Direktlänk till inlägg 25 februari 2018
elektricitet
Elektricitet, från grekiska "elektron", 'bärnsten'[1], är ett fysikaliskt fenomen. Grunden till elektricitet är att materia kan ha en elektrisk laddning. Fenomenet tar sig uttryck i välkända former som blixtar och statisk elektricitet liksom i elektromagnetiska fält och elektromagnetisk induktion. Ordet elektricitet kommer av det grekiska ordet för bärnsten, ηλεκτρον (elektron) och slutligen från latinets ēlectricus (bärnstensliknande). Ordet myntades av britten William Gilbert år 1600 vid hans experiment med statisk elektricitet.
I dagligt tal räcker ordet elektricitet eller elkraft för att beskriva ett antal fysikaliska effekter. I vetenskaplig terminologi är däremot denna term vag, och det är bättre att tala om följande inbördes relaterade men distinkta fenomen:
Elektriska fenomen har studerats sedan antiken, även om vetenskapliga framsteg inom området inte gjordes innan 16- och 1700-talen. Praktiska användningsområden för elektriciteten förblev dock få till dess att ingenjörer under det senare 1800-talet lärde sig att använda elektricitet i hem och inom industrin. Den snabba expansionen av elektrisk teknik vid den tiden transformerade samhället i grunden. Elektricitetens ovanliga flexibilitet som energikälla betyder att den kan användas i en rad sammanhang, inklusive för transport, uppvärmning, ljus, kommunikation och beräkning. Elektriciteten kan förväntas utgöra ryggraden hos det industriella samhället över en överskådlig framtid.[2]
Historia
För några hundra år sedan använde man inte elektricitet. Gatlamporna var gaslampor, transportmedlet var häst och vagn och maten kokades på vedspisar.
Statisk elektricitet var känd redan under antiken. Under 600-talet f Kr upptäckte grekerna att om man gnuggade päls mot bärnsten, så kunde bärnstenen dra till sig lätta föremål. Det grekiska ordet för bärnsten är e'lektron. Efterhand upptäckte man flera andra ämnen med samma egenskap. Den första som studerade detta mer ingående var den engelska fysikern William Gilbert (1544–1603). Han kallade attraktionen som bildades för elektrisk kraft efter det grekiska ordet elektron, som betyder just bärnsten.
Idag förklarar vi elektriska fenomen med begreppet elektrisk laddning. Fransmannen Charles Dufay (1698–1739) var den första som visade att det finns två sorts laddningar, men det var Benjamin Franklin som införde begreppet positiv och negativ laddning. Omkring 1820 upptäckte Hans Christian Ørsted elektromagnetismen, för vilken André-Marie Ampère omgående formulerade matematiska ekvationer. Detta ledde till ökad experimentell aktivitet bland forskare under 1800-talet.
På 1900-talet blev det klart att positiv laddning är knuten till protonen och negativ laddning till elektronen.
råga Jag har efter en leverbiopsi fått reda på att jag har lindrig förfettning i levern. Blodproven visar i stort sett normala värden. Vad innebär fettlever? Vad är orsaken? Jag dricker mycket sparsamt med alkohol. Svar Fettlever är ganska vanl...
För dig som tycker om att lägga spenat på tallriken kommer nu glädjande nyheter, spenat kan faktiskt motverka fettlever. Det visar forskare från Karolinska institutet i en studie som publicerats i tidskriften Proceedings of the National Academy...
Mässlingsutbrottet i Samoa sprider sig nu utan kontroll. Hundratals nya fall upptäcks varje dag och antalet personer som dött av sjukdomen har nu stigit till 20, enligt ny information från myndigheterna. 19 av dem är barn under fyra år. Sedan...
Trots den allvarliga bussolycka som inträffade i Sollentuna i fredags, då två bussar frontalkrockade, så är nu trafiken åter igång på den olycksdrabbade vägen. Stefan Olofsson blev ögonvittne till olyckan och hjälpte chockade personer som skadats...
Astrid Lindgren skrev alla sina böcker med stenografi – metoden för att kunna anteckna med hög hastighet, men som många gånger gör originalmanus svåra att tyda för andra än författaren själv. Nu ska forskare vid Uppsala Universitet dechiffrera ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
|||
12 | 13 | 14 |
15 | 16 |
17 | 18 | |||
19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 |
25 | |||
26 |
27 | 28 |
|||||||
|
Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen ⊙ för den.