Inlägg publicerade under kategorin Djur

Av xenia alpkut - 3 november 2016 11:00

   

Hamstrar (Cricetinae) är gnagare i familjen Cricetidae som omfattar 18 arter uppdelade i sju släkten. Vissa auktoriteter kategoriserar dem som en släktgrupp i underfamiljen sorkar, andra definierar dem som den egna familjen Cricetidae. Vissa arter av hamster är populära husdjur i stora delar av världen.


Hamstrar som husdjur


Hamstrar är mest aktiva på nätterna, så på dagen så kan de vara lite tjuriga och bitas om man är oförsiktig när man gör rent i buren.

Hamstern är inte så sällskaplig av sig så ha aldrig mer än en hamster i buren. När man ska para dem så håll dem under uppsikt utifall de inte går ihop. Om det går riktigt illa kan de bita ihjäl varandra.[2]

En hamster ska bo i en bur som den inte kan ta sig ut ur. Det är även viktigt att den är någorlunda stor, då de gillar att röra på sig. Man kan inreda buren med stegar, broar och hjul, så att den får ordentligt med motion. Men se till att sakerna är "hamstersäkra". Så att inte hamstern fastnar med foten eller gör sig illa på ett annat sätt. Sätt även in ett bo som den kan sova i och en låda som hamstern kan göra sina behov i.[2]

Hamstern kan bli sjuk som vilket annat djur som helst, men de döljer det så gott de kan. Och det gör dom för att till naturen är de väldigt små djur och har många fiender. Men håll utkik efter tecken som äter dåligt, luktar illa eller är kladdig i ögonen. Vanliga sjukdomar för hamstern är bland annat diarré, lunginflammation, snuva och flera olika hormonsjukdomar. De kan även göra illa ett ben eller sina kindpåsar. Hamstrar lever 2-3 år.[2]


Hamstern fyller sina kindpåsar med mat då de använder kinderna som ett förråd. De flyttar maten till ett annat ställe, där de kan gömma maten för att sedan äta maten lite senare.[2]

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Hamstrar

ANNONS
Av xenia alpkut - 27 september 2016 10:45

 

   


Kaniner är ett samlingsnamn för vissa arter och släkten i familjen harar. De bildar dock ingen enhetlig taxonomisk grupp och har inte nödvändigtvis ett närmare släktskap med varandra än med andra arter inom familjer. Arten europeisk kanin (Oryctolagus cuniculus) kallas ofta i vardagligt tal bara för kanin eller vildkanin.

Vilda kaniner är främst nattaktiva växtätare och lever i kolonier. De gräver hålrum i marken som används som bon och inreds med gräs och löv. Ungarna får ett eget hålrum som utöver gräs, även fodras med päls från modern.

Tamkaninen härstammar från vilda kaniner i västra Europa och norra Afrika. Den hålls som sällskapsdjur. Det finns många olika kaninraser som man kan tävla med i utställningar och i hoppning.


Vildkaniner har också varit ett väldigt stort problem för vissa i världen. Bland annat Australien har haft problem med vildkaniner. Det var när engelsmän släppte ut kaniner i landet som husdjur. Då började kaninerna snabbt föröka sig och började bl.a äta upp delar av skördarna.[1]

 

 https://sv.wikipedia.org/wiki/Kaniner

ANNONS
Av xenia alpkut - 18 augusti 2016 13:15

 


Viktor Risling satt i solen och njöt av sitt kaffe när en oväntad gäst dök upp på tomten – gästen var en räv, skriver Dagens Nyheter.

– Den hade inget bordsskick, säger Viktor till Aftonbladet.


Viktor Risling fick en oväntad gäst när han satt i solen vid sommarhuset i Grötlingbo på Gotland.

– Jag satt och läste en bok och drack kaffe i lugn och ro.

Plötsligt såg han i ögonvrån något med färgen orange som rörde sig. Först trodde Viktor att det var en katt, men det var något helt annat.

– När jag såg att det var en räv blev jag helt paff. Den kom fram och luktade på mina fötter och min hand – som en hund.

Inte nog med det. Räven tog ett varv runt honom innan den ställde sig med tassarna på bordet där kaffet stod och började dricka av det.

– Räven hade inget bordsskick utan välte koppen och började dricka från bordet.

När kaffebehovet var tillfredsställt utforskade den omgivningen innan den såg en rabbis, kallad vildkanin på fastlandet, som den gjorde ett litet försök att jaga innan den kilade vidare.

– Det var en fantastisk upplevelse, säger han och fortsätter:

Kom tillbaka dagen därpå

Viktor var aldrig rädd men räven lyckades skrämma hans syster och hennes man som även de satt och solade.

– De blev mest skrämda för att den kom nära, att det helt plötsligt stod en räv där.

På tisdagen kom räven tillbaka. Och nu har de kommit fram till att den nog är en tjej, för att den kissade som hundhonor gör – därav kallas räven för Mickelina.

– Svågern matade den med kalkon, sen tog den en tur i huset, säger han och fortsätter:


– Den är jättetam, jag har aldrig varit med om det förut. Det var coolt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23353447.ab

Av xenia alpkut - 17 augusti 2016 13:00

 

  Vigg (Aythya fuligula) är en fågel som tillhör gruppen dykänder inom familjen änder. Viggen är en ganska liten och kompakt dykand där den adulta hanen är kontrastrikt svart och vit med en tydlig hängande tofs på huvudet. Honan är brunaktig och har en mindre tydlig tofs. Båda könen har gul iris och ljust gråblå näbb med svart näbbnagel. Viggen är en palearktisk häckfågel som häckar från Island i väster till Kamtjatka i öster och merparten är flyttfåglar. Häckpopulationen i centrala, och nordvästra Europa är stannfåglar. Den övervintrar i Europa, Afrika och södra Asien. Den föredrar att häcka i grunda näringsrika sjöar och vikar men är ganska pragmatisk när det kommer till val av häckningsbiotop. Den lägger 8 till 10 ägg, som ruvas av honan i 25 dagar. Hanarna lämnar tidigt för att rugga och blir då flygoförmögna under en period. Ungarna blir flygga efter 45-50 dagar men kan lämna honan tidigare. Viggen har ett mycket stort utbredningsområde, populationen är mycket stor och utvecklingstrenden bedöms som stabil varför IUCN kategoriserar den som livskraftig.


Utseende


Viggen är en liten kompakt fågel med ganska lång hals. Dess mest signifikanta drag är tofsen i nacken som hos häckande hanar är lång och nedhängande men mer eller mindre synlig på båda könen och i alla dräkter. Näbben är kort och bred och blågrå till färgen, bredare mot spetsen som är svart. Fågelns totala längd är 40-47 cm och den har ett vingspann på 65-72 cm.

Den adulta hanen har svart huvud, bröst, ovansida och stjärt, medan sidorna, buken och undersidan av vingarna är vita. Ovansidan av handpennor och armpennor är vita med en tydlig svart avslutning som ett streck på vingkanten. Honan är färgad i olika nyanser av brunt, med en jämnt mörkbrun nyans på rygg och huvud och en ljusare brun på sidorna. Honans buk, undersida av vingar och ovansidan av handpennor och armpennor är vita, precis som på hanen.


Juvenilen är mattare gråbruna till färgen och påminner annars om honor.


https://sv.wikipedia.org/wiki/Vigg

Av xenia alpkut - 11 augusti 2016 14:03

 

Gepardens päls är prickig i svart och gulfärgad ton. Geparden är mindre än de stora fläckiga kattdjuren (av vilka den bara delar utbredningsområde med leoparden), vanligen 1,10 till 1,35 meter lång,[3] och har "tårränder", det vill säga en mörk rand under ögat och regelbundna fläckar. Den mörka randen under och runt ögat är fördelaktig så den dämpar effekten av solljus så att geparden inte blir bländad då den främst jagar under dagen.
Geparden har långa, tunna ben och en smal kropp. Fotsulorna är tjocka och täckta med fjälliknande hud. Arten liknar mer en vinthund än andra kattdjur. Huvudet är litet och runt och svansen är lång. Geparden är ett av få kattdjur som inte kan dra in sina klor utan alltid har dem framme, på grund av det används dem inte för att fälla bytet. Geparden har en klo högre upp på benet som är längre och vassare så den kan hålla kvar bytesdjuret. Mankhöjden är maximal 80 cm. Den genomsnittliga vikten ligger för honor vid 38 kg och för hanar vid 43 kg, vissa individer kan vara 53 kg tunga.[3] Svansen blir upp till 81 cm lång.[4]
Arten har förstorade näsgångar så att den får tillräckligt syre och energi när den springer fort. För samma syfte är även lungorna, bronker, hjärtat och binjurar större i jämförelse med övriga kroppen.[4]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Geparden förekommer från Afrika till Mellanöstern och Asien, och den delas upp i ett flertal underarter. Tidigare fanns geparden i hela Afrika med undantag av skogrika områden i kontinentens centrum men idag förekommer arten bara söder om Sahara. Beståndet i Asien är nästan utdött. Asiatiska refugier för arten är provinserna Khorasan i nordöstra Iran [5], och Belutsjistan i sydvästra Pakistan [6].


https://sv.wikipedia.org/wiki/Gepard


Av xenia alpkut - 11 augusti 2016 13:30

 


Föda Björnar är allätare, med undantag för jättepandan som nästan uteslutande lever av bambu och isbjörnen som huvudsakligen är köttätare. Frukter, bär och andra växtdelar utgör en stor del av deras föda, speciellt under hösten. De äter större däggdjur, i huvudsak hjortdjur och ibland även boskapsdjur. Dessutom kan de äta insekter, larver och små ryggradsdjur som fiskar och gnagare.[2] Den födosöker främst med hjälp av luktsinnet.[6]

Fortplantning


Björnhonor blir dräktiga med ett till fyra års mellanrum. Hos de arter som lever i tempererade till kalla regioner infaller födelsen under vintern, när honan ligger i ide. Hos malajbjörn (Helarctos malayanus) och andra arter i varma regioner sker födelsen oberoende av årstiden.[2] Parningen kan ligga flera månader tidigare och sedan utvecklas det befruktade ägget inte på några månader. Den egentliga dräktigheten är med 60 till 70 dagar förvånansvärt kort och sedan föds ett till fyra ungdjur men oftast två.[2] I gruppen däggdjur är björnar de djur som har den största viktskillnaden mellan honan och kullen. Ungarna väger vid födelsen bara 90 (jättepanda) till 680 gram (brunbjörn),[2] vilket motsvarar 0,13 respektive cirka 1 procent av honans vikt.[7]


Efter födseln är det uteslutande honan som tar hand om ungdjuren. Under denna tid är hon tydligt aggressiv och angriper nästan alla inkräktare, inklusive fadern och människor. Efter tre till nio månader får ungdjuren inte längre di. Åtminstone fram till hösten men oftast i 18 till 24 månader förblir ungdjuret hos modern.[2] Könsmogna blir de efter tre till sex år men för hannar tar det oftast 10 till 11 år att växa till full storlek. I naturen blir de oftast 20 till 30 år gamla och i fångenskap ibland upp till 50 år.[2]

 

Av xenia alpkut - 11 augusti 2016 13:30

 


Föda Björnar är allätare, med undantag för jättepandan som nästan uteslutande lever av bambu och isbjörnen som huvudsakligen är köttätare. Frukter, bär och andra växtdelar utgör en stor del av deras föda, speciellt under hösten. De äter större däggdjur, i huvudsak hjortdjur och ibland även boskapsdjur. Dessutom kan de äta insekter, larver och små ryggradsdjur som fiskar och gnagare.[2] Den födosöker främst med hjälp av luktsinnet.[6]

Fortplantning


Björnhonor blir dräktiga med ett till fyra års mellanrum. Hos de arter som lever i tempererade till kalla regioner infaller födelsen under vintern, när honan ligger i ide. Hos malajbjörn (Helarctos malayanus) och andra arter i varma regioner sker födelsen oberoende av årstiden.[2] Parningen kan ligga flera månader tidigare och sedan utvecklas det befruktade ägget inte på några månader. Den egentliga dräktigheten är med 60 till 70 dagar förvånansvärt kort och sedan föds ett till fyra ungdjur men oftast två.[2] I gruppen däggdjur är björnar de djur som har den största viktskillnaden mellan honan och kullen. Ungarna väger vid födelsen bara 90 (jättepanda) till 680 gram (brunbjörn),[2] vilket motsvarar 0,13 respektive cirka 1 procent av honans vikt.[7]


Efter födseln är det uteslutande honan som tar hand om ungdjuren. Under denna tid är hon tydligt aggressiv och angriper nästan alla inkräktare, inklusive fadern och människor. Efter tre till nio månader får ungdjuren inte längre di. Åtminstone fram till hösten men oftast i 18 till 24 månader förblir ungdjuret hos modern.[2] Könsmogna blir de efter tre till sex år men för hannar tar det oftast 10 till 11 år att växa till full storlek. I naturen blir de oftast 20 till 30 år gamla och i fångenskap ibland upp till 50 år.[2]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Björnar

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11
12
13 14
15 16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se