Alla inlägg den 29 oktober 2018

Av xenia alpkut - 29 oktober 2018 18:30



Det har gått 18 år sedan Gunilla Axman förlorade sin dotter Sofia.

Men hon är övertygad om att de någon gång kommer att ses igen.

– Jag skulle säga: "Äntligen", sedan skulle vi pussas och kramas, säger Gunilla.

I dag minns hon Sofia och alla de andra ungdomar vars liv tog slut alldeles för tidigt i den brand som för alltid kommer vara en del av Göteborgs historia.


Förbi sjön och uppför backen. Där ligger det gamla röda torpet med den vackra stora trädgården. Bland det första man ser när man kliver in på gårdsplanen är en staty av en ängel med en bukett i handen.

En solig hösteftermiddag är det inte svårt att förstå varför Gunilla Axman, 62, beskriver sitt hem på landsbygden utanför Varberg som ett litet paradis.

– Det betyder allt för mig. Det är läkande att vara med djur och natur. Att vara i trädgården och plantera rosor ... det är en sådan glädje i det, säger Gunilla.

Hennes dotter var en av de 63 ungdomar som omkom i diskoteksbranden på Backaplan i Göteborg i oktober 1998. Sofia kom inte hem på natten och när Gunilla läste de svarta tidningsrubrikerna på morgonen förstod hon varför. Då förändrades tillvaron för alltid.

Sofia skulle precis fylla 17 och i fjol var det så många år det hade gått sedan hon dog. I dag är det den 18:e årsdagen av diskoteksbranden.



Lade sig under filten

Det har varit en tid fylld av sorg. I sju år gick Gunilla Axman och lade sig under filten direkt när hon kom hem från jobbet. Det är så hon själv beskriver det.

– Jag stängde av, det var så smärtsamt att ha saknaden. Jag kände inte igen mig själv och tänkte: "Vad konstig jag är", säger Gunilla Axman.


Efter branden blev Gunilla god vän med tre av de andra mammorna som också förlorat döttrar den där fasansfulla natten. De blev som systrar när de tog efter sina flickors vänskap.

Men Gunilla behövde också en annan form av hjälp.

Till sist såg hon till att skaffa sig den.

– Jag träffade på en kvinna som jobbar med krishantering. Hon sa: "Gunilla, du är normal, men du är i kris." Det var det viktigaste för mig att få veta. När man är i kris har man inte bara sorg och saknad, då får man andra symtom också, säger Gunilla Axman.

Förälskade sig i torpet

Gunilla började själv utbilda sig i hur man tar sig igenom kriser och i dag arbetar hon inom området.

Arbetet blev en av hennes räddningar, gården blev en annan. Tillsammans med sin make lämnade hon radhuset i Rannebergen i Angered för idylliska Valinge och där har de bott i femton år.






https://www.expressen.se/gt/gunilla-forlorade-sitt-barn-i-diskoteksbranden/


ANNONS
Av xenia alpkut - 29 oktober 2018 18:30

 

I höst är det 20 år sedan Eva Jarepalm förlorade dottern Hanna i diskoteksbranden i Göteborg. Sonen Ludvig var bara sex år när hans syster omkom i katastrofen på Backaplan 1998, som tog 63 liv.


Hanna skulle precis fylla 15 och hade varit hemma under dagen och bakat bullar. Bullar som skulle komma att ligga i frysen i tio år.
– Det var novemberlov, minns mamma Eva. Hanna skulle iväg och sjunga. Hon sjöng i kör i Oscar Fredriks kyrka. Sedan skulle hon på festen på Backaplan och därefter till sin pappa. Vi var ganska nyskilda då.
Eva Jarepalm, 59, gör en kort paus.
Vi träffas i centrala Göteborg – bredvid henne vid kafébordet sitter 26-årige sonen Ludvig Jarepalm.


– Hanna ringde mig flera gånger på jobbet, fortsätter Eva. Bullarna jäste inte och hon hade bråttom. Hon skulle göra sig i ordning för festen.
Eva ler svagt vid minnet. Sedan berättar hon om sista gången hon såg sin dotter.
– Plötsligt stod hon i dörren till mitt jobb. Jag minns att jag sa ”men Hanna, bussen har ju gått nu!”. Då bara log hon, vände sig om och rusade ut. Och hon hann. Det känns som om hon kom och sa hejdå till mig.

20 år sedan Backabranden

I år har det gått 20 år sedan livet för alltid förändrades. För Ludvig, som bara var sex år när han förlorade sin storasyster, är det svårt att veta vad han faktiskt minns på riktigt – från tiden innan katastrofen.


– Jag kommer bara ihåg små fragment, säger han dröjande. Och egentligen vet jag inte riktigt vad jag minns och vad jag i efterhand har satt ihop i mitt huvud. Men jag kommer ihåg att Hanna sjöng kärlekslåtar högt på sitt rum, så att det ekade i hela radhuset.
– Hannas pappa var musiker, fyller Eva i. De hade uppträtt på olika vårdboenden sedan Hanna var liten. Hon var en riktig showare.


https://www.allas.se/ludvig-forlorade-sin-syster-i-diskoteksbranden/

ANNONS

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9
10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se