Alla inlägg den 11 oktober 2017

Av xenia alpkut - 11 oktober 2017 20:51

En överfull "att-göra-lista" gör ingen glad. Men vad är egentligen viktigt att göra i dag? Och hur lång tid tar det – egentligen?

Med nya smarta sättet att strukturera dina uppgifter får du en överblick – och har en möjlighet att fylla på med det du tycker är viktigast i ditt liv.

 

SKRIV DIN VIKTIGASTE "ATT GÖRA"-LISTA

Fråga dig då och då: Vad är viktigast i mitt liv – vad vill jag uppnå? Hur kan jag röra mig i den riktningen?

Lista konkreta, enkla saker. Som: ”Fika med en vän en gång i veckan.” Eller: ”Promenera 20 minuter varje lunch, oavsett väder.” Eller: ”Anmäla mig till en kurs i spanska.”

Här är 2 övningar som kan ge inspiration:

Maria Farm, psykolog och KBT-terapeut: ”Tänk dig att det är din 80-årsfest och att en person – eller några personer – som står dig nära ska hålla tal till dig. Hur hoppas du att de ska beskriva dig?

Skriv ner vad du vill att de ska säga.

Tillbaka till nuet: Utifrån den du vill vara som 80-åring – vad kan du ändra på i ditt liv i dag? Om du önskar att de ska se dig som en glad person som tagit för sig av livet – vad kan du göra som tar dig i den riktningen?”

Petra Brask, tidsexpert: ”Skriv ner 10 mål du skulle vilja uppnå närmaste året. Är det svårt (många tycker det)? Skriv då ner något/några saker som du INTE vill ska hända. Det brukar vara enklare – och hjälpa oss att få syn på vad vi längtar efter. Till exempel: ”Jag vill inte försaka familjen för jobbet.” Okej – då kanske du vill ha mer tid med din familj?

När du listat saker du verkligen vill – fråga dig: Vilket av de här målen skulle du helst vilja uppnå inom 24 timmar? Vad skulle göra mest skillnad?

Skriv ner allt du kan komma på som kan puffa dig i den riktningen.”

 

LÄS MER: 7 gånger stress ställer till det – för din kropp

 

3. Resten: Skriv A eller B framför varje punkt. A betyder att du behöver göra detta just i dag. Rangordna alla A i den ordning du ska göra dem. B betyder att du lika gärna kan göra detta någon annan dag (eller utföra detta som en bonus när du är färdig med alla A).


Rangordna i A och B.


A Ändra tandläkartiden jag har i morgon


A Tacka nej till att jobba extra på lördag


A Hämta sonen klockan 16 så att vi hinner till hans träning


Kan göras annan dag:


B Köpa nya lampor till köket + maskindiskmedel


B Planera dotterns 5-årskalas


B Ringa banken, boka möte om pensionssparande


4. Syna punkterna. Känns någon uppgift som ett berg att bestiga? Skriv AA eller BB framför dessa. Bryt sedan ner aktiviteten i delar och bestäm i vilken ordning du ska göra delarna. Anteckna hur lång tid du tror att dessa tar. Detta brukar göra ”berget” mindre skrämmande och oöverstigligt. Det kan också bli enklare att bedöma när du ska ta itu med punkten – nu när du bättre kan uppskatta hur lång tid den tar och vad den kräver av dig.


 

ANNONS
Av xenia alpkut - 11 oktober 2017 18:11


Övervikt är när ett barn väger så mycket att det räknas som ohälsosamt. Kraftig övervikt kallas fetma och räknas som en sjukdom. Barns vikt påverkas av ärftlighet, matvanor och hur mycket barnet rör på sig. Övervikt och fetma anstränger kroppen, vilket ökar risken för sjukdomar som diabetes eller hjärtsjukdomar. Övervikt och fetma hos barn är vanligt


Ju mer barnet väger, desto större är risken att hen ska få sjukdomar. Genom att ändra vanor kan barnets viktutveckling ändras. Ofta är det lättare om barnet kan ändra vanor tillsammans med närstående. Ibland är det lättare om närstående stöttar barnet till egna nya vanor.  

Det tar tid att ändra vikt, men med tålamod och kunskap går det. Vården kan hjälpa till med stöd och behandling. Men det går också att ändra vanor själv. Fungerar inte en förändring går det att prova något annat.

Så vet du om barnet är överviktigt

För att veta om ditt barn har övervikt eller fetma kan du


• titta på barnets tillväxtkurva

• räkna ut BMI för barnet.

Tillväxtkurvor

På barnavårdscentralen, bvc, eller hos skolsköterskan kan du se barnets tillväxtkurva. Där mäts och vägs barnet regelbundet. En sjuksköterska skriver in barnets längd och vikt i en tabell. Längden och vikten ska helst följa vissa kurvor i tabellen. Med hjälp av kurvorna går det att se om ett barn har övervikt eller fetma.

BMI

Det går att räkna ut om ditt barn har övervikt eller fetma med hjälp av matematik och BMI-tabeller. Det finns särskilda BMI-tabeller för barn. Sist i den här texten kan du läsa mer om hur du räknar ut BMI. Där finns också tabeller för barn-BMI.

Vanliga besvär

Det är vanligt att barn som har övervikt får svagare självkänsla. Självkänsla handlar om hur du tänker och känner om dig själv. När självkänslan är svagare kan det kännas jobbigt med en enda liten kommentar om hur du ser ut eller om något du säger. Du kanske blir nervös bara av att tänka på vad andra ska tycka om dig.

Andra vanliga besvär är

  • ont i knän, fötter eller rygg
  • svårigheter att röra sig
  • nedsatt kondition och trötthet
  • snarkningar som kan ge sömnsvårigheter.

Många mår bra

Många barn som har övervikt eller fetma mår bra. De tycker inte att övervikten är besvärlig. Men för att barnet inte ska få andra sjukdomar är det ändå viktigt att göra något åt vikten.


STOCKHOLMS LÄN

Fråga om råd


Råd på andra språk

  • Råd med tolk på arabiska, tel 0771-1177 90, öppet: 08:00-12.00
  • Råd med tolk på somaliska, tel 0771-1177 91, öppet: 08:00-12.00
  • Råd på finska, tel 1177, knappval 8, öppet: 08:00-12.00
  • Råd på engelska, tel 1177, knappval 5

Vad ska barnet äta?




För att ändra ditt barns vikt måste matvanorna ändras. Det finns många sätt att ändra vanor. Olika saker fungerar för olika barn. Om inte en sak fungerar går det att prova med något annat.

De viktigaste kostråden för barn är att

  • äta regelbundna måltider
  • äta mycket frukt och grönsaker
  • äta grovt bröd, potatis, pasta och ris
  • äta mindre mättat fett, som smör, grädde och ost
  • äta mindre socker, glass och godis
  • dricka mindre av söta drycker
  • äta lagom stora portioner.

Regelbundna måltider och en portion

Barn bör helst äta mat tre gånger om dagen på ganska bestämda tider. Det kan vara bra att lägga upp en portion på tallriken och sedan inte ta mer. Förutom måltiderna går det bra att äta något till mellanmål, till exempel en frukt.

Tallriksmodellen

Ett sätt att få bättre koll på maten är att äta enligt tallriksmodellen. Den går ut på att tallrikens innehåll delas i tre delar. En del består av grönsaker, en del kolhydrater och en del proteiner. Exempel på kolhydrater är potatis, ris och pasta. Proteiner finns i bland annat bönor, linser, fisk, kött, kyckling, ägg och sojaprodukter. Tallriksmodellen kan vara lätt för barn att förstå. Om barnet inte blir mätt av en portion kan hen få mer av grönsakerna.

Första åren betyder inte vikten så mycket

Små barn kan ha mycket kroppsfett utan att ha övervikt. Fetma före två års ålder har sällan betydelse. Många tvååringar smalnar av sig själva. Få överviktiga ettåringar är fortfarande överviktiga vid fem års ålder.

Från treårsåldern ökar risken för att övervikten eller fetman inte försvinner. Då kan det vara bra att göra något åt vikten.

Om ditt barns övervikt övergår i fetma kan hen få behandling från 4-5 års ålder.

När barnet blir äldre

De flesta barn med ärftlighet utvecklar sin fetma före 7-8 års ålder. Det är viktigt att börja med behandling direkt. Ju äldre barnet blir, ju större är risken att hens övervikt stannar kvar till vuxen ålder. När barnet blir äldre kan det vara svårare att få till bra vanor. En tonåring har ofta egna pengar och kan själv köpa mat, godis och glass. Då kan det vara svårare att hitta vanor som fungerar. Tålamod och delmål hjälper. Det är aldrig för sent för ett barn att ändra vanor.

Röra på sig

Alla barn oavsett ålder mår bra av att röra på sig. Minst en timmes fysisk aktivitet varje dag är bra. Det kan vara att promenera eller cykla till skolan eller förskolan. Bollsporter, simning eller att leka i en lekpark är några andra exempel på bra motion.

Om någon aktivitet inte fungerar kan barnet prova med något annat. Kanske blir det lättare om du som är vuxen är aktiv tillsammans med barnet.

Ibland finns särskilda träningsgrupper för överviktiga barn. Skolsköterskan eller barnläkarmottagningen brukar ha information om sådana grupper.

Många barn sitter stilla framför en skärm många timmar varje dag. Då kan det vara bra med regler eller överenskommelser om skärmfri tid eller maxtider för skärmen. Det finns också spel där barnet rör på sig när hen spelar.

Sätta upp delmål

När ditt barn ska förändra sin vikt är det viktigt att ha tålamod och sätta upp delmål. Delmålen kan handla om både matvanor och motion. Följ upp delmålen regelbundet genom viktkontroller. 

Söka vård

Det kan gå att ändra vanor och påverka barnets vikt utan hjälp från vården. Men om det inte går bör du vända dig till

  • barnavårdscentralen om barnet inte har börjat i skolan än
  • elevhälsan om hen går i skolan
  • en vårdcentral
  • en barnläkarmottagning.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet.

Många skolor och barnavårdscentraler tar upp med vårdnadshavarna om barnet har övervikt och fetma eller ligger i riskzonen. De ger råd och tips.

Barn ska också vara delaktiga

Det finns ingen åldersgräns när ett barn får vara med och bestämma om sin vård. Barnets rätt att bestämma självhänger ihop med barnets mognad. Ju äldre barnet är desto viktigare är det att hen får vara delaktig i de beslut som fattas.

Ibland är det extra viktigt att söka vård tidigt

Det är viktigt att söka vård tidigt om det finns övervikt och fetma inom barnets biologiska familj. Det gäller också om det finns typ 2-diabetes, hjärtproblem eller andra sjukdomar med koppling till fetma.

Om ditt barns övervikt har övergått i fetma är det viktigt att direkt söka vård. Då är det bra att börja behandling så fort som möjligt.

Barn med olika funktionsnedsättningar har ibland större risk att utveckla övervikt eller fetma. Därför kan det vara extra viktigt för dem att få hjälp från vården med att undvika att gå upp i vikt.


STOCKHOLMS LÄN


Här hittar du Stockholms läns alla vårdcentraler samt barnavårdscentraler

Följande barn- och ungdomsmedicinska mottagningar behandlar barn och unga mellan 4-17 år för sjukdomar kopplade till övervikt och fetma. 

Råd på andra språk

  • Råd med tolk på arabiska, tel 0771-1177 90, öppet: 08:00-12.00
  • Råd med tolk på somaliska, tel 0771-1177 91, öppet: 08:00-12.00
  • Råd på finska, tel 1177, knappval 8, öppet: 08:00-12.00
  • Råd på engelska, tel 1177, knappval 5

 

Behandling av fetma

All behandling handlar om att ändra vanor. Barnet behöver äta bra och lagom mycket och att röra på sig mer.

För att få hjälp att ändra vanor kan du och barnet få stöd från vården. Vårdpersonalen kan hjälpa till med

  • råd om kost och motion
  • hjälp med motivation och delmål
  • vägning och mätning
  • medicinska undersökningar och utredning
  • utbildningar och samtalsstöd.

På en barnläkarmottagning är det ofta ett team av personal som ger stöd.

En dietist kan hjälpa till med vilken mat och vilka matvanor som är bra. Barnet kan också få behandling av en fysioterapeut som är duktig på rörelse och motion. En del barn kan behöva stödsamtal med en psykolog.

Om ditt barn har kraftig fetma kan hen behöva stöd från till ett sjukhus med avancerade utredningar och andra typer av behandling, som exempelvis operation.

Vad beror övervikt och fetma hos barn på?

Kroppen behöver energi. Energin kommer från det du äter och dricker. Kroppen behöver göra av med lika mycket energi som den får i sig, för att inte gå upp i vikt. Om du är överviktig har du fått i dig mer energi än vad kroppen har gjort av med. 

Övervikt brukar vara ärftligt

Om ditt barn är överviktigt är hens kropp bra på att lagra fett. Det brukar vara ärftligt. Förmågan att lagra fett har historiskt sett varit mycket viktigt för människans överlevnad.

Men det handlar inte bara om ärftlighet, utan också om vanor kring mat och motion.

Du kan inte påverka arvsanlagen. Men vanor går att ändra.

Ibland kan fetma vara ett tecken på någon annan sjukdom, men det är ovanligt.

Skillnaden mellan övervikt och fetma

Övervikt är ingen sjukdom, men barn som har övervikt har risk att utveckla fetma. Om ditt barn har fetma ökar risken för att hen ska få andra sjukdomar. Fetma räknas därför som en sjukdom.

Gränserna för vad som är övervikt och vad som är fetma räknas ut med hjälp av BMI. 

Komplikationer och följdsjukdomar

Barn som har fetma har större risk att få

  • högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdomar
  • Typ 2-diabetes
  • belastningsskador från knän, fötter och rygg
  • snarkningar och svårt att sova
  • hormonrubbningar
  • oregelbunden mens och problem med att få barn i framtiden
  • fettlever
  • cancer.

Risken att utveckla olika sjukdomar beror inte bara på fetma. Men varje liten viktminskning hjälper till att minska risken för sjukdom.

Hur påverkas närstående?

Hur du påverkas av att ditt barn har övervikt eller fetma kan vara olika. För några är det inga större problem. För andra kan det vara mycket jobbigt. 

Många närstående känner att andra klandrar dem för barnets vikt eller vanor. Det finns föreställningar i samhället om hur barn ska se ut, som kan påverka dig som närstående.

Om du som är närstående själv har övervikt eller fetma har du egna erfarenheter. Kanske har du känt dig utpekad. Kanske känner du skuld om ditt barn också utvecklar övervikt. Kanske har du själv utvecklat sjukdom på grund av din fetma. Kanske har du själv haft svårt att hitta vanor som fungerar. 

Ändra vanor tillsammans

Oftast blir det lättare om du som närstående ändrar vanor tillsammans med barnet. Då får barnet stöd och hjälp.

Om du eller andra i barnets närhet också har övervikt och fetma går det bra att söka hjälp tillsammans med barnet. Prata med bvc, elevhälsan eller någon på vårdcentralen. Vissa barnläkarmottagningar har föräldragrupper för dem som har barn i behandling för fetma.

Att beräkna BMI för barn

BMI är en siffra som räknas fram med hjälp av vikt och längd. Du tar vikten i kilo och delar med längden i meter. Talet du då får delar du en gång till med längden i meter.

Med hjälp av BMI går det att beräkna om ditt barn har övervikt eller fetma. BMI-gränserna olika för olika åldrar. Det kan också variera om barnet biologiskt är flicka eller pojke. För att få rätt BMI måste du titta i en åldertabell.

Gränsen för övervikt kallas för iso BMI 25. Gränsen för fetma kallas iso BMI 30.

Du kan få hjälp att räkna ut ditt barns iso BMI. Kontakta BVC, skolsköterskan eller en vårdcentral. Det finns också sidor på internet som räknar ut iso BMI.

BMI är en förkortning av body mass index.

1. Beräkna iso BMI: vikt/längd/längd
2. Jämför det uträknade värdet med gränserna som finns i tabellen.


Tillväxtkurvor

På barnavårdscentralen, bvc, eller hos skolsköterskan kan du se barnets tillväxtkurva. Där mäts och vägs barnet regelbundet. En sjuksköterska skriver in barnets längd och vikt i en tabell. Längden och vikten ska helst följa vissa kurvor i tabellen. Med hjälp av kurvorna går det att se om ett barn har övervikt eller fetma.

BMI

Det går att räkna ut om ditt barn har övervikt eller fetma med hjälp av matematik och BMI-tabeller. Det finns särskilda BMI-tabeller för barn. Sist i den här texten kan du läsa mer om hur du räknar ut BMI. Där finns också tabeller för barn-BMI.

Vanliga besvär

Det är vanligt att barn som har övervikt får svagare självkänsla. Självkänsla handlar om hur du tänker och känner om dig själv. När självkänslan är svagare kan det kännas jobbigt med en enda liten kommentar om hur du ser ut eller om något du säger. Du kanske blir nervös bara av att tänka på vad andra ska tycka om dig.


https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Overvikt-och-fetma-hos-barn/

ANNONS
Av xenia alpkut - 11 oktober 2017 13:30


Adhd märks på olika sätt hos olika personer. Du kan ha adhd om du har svårt att koncentrera dig och lätt blir störd i livliga miljöer. Du kan ha svårt att hålla ordning omkring dig och att få saker och ting gjorda. För att få veta om du har adhd behöver du först få en utredning. Om du har adhd finns mycket hjälp att få för att få vardagen att fungera bättre.


 Den här texten handlar om adhd hos barn och vuxna. Det finns ett särskilt kapitel med råd till dig som är förälder till ett barn med adhd.

Vad är adhd?


  • Klicka på bilden för att se hjärnan i genomskärning. Läs mer om hur hjärnan påverkas i kapitlet "Vad beror adhd på?".
    Mer information

Adhd är en funktionsnedsättning som påverkar din förmåga att koncentrera dig och att styra och kontrollera ditt beteende. Det kan också påverka hur aktiv och intensiv du är som person.

Alla med adhd är olika. Adhd har ingenting med intelligens att göra. Det är en medfödd känslighet i hjärnans nervsystem.

Svårigheter i vardagen

Adhd är en så kallad neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, vilket innebär att du kan ha olika problem i vardagen. En vanlig svårighet är att du lätt blir störd av att vara i röriga eller stökiga miljöer, och att det är svårt att komma igång med vissa uppgifter, om de inte känns motiverande, eller att det är svårt att bli klar med det du håller på med.

För att en person ska få diagnosen adhd krävs att svårigheterna har funnits under en lång tid och att de ger så stora problem i vardagen att det medför en funktionsnedsättning. Svårigheterna ska dessutom märkas i flera miljöer, både hemma och på jobbet eller i skolan.

Varför heter det adhd?

Bokstäverna AD står för attention deficit, som betyder brist på uppmärksamhet. Bokstäverna HD står för hyperactivity disorder, som betyder hyperaktivitets-störning, alltså att man har ovanligt mycket energi. 

Men alla med adhd är inte överaktiva, utan kan tvärtom ha problem med för låg aktivitet. Ibland kallas det i vardagligt tal för add. Inom sjukvården pratar man i stället om olika former av adhd.

Olika former av adhd

Du kan ha olika form av adhd, beroende på vilka symtom du har, och vilka svårigheter det skapar i ditt dagliga liv. Adhd brukar delas in i tre former:

  • Kombinerad form – du har problem med uppmärksamhet, överaktivitet och impulsivitet. Det är den vanligaste formen av adhd.
  • Huvudsakligen ouppmärksam form – du har problem med uppmärksamhet och koncentration, men få eller inga problem med överaktivitet och impulsivitet. Denna form av adhd benämns ofta add. Eftersom denna form inte alltid märks lika mycket utåt kan det ibland ta längre tid att upptäcka.
  • Huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form – du har problem med överaktivitet och impulsivitet men få eller inga problem med uppmärksamhet. Denna form av adhd är vanligast hos förskolebarn och kan med tiden antingen avta eller övergå till en kombinerad form av adhd. 

Adhd ihop med dcd

Om du utöver din adhd har svårigheter att utföra och samordna vissa rörelser, till exempel har svårt med lagsporter, kan du ha andra svårigheter som brukar förkortas dcd. Dcd står för Developmental Coordination Disorder. På engelska betyder det att din utveckling av koordination, alltså samordning av rörelser, är påverkad.

Andra vanliga svårigheter

Det är vanligt att den som har adhd har problem med sömnen. Låg självkänsla och olika former av psykisk ohälsa som ångestdepression eller ätstörningar är vanligt. Det är också vanligt att man lättare hamnar i ett beroende, till exempel av nikotin eller alkohol.


Det är vanligt att man har dyslexi eller andra inlärningssvårigheter. En del har samtidigt autistiska drag eller ett autismspektrumtillstånd, som Aspergers syndrom eller någon form av Tics som till exempel Tourettes syndrom.

Hur vanligt är adhd?

Det har blivit vanligare att diagnosen adhd ställs. Det beror troligen på flera saker, men den största orsaken är att kunskapen om adhd har ökat, vilket gör att fler utreds och får diagnos.

Drygt 5 procent av barn i skolåldern beräknas ha adhd. Hos vuxna är det cirka 2,5 procent. Att det är färre vuxna beror till stor del på att man ofta lär sig att hantera sina svårigheter med tiden.


Du kan också ha svårt att vara flexibel. Att vara flexibel handlar om att klara en förändring, när något inte blir som du har tänkt. 

Olika hos olika personer

En del som har adhd har svårt att kontrollera sina impulser och sätter igång med flera olika saker samtidigt. En del har svårt att sitta still. Andra är mer passiva och har svårt att komma igång med en uppgift. En del är utåtriktade och sociala, andra är mer inåtvända.

Det kan vara svårt att följa instruktioner och hålla uppmärksamheten på sådant som du inte är intresserad av. Det du själv tycker är kul eller intressant, kan du däremot lyckas bra med.

Allt leva med adhd


Att ha en neuropsykiatrisk diagnos som adhd innebär inte att det är något fel med dig, utan att du har ett annorlunda sätt att fungera på än det som ofta förväntas i samhället. Det innebär att du kan ha olika svårigheter i vardagen, eftersom samhället är uppbyggt på ett sätt som inte passar alla.

På grund av de svårigheter som du har kallas det för en funktionsnedsättning, även om ditt sätt att vara även har fördelar. Därför kan du, om du hellre vill det, kalla det för en funktionsvariation.

Du är alltid mer än diagnosen kan förklara

Adhd kan innebära olika svårigheter beroende på din personlighet och vilken livssituation du befinner dig i. Svårigheter som du hade som barn kan till exempel ha förändrats med tiden, och som vuxen kan du ha lärt dig hur du ska hantera det du tyckte var svårast då.

Din personlighet, ditt temperament, dina egenskaper, värderingar och intressen påverkar också hur du är och fungerar. Diagnosen kan därmed bara delvis beskriva vem du är. Din personlighet är alltid mer komplex än vad som kan förklaras av din funktionsvariation eller funktionsnedsättning.

Ökad förståelse och acceptans 

Att inte kunna styra eller kontrollera sitt beteende kan göra att man lätt känner sig missförstådd och frustrerad i relation till andra människor. Det kan leda till konflikter med omgivningen.

När en person kommer försent ofta eller glömmer bort saker kan det skapa irritation hos omgivningen. Det kan uppfattas som att personen inte anstränger sig, fast det inte alls är så.

Det kan vara viktigt för omgivningen att förstå varför du har svårt med vissa saker. Ju mer du förstår och accepterar ditt sätt att fungera, desto lättare kan det bli för dig att förhålla dig till andra människor och deras förväntningar. Det blir också lättare för dig att förklara för andra vad du behöver för att må bra.

Hitta egna strategier

Om du accepterar dina begränsningar och svårigheter kan du hitta lösningar som passar dig. En del saker kan kännas omöjliga om du tänker på dem som en enda uppgift. Men delar du upp dem i etapper och gör en sak taget kan du lyckas även med det du tycker är svårt.

Om du har en impulsiv eller hyperaktiv form av adhd har du ofta svårt att se konsekvenserna av ditt handlande. Du kanske ofta väljer det som känns bra för stunden, i stället för det som är bäst på längre sikt. Det kan göra att du hamnar i situationer där du känner skuld och känner att det är svårt att bemöta andras irritation. Genom att du lär dig mer om hur du fungerar och hittar dina egna strategier kan det minska dina skuldkänslor och hjälpa dig att hantera omgivningen krav.

Din motivation är ofta avgörande

Om du har adhd har du ofta svårt att planera och organisera uppgifter eller aktiviteter om du inte är mycket motiverad. Du skjuter ofta upp sådant som du tycker är svårt eller tråkigt, som att städa eller betala räkningar.

När du väl är motiverad kan du gå in för det du gör så mycket att det blir svårt att avbryta det du håller på med. Om du har svårt att förhålla dig till tid och att prioritera vilken uppgift du ska göra först kan du ha stor hjälp av elektroniska hjälpmedel, som påminner dig om att det är dags att ta en paus. Läs mer i kapitlet om hjälpmedel.

Ofta bättre med tiden

Hur stora svårigheter du har i ditt liv kan också ändras med tiden. Ju mer du lär dig om hur du fungerar och hittar egna lösningar för att klara olika situationer, desto lättare kan du få att hantera dina svårigheter. Det brukar också bli lättare att se och utveckla sina positiva egenskaper som beror på adhd när man är äldre. Då kan det också vara lättare för dig att välja vilka sammanhang du vill vara i.

Om du har adhd brukar överaktiviteten minska med åren. Även om otåligheten finns kvar, har du kanske lärt dig att hantera den på olika sätt. Att ta reda på hur din adhd påverkar dig kan hjälpa dig att acceptera dig själv. Ju mer kunskap, desto lättare brukar livet kunna bli för dig som har adhd. 


Att vara förälder till ett barn med adhd

Barn är olika. En del är livliga och andra mer stillsamma. Hur barn utvecklas och mognar skiljer sig också åt. Om ditt barns beteende skiljer sig från övriga jämnårigas kan du som förälder bli orolig. Särskilt om dina tillsägelser inte verkar hjälpa.

Adhd kan vara en förklaring till att barnet har svårt att styra sig själv. Om barnet har sådana problem brukar det bli uppenbart när barnet börjar på förskolan eller skolan. Hur pass snabbt du ska agera som förälder beror på hur stort behovet av hjälp är.

Hur märker jag om mitt barn har adhd?

Det tydligaste tecknet på adhd är att barnet är impulsivt, har svårt att sitta still och koncentrera sig. Barnet kan ha svårt att vänta på sin tur och lyssna på den som pratar. Det är vanligt att barnet växlar från en sak till en annan och har svårt att komma igång eller bli klar med uppgifter. En del föräldrar kan själva ha liknande svårigheter, och kanske känner du igen dig i barnets beteende.

Svårigheterna kan bero på adhd, men behöver inte alltid göra det. Det kan också vara en fas i utvecklingen som går över av sig själv.

Att kunna styra sitt beteende och inte genast följa sina impulser är viktigt för att kunna fungera tillsammans med andra och utveckla sin självständighet. Om man inte klarar det kan det skapa frustration och konflikter. Att ständigt vara i konflikt med andra kan påverka barnets självkänsla. Därför är det viktigt att ta barnets problem på allvar och agera så tidigt som möjligt om barnet har stora svårigheter i sin vardag. 

Utbrott och konflikter

Det är vanligt att barn med adhd är senare med att börja prata. Barnet kan ha svårt att hitta ord, att formulera sig i fullständiga meningar och att uttrycka sin vilja. Om barnet inte kan uttrycka vad det vill kan det lätt bli konflikter.

Det är vanligt att barnet har snabba humörsvängningar och reagerar med kraftiga utbrott, även vid små motgångar. Då brukar det vara viktigt att någon vuxen finns i närheten, som ser och förstår barnets behov.

Det är också vanligt att barn med adhd har sömnproblem, särskilt när det gäller att somna på kvällen.

Stöd och hjälp med inlärning

Barn med adhd kan behöva extra stöd i läsning och skrivning. Det kan också vara så att barnet inte uppfattar de ljud som bygger upp orden, fonemen. Då uppfattar inte barnet att ord rimmar och det blir svårare att uttala ord rätt. Det blir också svårt att koppla ihop bokstäver med rätt ljud när barnet lär sig läsa.

Det kan vara vanligare med dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter hos barn med adhd. Här kan du läsa mer om dyslexi och få råd om hur du kan hjälpa ditt barn. Det är bra att börja hjälpa barnet tidigt. Det finns bra hjälp att få.

Vad kan jag göra för att stötta mitt barn?

På många håll finns det föräldrautbildningar där du kan lära sig mer om adhd och du kan få råd om hur du kan bemöta barnet och hur du kan förhålla sig till vissa beteenden. Ett sådant program är Komet som har som mål att lära ut verktyg som leder till mindre bråk och konflikter hemma och i skolan. Ett annat är COPE.

Det finns också material som riktar sig direkt till barnet. Till exempel finns en pedagogisk skrift i form av broschyr som heter ”Adhd – snubbeltråden”. Den går även att ladda ner som pdf. Där beskrivs adhd som en snubbeltråd, och tanken är att om man ser den är det lättare att låta bli att snubbla på den.

Du kan få stöd som förälder

Som förälder till barn med funktionsnedsättning kan du få stöd från samhället. Vilket stöd du kan få beror på vilka svårigheter barnet har i sin vardag. De flesta insatser måste du söka själv och därför är det bra att känna till vilken typ av hjälp du kan få. 

Du kan diskutera med det team som gjorde utredningen och du kan också vända sig till socialtjänsten i kommunen där du bor. Du kan till exempel få prata med andra föräldrar i en anhöriggrupp. Läs mer om anhörigstöd.

Det kan vara värdefullt att träffa andra som är i samma situation som du själv. Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Attention har lokalföreningar på många platser i landet. Där kan du träffa andra föräldrar och delta i olika aktiviteter som föreningen erbjuder.

Samordnad individuell plan

Det kan kännas svårt att räcka till som förälder. Förutom att stötta ditt barn kan det vara många andra saker att hålla reda på kring ditt barns planering. Om det finns flera olika personer inblandade i insatser som rör ditt barn kan du be att få en så kallad SIP, samordnad individuell plan för att samordna de olika insatserna och göra det tydligt vem som har ansvar för vilken insats.

Vad händer när barnet fyller 18 år?

När ditt barn fyller 18 år sker många förändringar. Många föräldrar berättar att det är svårt att veta hur de ska hantera att barnet då förväntas ta större ansvar, samtidigt som föräldrarollen får mindre utrymme. Här kan du läsa mer om vad som händer när ditt barn blir myndigt.

När ska jag söka vård?

Om du som vuxen eller ditt barn har stora svårigheter i vardagen som du misstänker beror på adhd ska du söka vård. För att få det stöd och den hjälp som du eller ditt barn behöver kan ni först behöva göra en utredning.

Söka vård under 18 år

Om du tror att ditt barn har adhd och behöver hjälp kan du söka vård på flera ställen:

Du kan kontakta bup direkt eller få en remiss från vårdcentralen. Då kan du få en första bedömning, och sedan inleds eventuellt en utredning av barnet.

Om du är tonåring och tror att du har adhd och behöver hjälp kan du själv kontakta vårdcentralen, en ungdomsmottagning eller bup. Du kan också prata med elevhälsan om du behöver hjälp med var du kan söka vård.

Söka vård över 18 år

Om du är över 18 år kan du kontakta en vårdcentral eller en psykiatrisk mottagning för att få en första bedömning. Om du ska göra en fördjupad utredning görs den antingen på den mottagning där du sökt hjälp, eller på en mottagning som är specialiserad på neuropsykiatriska utredningar.

Ring telefonnummer 1177 om du behöver sjukvårdsrådgivning eller hjälp med var du kan söka vård. 


STOCKHOLMS LÄN

Söka vård och stöd för unga i Stockholms län

Har du barn upp till sex år, kontakta i första hand till BVC om du är orolig för att ditt barn har ADHD. För barn över sex år, prata med skolläkaren eller skolsköterskan.

Eventuell utredning görs inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) eller på någon av följande barn- och ungdomsmedicinska mottagningar.

Specialistvård för barn och unga med ADHD ges inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), på ADHD-centeroch på barn- och ungdomsmedicinska mottagningar

Vad innebär en utredning?

Om du eller ditt barn ska gå igenom en utredning kommer ni att få göra ett antal besök i vården, träffa flera yrkespersoner och svara på många frågor. Skillnaden mellan att utredas som vuxen och att utredas som barn är framför allt att utredningen av barn involverar även förskolepersonal eller skolpersonal.

Att utredas som vuxen

Att gå igenom en neuropsykiatrisk utredning som vuxen innebär att du träffar en läkare och en psykolog vid flera tillfällen och får göra flera intervjuer och tester.

Ibland kan utredningen göras av ett team. Då kan flera olika yrkespersoner delta, till exempel en psykolog och läkare, men även en pedagog, en sjukgymnast eller en arbetsterapeut.

När utredningen är klar får du information om resultatet och vilken hjälp, stöd eller behandling du kan få. Det kan vara bra att ha en närstående med sig vid det avslutande samtalet.

Läs mer om hur en utredning går till och följ de olika stegen i ett bildspel.

Utredning av barn involverar fler personer

En utredning innebär att du och ditt barn träffar en läkare som ställer frågor. Här är några exempel på frågor du kan få svara på:

  • Hur har barnet utvecklats? När lärde sig till exempel barnet att gå och prata?
  • Vilka styrkor och svårigheter har barnet?
  • Har barnet några problem med sömnen eller med mat och ätande?
  • Hur fungerar barnet ihop med andra barn?
  • Finns det någon mer i familjen som har liknande svårigheter?

Förutom att du och barnet intervjuas brukar även personal på skolan eller förskolan hjälpa till att beskriva hur barnet fungerar i förskolan eller skolan, och på fritiden. Utredningsteamet har oftast en specialpedagog som tar kontakt med skolan och som också kan utreda barnet när det gäller till exempel förmågan att läsa och skriva.

Utredningen avslutas med att du som förälder få information om vad som kommit fram och vilken hjälp, stöd eller behandling barnet behöver. Barnet får också information, anpassad utifrån barnets ålder och mognad. Sedan informeras skolan vid ett möte där också du som förälder deltar.

Ofta skönt att få en diagnos

Det är olika hur det känns att få en diagnos, men oftast är det positivt. Det kan till exempel vara skönt att få ett namn på de svårigheter du eller ditt barn har och det kan i sin tur öka förståelsen från omgivningen.

Ju mer du lär sig om funktionsnedsättningen, desto lättare brukar det vara att acceptera situationen. Kunskap gör ofta att du lättare kan se möjligheter istället för bara svårigheter.

Vad beror adhd på?


Hjärnan fungerar annorlunda

Adhd beror på att vissa delar av hjärnan arbetar på ett annorlunda sätt än hos personer utan adhd. Bland annat syns minskad aktivitet i den delen av hjärnan som gör att man viljemässigt kan styra sin uppmärksamhet, sina impulser och reaktioner och förmågan att hålla flera saker i huvudet samtidigt. Dessa funktioner är viktiga för en persons förmåga att kunna styra, planera och samordna sina handlingar.

Signalsubstanser har betydelse

Mycket är fortfarande okänt om hur hjärnan fungerar. Det är bara delvis känt vad adhd beror på, men det har bland annat att göra med så kallade signalsubstanser, som behövs när signaler skickas mellan olika nervceller i hjärnan.

Signalsubstanser som är viktiga när du har adhd är dopamin och noradrenalin. Om du har adhd fungerar de här signalsubstanserna annorlunda än hos någon som inte har adhd.

Både ärftlighet och miljö påverkar

Ärftlighet verkar vara den viktigaste faktorn till att du får adhd. Det är vanligt att flera i en familj eller släkt har liknande svårigheter. Man kan även ha adhd utan att det finns någon ärftlighet. Detta kan vara sådant som ni diskuterar med läkaren i utredningsteamet i samband med att du får din diagnos.

Hjärnans utveckling påverkas också av de upplevelser och erfarenheter som du har under din uppväxt. Det innebär att både arv och miljö spelar en roll för hur problemen vid adhd visar sig.

Vad kan jag få för hjälp?

Att du lär dig mer om din funktionsnedsättning är grundläggande i behandlingen. Det är viktigt både för dig själv och för andra att förstå hur du fungerar. Genom att lära dig mer om adhd kan du förstå mer om varför du har vissa svårigheter och lära dig att hitta strategier för att handskas med problemen i vardagen.

Du kan behöva prata med någon som kan hjälpa dig att förstå hur din adhd påverkar dig. Du kan ofta be att få mer tid med teamet som gjorde utredningen.

Du kan även ha hjälp av att få någon typ av samtalsstöd, kognitiv beteendeterapi (KBT) eller psykosocialt stöd. Då kan du gå och prata i grupp eller enskilt.

Rätt till individuell skolplan

När det gäller barn med adhd kan en utredning leda till att barnet får en individuell skolplan. Det är viktigt att undervisningen eller skoldagarna anpassas utifrån vad barnet har svårt eller lätt med och behöver. Det gäller oavsett i vilken skola eller klass barnet går.

Om barnet har dyslexi eller andra problem med inlärning finns hjälp att få, genom bland annat kompensatoriska hjälpmedel. Läs mer om kompensatoriska hjälpmedel i texten om dyslexi.

Skolan har ansvar att erbjuda det stöd och den hjälp barnet behöver för att klara sin inlärning. Det kan till exempel innebära att barnet får extra tid till vissa uppgifter, får göra vissa saker i mindre grupp eller får en stödlärare eller assistent som är med i skolan och ger extra stöd.

Viktigt med struktur i vardagen

För dig som är vuxen med adhd kan du behöva hitta dina egna strategier för att strukturera dina arbetsuppgifter och organisera din vardag. Hittar du ett sätt som fungerar för dig kan det lösa dina problem, även om du fortfarande har dina svårigheter. Du kan pröva dig fram tills du hittar ditt eget sätt.

Du kan till exempel behöva hjälp med att klara av vissa saker i ditt hem, som att hålla ordning, sortera och slänga saker, handla, laga mat, städa och tvätta. Det kan också handla om att göra en budget och att hitta ett system för att sortera räkningar och se till att de blir betalda i tid.

Stöd på arbetsplatsen

På arbetsplatsen kan det underlätta om du får möjlighet att arbeta i en lugn miljö. Att gå ner i arbetstid kan hjälpa om du har en stressad livssituation och att få styra din tid och dina arbetsuppgifter själv, kan göra att det blir lättare att upprätthålla motivationen.

Vuxenutbildning och studier

Många vuxna med adhd har haft problem i skolan och har inte hängt med i undervisningen och kunnat utbilda sig i nivå med sin kapacitet. Om du vill ta igen studier finns speciella folkhögskolor för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som adhd. Komvux kan också vara ett alternativ.

Det kan vara lättare att ta till sig utbildningen som vuxen för att du har fått behandling eller för att du är mer mogen eller mer motiverad att studera.

Ofta kan du behöva hjälp att strukturera studierna. På högskolor och universitet kan det finnas en samordnare som har till uppgift att stötta den som behöver det. Det kan handla om att du kan få längre tid på dig vid en tentamen, eller muntlig istället för skriftlig examination eller tillgång till en mentor.

Hjälpmedel

Det finns hjälpmedel för att organisera vardagen om du har adhd. Det kan vara veckoscheman eller appar i mobiltelefonen med kalenderfunktion som ger ifrån sig en signal när du ska göra någonting. Det finns också hjälpmedel om du har svårt med tidsuppfattningen, som till exempel timers för att stänga av elektroniska apparater.

Du kan få hjälpmedel genom att kontakta en arbetsterapeut eller en hjälpmedelscentral. Oftast behöver du en remiss från en läkare för att få tid hos en arbetsterapeut. Hjälpmedelshanteringen är organiserad på olika sätt i olika delar av landet.

På Tema hjälpmedel kan du läsa om hur det går till att få hjälpmedel, och söka fram vilka som finns att få där du bor.

Behandling med läkemedel

Både barn och vuxna kan ibland utöver annan hjälp ha stor nytta av läkemedel som gör det lättare att koncentrera sig och fokusera på uppgifter, klara skolarbetet och minska rastlösheten och impulsiviteten.

Centralstimulerande läkemedel kan hjälpa

De vanligaste läkemedlen är de som kallas för centralstimulerande medel, som till exempel Concerta och Ritalin. Läkemedlen innehåller det verksamma ämnet metylfenidat. Det finns även läkemedel som innehåller dexamfetamin eller lisdexamfetamin som exempelvis Elvanse och Attentin.

Centralstimulerande medel kan användas från 6 års ålder.

Så fungerar centralstimulerande läkemedel

Det är inte helt känt hur centralstimulerande läkemedel verkar vid adhd, men det påverkar mängden av signalämnena dopamin och noradrenalin i hjärnan. Det gör att du lättare kan koncentrera dig och att du känner dig lugnare och mindre rastlös.

Strattera är ett annat alternativ

Ett annat läkemedel som används ibland är Strattera, som innehåller det verksamma ämnet atomoxetin. Det är inte ett centralstimulerande medel. Det är inte helt klarlagt hur läkemedlet verkar, men det ökar mängden av signalsubstansen noradrenalin i hjärnan, vilket gör att du lättare kan koncentrera dig.

Biverkningarna är få

Biverkningar av läkemedel vid adhd kan förekomma och därför ska alla som får medicin noga följas upp i sjukvården. Det är individuellt hur man reagerar på ett läkemedel men syftet med medicinering är att man ska få bra hjälp för sina symtom, utan några biverkningar. 

Den vanligaste biverkan är minskad aptit. Läkemedlen kan också ge en liten ökning av blodtryck och puls som därför kontrolleras vid återbesöken.

För personer som fortfarande växer kan det för en del finnas en risk att medicinen påverkar längdtillväxten negativt. Det märks då i samband med uppföljningen, då bland annat vikt och längd kontrolleras. Då kan dosen ändras eller läkemedlet bytas ut.

Det förekommer även att man kan blir nedstämd av medicineringen. Då kan du få pröva en annan medicin, eller så kan behandlingen behöva avbrytas.

Ingen risk för beroende

Det finns inte någon risk för att bli beroende av läkemedlen när de används som behandling av adhd.

Centralstimulerande medel är narkotikaklassade, men behandlingsdosen för ett barn med adhd, ger inte beroende i de doser som läkaren förskriver. 

Forskning visar att behandling med centralstimulerande medel inte ökar risken för framtida missbruk av centralstimulerande preparat. Tvärtom så visar klinisk erfarenhet och vetenskapliga studier att risken för missbruk snarast minskar.

Att ge medicin till barn

Adhd/När barn får läkemedlet kombineras det med andra insatser, som exempelvis information och rådgivning till föräldrar. I början av behandlingen får barnet gå på täta kontroller. Därefter minst var sjätte månad, och dessutom om dosen ändras.

Det är vanligt att föräldrar upplever att barnet inte alltid behöver ta medicinen, utan kan göra uppehåll på exempelvis lov och helger. 

Det är bra om du som förälder har kontakt med läkaren kring dessa uppehåll, för att diskutera fördelar och nackdelar. Att göra uppehåll i medicineringen är i sig inte skadligt, men kan göra att barnet fungerar sämre under den perioden, vilket kan förta effekten av de förbättringar som skett till följd av behandlingen.

Därför är det bra om du som förälder är observant på hur det fungerar under de planerade uppehållen. Detta förutsätter förstås att barnet fungerar och mår bra av medicinen. Från 18 års ålder bestämmer ditt barn själv över om medicineringen ska fortsätta eller ej. 



https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Adhd/

 

Av xenia alpkut - 11 oktober 2017 13:30

Autism är en funktionsnedsättning. Den som har autism tolkar saker som händer på ett annat sätt än andra. Det kan vara svårt att ta in mycket information och att umgås och kommunicera med andra. Det är också vanligt att ha specialintressen, och att upprepa vissa beteenden.


Orsakerna till autism är inte helt kända, men troligen är funktionsnedsättningen delvis ärftlig. Det är vanligast att få diagnosen som barn, men ibland kan även vuxna genomgå utredning och få diagnosen.

Autism visar sig på olika sätt hos olika personer. En vanlig form av autism kallas Aspergers syndrom. Vid svårare former av autism är det även vanligt att samtidigt ha en utvecklingsstörning och ibland epilepsi.

Symtom

Autism är en så kallad neuropsykiatrisk diagnos och bedömningen av funktionsnedsättningen görs utifrån två områden:

  • Begränsningar i socialt samspel och kommunikation
  • Begränsade upprepade beteenden, intressen och aktiviteter.

Det ska ha funnits symtom inom båda områdena före tre års ålder för att man ska få diagnosen autism.


Svårt att förstå och tolka

Vid autism är det vanligt att lära sig prata sent eller inte alls. Upp till hälften av alla barn med autism lär sig inte prata. Bland dem som talar är variationen stor. En del använder bara enstaka ord, andra många ord som är korrekta men upprepar färdiga fraser eller vad de just har hört eller sådant de hört tidigare, så kallat ekotal.

Ett fåtal pratar på ett spontant sätt och uttrycker sig väl, men kan ändå ha svårt att förstå och tolka språkets djupare mening. Det som sägs uppfattas ofta bokstavligt och uttryck som till exempel "han klippte av mig när jag talade" kan upplevas som skrämmande. Det är vanligt att ha svårt att förstå innebörden i symboler, humor och ironi. Språkmelodin kan dessutom upplevas som entonig.

Den som har autism har ofta svårigheter med att inleda och upprätthålla samtal med andra. Det brukar också vara svårt för personer med autism att förstå ansiktsuttryck, blickar, gester och tonfall i kommunikationen med andra människor.

Begränsade mönster av beteenden och intressen

Vid autism är det vanligt att föredra en vardag med rutiner och struktur. Det är ofta besvärligt med förändringar. Det kan bero på att den som har autism har svårt att föreställa sig olika alternativ och vad som ska hända och därför blir rädd och orolig. Det är vanligt att vilja göra saker på ett visst bestämt och upprepat sätt, så kallade ritualer. Att behöva göra avsteg från rutiner och ritualer kan orsaka utbrott av ilska eller förtvivlan.

Den som har autism kan ha ett stereotypt beteende, vilket innebär att göra samma sak om och om igen utan att utomstående ser en mening med beteendet. Exempel på det är motoriska manér som att vifta med händerna, utföra komplicerade rörelser med hela kroppen, vagga fram och tillbaka med kroppen eller gå på tårna. Det är också vanligt att barn med autism är intresserade av delar av vissa föremål, de kan till exempel snurra länge på hjulen på en leksaksbil eller rada upp leksaker efter varandra om och om igen, men har svårare för spontana och varierade låtsaslekar, som till exempel rollekar.

Ritualer och stereotypa beteenden har ofta en lugnande inverkan på den som har autism, men kan bli till ett hinder för att lära sig sådant som är nödvändigt att kunna för att utvecklas och fungera i vardagen. Ibland kan hjälp och träning behövas för att bryta beteendet och i stället göra något annat.

Ibland kan personer med autism ha så kallade specialintressen, vilket innebär ett eller flera ensidiga intressen som är så intensiva att de blir till hinder för andra, mer vardagliga aktiviteter. Exempel på specialintressen är att rada upp saker, titta på spegelreflexer eller att lära sig tidtabeller, andras födelsedagar eller invånarantalet i Sveriges alla kommuner.

Andra symtom

Det är även vanligt med andra symtom vid autism, som till exempel en annorlunda tolkning av sinnesintryck, matproblem och sömnsvårigheter. Den som har autism kan också ha perioder av överaktivitet också, ibland för att personen samtidigt har adhd.

Personen kan ha svårigheter att tolka det hen hör, medan det ofta är lättare att uppfatta det som går att se. Den som har autism kan också reagera annorlunda på till exempel lukt, smak, konsistens, ljud, ljus och beröring.

Det kan hända att en person med autism bara vill äta viss mat och inte sådant som är blandningar av olika ingredienser, som till exempel grytor. Det kan finnas flera olika orsaker till det, bland annat att den som har autism tolkar lukt och smak annorlunda, att det är svårt att tugga eller svälja eller att matens konsistens inte är tilltalande.

Barn kan också utveckla rutinbundna matvanor och ibland kan själva måltiden i sig vara jobbig på grund av upplevda sociala krav. Ofta kan det vara frågan om en kombination av flera av dessa orsaker som gör att maten lätt kan bli en källa till konflikter med föräldrar eller andra närstående. För att hitta måltidsvanor som fungerar, är det viktigt att skapa en lugn måltidssituation med tydliga rutiner.

Lär sig på andra sätt

Den som har autism fungerar annorlunda när det gäller att lära sig saker, tänka och bearbeta information. Små barn med autism tar inte efter och härmar andra människor på det sätt barn brukar göra och de kan behöva längre tid för att lära sig saker. Det kan vara svårt för en person med autism ha svårt att generalisera, det vill säga använda saker som personen lärt sig i en viss situation i nya situationer eller med nya personer. Ett barn kan till exempel klä på sig själv hemma med sina föräldrar men ha svårt att göra samma sak i andra miljöer med andra människor.

När ska jag söka vård?

Om du märker att ditt barn reagerar eller beter sig annorlunda kontaktar du i första hand barnavårdscentralen, BVC. Barnet får träffa läkare och psykolog som gör en första bedömning ifall det verkar troligt att barnet har svårigheter inom autismområdet och det finns skäl att genomföra en mer omfattande utredning.

Om barnet vid utredningen bedöms ha diagnosen autism, kontaktar du landstingets habilitering. Det är en verksamhet som samordnar träning och ger stöd och utbildning till personer med autism och deras nätverk.

Barn i skolåldern

Om du upplever att ditt barn utvecklas långsamt eller ger en bristande ömsesidig kontakt kan du prata med personalen på barnavårdscentralen eller ta kontakt med en barnläkarmottagning eller en vårdcentral.

Om ditt barn inte klarar kraven som ställs i skolan, om det har koncentrationssvårigheter, är rastlöst eller har svårt med kamratkontakter vänder du dig som förälder eller vårdnadshavare i första hand till skolan. Om skolan misstänker att barnet kan ha svårigheter inom autismområdet får det genomgå en omfattande utredning med läkare, psykolog och specialpedagog.



https://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Autism/

Av xenia alpkut - 11 oktober 2017 00:00

¨ 

 

 

Och spelar det i så fall roll vem som är rädd?

Sedan tidigare har forskare kommit fram till att hundar inte bara studerar vårt kroppsspråk, utan även använder sin nos för att scanna av våra känslor. Men visste du att de använder olika näsborrar beroende på varifrån doften kommer?

Om det är du, eller annan människa som står hunden mycket nära, blir hundens nos mycket känsligare.

Sedan tidigare vet man att hunden ibland använder sina två näsborrar växelvis beroende på typ av doft. Hamnar en hund i en besvärlig situation ensam eller tillsammans med andra hundar, använder den höger näsborre som tros kommunicera direkt med höger hjärnhalva. Höger hjärnhalva anses hos människor vara kopplad till förmågan att uppfatta miljön runt omkring, och det verkar vara samma hos hundar. Om hundar har intuition, är det också antagligen den delen av hjärnan som då aktiveras mest.

Om det däremot är du, eller annan människa som står hunden mycket nära, använder hunden sin nos på ett annat sätt.

Studier har nämligen visat att om det är hundens människa som blir skrämd eller stressad, till exempel av en otäck film, och därmed avger stressdoft, så använder hunden konsekvent vänster näsborre för att identifiera och analysera doften. Precis som när hunden använder höger näsborre och doften går till höger hjärnhalva, går doften från vänster näsborre direkt till hundens vänstra hjärnhalva.

Hos människan betraktar man vänster hjärnhalva som den del av hjärnan där det logiska tänkandet sitter, det vill säga den del av hjärnan som till exempel kan lugna oss när ett upplevt orosmoment inte är någon egentlig fara. Så kanske är det så att din hund låter dig läsa av omgivningen, och sedan själv resonerar sig fram till om den behöver vara rädd eller inte genom att skicka din doft till vänster hjärnhalva för analys? Det är i alla fall vad forskarna misstänker.

Den här kunskapen kan vara bra att ha med sig, till exempel i en skrämmande situation. Om du håller dig lugn, känner hunden det, och litar på dig och behåller själv lugnet.


http://www.harligahund.se/2016/03/18/kan-hundar-kanna-doften-av-radsla/



Av xenia alpkut - 11 oktober 2017 00:00

Luktsinnet är det sinne som gör att människor och djur kan känna lukt. Människans luktreceptorer, dvs de sinnesceller som registrerar luktämnen, sitter samlade i ett litet organ högst upp i nästaket, area olfactoria. Detta epitelområde består av luktnervceller,stödceller och basalceller. Luktnervcellerna har cilier som receptorerna är placerade på, detta för att öka ytan av epitelet. Varje luktnervcell är kopplad till enbart en typ av receptor. Vävnaden innehåller även körtlar som producerar slem som har till uppgift att skydda cilierna och även hjälpa till att fånga doftämnen. Insekternas luktorgan brukar vara placerat på känselspröten.[1] Luktknölen ligger ovanpå näshålans tak, på silbensplattan. Det är en utväxt av hjärnan som tar emot luktnervcellernas axon och kopplar om dem till hjärnans nervceller.[2]

Luktorganet hos människan och andra högre organismer kan betraktas som en komplicerad molekyldetektor och liksom smaksinnet är luktsinnet en form av kemoreception. Med luktsinnet kan vi urskilja 650 proteiner[3] och ungefär 10 000 kombinationer av dessa[4], varav 80% är obehagliga dofter[källa behövs].

Jämfört med människans luktsinne kan luktsinnet hos andra djur vara både komplexare och mer specialiserat på andra dofter. Hos hunden upptar luktcentrum ungefär en tredjedel av hjärnan, hos människan en tjugondel.


https://sv.wikipedia.org/wiki/Luktsinne

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9
10
11 12 13
14
15
16 17 18 19 20
21
22
23 24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Oktober 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se