Inlägg publicerade under kategorin Djur

Av xenia alpkut - Fredag 10 jan 00:15

 

 

Nötskrika (Garrulus glandarius) är en fågel som tillhör familjen kråkfåglar. Den förekommer i ett vidsträckt område i den palearktiska regionen, från västra Europa och nordvästra Afrika österut till Asiens östra kust och söderut i Sydostasien. Utseendemässigt uppvisar den en mängd variationer och delas upp i ett flertal underarter. Sittande syns främst den rödgrå till beigeröda kroppen men när det flyger visar den upp sina starkt kontrasterande vingar och stjärt i svart och vitt med inslag av ljusblått. Dess hesa varningsläte, som även används som lockläte är karaktäristiskt och hörs långt. Dess sång, som hörs om vårvintern, är istället lågmäld och har en djup visslande klang.

Nötskrikan lever parvis under häckningstiden, annars familjevis eller i spridda flockar. Boet placeras i träd. Den lägger 5–8 ägg. Båda föräldrarna matar ungarna, och fortsätter med detta även när de blivit ganska stora. Födan är mycket varierad. Den lever av bland annat fruktinsekterkräldjur, fågelägg och fågelungar och mindre däggdjur. På hösten hamstrar den föda som den lever av på vintern. I de södra delarna består födan då främst av nötter och ekollon.

Nötskrikan har ett mycket stort utbredningsområde och en mycket stor global population. Den bedöms inte vara hotad och IUCN kategoriserar den som livskraftig.[1]

ANNONS
Av xenia alpkut - Torsdag 9 jan 00:00

   

Talgoxe (Parus major) är en fågel inom ordningen tättingar och familjen mesar. Den är vanlig i hela Europa, västra, centrala och norra Asien och delar av Nordafrika och förekommer i alla sorters skogslandskap. Den är vanligen stannfågel och de flesta talgoxar flyttar inte förutom under extremt hårda vintrar. Talgoxen är den mest utbredda arten i släktet Parus. Dess taxonomi är komplicerad och omdiskuterad, och den delas upp i en mängd underarter, som i sin tur delas in i tre till fyra underartsgrupper. Vissa auktoriteter behandlar tre av dessa grupper som egna arter, exempelvis turkestanmes.

Talgoxen är lätt igenkännlig med svart huvud och hals, framträdande vita kinder, olivgrön ovansida och gul undersida, med viss variation bland de många underarterna. Den äter huvudsakligen insekter på sommaren, men en större uppsättning föda på vintern. Liksom alla mesar är den hålhäckare och häckar vanligen i trädhål. Honan lägger omkring tolv ägg och ruvar dem ensam, men båda föräldrar tar hand om ungarna. De flesta år föder paret upp två kullar. Bona kan plundras av hackspettarekorrar och vesslor och angripas av loppor, och adulta fåglar kan jagas av sparvhökar. Talgoxen har anpassat sig väl till människans miljöpåverkan och är en vanlig fågel i stadsparker och trädgårdar. Den är också en viktig art för ornitologiska studier.



Utseende och läte


Talgoxen är en stor mes som mäter 12,5–14,0 cm och den har ett distinkt utseende som gör arten lätt att känna igen.[2] Den väger 16–21 gram.[3] Nominatformen P. major major har blåsvart hjässa, svart nacke, strupe, haklapp och huvud, och vita kinder och örontäckare. Bröstet är klart citrongult med en svart längsgående rand mitt på, som löper från haklappen till kloaköppningen. Den har en blekvit fläck på halsen som övergår till grönaktigt gul på övre nacken. Resten av nacken och ryggen är grön med olivgrön nyans. Vingtäckarna är gröna, resten av vingen är blågrå med ett vitt vingband. Stjärten är blåaktigt grå med vita ytterkanter. Honans fjäderdräkt liknar hanens förutom att färgerna på det hela taget är blekare; haklappen är mindre intensivt svart,[2] liksom randen som löper nedför magen, vilken också är smalare och ibland avbruten.[4] Ungfåglar liknar honan, förutom att de har blekt olivbruna nackar och halsar, gråaktig gump, och gråare stjärtar med mindre markerade vita spetsar.[2] Näbben är konisk, kullrig och ungefär dubbelt så lång som hög. Klorna är krökta, hoptryckta och spetsiga.[5]



Hanens fjäderdräkt är normalt kontrastrikare och klarare än honans, men detta varierar mellan underarter.



Talgoxhane med klara gula sidor


Färgen på hanens bröst har visats korrelera med mer motståndskraftig sperma, och är ett sätt som hanen använder för att visa honor sin reproduktiva överlägsenhet. Högre nivåer av karotenoid ökar intensiteten i den gula färgen på bröstet, och gör det också möjligt för sperman att bättre motstå angrepp av fria radikaler.[6] Karotenoider kan inte syntetiseras av fågeln och måste inhämtas från födan, så en klargul färg på hanen demonstrerar hans förmåga att skaffa sig bra näring.[7] Bredden på hanens bukband, som varierar mellan individer, är en faktor i urvalet. Honor av högre kvalitet tycks välja hanar med bredare band.[4]





ANNONS
Av xenia alpkut - 28 november 2019 10:30


Det finns djur som far illa ute i världen. Detta ska vi inte blunda för.

Men vi får heller inte glömma bort alla de goda krafter som också finns – och som gör stor skillnad för våra fyrfota vänner.

Möt hunden Roscoe.

Han har inte alltid haft det så lätt i livet. När hans familj lämnade kvar honom vid deras övergivna hus i södra Illinois, USA, försökte han hålla modet uppe, rapporterar The Dodo. Stackaren hade bundits fast vid en låda och familjen hade bara gett honom lite halm för att hålla honom varm. Enligt The Dodo kom de förbi en gång i veckan för att ge honom lite mat. Stackaren, det var inte ett liv värdigt någon.


Men Roscoe gav inte upp hoppet. Hans livsgnista var alldeles för stort för det.

Han väntade bara på att den där dagen skulle komma – när någon skulle befria honom från detta fruktansvärda öde.

Då hände det som inte fick hända. Det började snöa – massor. Det blev allt kyligare och det var osäkert om den stackars lilla hunden skulle överleva.

Men Roscoe gjorde rätt som inte förlorade hoppet. För plötsligt så kom de – hans skyddsänglar. Hans livräddare. De som vände livet för honom. Djurskyddsgruppen Effingham County Animal Shelter & Control ringdes till platsen av en förbipasserande som oroades över hundens hälsa. Han var mager och det var iskallt.

Vanessa Skavlem och kollegan Michelle Shoot var de som räddade Roscoe. Vanessa förklarar för The Dodo att när den stackars hunden fick syn på dem ville han snabbt springa till dem, och de gick fram för att frita honom.

Av xenia alpkut - 16 november 2019 00:15

Terapihundar gör världen lite bättre. Tillsammans med sin hundförare ger de ett otroligt viktigt stöd till oss människor inom vård, skola och omsorg. 

Dessa vårdhjältar, som också kan kallas för rehabhund eller vårdhund, besöker människor som är i behov av lite närhet och empati och får dem att må lite bättre. Det finns även hundar som är specialiserade på att hantera patienter som har varit med om någonting traumatiskt.

 

Terapihundar finns med i vården för att öka patientens eller elevens hälsa, välbefinnande och motivation. Detta genom att arbeta med psykisk, fysisk, social och kognitiv träning vid terapeutiska besök på exempelvis sjukhus eller även fängelser. Hundarna gör dessa besök för att förbättra patienternas livskvalitet. 

Finns många olika hundar i vården

För att en hund ska kunna agera som terapihund krävs förstås att de ska tåla att bli klappade av för dem helt okända personer. Det finns även specialiserade hundar och hundförare som arbetar med exempelvis autismspektrumtillstånd hos en patient. Då kallas hunden för habiliteringshund.

 


Det finns även vårdhundar som utbildats med sin förare under ett år. Dessa hundar arbetar på ordination av legitimerad vårdpersonal.


Hundar i äldreomsorgen


Docent Catharina Nord vid Nationella Institutet för forskning om äldre och åldrande (NISAL) gjorde 2011 en kartläggning av vårdhundar inom äldreomsorgen. Hon undersökte då hur två vårdhundsprojekt fungerade i Uppsala kommun. 


”En av vårdhundsförarna sa att det bästa med vårdhundsverksamheten var att se resultat. Intervjuerna med samtliga anställda genomsyrades av att deras verksamhet var meningsfull och gav resultat av betydelse för de som deltog. Utvärderingen visar att interventioner med vårdhundarna hade effekter för deltagarna medan de genomfördes”, skriver Catharina Nord i sin studie från 2011och poängterar att det dock är svårare att mäta mer långsiktiga effekter.


Men det är inte bara vi människor som kan behöva en terapihund. Även våra fyrfota vänner har nytta – av varandra.


”Hjälper dem förstå att allt kommer bli bra”


Det påstås i alla fall på internetforumet Reddit där användaren u/Obito_GF lade upp den här bilden. Den ska komma från en veterinärklinik där en sjuk hund får tröst – av en terapihund. 


“Den här veterinärkliniken har en terapihund som assisterar och hjälper sjuka hundpatienter att förstå att allting kommer att bli bra”, skriver användaren på forumet.

 

 

Bilden har fått tusentals människor att reagera och det är inte alls konstigt. Mycket mer än så här vet vi dock inte om hundarna på bilden. Men att våra fyrfota vänner kan verkligen göra skillnad i våra liv och i hundars liv står helt klart 

Av xenia alpkut - 15 november 2019 01:00

Alla katter är fina i mina ögon. De fyrfota familjemedlemmarna skänker oss så mycket glädje och kärlek i vardagen. I vått och torrt finns de där för oss. Ibland vill de kela, ibland vill de leka och ibland vill de bara vara för sig själva. Hur som helst – katter är lika underbara alla dygnets timmar.

Alla katter är också unika.

Nu ska ni få träffa en ”misse” som har väckt stor uppståndelse över världen de senaste veckorna.

Vi talar om katten som går under namnet ”Potato the cat” – som har blivit något av ett internetfenomen. Potato, eller ”potatis” på svenska, har över 30 000 följare på sin Instagram, där ägarna postar bilder på honom och man kan följa hans vardag.

Djur · nöje
Av xenia alpkut - 13 november 2019 11:30


Costa Rica säger nej till selfies med djur, efter att man sett en ökning av fenomenet. Anledningen är att djuren kan bli rädda eller skadas när människor kommer allt för nära.



Mer än fem procent av världens alla djurarter finns i Costa Rica. Nu har landets turisminstitut dragit igång en kampanj för att skydda djuren, under hashtaggen #stopanimalselfies. Anledningen är att selfies och bilder på vilda djur där människor kommer i direktkontakt med djuren skadar den biologiska mångfalden som finns i landet, för att inte tala om den stress och lidande som det individuella djuret utsätts för, skriver man på kampanjens hemsida. Att röra vid vilda djur kan även innebära risker för människor.

Ta en bild med ett gosedjur

För att stötta kampanjen ombeds människor ta en selfie med ett gosedjur och lägga upp bilden på sociala medier tillsammans med hashtaggen. Att uppskatta djur i sin naturliga miljö är ingenting dåligt enligt turisminstitutet i landet. Tvärtom kan det vara en bra form av utbildning kring miljö och biologisk mångfald. Men det gäller att respektera djuret och dess naturliga beteenden. Det går alltså bra att ta bilder, men på avstånd. På kampanjens hemsida uppmanas turister att undvika att krama, jaga, röra eller mata djuren, samt att försöka boka utflykter med ansvarstagande researrangörer.

Av xenia alpkut - 5 september 2019 19:23

Flera hundar har dött i Norge efter att de smittats av en okänd sjukdom. De första rapporterna rörde hundar i Osloområdet, men nu har smittan spridit sig i landet och det finns risk att även värmländska hundar kan drabbas.

-  Naturligtvis kan det vara så att smittan kommer till Värmland om någon åker till Norge och hunden blir smittad, men i nuläget finns inga restriktioner från någon myndighet om att åka över gränsen, säger Hans Rosengren, pressinformatör på Svenska Kennelklubben.

Statens Veterinärmedicinska Anstalt skriver dock i ett pressmeddelande att det hittills inte finns några uppgifter som visar att det är ett smittsamt utbrott, eller att det skulle finnas någon risk för hundar i Sverige.

”Undvik närkontakt”

De norska hundarna som drabbats har fått diarré och kräkningar och deras allmäntillstånd har snabbt försämrats. Enligt uppgift till NRK har närmare 20 hundar avlidit som en följd av sjukdomen. Hundägare i Sverige uppmanas nu av Svenska kennelklubben att undvika att deras hundar nosar på andra hundars avföring eller urin. De ska dessutom begränsa närkontakten med andra hundar.

– Åker man till Norge med sin hund ska man definitivt undvika att träffa andra hundar, men man ska alltid vara vaksam när det gäller närkontakt. Man kan låta hunden träffa sina hundkompisar, men inte andra, okända hundar för smitta sprids lätt på det sättet, säger Hans Rosenberg.


https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/norska-hundar-doda-i-mystisk-sjukdom-kan-sprida-sig-till-varmland

Av xenia alpkut - 6 augusti 2019 14:19

Valar (Cetacea) är en ordning i klassen däggdjur. I ordningen ingår ungefär 80 arter som alla är anpassade till ett liv i vatten. Molekylärgenetiska studier har visat att valar tillsammans med partåiga hovdjur är besläktade och placeras i det gemensamma taxonet Cetartiodactyla.

Det biologiska begreppet valar inbegriper alla arter inom ordningen Cetacea,[1] det vill säga även delfiner och tumlare, inte bara de arter som i vardagligt tal benämns som valar (jämför med engelskans Whale). Arterna inom ordningen delas upp i två de underordningarna bardvalar och tandvalar.[2] Ett äldre namn för val är valfisk, men detta kom ur bruk för att betona att valar inte är fiskar utan däggdjur.

Arterna förekommer i alla havsområden på jorden och några valar når angränsande floder samt vissa insjöar.[2]


Ordningen valar omfattar de största djurarterna som lever, eller har levt på jorden. Blåvalen är idag med sin längd på upp till 30 meter och vikt av cirka 173 ton, världens största djur[3] och kaskeloten är det största däggdjuret med tänder[4]. De minsta arterna av val är däremot bara 120 centimeter långa och cirka 23 kilogram tunga.[2] Som hos de flesta däggdjuren föder valarnas honor levande ungar som diar fet mjölk från mammans spenar. Valar är liksom sirendjur fullständigt anpassade till ett liv i vatten. De lever hela sitt liv i vatten och saknar helt förmåga att leva på land, där de skulle torka ut och dö på grund av överhettning eller klämma ihjäl sig på grund av sin vikt.

Valar har som andra däggdjur lungor och andas luft. De andas genom blåshål ovanpå huvudet och deras andningssystem är mycket väl anpassat så att de kan dyka under lång tid utan att behöva komma upp till vattenytan. Kaskeloten, en av de valar som dyker både djupast och under längst tid, kan vara under vattenytan över en timme innan de måste upp för att andas igen.[5]

Valar har ett mycket effektivt hjärta med två kamrar, samt ett blodomlopp med två kretslopp: det lilla som pumpar syrefattigt blod från hjärtat till lungorna och syrerikt tillbaka, samt det stora som pumpar ut syrerikt blod i kroppen och syrefattigt tillbaka till hjärtat. Detta medför att blod och syrebättre fördelas i kroppen, i motsats till fiskar som endast har ett enda kretslopp och därmed också ett mer primitivt hjärta.

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se