Inlägg publicerade under kategorin Djur

Av xenia alpkut - Måndag 4 feb 18:30


Analsäcksinflammation är en av de vanligaste sjukdomarna hos hundar, men kan även drabba katter.

Analsäckarna är två små ”säckar”, som sitter på var sida om analöppningen hos bland annat hund- och kattdjur. I analsäckarna bildas normalt ett illaluktande sekret, som djuret tömmer ut i samband med att det har avföring eller om det blir skrämt. Sekretet har en revirmarkerande funktion hos hundar och katter. Som en parentes kan nämnas att skunken är ett djur som tillfullo har utvecklat analsäckstömningen som ett avskräckande vapen.


När ett djur får en inflammation i analsäckarna så töms de inte normalt, och som följd av detta uppstår en ond cirkel med förstorade analsäckar där varigt sekret ansamlas. I en del fall utvecklas riktiga bölder, som utgår från analsäckarna. Dessa kan ibland öppna sig via en fistelgång i huden.

ANNONS
Av xenia alpkut - Måndag 4 feb 18:30

Drar sig din hund fram med rumpan i marken? Då är det mycket möjligt att den drabbats av analsäcksinflammation, som är en vanlig sjukdom hos hund. En del hundar drabbas bara en gång, andra får återkommande bekymmer. Inflammerade analsäckar är obehagligt och kan göra mycket ont. Din hund behöver troligen hjälp av en veterinär att tömma dem på sekret


Normala analsäckar

Analsäckarna är två små doftkörtlar som sitter alldeles innanför analöppningen. I säckarna finns ett sekret som normalt sett töms ut när hunden bajsar. Sekretet har varierande konsistens och färg. Det kan vara lättflytande eller trögflytande, från gult till grått i färgen, oljigt, grynigt och det brukar, åtminstone för oss människor, lukta väldigt illa. Sekretet följer med avföringen ut och visar genom lukten för andra hundar vem som varit där. Säckarna kan också tömmas om hunden blir skrämd.



Blir det stopp i analsäckarnas utförsgångar och analsäckarna blir överfyllda och inflammerade kan bölder uppstå. Dessa kan spricka genom huden bredvid analöppningen och det kommer då ut var och blod. Överfyllda analsäckar är mycket obehagligt och ofta smärtsamt för hunden som drabbats.

ANNONS
Av xenia alpkut - 3 september 2018 07:00

Kloskador

Skadade klokapslar är en vanlig orsak till veterinärbesök för hundar. Inte sällan har de fastnat i något och fläkt upp klokapseln. Ibland har hela klon och en del av tåbenet slitits av. Det kan blöda ymnigt men det förekommer att man inte uppmärksammar något blod alls. Hunden kan halta och slickar oftast på tassen.

Det är lätt hänt att fastna med en klo i underlaget. Händer detta när hunden springer så är det mycket stora krafter som påverkar klon. Är man som ägare noga med att klippa sin hunds klor så minskar man risken för klokapselbrott. Dessa skador ska skiljas från klokapselavlossning som innebär att klokapslarna lossnar eller går sönder utan något direkt yttre våld. Oftast sker inte heller någon blödning. Oraken till klokapselavlossning kan vara bland annat infektioner, tumörer och autoimmuna sjukdomar.


Glöm inte sporrarna
Sporrarna kan lätt glömmas bort. Har man en hund som sliter sina övriga klor bra och inte behöver klippas så ofta, kan sporrarna hinna blir riktigt långa innan det upptäcks. I värsta fall kan de växa runt ett helt varv och tränga in i huden i tån och orsaka mycket smärta. Även sporrarna kan fastna i underlaget och fraktureras. Många tror att sporrar på baktassarna, som endast några få raser har, är de klor som oftast drabbas av problem. Så är dock inte fallet, det är betydligt vanligare att övriga klor drabbas av skador. Därför är det ytterst tveksamt att operera bort sporrar ur förebyggande syfte.


Av xenia alpkut - 9 augusti 2018 10:30


Skadade klokapslar är en vanlig orsak till veterinärbesök för hundar. Inte sällan har de fastnat i något och fläkt upp klokapseln. Ibland har hela klon och en del av tåbenet slitits av. Det kan blöda ymnigt men det förekommer att man inte uppmärksammar något blod alls. Hunden kan halta och slickar oftast på tassen.


Det är lätt hänt att fastna med en klo i underlaget. Händer detta när hunden springer så är det mycket stora krafter som påverkar klon. Är man som ägare noga med att klippa sin hunds klor så minskar man risken för klokapselbrott. Dessa skador ska skiljas från klokapselavlossning som innebär att klokapslarna lossnar eller går sönder utan något direkt yttre våld. Oftast sker inte heller någon blödning. Oraken till klokapselavlossning kan vara bland annat infektioner, tumörer och autoimmuna sjukdomar.

Av xenia alpkut - 9 augusti 2018 00:15


Hyenor (Hyaenidae) är en familj i ordningen rovdjur (Carnivora). Till det yttre liknar de hunddjuren, men tillhör underordningen kattliknande rovdjur (Feliformia). Familjen utgörs idag av fyra arter som förekommer i Afrika och Asien. Vad gäller socialt beteende och val av föda finns stora skillnader mellan arterna. Hyenor delas in i två underfamiljer, där den ena omfattar tre arter vilka jagar ryggradsdjur (fläckig hyena) eller är asätare (övriga arter), medan den andra underfamiljen utgörs av jordvargen som främst livnär sig av termiter. Familjen uppkom under miocen och under evolutionens gång har det funnits omkring 70 arter varav fyra finns kvar. Hyenornas närmsta släktingar är manguster och de andra rovdjuren inom familjen Eupleridae, som enbart förekommer på Madagaskar. Det största hotet mot hyenorna är människans jakt på arterna.



Torsdag är en veckodag som kommer efter onsdag och före fredag. Enligt äldre uppfattning veckans femte dag, men sedan internationell standard infördes 1973 räknas torsdagen som veckans fjärde dag. [1]

Av xenia alpkut - 4 augusti 2018 18:30

Elefanter (Elephantidae) är en familj inom däggdjursordningen snabeldjur. Elefanterna är den enda familjen av snabeldjur som inte dött ut. Familjen elefanter omfattar asiatisk elefant, afrikansk stäppelefant och afrikansk skogselefant,[1] samt mammutar och ett antal andra utdöda grupper av elefanter.


Systematik

Elefanter är en jämförelsevis ung grupp i ordningen snabeldjur (Proboscidea). Ordningen snabeldjur uppkom under senare eocen för 55 miljoner år sedan i norra Afrika.[2] Inom gruppen utvecklades ett flertal familjer som idag är utdöda som MoeritheriidaeDeinotheriidaeGomphotheriidae och Mammutidae. Dessa taxa liknade alla dagens elefanter men räknas inte till samma familj. Några av de nämnda grupperna levde fram till senaste istiden samtidigt med elefanterna. Elefanterna utvecklades ur familjen Gomphotheriidae under miocen för ungefär 6 miljoner år sedan med släkten som Primelephas[2] och Stegotetrabelodon.

Ett förenklat kladogram för familjen visas här nedan.



Släktet Elephas uppkom under tidigt pliocen i Afrika och spred sig sedan över Eurasien.[2] En av de mest kända utdöda arterna i släktet är Elephas antiquus. De nordligaste fossilfynden av arten är känt från Thüringen och södra Polen. Till släktet hör även några utdöda dvärgformer som levde under pleistocen på sydostasiatiska öar och på öar i Medelhavet. Sedan slutet av pleistocen är släktet begränsat till Asien och idag finns bara arten asiatisk elefant (Elephas maximus) kvar. Släktet Loxodonta är bara känt från Afrika sedan mellersta pliocen.[2]

 

Av xenia alpkut - 4 augusti 2018 18:15

 

  Giraff (Giraffa camelopardalis) är ett afrikanskt däggdjur som kan bli över fem meter högt och är därmed det högsta nutida landlevande djuret i världen.[2] Den livnär sig på att beta löv från träd och buskar. Giraffen ingår i däggdjursgruppen idisslare, som i sig är del av ordningen partåiga hovdjur. På grund av en kraftig minskning av giraffpopulationen med upp till 40% de senaste 30 åren kategoriserade IUCN år 2016 arten som sårbar (VU).



Mankhöjden för båda kön varierar mellan 2,4 och 3,7 meter.[2][3] Därtill kommer en upp till 2,4 meter lång hals.[4] Hanar når en genomsnittlig höjd på 5,3 meter och väger mellan 1 100 och 1 900 kg.[2] Den största höjden för en individ som var känd 1999 var 5,88 meter.[2] Honorna är cirka 4,3 meter höga och med en vikt på 700 till 1 200 kg lite lättare.[4] Vid födseln är giraffkalvarna omkring 180 centimeter höga och väger 45–70 kilo.[4] Giraffen har, som nästan alla andra däggdjur, undantaget manater och sengångare, sju halskotor. Hos giraffen är dock dessa mycket förlängda. För att kunna pumpa blod till och från hjärnan genom den långa halsen har giraffen ett mycket kraftigt hjärta. Det kan pumpa upp till 60 liter blod genom kroppen per minut, väger cirka 12 kilogram och skapar ett blodtryck upp till tre gånger högre än hos människan.[5] Giraffens blåsvarta tunga är lång och muskulös, kan bli 45 centimeter lång och används för att gripa föremål.[6] Med tungan kan den till exempel nå blad utan att skadas alltför mycket av grenarnas taggar.

Av xenia alpkut - 31 juli 2018 00:15

 

Paddor är en icke-taxonomisk grupp av arter i ordningen stjärtlösa groddjur. Således har arterna inte nödvändigtvis närmare släktskap med varandra, än med andra arter inom ordningen. De skiljer sig från grodorna främst genom sin torra, läderartade hud och att de snarare kryper än hoppar fram som grodorna. Paddornas karaktärsdrag är ett resultat av konvergent evolution av groddjur som lever i torra biotoper. Paddor förekommer i tropiska och tempererade regioner över hela världen. Europeiska arter hotas främst av habitatförstörelse eller på grund av trafikleder som ligger mellan deras olika reproduktions- och levnadsområden.

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11
12
13 14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se