Alla inlägg under oktober 2018

Av xenia alpkut - 31 oktober 2018 18:06

Kim och Tobias hade köpt sitt första gemensamma hem och planerade bröllop.

Men plötsligt föll Kim ihop – och läkarna upptäckte en elakartad cancertumör i hjärnan.

Nu berättar paret i "Sofias änglar", som sänds på måndagen klockan 20 i Kanal 5, om kampen för att klara av den nya vardagen.

– Jag var så rädd att det var sista gången som Kim var hemma, säger Tobias i programmet.

Dela artikel


När Tobias, 38, var ute i trädgården till det gemensamma huset i Skogås söder om Stockholm hörde han plötsligt höga smällar från övervåningen där hans sambo Kim, 32, fortfarande låg kvar och sov.

Han skyndade in i sovrummet, där han hittade sin partner krampande på golvet. Efter en ilfärd till sjukhuset och flera omgående läkarundersökningar fick paret värsta tänkbara besked.

– De upptäckte en tumör i Kims hjärna, och tumören var elakartad och gick inte att operera bort helt och hållet, säger Tobias till "Sofias änglar" i Kanal 5.


"Så tacksam att jag fortfarande har honom"

Det tre dagar långa bröllopet som paret var i full färd att planera fick ställas in, i stället blev det en hastig ceremoni mellan Kims operation och innan han skulle börja cellgiftsbehandlingen.

– Det var lika bra att skynda på i fall Tobias behövde ta några beslut som gällde mig. Tobias dröm var att det skulle vara ett stort bröllop med en massa folk, men det blev i alla fall ett bröllop och vi fick varandra, säger Kim till "Sofias änglar".

I dag är han tillbaka hemma och paret kämpar för att klara vardagen. Eftersom Kim fortfarande påverkas mycket av sjukdomen har han svårt att orka med att hjälpa till med städning och andra hushållssysslor.

– Det är fortfarande samma Kim, men det är bara tio procent av honom nu. Men jag är så tacksam att jag fortfarande har honom, säger Tobias.

Överraskningsfest

I "Sofias änglar" får paret hjälp att renovera huset - som de fram tills nu ofta fixat och lagat med hjälp av tejp eller skylande tygstycken eftersom tiden och orken inte funnits att göra det ordentligt – samtidigt som de överraskas med en försenad bröllopsfest.

– Jag hade aldrig kunnat drömma om det här, jag fick sådan energi av det, säger Kim.


De planerade för stort bröllop – stoppades av hjärntumör

ANNONS
Av xenia alpkut - 31 oktober 2018 13:27

 

 

Samir Badrans höga tempo har slagit tillbaka på honom.

Den populära artisten beskriver sig som utbränd och att han drabbats av självmordstankar.

”Det snurrar i mitt huvud, min syn försämras konstant, jag har myrornas krig i mitt synfält”, skriver han på Instagram.



Samir Badran, 28, har gått in i väggen.

Sedan genombrottet i ”Paradise hotel” 2013 har han bildat musikduo med Viktor Frisk, 23, tävlat tre gånger i Melodifestivalen och turnerat över hela landet.

Men nu har det höga tempot slagit tillbaka på honom:

”Jag har stressat, festat, sovit dåligt, pressat mig själv till max, ätit dåligt, druckit mycket alkohol och levt utan någon som helst tanke på hälsa under stor del av mitt liv”, skriver han på Instagram och konstaterar att han drabbats av ”någon typ av utbrändhet”.


Svårt att vara ensam

Han beskriver känslan som att han känner sig berusad:

”Det snurrar i mitt huvud, min syn försämras konstant, jag har myrornas krig i mitt synfält (sök visual snow på youtube), jag har börjat få självmordstankar.”

I inlägget betonar Samir Badran att han inte är ledsen över något speciellt, men skriver att han han har svårt att vara ensam, för då kommer de jobbiga tankarna och känslorna:

”Så fort jag blir ensam är det som att jag blir attackerad. Det är som att min kropp och mitt psyke vill trycka ner mig och ju mer jag kämpar emot, ju värre blir det”.

Han väljer att berätta på Instagram för att visa andra i samma situation att de inte är ensamma:

”Jag vill bara ge er som kanske känner samma, det finns hopp. Jag ska kämpa mig ur skiten, och jag börjar nu”, skriver han i inlägget. 

ANNONS
Av xenia alpkut - 29 oktober 2018 18:30



Det har gått 18 år sedan Gunilla Axman förlorade sin dotter Sofia.

Men hon är övertygad om att de någon gång kommer att ses igen.

– Jag skulle säga: "Äntligen", sedan skulle vi pussas och kramas, säger Gunilla.

I dag minns hon Sofia och alla de andra ungdomar vars liv tog slut alldeles för tidigt i den brand som för alltid kommer vara en del av Göteborgs historia.


Förbi sjön och uppför backen. Där ligger det gamla röda torpet med den vackra stora trädgården. Bland det första man ser när man kliver in på gårdsplanen är en staty av en ängel med en bukett i handen.

En solig hösteftermiddag är det inte svårt att förstå varför Gunilla Axman, 62, beskriver sitt hem på landsbygden utanför Varberg som ett litet paradis.

– Det betyder allt för mig. Det är läkande att vara med djur och natur. Att vara i trädgården och plantera rosor ... det är en sådan glädje i det, säger Gunilla.

Hennes dotter var en av de 63 ungdomar som omkom i diskoteksbranden på Backaplan i Göteborg i oktober 1998. Sofia kom inte hem på natten och när Gunilla läste de svarta tidningsrubrikerna på morgonen förstod hon varför. Då förändrades tillvaron för alltid.

Sofia skulle precis fylla 17 och i fjol var det så många år det hade gått sedan hon dog. I dag är det den 18:e årsdagen av diskoteksbranden.



Lade sig under filten

Det har varit en tid fylld av sorg. I sju år gick Gunilla Axman och lade sig under filten direkt när hon kom hem från jobbet. Det är så hon själv beskriver det.

– Jag stängde av, det var så smärtsamt att ha saknaden. Jag kände inte igen mig själv och tänkte: "Vad konstig jag är", säger Gunilla Axman.


Efter branden blev Gunilla god vän med tre av de andra mammorna som också förlorat döttrar den där fasansfulla natten. De blev som systrar när de tog efter sina flickors vänskap.

Men Gunilla behövde också en annan form av hjälp.

Till sist såg hon till att skaffa sig den.

– Jag träffade på en kvinna som jobbar med krishantering. Hon sa: "Gunilla, du är normal, men du är i kris." Det var det viktigaste för mig att få veta. När man är i kris har man inte bara sorg och saknad, då får man andra symtom också, säger Gunilla Axman.

Förälskade sig i torpet

Gunilla började själv utbilda sig i hur man tar sig igenom kriser och i dag arbetar hon inom området.

Arbetet blev en av hennes räddningar, gården blev en annan. Tillsammans med sin make lämnade hon radhuset i Rannebergen i Angered för idylliska Valinge och där har de bott i femton år.






https://www.expressen.se/gt/gunilla-forlorade-sitt-barn-i-diskoteksbranden/


Av xenia alpkut - 29 oktober 2018 18:30

 

I höst är det 20 år sedan Eva Jarepalm förlorade dottern Hanna i diskoteksbranden i Göteborg. Sonen Ludvig var bara sex år när hans syster omkom i katastrofen på Backaplan 1998, som tog 63 liv.


Hanna skulle precis fylla 15 och hade varit hemma under dagen och bakat bullar. Bullar som skulle komma att ligga i frysen i tio år.
– Det var novemberlov, minns mamma Eva. Hanna skulle iväg och sjunga. Hon sjöng i kör i Oscar Fredriks kyrka. Sedan skulle hon på festen på Backaplan och därefter till sin pappa. Vi var ganska nyskilda då.
Eva Jarepalm, 59, gör en kort paus.
Vi träffas i centrala Göteborg – bredvid henne vid kafébordet sitter 26-årige sonen Ludvig Jarepalm.


– Hanna ringde mig flera gånger på jobbet, fortsätter Eva. Bullarna jäste inte och hon hade bråttom. Hon skulle göra sig i ordning för festen.
Eva ler svagt vid minnet. Sedan berättar hon om sista gången hon såg sin dotter.
– Plötsligt stod hon i dörren till mitt jobb. Jag minns att jag sa ”men Hanna, bussen har ju gått nu!”. Då bara log hon, vände sig om och rusade ut. Och hon hann. Det känns som om hon kom och sa hejdå till mig.

20 år sedan Backabranden

I år har det gått 20 år sedan livet för alltid förändrades. För Ludvig, som bara var sex år när han förlorade sin storasyster, är det svårt att veta vad han faktiskt minns på riktigt – från tiden innan katastrofen.


– Jag kommer bara ihåg små fragment, säger han dröjande. Och egentligen vet jag inte riktigt vad jag minns och vad jag i efterhand har satt ihop i mitt huvud. Men jag kommer ihåg att Hanna sjöng kärlekslåtar högt på sitt rum, så att det ekade i hela radhuset.
– Hannas pappa var musiker, fyller Eva i. De hade uppträtt på olika vårdboenden sedan Hanna var liten. Hon var en riktig showare.


https://www.allas.se/ludvig-forlorade-sin-syster-i-diskoteksbranden/

Av xenia alpkut - 28 oktober 2018 16:32

Jag är tillbaka på xeniaalpkut bloggen. och på Bloggplatsen.   

Av xenia alpkut - 28 oktober 2018 16:15


Bragi Bergsson framförde Magnus Ugglas ”Astrologen” i fredagens ”Idol”.

Eller var det Darins version?

Det menade i alla fall Alexander Kronlund, vilket fick flera tittare att reagera.

”Som att svära i kyrkan”, skriver en Aftonbladetläsare.


Bragi Bergsson överröstes med beröm av juryn efter att ha framfört ”Astrologen”.

– Jag har fått både ris och ros. Mest ris. Så det var en stor lättnad att de var nöjda med mig i kväll, säger Bragi Bergsson, som gärna fortsätter på det inslagna spåret med ballader.

– Det är det jag tycker om att sjunga och det jag är trygg i. Sen har man testat lite och utnyttjat alla resurser man får. Danslärare och allt vad det innebär. Sen har man fått lite hybris kanske och tror att man skulle kunna bli en entertainer på en vecka typ. Det kändes skönt att göra något avskalat igen. Det är en väldigt fin låt.

Jämfördes med Darin

Men juryn kunde inte riktigt enas om vilken version av låten som Bragi tog sig an på fredagskvällen.

Låten skrevs av Magnus Uggla 1983, och fick nytt liv igen efter att Darin tolkat den i ”Så mycket bättre” 2012.

Juryveteranen Anders Bagge drog paralleller till Uggla, medan kollegan Alexander Kronlund jämförde Bragi med Darin.

– Darins sjuka underbara sång är svår att matcha. Men du gör det till 97 procent, hyllade Kronlund ”Idol”-deltagaren.


Bragi Bergsson: Kronlund har rätt

I Aftonbladets livechatt var det flera läsare som reagerade på Kronlunds ord.

”Att kalla Ugglas låt för en Darin låt är som att svära högt i kyrkan”, skriver en tittare.

Nu reder ”Idol”-deltagaren själv ut förvirringen.

– Jag vet att det är Magnus Uggla som gjort den först. Men jag har fastnat för Darins verison. Det är den jag känner igen och kan relatera till, säger Bragi Bergsson.

– Ska jag tala för mig själv är det all cred till Magnus Uggla som gjorde en fin låt, men jag gjorde den lite mer åt Darins håll.

Så Kronlund hade rätt?

– Det var nog lite mer Darin, det måste jag säga.

Av xenia alpkut - 28 oktober 2018 14:32

 



Louise Hoffsten är den perfekta deltagaren i programmet.

Stor var bäst igen.

Men vissa knasbollar gör musik som förtjänar att rullas i tjära och fjädrar.



Anekdoten om hur Louise Hoffsten fick sjunga i självserveringen på Domus är fantastisk.

Den säger en del om vilket Sverige hon växte upp i och kommer från.

Det var på den tiden när tv-programmen såg ut som använda bruna dörrmattor.

Antalet artister som kunde och ville göra en egen version av amerikansk blues och r’n’b utan att det lät platt och färglöst var färre än ett fotbollslag.

Då var en hon tjej med konstigt hår från Linköping. I dag hade hon kunnat bli en influencer.

Louise Hoffsten passar programmets grundidé perfekt. Från början gick ”Så mycket bättre” ut på att artister som hade sina bästa år bakom sig träffades, sjöng varandras låtar och kanske fick en andra chans i offentligheten.

Mycket tack vare att en publik som glömt bort eller inte kände till dem fick upptäcka artisterna på nytt eller för första gången.

På grund av framgångarna och populariteten blev det i stället snabbt ett pr-verktyg för lite vad som helst.


Louise Hoffsten passar därför programmet perfekt.

Hon har varit ett stort namn, hon har en lång och varierad karriär bakom sig och hon har på senare år känts lite bortglömd.

När posten firade att rocken fyllde 50 år 2004 – ett årtal som alltid kan diskuteras – blev Hoffsten frimärke tillsammans med bland andra Elvis Presley och Ulf Lundell.

Men det nämndes aldrig i programmet.

Louise Hoffsten har doppat tårna i många genrer, men det som verkligen lyste igenom i avsnittet var hennes grundmurade kärlek till amerikansk rotmusik i form av blues och soul. Albumtiteln ”From Linköping to Memphis” är en sammanfattning av hennes karriär och gärning i fyra ord.

För henne har Otis ReddingJimi HendrixJanis JoplinAretha Franklin och John Lee Hooker aldrig varit några pliktskyldiga och kreddiga referenser. Det är också tydligt att namnen är anledningarna till att hon över huvud taget sjunger och existerar.


Fler artister borde vara som Louise Hoffsten.

Annars är själva tolkningarna mest ett väntat svenskt mästerskap i att vara tillrättalagd.

Det fanns två undantag.

I sin cover utgick Stor mer från vad Louise Hoffsten hade berättat om sig själv och sitt liv än från sig själv. Något som är sällsynt i ett program där de flesta bara deltar för att marknadsföra sig själva – varför skulle de annars vara med?

När han droppar micken finns det inte mycket att tillägga.

Albin Lee Meldau försökte i sin tur att placera Hoffstens musik i en Carl Larsson-tavla. Framträdandet var både intensivt och totalt knasboll.

Albin väcker minst sagt motstridiga känslor.

Ibland vill man ge honom en kram. Och ibland vill man rulla musiken i tjära och fjädrar.

Av xenia alpkut - 28 oktober 2018 14:12

Brandkatastrofen kommer att prägla Göteborg för alltid.

63 ungdomar dödades i eldinfernot på ett diskotek för 15 år sedan - och socialarbetare försökte i åratal hjälpa svårt traumatiserade överlevande.

- Vår lärdom är att man måste erbjuda hjälp i många år, det tar lång tid innan de värst drabbade är beredda att ta emot stöd, säger Ann Hanbert, medförfattare till en uppmärksammad studie av det uppföljande hjälparbetet.


Det är sent på kvällen den 29 oktober 1998. Skolungdomarna har höstlov och några av dem arrangerar diskotek i en föreningslokal i Backa i Göteborg för att fira halloween.

Det är proppfullt och stämningen är hög. Arrangörerna har släppt in nära 400 ungdomar i en lokal som är godkänd för 150 personer. Discolamporna pulserar i rött, grönt och blått. Plötsligt känner någon att det luktar brandrök. Diskjockeyn Zuhir larmar publiken:

- Det brinner, det brinner! Gå mot utgången!

Först tar ingen honom på allvar. Men elden har redan tagit sig i väggpaneler och linoleummattor. I samma ögonblick slocknar ljuset. På några sekunder utbryter full panik.

Det första larmet kommer in till SOS klockan 23.42, men eftersom det är så mycket oväsen i festlokalen uppfattar larmoperatören inte adressen omedelbart. Klockan 23.45 går ett så kallat stort larm i Lundby polisstation. Fyra minuter senare kommer den första räddningsstyrkan till brandplatsen. Inom en timme är 110 personer från räddningstjänst, polis och sjukvård i full färd med att rädda så många liv som möjligt.

- Ungdomar kastade sig ut genom fönstren och slog ner på polisbilen. Unga flickor klamrade sig fast vid sina döda kompisar, berättade polisens insatschef Sten Schääf för GT, Expressens västsvenska edition.

- Vi lät en del sitta kvar och hålla om de döda. Brandmännen möts av högar med döende och döda ungdomar. De som lever ropar på hjälp, på mamma, på Gud, sade han.


63 ungdomar i åldrarna 12-20 år omkommer i lågorna. 213 skadas, av dem 50 allvarligt. Senare döms fyra ungdomar för mordbrand. De hade tänt på efter en dispyt vid entrén.

Än i dag, 15 år senare, sätter Backabranden sin prägel på Göteborg. Tusentals efterlevande, överlevande, anhöriga och vänner bär alla på svåra minnen. Varje gång en stor katastrof äger rum någonstans i världen öppnas såren på nytt.

Om man kan säga att branden i Backa har ett ansikte sitter det på svårt brännskadade Masoud Owji, 32. Han kom till Sverige som sjuåring, skadades svårt i Backabranden som 17-åring - och accepterade sitt öde när han fyllt 27.

- Det är tufft känslomässigt så här års, säger han på 15-årsdagen av händelsen som förändrade hans liv.

På tioårsdagen för branden skrev Masoud Owji i GT:

"Jag har på sätt och vis fötts på nytt, mentalt sett. Under många år sköt jag det bara framför mig. Jag såg alltid till att ha saker att göra, så att jag slapp att fundera så mycket. Flera år efter katastrofen kunde jag gå förbi en spegel och bli chockad över hur jag såg ut. Jag har släppt det nu. Jag tror det handlar om mognad. Det har ju ändå gått tio år sedan branden."


Nu har det gått ytterligare fem år.

- För mig personligen finns det inte en dag som går utan att jag tänker på det som hänt. Det är en del av mitt liv. Men generellt mår jag mycket bättre är vad jag gjorde för fem år sedan, säger Masoud som arbetar på Samhall som produktionssamordnare.

Han är numera rikskänd efter sin medverkan i SVT-såpan "Mot alla odds", som skildrade hur tio personer med funktionsnedsättningar skulle ta sig från Victoriafallen i Zambia till Skelettkusten i Namibia - 150 mil på 24 dagar genom svår terräng med vilda djur och hårda väderförhållanden.

- Tidigare blev jag ju igenkänd i Göteborg som han som varit med om Göteborgsbranden. Men nu blir jag igenkänd över hela Sverige. Tv har ju en sådan genomslagskraft.

Masoud deltar i minneshögtider i Backa för att markera 15-årsdagen. Då kommer anhöriga och överlevande för att hedra dem som dog och för att själva bearbeta sorg och minnen.

Vad pratar ni om, ni som var med om branden?

- Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Samtidigt finns det ju vissa som inte alls vill prata om den kvällen. Och det respekteras. Man pratar med olika människor på olika sätt. Det är ju så många som är berörda och deras minnen och sorg är individuella, säger Masoud Owji.

Socionom Ann Hanbert var kurator på Göteborgs socialförvaltning när branden inträffade. Hon följde i många år överlevande ungdomar som bar på svåra trauman och hade svårt att bearbeta sina fruktansvärda upplevelser.

Tillsammans med medförfattarna LarsÅke Lundberg och Lars Rönnmark gav hon 2011 ut boken "Som att lägga ett pussel" i vilken sex svårt drabbade ungdomar berättar om händelsen och om hur de återhämtat sig. De reflekterar och ger konkreta råd till personer i liknande situationer.

Ann Hanbert hade arbetat med ungdomarna och idén till boken föddes vid en återsamling tio år efter branden. Då beslutade man att göra en uppföljning av arbetet tillsammans, att dokumentera gemensamma erfarenheter och göra dem tillgängliga för andra.

Boken kom ut på engelska förra året. Den används i undervisning i socialt arbete och i psykoterapi.

- Branden präglar fortfarande Göteborg väldigt mycket. Man stöter alltid på någon som känner någon som var med. Den aktualiseras varje gång det händer någon katastrof eller stor olycka, säger Ann Hanbert, som arbetat med brottsofferfrågor i Göteborgs kommun ett tiotal år.

- Det finns väldigt få studier som vår bok, också internationellt. Det är unikt att göra en uppföljning efter så många år. Den beskriver en metod hur man kan arbeta med en grupp för att hjälpa svårt traumatiserade människor att få ordning på sina fragmentariska berättelser.


- En kille i gruppen sa att "det är som att lägga pussel" och det blev bokens titel. Var och en fick hjälp att skriva sin berättelse för att få en klar bild av händelseförloppet. Det hjälpte dem att få kontroll och därmed kunde de lägga det fruktansvärda åt sidan, säger hon.

Ann Hanbert förklarar att myndigheterna erbjöd mycket hjälp till de drabbade direkt efter branden. Men många av dem med svårast trauman gick inte att nå då, de avböjde hjälp och var först efter lång tid beredda att ta emot stöd.

- Det tog 1,5 år efter branden innan vi lyckades etablera kontakt med den här gruppen. Samhällets erbjudande om hjälp och de drabbades vilja att ta emot hjälp går ofta i otakt. Därför gäller det att finnas där när de är redo, säger hon.

Ronny Jarepalm, 64, miste sin 14-åriga dotter Hanna i Backabranden. Han körde taxi den kvällen och såg eldsvådan när han åkte med en kund över Göta Älvbron.

- Jag stannade på hemvägen och började leta efter Hanna. Men jag hittade henne aldrig, berättar han.

Vi träffar Ronny hemma på Allégatan i Göteborg. Framför honom står en inramad bild på Hanna. Under den sitter en lapp hon skrev innan hon dog:

"Tack för allt jag älskar dig!!! Din dotter Hanna"

- Hon gjorde den här åt mig. Jag är så glad att jag har den, säger Ronny.

Hanna sjöng i kyrkokör och spelade piano. På kvällen den 29 oktober 1998 skulle hon gå på diskotek tillsammans med en kompis.

- Fast jag trodde det var längre ut på Hisingen. Så jag var inte så där väldigt oroad först när jag körde förbi eldplymen, säger Ronny.

Ändå stannade han när han släppt av taxikunden på Hisingen. Han steg ur bilen och gick fram till kaoset. Han såg döda barn som var övertäckta med filtar. Ronny hade hoppats att dottern skulle befinna sig någon annanstans. Men plötsligt stötte han på Hannas kompis - och då förstod han att hoppet var ute.

- Hon berättade att Hanna hade hoppat ut genom ett fönster. Hon visste inte var Hanna fanns.

Det tog två dagar för Hannas föräldrar att få ett slutgiltigt besked om att dottern omkommit i branden. De åkte till Sahlgrenska sjukhuset och kunde identifiera den döda dottern.

- Hanna var inte skadad eller bränd. Hon hade gömt sig i en garderob och hade kvävts av rökgaserna.

Efter begravningen gick Ronny med i föreningen Brandoffrens anhöriga, Boa. Han tycker i dag, 15 år senare, att offrens anhöriga fick ett fantastiskt stöd av kommunen.

- Alla var ju i chock. Men vi fick krishjälp och goda råd om hur vi skulle kunna ta oss igenom sorgen. Vi var ju så många och hade stor hjälp av varandra.


Hur tänkte du när det visade sig att det var någon som hade tänt på?

- Det var ju hemskt. De hade ju inte bara anlagt elden utan också blockerat nödutgången. Det var svårt att ta in. Men jag var på rättegången och lyssnade.

Är du hämndlysten?

- Nej det är jag inte. De kunde aldrig ana att det de gjorde skulle få sådana konsekvenser. Jag är övertygad om att Hanna hade förlåtit dem om hon kunnat. Därför har jag också gjort det.

I den första chocken efter branden, i den stora sorgen, fälldes många hårda ord i Göteborg. Om räddningstjänsten som kom för sent bara för att den som larmade talade dålig svenska. Om att mängden dödsoffer berodde på att invandrarungdomar tvingats till lokalen för att de inte kom in på "svenska" ställen. Om att rasister tänt på.

Det spekulerades i att mordbrännarna var personer med främlingsfientliga åsikter. Men det visade sig att de fyra gärningsmännen var unga invandrare som blev rasande när de inte fick komma in gratis på diskoteket. De tände på i trapphuset i huset där föreningslokalen låg på tredje våningen. Trapphuset vette mot nödutgången som därför inte kunde användas. Många ungdomar tvingades i panik hoppa ut genom fönstren som låg fem meter över marken. Ett 60-tal ungdomar räddades av rökdykare.

Gärningsmännen dömdes i juni 2000 för grov mordbrand. En fick åtta års fängelse, två fick sju års fängelse och den fjärde dömdes till tre års sluten ungdomsvård.

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9
10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se