Inlägg publicerade under kategorin Djur

ANNONS
Av xenia alpkut - 18 augusti 2016 13:15

 


Viktor Risling satt i solen och njöt av sitt kaffe när en oväntad gäst dök upp på tomten – gästen var en räv, skriver Dagens Nyheter.

– Den hade inget bordsskick, säger Viktor till Aftonbladet.


Viktor Risling fick en oväntad gäst när han satt i solen vid sommarhuset i Grötlingbo på Gotland.

– Jag satt och läste en bok och drack kaffe i lugn och ro.

Plötsligt såg han i ögonvrån något med färgen orange som rörde sig. Först trodde Viktor att det var en katt, men det var något helt annat.

– När jag såg att det var en räv blev jag helt paff. Den kom fram och luktade på mina fötter och min hand – som en hund.

Inte nog med det. Räven tog ett varv runt honom innan den ställde sig med tassarna på bordet där kaffet stod och började dricka av det.

– Räven hade inget bordsskick utan välte koppen och började dricka från bordet.

När kaffebehovet var tillfredsställt utforskade den omgivningen innan den såg en rabbis, kallad vildkanin på fastlandet, som den gjorde ett litet försök att jaga innan den kilade vidare.

– Det var en fantastisk upplevelse, säger han och fortsätter:

Kom tillbaka dagen därpå

Viktor var aldrig rädd men räven lyckades skrämma hans syster och hennes man som även de satt och solade.

– De blev mest skrämda för att den kom nära, att det helt plötsligt stod en räv där.

På tisdagen kom räven tillbaka. Och nu har de kommit fram till att den nog är en tjej, för att den kissade som hundhonor gör – därav kallas räven för Mickelina.

– Svågern matade den med kalkon, sen tog den en tur i huset, säger han och fortsätter:


– Den är jättetam, jag har aldrig varit med om det förut. Det var coolt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article23353447.ab

ANNONS
Av xenia alpkut - 17 augusti 2016 13:00

 

  Vigg (Aythya fuligula) är en fågel som tillhör gruppen dykänder inom familjen änder. Viggen är en ganska liten och kompakt dykand där den adulta hanen är kontrastrikt svart och vit med en tydlig hängande tofs på huvudet. Honan är brunaktig och har en mindre tydlig tofs. Båda könen har gul iris och ljust gråblå näbb med svart näbbnagel. Viggen är en palearktisk häckfågel som häckar från Island i väster till Kamtjatka i öster och merparten är flyttfåglar. Häckpopulationen i centrala, och nordvästra Europa är stannfåglar. Den övervintrar i Europa, Afrika och södra Asien. Den föredrar att häcka i grunda näringsrika sjöar och vikar men är ganska pragmatisk när det kommer till val av häckningsbiotop. Den lägger 8 till 10 ägg, som ruvas av honan i 25 dagar. Hanarna lämnar tidigt för att rugga och blir då flygoförmögna under en period. Ungarna blir flygga efter 45-50 dagar men kan lämna honan tidigare. Viggen har ett mycket stort utbredningsområde, populationen är mycket stor och utvecklingstrenden bedöms som stabil varför IUCN kategoriserar den som livskraftig.


Utseende


Viggen är en liten kompakt fågel med ganska lång hals. Dess mest signifikanta drag är tofsen i nacken som hos häckande hanar är lång och nedhängande men mer eller mindre synlig på båda könen och i alla dräkter. Näbben är kort och bred och blågrå till färgen, bredare mot spetsen som är svart. Fågelns totala längd är 40-47 cm och den har ett vingspann på 65-72 cm.

Den adulta hanen har svart huvud, bröst, ovansida och stjärt, medan sidorna, buken och undersidan av vingarna är vita. Ovansidan av handpennor och armpennor är vita med en tydlig svart avslutning som ett streck på vingkanten. Honan är färgad i olika nyanser av brunt, med en jämnt mörkbrun nyans på rygg och huvud och en ljusare brun på sidorna. Honans buk, undersida av vingar och ovansidan av handpennor och armpennor är vita, precis som på hanen.


Juvenilen är mattare gråbruna till färgen och påminner annars om honor.


https://sv.wikipedia.org/wiki/Vigg

Av xenia alpkut - 11 augusti 2016 14:03

 

Gepardens päls är prickig i svart och gulfärgad ton. Geparden är mindre än de stora fläckiga kattdjuren (av vilka den bara delar utbredningsområde med leoparden), vanligen 1,10 till 1,35 meter lång,[3] och har "tårränder", det vill säga en mörk rand under ögat och regelbundna fläckar. Den mörka randen under och runt ögat är fördelaktig så den dämpar effekten av solljus så att geparden inte blir bländad då den främst jagar under dagen.
Geparden har långa, tunna ben och en smal kropp. Fotsulorna är tjocka och täckta med fjälliknande hud. Arten liknar mer en vinthund än andra kattdjur. Huvudet är litet och runt och svansen är lång. Geparden är ett av få kattdjur som inte kan dra in sina klor utan alltid har dem framme, på grund av det används dem inte för att fälla bytet. Geparden har en klo högre upp på benet som är längre och vassare så den kan hålla kvar bytesdjuret. Mankhöjden är maximal 80 cm. Den genomsnittliga vikten ligger för honor vid 38 kg och för hanar vid 43 kg, vissa individer kan vara 53 kg tunga.[3] Svansen blir upp till 81 cm lång.[4]
Arten har förstorade näsgångar så att den får tillräckligt syre och energi när den springer fort. För samma syfte är även lungorna, bronker, hjärtat och binjurar större i jämförelse med övriga kroppen.[4]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Geparden förekommer från Afrika till Mellanöstern och Asien, och den delas upp i ett flertal underarter. Tidigare fanns geparden i hela Afrika med undantag av skogrika områden i kontinentens centrum men idag förekommer arten bara söder om Sahara. Beståndet i Asien är nästan utdött. Asiatiska refugier för arten är provinserna Khorasan i nordöstra Iran [5], och Belutsjistan i sydvästra Pakistan [6].


https://sv.wikipedia.org/wiki/Gepard


Av xenia alpkut - 11 augusti 2016 13:30

 


Föda Björnar är allätare, med undantag för jättepandan som nästan uteslutande lever av bambu och isbjörnen som huvudsakligen är köttätare. Frukter, bär och andra växtdelar utgör en stor del av deras föda, speciellt under hösten. De äter större däggdjur, i huvudsak hjortdjur och ibland även boskapsdjur. Dessutom kan de äta insekter, larver och små ryggradsdjur som fiskar och gnagare.[2] Den födosöker främst med hjälp av luktsinnet.[6]

Fortplantning


Björnhonor blir dräktiga med ett till fyra års mellanrum. Hos de arter som lever i tempererade till kalla regioner infaller födelsen under vintern, när honan ligger i ide. Hos malajbjörn (Helarctos malayanus) och andra arter i varma regioner sker födelsen oberoende av årstiden.[2] Parningen kan ligga flera månader tidigare och sedan utvecklas det befruktade ägget inte på några månader. Den egentliga dräktigheten är med 60 till 70 dagar förvånansvärt kort och sedan föds ett till fyra ungdjur men oftast två.[2] I gruppen däggdjur är björnar de djur som har den största viktskillnaden mellan honan och kullen. Ungarna väger vid födelsen bara 90 (jättepanda) till 680 gram (brunbjörn),[2] vilket motsvarar 0,13 respektive cirka 1 procent av honans vikt.[7]


Efter födseln är det uteslutande honan som tar hand om ungdjuren. Under denna tid är hon tydligt aggressiv och angriper nästan alla inkräktare, inklusive fadern och människor. Efter tre till nio månader får ungdjuren inte längre di. Åtminstone fram till hösten men oftast i 18 till 24 månader förblir ungdjuret hos modern.[2] Könsmogna blir de efter tre till sex år men för hannar tar det oftast 10 till 11 år att växa till full storlek. I naturen blir de oftast 20 till 30 år gamla och i fångenskap ibland upp till 50 år.[2]

 

Av xenia alpkut - 11 augusti 2016 13:30

 


Föda Björnar är allätare, med undantag för jättepandan som nästan uteslutande lever av bambu och isbjörnen som huvudsakligen är köttätare. Frukter, bär och andra växtdelar utgör en stor del av deras föda, speciellt under hösten. De äter större däggdjur, i huvudsak hjortdjur och ibland även boskapsdjur. Dessutom kan de äta insekter, larver och små ryggradsdjur som fiskar och gnagare.[2] Den födosöker främst med hjälp av luktsinnet.[6]

Fortplantning


Björnhonor blir dräktiga med ett till fyra års mellanrum. Hos de arter som lever i tempererade till kalla regioner infaller födelsen under vintern, när honan ligger i ide. Hos malajbjörn (Helarctos malayanus) och andra arter i varma regioner sker födelsen oberoende av årstiden.[2] Parningen kan ligga flera månader tidigare och sedan utvecklas det befruktade ägget inte på några månader. Den egentliga dräktigheten är med 60 till 70 dagar förvånansvärt kort och sedan föds ett till fyra ungdjur men oftast två.[2] I gruppen däggdjur är björnar de djur som har den största viktskillnaden mellan honan och kullen. Ungarna väger vid födelsen bara 90 (jättepanda) till 680 gram (brunbjörn),[2] vilket motsvarar 0,13 respektive cirka 1 procent av honans vikt.[7]


Efter födseln är det uteslutande honan som tar hand om ungdjuren. Under denna tid är hon tydligt aggressiv och angriper nästan alla inkräktare, inklusive fadern och människor. Efter tre till nio månader får ungdjuren inte längre di. Åtminstone fram till hösten men oftast i 18 till 24 månader förblir ungdjuret hos modern.[2] Könsmogna blir de efter tre till sex år men för hannar tar det oftast 10 till 11 år att växa till full storlek. I naturen blir de oftast 20 till 30 år gamla och i fångenskap ibland upp till 50 år.[2]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Björnar

Av xenia alpkut - 27 juli 2016 17:30

   

Klädesmal (Tineola bisselliella) är en fjäril i familjen äkta malar som lever av hår, dun och fjädrar. Den betraktas som ett skadedjur eftersom den har en förkärlek för yllefibrer.


Förökning och larvutveckling

Den optimala temperaturen för malens larvutveckling är 25° C. Honan kan lägga upptill 100 ägg, vita till färgen. Äggen kläcks efter några dagar. Den utkläckta larven spinner ett hölje runt sig. Avsikten är att förhindra uttorkning. Höljet täcks efterhand av fiberrester och av larvens avföring. Utvecklingen från ägg till fullvuxen fjäril kan ta från en månad till närmare ett år, mycket beroende på omgivningens temperatur. Larverna måste äta något komplement till ylle, exempelvis döda insekter eller organiskt material som matrester.

Som skadedjur

 Klädesmalen var tidigare ett stort problem. Omfattningen av skadeverkningarna har minskat under 1900-talets senare del. Viktiga faktorer för att hämma malen har varit textilimpregnering, ökad användning av syntetiska klädesfiber samt ett torrare inomhusklimat. Malkulor av naftalen användes tidigare i stor utsträckning.


Man kan se på hålets form om det är en klädesmal- eller en pälsängerlarv som varit framme. Klädesmallarven biter av många textilfibrer för att ha till det rör den bor i och skapar därigenom ludd runt hålet. Pälsängerlarvens hål är däremot klart definierade.[1][2]

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Klädesmal

Av xenia alpkut - 25 juli 2016 17:30

https://sv.wikipedia.org/wiki/Tå




Tår på högerfoten.

Fyrfotadjur har normalt fem tår (latin: digitus, "tå", digiti pedis, "fotens extensioner") på varje fot. Vissa djur har dock under evolutionen förlorat en eller flera tår. Extremfall är hästen, som bara har en tå på varje fot. Hos människor finns fem tår. Den största tån, stortån, sitter på fotens insida och den minsta på fotens utsida. Varje tå har en nagel på ovansidan.

Till skillnad från handens fingrar har inte alla tår allmänt vedertagna namn. Den största, innersta, brukar kallas stortå och den minsta, yttersta, brukar kallas lilltå, medan övriga tårs namn varierar eller saknas. Inom anatomin har man givit dem nummer från ett till fem, så att stortån är den "första tån" och lilltån den femte. Ett flertal ramsor förekommer också vilka namnger dem alla, till exempel denna som är nedtecknad i Jämtland: "Lilltåa, Tåtila, Tillerosa, Kroknosa och Stortamp'n opi veran", där tårna namnges i ordningen lilltå till större.

Fötter och tår kan drabbas av sjukdomen fotsvamp och tårna kan drabbas av nageltrång.

Hos vissa djur kan nageln ha funktion och utseende av en klo eller hov. Vissa djur har sim- eller flyghudar mellan tårna.

Med begreppet avses ibland också den del av en sko eller strumpa som täcker tårna.

Olika längd på tårna har olika namn. Egyptisk fot är när stortån är fotens längsta tå. En variant av egyptisk fot är när mittentån är fotens näst längsta tå, det vill säga att den tredje tån är längre än den andra tån. Grekisk fot är när fotens andra tå är den längsta, vilket på engelska kallas för "Morton's Toe",[1][2][3] och även kan kallas "Keltisk tå".[4] Romersk fot är när de tre första tårna är lika långa.


En prehallux är extra tå, eller rudiment av en tå, före (tibialt om) stortån.

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11
12 13 14 15 16
17
18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se