Inlägg publicerade under kategorin MAT

Av xenia alpkut - 24 januari 2017 11:00


https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Laktosintolerans


Laktosintolerans eller överkänslighet mot laktos (mjölksocker och skummjölkspulver) orsakas av relativ brist på enzymet laktas och är ett normaltillstånd för en majoritet av världens vuxna befolkning. Detta enzym bryter ner laktos till de enkla sockerarterna glukos och galaktos. Vid enzymbrist bryts laktosen istället ner av tarmbakterier, vilket leder till buksmärtor, gasbildning och diarré.

Det händer att laktosintolerans förväxlas med riktig mjölkallergi, vilket är felaktigt. Överkänslighet för laktos är ingen allergi, eftersom det inte bildas några antikroppar i blodet mot laktos. Till skillnad från glutenintolerans blir tarmen hos en laktosintolerant inte skadad efter att man fått i sig laktos.


Laktosintolerans i världen

 

En majoritet av världens människor är laktosintoleranta (i många asiatiska länder nära 100 %), medan den inhemska befolkningen i Norden (finnar och samer undantagna) producerar ovanligt mycket av enzymet laktas. Andelen laktostolerantai en population verkar vara proportionell mot längden tid som uppfödning av kreatur och mjölkdrickande har förekommit. Även många svenskar kan dock få ont i magen om de konsumerar stora mängder mjölk. Intaget av laktos överskrider då vad laktaset i matspjälkningssystemet klarar av.

Primärt laktosintoleranta européer/nordeuropéer tål några glas mjölk om dagen, i synnerhet om mjölken dricks i samband med måltider. Av de ca 7% etniska svenskar som bär på genotypen för laktosintolerans så konsumerar 76% mjölk ändå. Däremot så konsumerar endast 33% av dessa stora mängder mjölk.[1] Det är uppskattat att en tredjedel av alla som bär på genotypen för laktosintolerans ändå kan konsumera stora mängder mjölk utan att få några symptom överhuvudtaget.[2]

Laktosintoleranta kineser och japaner tål oftast 200ml mjölk.[3]

 

ANNONS
Av xenia alpkut - 8 januari 2017 15:43

Rätt kost har stor betydelse för hälsan.


Nobelpristagaren Warburg visade att cancerceller svälter ihjäl utan glukos.

Jag fick äran att tala inför ett gäng verkligt initierade forskare i en grupp som brukar samlas i Vålådalen. Där talade Sveriges ledande cancerforskare Ingemar Ernberg om bland annat Otto Warburg och om hur han kartlade cancercellernas metabolism.

Warburg visade att cancerceller svälter ihjäl utan glukos,som ju inte bara finns i det vita processade sockret, utan även i stärkelse (potatis,pasta,ris och bröd) och i många matvaror vi köper där detta socker har många olika namn.


Summan av kardemumman är att alla olika socker och kolhydrater blir glukos eller fruktos väl inne i levern. Jag drog slutsatser av detta, jag frågade och jag fick acceptans:

– OM man nu skall behandlas för en cancer och står i väntan på t.ex strålning eller cellgifter, skulle man inte då under tiden innan behandlingen stå på en mat helt utan socker i alla dess varianter? Detta för att försvaga eller döda så många cancerceller som möjligt. Då tar rimligen behandlingen bättre.

– Jovisst, svarade han, det är helt riktigt tänkt.

Professorn molekylärbiologen och kirurgen Tore Scherstén berättade då om en bekant som genom en strikt kost utan alla kolhydrater fått bort alla metastaser från sin cancer genom denna kost, utom en liten en.

Om två slika kunskapskolosser inser det kanske dietisterna kunde ta det till sig. Men dom får pengar till sin utbildning från ILSI som är ett samarbetsorgan för Livsmedels-och Läkemedelsindustrin och då blir det som det blir.


Sprid detta så vitt som möjligt.

http://www.kostdemokrati.se/nissesimonson/2014/04/08/socker-och-starkelse-goder-cancer-pa-sjukhus/

ANNONS
Av xenia alpkut - 12 december 2016 11:46

https://sv.wikipedia.org/wiki/Näringsämne


Ett näringsämne är en oorganisk eller organisk förening som en organism tar upp från sin omgivning för att överleva, fortsätta växa och fortplanta sig. Näringsämnena behövs till organismens metabolism, för att bygga upp och reparera vävnader eller för att styra organismens livsprocesser. De organiska föreningarna kan också omvandlas till energi.

Växter absorberar i huvudsak oorganiska näringsämnen via rötterna, i form av joner som finns i marken. De näringsämnen som behövs i större mängd kallas för makronäringsämnen medan de som behövs i mindre mängd kallas för mikronäringsämnen. Då växter är fotoautotrofer kan de tillverka organiska näringsämnen från makro- och mikronäringsämnena med hjälp av solljus, koldioxid och vatten.

Djur intar näringsämnena via födan, i huvudsak som organiska ämnen i form av växt- och djurdelar eller ämnen som djur eller växter producerar. Djur kan tillverka en del ämnen som behövs i deras metabolism utifrån andra näringsämnen. Ämnen som ett djur inte kan tillverka eller inte kan tillverka i tillräcklig mängd, kallas essentiella näringsämnen.

En stor del av de näringsämnen som ett djur konsumerar ger energi. Energi finns främst i kolhydrater, protein och fett. En del växtätare, främst betande och lövätande djur kan tillgodogöra sig energi från kolhydraten cellulosa, och en del växtätare och allätare kan tillgodogöra sig energi från kostfiber. Människor kan inte tillgodogöra sig energi från cellulosa, men däremot från vissa typer av kostfiber.


Näringsämnen i livsmedel


Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter om näringsdeklarationer på livsmedel ska följande näringsämnen deklareras: proteiner, kolhydrater, fett, fiber, natrium, vitaminer och mineraler. Sockerarter är en sorts kolhydrater. Fett indelas i mättade fettsyror, enkelomättade fettsyror, och fleromättade fettsyror.[1]

 

Av xenia alpkut - 11 november 2016 13:54

   


Munnen 


Mag-tarmkanalen är sju meter lång

Matsmältningsorganens viktigaste uppgift är att bryta ner maten. Med matsmältningsorganen menas dels den sammanhängande kanal från munhålan till ändtarmsöppningen som brukar kallas mag-tarmkanalen. Dels olika körtlar som bildar ämnen som behövs för nedbrytningen av födan, den så kallade matsmältningen eller matspjälkningen. Körtlarna töms direkt i mag-tarmkanalen som totalt är ungefär sju meter lång.

Maten bryts ner i mag-tarmkanalen

Mag-tarmkanalens viktigaste uppgift är att sköta matsmältningen. Det innebär att:

  • Födan sönderdelas när den tuggas och knådas i mag-tarmkanalen. Maten bryts också ner med hjälp av olika kemiska ämnen, exempelvis enzymer.
  • Den sönderdelade födan transporteras genom hela mag-tarmkanalen.
  • Vatten, näringsämnen och salter tas upp från födan.
  • Kroppen gör sig av med resterna i form av avföring.

I munnen börjar nedbrytningen av maten

När man äter eller dricker något kommer födan först in i munnen. Både läpparna och kinderna innehåller muskulatur som tillsammans med tungan bearbetar maten och blandar den med saliv.

Golvet i munnen består av en muskelplatta som tungan vilar på. Taket består av gommen, som samtidigt bildar golvet i näsan. Gommens bakre del fungerar ungefär som ett segel som kan fällas bakåt och uppåt när man sväljer för att hindra födan från att komma upp i näsan. Längst bak på gommen hänger en flik som kallas gomspenen. Bakåt fortsätter munhålan i svalget. Hela insidan av munnen är täckt med en slemhinna som tål slitaget från födan.

Tänderna sönderdelar födan

Tändernas viktigaste uppgift är att bearbeta och sönderdela födan. Barn har 20 mjölktänder och en vuxen person har 32 tänder. I varje käke finns

  • fyra framtänder
  • två hörntänder
  • åtta kindtänder
  • två visdomständer.

Framtänderna har vassa kanter och är formade så att man kan bita av maten. Kindtänderna har stora tuggytor och lämpar sig för att krossa och mala sönder maten. Tanden längst bak på varje sida i över- och underkäken brukar kallas visdomstand.

Tänderna sitter fast i håligheter i över- och underkäken. Runt tandhalsen finns tandköttet som är en slemhinna. Huvuddelen av tänderna består av ämnet dentin, som liknar vanlig benvävnad. Tändernas övre del ner till tandköttet är täckt av emalj. Blodkärl och nerver går in i tanden från roten.

Spottkörtlarna bildar saliv och enzymer

Man har tre par spottkörtlar som bildar totalt 1-1,5 liter saliv varje dygn. Körtlarna kallas

  • öronspottkörteln
  • underkäksspottkörteln
  • tungspottkörteln.

Öronspottkörteln är störst och ligger under huden framför och nedanför örat. Underkäksspottkörteln ligger längst in i underkäken, och tungspottkörteln i munhålans botten. Det finns även många små spottkörtlar i munnens slemhinna.

Saliv innehåller till största delen vatten. I vätskan finns upplösta salter och särskilda ämnen som har till uppgift att fortsätta sönderdela maten. Dessa ämnen kallas enzymer. Saliven förhindrar också att slemhinnan i munnen torkar ut samt skyddar munhålan och tänderna mot bakterieangrepp. Produktionen av saliv ökar reflexmässigt när man känner smaken eller lukten av mat, eller tänker på mat.


När den söndertuggade maten blandas med saliv blir den halvflytande och lätt att svälja.

http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Matsmaltning-och-urinvagar/Matsmaltningsorganen/

Av xenia alpkut - 15 juli 2016 12:18

 

 

Vår bönpasta är lika enkel att tillaga som vanlig pasta men besitter samma hälsofördelar som bönor. Vår bönpasta fettuccine grön görs av gröna sojabönor och passar perfekt till alla sorters pastarätter. Att pastan är baserad på bönor gör bara det hela snäppet nyttigare! Eftersom bönpastan innehåller så mycket protein behöver du dessutom inte komplettera med annan proteinkälla.

Bönpasta innehåller allt det goda från bönor. Den har en unik näringssammansättning och är rik på mättande protein och fibrer. De kolhydrater som finns är komplexa och tar tid att bryta ner vilket i sin tur innebär du håller dig mätt längre. Inte nog med detta, bönor innehåller även mycket vitaminer och mineraler, ämnen som vi inte kan bilda i kroppen utan måste få i oss via kosten.

http://www.risenta.se/produkter/ris-quinoa/bonpasta-fettuccine-gron

Av xenia alpkut - 27 juni 2016 12:00

Gluten, från latinets gluten som betyder "lim"[1], är ett sammanhängande, viskoelastiskt proteinartat material[2] som finns i vete och besläktade sädesslag som råg och korn.[2] Gluten gör en deg elastisk och underlättar jäsning genom att den kapslar in koldioxid och andra gaser i små bubblor vilket ger den slutliga produkten en seg konsistens.[2]


Beståndsdelar


Gluten är en av de första proteinfraktioner som beskrevs kemiskt, vilket gjordes redan 1728 av Bartolomeo Beccari.[2] Gluten består av hundratals proteiner som är sammanbundna med disulfidbindningar, och karaktäriseras av en hög koncentration prolaminer och gluteliner och en låg koncentration av laddade aminosyror.[2] Idag klassificeras glutenproteinerna i tre stora grupper: svavelrika, svavelfattiga och de med hög molekylvikt.[2] Traditionellt har glutenproteiner klassificerats utifrån sin löslighet i en 60-procentig blandning av etanol (gemenligen kallad alkohol) och vatten, där prolaminer är lösliga och gluteliner är olösliga.[2] Prolaminerna skiljer sig något mellan sädesslagen. Vete innehåller prolaminet gliadin, råg sekalin och korn hordein. Även glutelinerna skiljer mellan sädesslagen. Proteingrupperna finns även hos andra sädesslag som havre (avenin), majs (zein) och ris men har där en annan sammansättning och räknas för närvarande inte som gluten på samma sätt.[3]

Glutenintolerans och spannmålsallergi


Den som har glutenintolerans (celiaki) tål inte gluten alls.[4] Glutenintolerans är ingen allergi, men trots det används ofta den felaktiga termen glutenallergi.[5] Studier pekar på att man kan känna av gluten trots att man inte lider av glutenintolerans. Tillståndet kallas glutenkänslighet.[4]

Även spannmålsallergiförekommer och skiljer sig från glutenintolerans vad gäller orsak, symptom och kostråd. Allergi mot vete är den vanligast förekommande spannmålsallergin.[6]

Havreprotein – avenin – i små mängder torde inte vara skadligt för personer med celiaki, och havre anses därför numera glutenfritt ur medicinsk synvinkel.[3] Dock kan skördad havre vara förorenad med spår av andra spannmål, från skördemaskiner och liknande, varför somliga personer som är känsliga för gluten ändå reagerar på havre, som i dagsläget[källa behövs] tillåts innehålla 1 % vete. Väldigt känsliga personer tål i regel inte ens så kallade glutenfria produkter, då den lilla mängd gluten som trots allt kan finnas i dessa, ändå är tillräckligt för att ge reaktion.[källa behövs]

Förekomst i livsmedel


Gluten förekommer i alla livsmedel som innehåller vetemjöl, kamut, spelt, råg, korn och rågvete, och finns därför ofta i bland annat bröd, flingor, pasta, panering och gröt. Det finns även livsmedel som innehåller derivat av gluten, vilket används som förtjockningsmedel i exempelvis varmkorv, salladsdressing, fiskbullar, såser, men även i vissa ostar, kallskuret och godis. Gluten används även som bindemedel i vissa mediciner i pillerform.[2][6] Detta biämne ska i förekommande fall anges på medicinens bipacksedel.

Vid brödbak gör gluten degen mer lättarbetad och ger den bättre jäsegenskaper. Glutenet i vete ger de bästa bakegenskaperna.[6][7]

Havreprodukter som är framställda med särskild omsorg för att inte bli förorenade av vete, råg eller korn får märkas som glutenfri. Detsamma gäller specialframställd vetestärkelse. Generellt får livsmedel med ett gluteninnehåll mindre än 20 mg/kg märkas som Glutenfritt. Livsmedel med mindre än 100 mg/kg gluten får märkas med Mycket låg glutenhalt.[7]


Några naturligt glutenfria livsmedel som i vissa fall har liknande egenskaper som vetemjöl eller livsmedel som innehåller gluten :[7] 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gluten


Av xenia alpkut - 19 april 2016 15:00

 


 Gör så här

  • .Skär ner kycklingen i mindre bitar och lägg i en bunke.
  • .Dela tomaterna och tillsätt till kycklingen. Salta och peppra, blanda runt.
  • .Fortsätt med att skära oliver och lök tillsätt till resten. Riv skalet från båda citronerna samt saften från en citron till blandningen.
  • .Hacka rosmarin fint och blanda ner tillsammans med olivoljan. Blandningen får gärna stå och marinera medan ungen blir varm. Slå upp allt i en ugnsfastform, placera tomaterna ovanpå kycklingen.
  • .Baka sedan hela 175 grader i ca 30 minuter tills kycklingen är helt klar. Testa genom att skära i en bit innan det är dags för servering.

Koka couscous enligt anvisningarna på förpackningen. När kycklingen är helt klar, ta ut den ur ugnen och toppa med fetaost. Servera din ugnsstekta kyckling med couscous.


http://www.koket.se/mitt-kok/tommy-myllymaki/kyckling-i-langpanna-med-feta-och-oliver/

MAT
Av xenia alpkut - 15 april 2016 13:47


http://sheltie.ifokus.se/articles/4d714a23b9cb46222105edcc-vad-ar-giftigt-for-hunden

Här finner du en liten guide i vad som är giftigt för hundar och vad som är mindre lämpligt för våra fyrfotade vänner.

Alger - Hundar som dricker vatten ur sjöar och vattendrag med höga halter av algtoxiner från blågröna alger (cyanobakterier) riskerar att bli sjuka. Dödsfall förekommer

Avokado - Innehåller det för hundar giftiga ämnet persin

Bariumsalt (finns bland annat i fyrverkeripjäser) - Mycket giftigt för hundar

Batterisyra - Mycket giftigt för hundar

Broccoli - Bör inte ges rå till hundar, kokt är bra

Bugchaparal kaktus - Giftig

Choklad/kakao (teobromin) - Kan var mycket giftig i mängder runt 20 mg teobromin/kg kroppsvikt

Citrusfrukter - Bör inte överdoseras

F-ben - Fågel-, fisk-, fläsk- och fårben ska inte ges kokta till hund då de kan splittra sig och fastna i halsen. Råa ben sägs numera gå bra

Glykol - Mycket giftigt

Grönmögelost - Innehåller roquefortin en svamp som hundar är känsliga för

Insjöfisk - Ska aldrig ges rå, kokt går bra

Julstjärna - Giftig


Krukväxter med vitaktig saft - Giftiga




Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11
12
13 14
15 16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se