”produktion eller spridning av material som utgjorde ett hot mot allmän säkerhet”och ”deltagande i religiösa och extremistiska organisationer”.

Arbetade som svetsare

Knappt fem dygn efter det blodiga dådet växer en allt tydligare bild av Rakhmat Akilovs liv fram. Nyhetsbyrån TT har tagit del av material från den uzbekiska tjänsten vid Radio Free Europe/Radio Liberty, som har goda kontakter med uzbeker både i och utanför Uzbekistan.

De uppger att Rakhmat Akilov växte upp i den välkända staden Samarkand. Han ska ha arbetat som svetsare. Tillsammans med sin ex-hustru har han fyra barn.

Akilov har senare ha beskrivit tillvaron i hemlandet som relativt harmonisk.

Ytliga kunskaper om islam

Bland sina bekanta i Uzbekistan ska det ha varit välkänt att Akilov hade ytterst begränsade kunskaper i islam. 2012 flyttade han till Turkiet, och där ska han ha radikaliserats. Enligt TT:s uppgifter ska han dock inte heller senare ha gått in på djupet i religionen.

I november 2014 sökte Rakhmat Akilov uppehållstillstånd i Sverige. En person som besökt en svensk moské tillsammans med honom uppger att han ”inte ens visste hur man ber”. Han ska dock ofta ha sagt saker som att ”våra bröder i Syrien gör det enda rätta, räddar liv på muslimska barn och kvinnor", rapporterar TT.

Sedan tidigare är det känt att 39-åringen uttryckt sympatier för terrorsekten IS.

Enligt Expressen besökte Rakhmat Akilov en hemlig källarmoské i Stockholm två veckor före terrorattacken. Där ska två IS-rekryterare ha varit verksamma.

”Sa till honom att inte tappa modet”

Under tiden i Sverige ska problemen ha börjat hopa sig för Rakhmat Akilov. Vänner som Sveriges Radio pratat med beskriver att han blev alltmer instabil, och umgicks i kretsar där kriminalitet och drogmissbruk förekom. Akilov ska även själv ha använt narkotika.

– Jag sa till honom att inte tappa modet, att min situation är hundra gånger värre än hans. Jag har ingenting och om jag åker hem fängslas jag och de kan slå ihjäl mig, men han är fortfarande ung och kan börja om, säger en vän till Sveriges Radio.


Rakhmat Akilov misstänks för terrorbrott genom mord, och har erkänt sig skyldig till dådet. På tisdagen häktades Akilov av Stockholms tingsrätt.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rxpm8/uppgifter-rakhmat-akilov-var-efterlyst-for-extremistbrott


Av xenia alpkut - 12 april 2017 09:29



Att Rakhmat Akilov erkänner förvånar inte.

Vad finns det för anledning att begå ett terrorbrott och sedan förneka det?

Förvånande var däremot att han dolde sitt huvud under en filt då han fördes in i säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt med händerna fängslade.

Terrorister, de som överlever, de som inte skjuter sig själva eller blir ihjälskjutna av polis, brukar tycka om att synas. Visa upp sig för pressen. Hålla långa utläggningar om ett högre kall och om det rättfärdiga i brotten de har begått.

I november 2011 satt jag på åhörarbänken i sal 828 i Oslo tinghus och såg en självsäkert leende terrorist prata nonsens om "dekonstruktionen av det norska samhället".

Men Akilov är ingen Breivik. Akilov bär inte kostym. Akilov tittar inte triumferande mot journalisterna.

Iförd kriminalvårdens gröna kläder tog han av sig filten först då chefsrådman Malou Lindblom sa åt honom att göra det.

Motvillige advokaten

På andra sidan det skottsäkra glaset satt journalister från hela Europa och tittade intensivt på mannens rygg. Kort hår, mörkt och gråsprängt. En tolk viskade i hans öra.

Advokat Johan Eriksson förde hans talan. Ska vi kalla honom den motvillige advokaten? Han begärde att få slippa uppdraget då den misstänkte krävde ett byte. Han vill försvaras av en sunnimuslimsk advokat.

Men det sa tingsrätten på goda grunder nej till. En domstol är ingen lekstuga och det ska inte vara möjligt att först begära en viss advokat och nästa dag en annan om det inte finns synnerligen goda skäl.


Åklagare Hans Ihrman begärde att mannen skulle häktas misstänkt för terrorbrott och mord, advokaten förklarade att hans klient erkänner brotten och sedan bestämde rättens ordförande att förhandlingen skulle hållas bakom stängda dörrar och journalister och andra åhörare blev utkörda.

I brist på alternativ intervjuade reportrar varandra på engelska, franska, tyska och danska, utanför fönstren stod en grupp med små förskolebarn och tittade intresserat på det stora polisuppbådet och efter någon timme blev vi insläppta i salen igen för att lyssna på vad tingsrätten hade kommit fram till.

Ska det verkligen behöva ta sådan tid att hålla denna häktningsförhandling? Är inte detta klappat och klart?

Juridiskt lurig

Det måste få ta den tid det tar. Ett erkännande räcker inte för att hålla en person inburad. Åklagaren var tvungen att lägga fram om inte hela sin bevisning så i varje fall delar av den.

Och terroristbrott är juridiskt sett ofta komplicerade. Normalt är motivet av underordnad betydelse. I detta sammanhang är det centralt. Det ställer högre krav på åklagaren än normalt.

Överraskande var det inte att Akilov häktades. Överraskande var det inte att rätten beslöt att han ska genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. Överraskande var strängt taget ingenting: häktningsförhandlingen genomfördes på det sätt som häktningsförhandlingar alltid genomförs.

En man med långt vitt skägg skrek på svenska med stark brytning att "vi mördar i demokratins namn" och blev utledd ur byggnaden av vakter, en reporter som försökte tränga sig i kön hamnade nästan i slagsmål och i rökrummet satt en fotograf från Berlin och hostade.

Advokat Eriksson svarade efter förhandlingen på frågor. Bakbunden är han, då rådmannen beslöt att han inte fick säga ett dugg om vad som hade kommit fram under förhandlingen.

"Det enda jag kan säga är att min klient erkänner", svarade han med beundransvärt tålamod femtioelva gånger.

Många är de som anser att Akilov inte ska få ha advokat. Att brotten han begick var så grova att han har förverkat den rätten.


Ska verkligen denne mans vedervärdiga färd nerför Drottninggatan få oss att överge den kanske viktigaste aspekten av rättssäkerheten, rätten till juridiskt kunnigt försvar då staten anklagar oss för brott?

Jag tror att de som just nu gapar högst inte förstår att de egentligen inte vill ha det samhälle de längtar efter.


http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/OKRVb/darfor-ar-akilov-inte-som-breivik

Av xenia alpkut - 11 april 2017 22:38


http://www.expressen.se/nyheter/akilov-bodde-30-meter-fran-spendrups-chauffor


Spendrupschauffören som fick lastbilen kapad av terroristen på Drottninggatan beskriver dagarna som följt därefter som en mardröm.

Han säger att han inte kände igen den misstänkte terroristen – samtidigt kan Expressen berätta att de i fyra månader varit skrivna på adresser som ligger bara 30 meter från varandra.

Men chauffören säger att det var något bekant över terroristen:

– På något sätt, ja. Jag vet inte om han väntade på mig, säger chauffören.


39-årige Rakhmat Akilov från Uzbekistan sitter häktad, på sannolika skäl misstänkt för att ha utfört fredagens attack där fyra människor kördes ihjäl och ytterligare 15 skadades på Drottninggatan i Stockholm.

Spendrupschauffören, som körde lastbilen innan dådet och fick den kapad, har via bolagets kommunikationsavdelning berättat om hur han höll på att lasta av öl vid en restaurang på Adolf Fredriks kyrkogata när den misstänkte terroristen plötsligt hoppade in i lastbilen och körde i väg.


– Chauffören ställde sig framför lastbilen för att stoppa den maskerade mannen. Både han och hans anhöriga är i chock, förklarar Mårten Lyth, kommunikationsdirektör på Spendrups.

Kastade sig åt sidan

Mårten Lyth förklarar att chauffören reagerade instinktivt för att hindra lastbilen att köra i väg.

– Vi vet inte så mycket mer än så. Vi har varit i kontakt med vår chaufför som har berättat hur han upplevde situationen och han säger att han ställde sig framför lastbilen, som körde mot honom. Han lyckades kasta sig åt sidan, men blev lindrigt skadad då han blev påkörd, säger Mårten Lyth, och fortsätter:

– Vi försöker stödja både honom och hans anhöriga i den här situationen. Han har berättat att han sprang efter lastbilen längs Drottninggatan och att han larmade polisen samt försökte hjälpa andra som hade skadat sig.

Hemska dagar

När Expressen träffar Spendrupschauffören i en Stockholmsförort förklarar han att de senaste dygnen varit fasansfulla:

– De här dagarna har varit hemska, jag var i chock dagen det hände och är det fortfarande, säger lastbilschauffören.


Han berättar att han har hållit sig undan i några vänners lägenhet, i samma område som han bor.

Bodde granne med Akilov

Expressen har via folkbokföringen kunnat konstatera att Spendrupschauffören tidigare var granne med den misstänkte för attentatet på Drottninggatan, Rakhmat Akilov. 2015 var de skrivna på samma innergård i ett förortsområde i fyra månader. Dörren till lägenheten där Rakhmat Akilov var skriven, och som polisen slog till mot med insatsstyrka i fredags kväll, ligger bara 30 meter från chaufförens dåvarande trappingång.


Ni har bott grannar?

– Nej, nej det var inte så länge, svarar chauffören.

Han säger att han aldrig sett den nu terrormisstänkte mannen där.

– Nej, nej, nej, jag har aldrig sett honom där, säger Spendrupschauffören.

Något bekant

Samtidigt säger Spendrupschauffören att även om han inte kände igen den misstänkte terroristen så var det något bekant över hans gestalt.

– På något sätt, ja. Jag vet inte om han väntade på mig, säger chauffören.

Misstänkte Rakhmat Akilov, som erkänt att han körde lastbilen, har i förhör sagt att han rekat på platsen innan terrordådet och att det inte var någon slump att dådet genomfördes där och då, enligt Expressens uppgifter.

Rakhmat Akilovs försvarsadvokat Johan Eriksson säger att han inte känner till uppgifterna.

– Ingen aning, Och jag skulle inte kunna säga det heller, men jag har ingen aning.

Rakhmat Akilov har, enligt våra uppgifter, sagt att han rekade innan dådet. Vad innebär det att han rekade?

– Jag kommenterar överhuvudtaget inte läckor om uppgifterna. Jag säger inte om de är rätt eller om de är fel, säger Eriksson.

Spendrupschauffören säger att han är trött efter allt som har hänt:

– Sedan den dagen har jag inte kunnat sova bra. Jag har haft kontakt med polisen hela tiden. Det har hänt så mycket grejer, säger han.

 

Av xenia alpkut - 11 april 2017 18:36

Leif GW Persson har, inte oväntat, kraftfulla åsikter om terrordådet i Stockholm i fredags.
Om polisens agerande och om den häktade
Rakhmat Akilov.

– Den här tomten… bilderna på honom får nackhåren att resa sig, han ser så jävla nöjd ut, säger Leif GW Persson.


Aftonbladet möter polisprofessorn, författaren och tv-profilen i samband med att han lanserar ett nytt tv-program, ”GW:s mord”, som drar igång i TV 4 tisdag 18 april. En dokumentärserie där han rotar i gamla fall han har haft svårt att lägga bakom sig.

När terrordådet ägde rum i fredags eftermiddag, var Leif GW Persson hemma.

– Men jag fick reda på det ganska snart.

Vad tänkte du då?

– Jag blev inte överraskad, jag skrev att det kunde hända i en kolumn för bara tio dagar sedan. Jag hade gärna haft fel, men nu blev det inte så.

– Det här verkar ju vara ett väldigt spontant infall. Normalt brukar de hyra, stjäla eller kapa en bil, den här tomten hade så vitt jag förstår lodat omkring i närområdet och hittat en bil. Det är ingen konst vid den tiden att hitta en varutransport med nycklarna i, det är bara att hoppa in och åka iväg.

– Vi behöver inte förutsätta några större konspirationer, jag skulle bli förvånad om det slutar med mer än ett åtal, mot honom.


Är du förvånad över hur snabbt polisen grep honom?

– Nä, och det vet jag vad det berodde på. Man har ju en ganska exakt tidpunkt, då är tunnelbanenedgångarna intressanta. Polisen är snabbt på plats. Mycket positivt gjort av ordningspolisen. Då är det ett par vittnen, de tar tag i poliser och säger Vi såg en konstig jävel kuta ned här, alldeles nyss. Sedan har man honom plötsligt på två övervakningskameror, en när han går ned, en när han går upp, när det är en så pass avgränsad tidpunkt är det ju meningsfullt att leta.

– Det är väl klart på kanske en timme, man går ut med bilden, massor av folk hör av sig. Sedan får man tydligen larmet från ett område om att en människa har betett sig konstigt. När man kommer dit, vinglar han omkring utanför. Där erkänner han ganska direkt. Han har väl fått en smäll av krockkudden, enligt vittnen är han skadad, hittar man sedan hans dna i bilen är det kört, vad behövs mer för en fällande dom?

Du brukar väl annars inte berömma polisen särskilt ofta?

– Det stämmer inte. Jag blir ofta uppringd av journalister som säger Det här var väl för jävligt om något som polisen har gjort eller inte har gjort. Nej, säger jag. Då blir det inga rubriker, inte ens en artikel.

Men nu säger en polischef att terrorattacken ska ta ett helt år att utreda…

– Det fick mig att haja till. Att lova en sådan sak som att hundra personer ska hålla på med det ett år, då antyder man att det här måste vara något jättelikt, det har jag skitsvårt att tro.

Vad säger du om att Rakhmat Akilov skulle ha visats ut men inget har hänt för att verkställa det?

– Han fick ett utvisningsbeslut redan förra sommaren. De får ett brev. En del lämnar. Sedan är det mycket vanligare med unga barn som ska skickas hem, att skolkamrater och deras föräldrar ställer upp för att den och den måste få stanna. Inte ett öga är torrt.

– Men han lämnar ju inte utan går under jorden. Det är en enkel åtgärd. Han behöver inte ens flytta. Man letar inte aktivt, det är Migrationsverket som håller i det men vanlig polis som ska verkställa det.


– Vad hade hindrat att man åstadkom en lagstiftning som så att säga var kontrollrealistisk? Nu har vi en hög med 13 000 namn som ska ska skötas av hundra man, det finns ingen möjlighet att upprätthålla det. Då får man se till att öka resurserna, annars tar man inte ansvar för det, allt detta hade man kunnat gjort tidigare.


Vad säger du om Rakhmat Akilov?
– Att han hade handskar med sig tyder på att han inte tänkte begå självmord. Att han inte ville lämna fingeravtryck. Den här tomten… bilderna på honom får nackhåren att resa sig, han ser så jävla nöjd ut.



http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/LzywJ/leif-gw-persson-bilderna-pa-honom-far-nackharen-att-resa-sig

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3 4 5
6
7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28
29
30
<<< April 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se