Inlägg publicerade under kategorin Djur

Av xenia alpkut - 27 januari 2018 11:30

 

 

 

Primater (Primates), av Linné även kallade herredjur, är en ordning i djur

klassen däggdjur. Namnet kommer från latinets primus, 'den främste'. I dag indelas ordningen primater i två underordningarStrepsirrhini och Haplorrhini. Till den senare underordningen räknas alla människoapor (Hominidae) som även innefattar människan (Homo sapiens).

Den tidigare indelningen i apor och halvapor, är föråldrad, och används inte längre i vetenskapliga sammanhang.[1] Aporna utgör fortfarande en giltig grupp, Anthropoidea, men halvaporna är parafyletiska.


Systematik

Primaterna tillhör inom däggdjuren överordningen Euarchontoglires. Detta fastslogs genom undersökningar av primaternas genetiska och molekylära egenskaper. Primaternas närmaste släktingar är ordningen pälsfladdrare (Dermoptera). Spetsekorrar (Scandentia) som tidigare också räknades till primaterna har likheter i skallens byggnad och i levnadssättet, men dessa egenskaper gäller troligtvis för alla däggdjur eller har uppkommit på grund av konvergent utveckling och därför räknas spetsekorrarna som en egen ordning.

Utbredning

Med undantag av människan, som numera förekommer på hela jordklotet, lever de flesta primater i tropiska eller subtropiska regioner av AmerikaAfrika och Asien.[3] I Amerika sträcker sig utbredningsområdet från södra Mexiko till norra Argentina. Däremot finns inga infödda primater på öar i Karibiska havet. Här finns bara djur som har införts av människan och ben av ett släkte som dog ut redan för mer än tvåtusen år sedan. I Afrika är primater vanliga och det största antalet arter finns söder om Sahara. På Madagaskar lever mycket speciella primater som bara förekommer där. I Asien sträcker sig utbredningsområdet över den Arabiska halvön (den här levande arten av babianer är möjligtvis införd av människor), IndienKinaJapan och en del av Sydöstasien. I Europa förekommer bara en enda art, berberapan eller magot på Gibraltar, fritt i naturen. Men även den har troligtvis införts av människor.

Om man jämför med mängden övriga däggdjur som människan introducerat runt om på jordklotet är det uppenbart att människan inte tagit med sig många primater. Det handlar i princip bara om de redan nämnda babianerna i Arabien, om berberapan, små grupper av markattartade apor som togs med till ön Saint Kitts av afrikanska slavar samt en liten grupp rhesusapor som nu finns i Florida.

ANNONS
Av xenia alpkut - 15 november 2017 10:24

 



 

Den ikoniska, vita älgen i Värmland får leva. Polisen har dragit tillbaka beslutet om skyddsjakt.

Hans Nilsson, kommunstyrelsen ordförande i Eda, har engagerat sig i den vita älgens överlevnad, och har inte hunnit nås av nyheten när GT ringer upp:

– Wow! Är det sant? Fantastiskt. Det är en enorm lättnad, att de begrep att den inte är farlig. Det är ju det jag har sagt hela tiden, att det är en snäll älg.


Det är polisen i Värmland som tagit beslutet, vilket man meddelade skriftligt klockan 17.13

"Det polisiära beslutet som togs 6/11 om att avliva den aktuella älgen gäller inte längre. Det var efter föredragning av allmänheten som beslutet togs om skyddsjakt, jml §9 jaktlagen, eftersom älgen uppträtt aggressivt och farligt mot människor. Det har sedan 6/11 inte inkommit några uppgifter om att älgen uppträtt aggressivt varför beslutet om skyddsjakt inte längre gäller", skriver polisen.

Mats Öhman vid polisen i region Bergslagen, förklarar:

– Beslutet togs den 6 november för att älgen uppträtt aggressivt. Nu har det gått över en vecka och nu gäller inte beslutet, det är inte konstigare än så.

Möttes av kraftiga protester

Kan beslutet komma att ändras igen?

– Jag kan bara konstatera att beslutet om skyddsjakt inte gäller längre. Den här älgen bedöms på samma sätt som alla andra vilda djur, säger Mats Öhman.

Polisens beslut att tillåta skyddsjakt på den vita älgen, möttes av kraftiga protester. I bräschen gick Hans Nilsson, kommunstyrelsens ordförande i Eda.

– Jag blir upprörd och förbannad över hur korttänkta människor kan vara. Jag begriper inte hur man kan tänka sig att ta död på ett sådant här djur, sa han på måndagen.

– Enligt min mening är den inte farlig för människor. Den gillar inte hundar, och beter sig som vilken annan älg som helst skulle göra.

"Wow! Är det sant?!"

Hans Nilsson startade en namninsamling på nätet, för att rädda den vita älgen, och på mindre än ett dygn har mer än 10 000 personer skrivit på uppropet.

När GT ringer upp har Hans Nilsson inte hunnit nås av nyheten om att polisen dragit tillbaka beslutet om skyddsjakt. 

– Wow! Är det sant!? Fantastiskt! utbrister han.

– Det är en enorm lättnad, att de begrep att den inte är farlig. Det är ju det jag har sagt hela tiden, att det är en snäll älg. Va lycklig jag blir!

Tackar allmänheten

Hans Nilsson tror att allmänhetens stöd för att rädda den stora älgen, har spelat in i polisens beslut.

– Jag tror att det har spelat stor roll att folk har engagerat sig. Stödet har varit massivt. Det är många som har ringt och mejlat till mig, och säkert också till polisen och länsstyrelsen. 

Hur ska du fira?

– Jag vet inte, det kom så plötsligt det här. Det blir nog en lugn och stillsam kväll. Det har ringt journalister och privatpersoner hela dagen. Bland annat har jag varit ute med norska TV2 och filmat, säger Nilsson.

– Jag är rätt mör, men nu kan jag slappna av.



https://www.expressen.se/gt/den-vita-algen-far-leva-nytt-beslut/

ANNONS
Av xenia alpkut - 24 oktober 2017 12:52

Fästingar (på finlandssvenska även skogsbässar) (Ixodida) är samlingsnamnet för en grupp små spindeldjur. Fästingar är parasiter som lever på att suga blod från däggdjur och fåglar, samt ibland även från reptiler och groddjur.

De två stora fästingfamiljerna utgörs av hårda fästingar (Ixodidae), med fler än 700 arter i världen, och mjuka fästingar (Argasidae), med omkring 200 arter. De hårda fästingarna har hårda plattor av kitin, och det är med dem som det svenska ordet fästing vanligen associeras. De mjuka fästingarna saknar de hårda plattorna och suger blod under minuter eller timmar, till skillnad från de hårda som borrar sig fast och suger blod under flera dagars tid. Den tredje fästingfamiljen – Nuttalliellidae – förekommer bara med en art, Nuttalliella namaqua, i Afrika.

Arten Ixodes ricinus är vanlig i Sverige. Den angriper framför allt varmblodiga djur av olika storlek, från sorkar och möss till de stora klövdjuren. Den är även vanlig på fåglar. Denna art är den som vanligen angriper människor och deras husdjur i Sverige. Utöver denna art finns det elva andra arter hårda fästingar i Sverige, de flesta specialister på fåglar.

Det finns bara en art som tillhör de mjuka fästingarna i Sverige, fladdermusfästingCarios vespertilionis, som i sällsynta fall även kan angripa människor.


I tropiska länder är fästingarna både talrikare och mer besvärliga.

Av xenia alpkut - 12 oktober 2017 11:00

 

Guldfisk (Carassius auratus)[2] är en sötvattensfisk som tillhör familjen karpfiskar. Guldfisk är en populär prydnadsfisk och hålls ofta i trädgårdsdammar och som akvariefisk.[3] Den har sitt ursprung i Östasien, där karpfiskar under lång tid förekommit i fiskodling. Guldfisk domesticerades först i Kina för över 1 000 år sedan[3] och började genom selektiv avel på guldfärgade individer (guldkarp) odlas som prydnadsfisk. En mängd odlingsvarianter med varierande form och färg har sedan dess avlats fram och idag finns över 300 odlingsvarianter.[4]



Utbredning

Guldfisken härstammar ursprungligen från Östasien. Den betraktas som invasiv art i många delar av världen där den introducerats som prydnadsfisk och senare oavsiktligt sluppit ut eller avsiktligt släpps ut i naturen.[3][5]


Utseende


Den odlingsvariant som brukar kallas för "vanlig guldfisk" skiljer sig till färgen från vildlevande guldfisk som är gråaktig, men har samma kroppsform, det vill säga saknar överdrivna anatomiska drag. Färgen på "vanlig guldfisk" kan vara röd, gul, svart eller vit och i dessa nyanser kan den vara helfärgad, fläckig eller spräcklig, som röd-vit, gul-vit eller röd-svart-vit. Avelsformer som avlas utifrån anatomiska särdrag inkluderar varianter med förlängda fenor, slöjfenor, dubbla stjärtfenor, utstående ögon, bubbelögon, utmärkande huvudform eller fjällform, äggformad kropp och dylikt. Avelsformer med extrema anatomiska särdrag är oftast inte lika robusta som den vanliga guldfisken och de mest extrema avelsformerna kan ha svårt att simma och klarar sig inte i naturen.[6]


https://sv.wikipedia.org/wiki/Guldfisk


Av xenia alpkut - 2 oktober 2017 10:56

 


Tranor (Gruidae) är en familj inom ordningen tran- och rallfåglar med stora, långbenta och långhalsade fåglar.



Utseende och läte


De fullvuxna fåglarna blir mellan 90 och 175 centimeter mellan näbbspets och stjärtspets. De utmärks genom sina långa, trubbiga vingar, kraftiga kropp och långa hals. Deras baktå sitter betydligt högre än framtårna. Den yttre tån är genom bindhinna förenad med mellantån och den inre tåns klo är mycket kraftig. Benen är långa och ett långt stycke av underbenet är naket. Näsborrarna ligger nära näbbens undre kant och är baktill omgivna av en hinna. Stjärten är kort och har 12 pennor.


Ekologi

Ungarna föds med många dunfjädrar och de kan snart följa föräldrarna. Under häckningstiden lever tranorna parvis, men på vintern och under flyttningarna uppträder de i flockar. Deras föda hämtas både från växt- och djurriket. De är skygga men livliga fåglar, som inte blott under parningstiden, utan också vid andra tider på året genomför riktiga danslekar, då de intar egendomliga kroppsställningar och vridningar. De gör höga hopp och griper något föremål med näbben för att kasta det i luften.


Systematik


Traditionellt delas tranorna ofta upp i de fyra släktena BalearicaBugeranusGrus och Anthropoides. Analyser av DNA-DNA hybridisering, data från DNA-sekvenser av cytokrom-B och studier av protein indikerar dock att de två arterna inom släktet Anthropoidesjungfrutrana (A. virgo) och paradistrana (A. paradisea), bör föras till släktet Grus[1]. Liknande är det med den enda arten inom släktet Bugeranusvårttrana (Bugeranus carunculatus).


https://sv.wikipedia.org/wiki/Tranor

Av xenia alpkut - 29 september 2017 18:00

 

Pingviner

Pingviner (Spheniscidae) är den enda familjen inom ordningen pingvinfåglar (Sphenisciformes) som omfattar ett antal arter som alla lever på södra halvklotet (med undantag för galapagospingvinen), huvudsakligen i södra polarområdet (Antarktis). Pingvinerna skiljer sig anatomiskt markant från andra fåglar, bland annat kännetecknas de av att de inte kan flyga och istället använder de sina tillbakabildade vingar när de simmar och dyker. Familjen omfattar sex släkten, sjutton arter och ett antal underarter. Den största pingvinarten som är känd från fossil är Anthropornis nordenskjoeldi som mätte dryga 165 centimeter och levde för cirka 40 miljoner år sedan.[1]



Anatomi

Pingviner skiljer sig anatomiskt från andra fåglar. De saknar vingpennor, och kan inte flyga. Vingarna liknar snarare sälfenor, och används i första hand för att simma. Fjäderdräkten påminner också om sälpäls, då den är mer hårlik än andra fåglars fjäderdräkter. Huden är fet och avsöndrar en olja som fettar in fjädrarna, vilket utgör ett gott skydd mot kylan både i vattnet och på land. Skelettets konstruktion utmärks av lång bål och korta lårben. Lårbenen sitter längre bakåt än hos de flesta fåglar precis som hos lommar, och pingvinens ryggrad är mycket rörlig.

De har platta skelettdelar i armar och händer, vilkas leder bara kan röra sig uppåt och nedåt, och inte i sidled. Det ulnara handlovsbenet är mycket stort, och fingrarna består av en till två falanger och de saknar tumme. Mellanfoten utgörs av tre ben som växer samman först i vuxen ålder. Baktån sitter samman med de andra tårna med hud. Jättepingvinernas luftstrupar är delade på längden med en skiljevägg. Stjärten är antingen mycket kort, och består av tjugo eller fler fjädrar, eller mycket lång och bestående av tolv till sexton fjädrar.

De har mycket god hörsel. Synen är anpassad till att fungera under vatten, varför de på land är närsynta.

Värmereglering[redigera | redigera wikitext]

Pingviner håller en kroppstemperatur på 38 °C och de är regionalt heteroterma då de har en annan temperatur i ben och vingar än i resten av kroppen. Blodkärl i ben och vingar fungerar som värmeväxlare och håller kvar värmen i kroppen och detta gör benen och vingarna kalla. Fotens hudtemperatur på en pingvin som står på isen kan vara så låg som 0 °C. De är isolerade av ett rejält späcklager under hudens yta men även deras fjäderdräkt, där fjädrarna är stela, kapslar in luft som fungerar som isolering. Denna luft är så väl inkapslad i fjäderdräkten att den finns kvar när fågeln simmar under vatten.

Ett annat sätt de har för att hålla värmen är att de står tätt ihop i stora klungor. De fåglar som finns i mitten värms då upp och slipper vinden. Efter ett tag byter de plats så att de som stått längst ut får komma längre in i klungan.

Utseende[redigera | redigera wikitext]



Hakremspingvin med ungar

Storleken hos de olika arterna skiljer sig åt. Kejsarpingvinen kan bli bortåt 1,40 meter, medan dvärgpingvinen bara blir ungefär 40 centimeter. De större arterna finns i kallare klimat, och de mindre i varmare, ett förhållande som beror på att de större klarar av att bevara kroppsvärmen bättre. Små pingviner kan finnas i tropiska områden.

Samtliga arter har svart rygg och vit mage. Färgen fungerar som kamouflage i vattnet. Det finns däremot andra skillnader i teckningen hos de olika arterna. Alla arter har kägelformade kroppar, har små huvuden, och långa näbbar. Det är mycket svårt att könsbestämma pingviner. Honor och hannar ser likadana ut, och de saknar yttre könsorgan.

Av xenia alpkut - 29 september 2017 17:01

 

Kolibrier (Trochilidae) är en stor familj av mycket små seglarfåglar som förekommer i en rad olika typer av biotoper över stora delar av den amerikanska kontinenten. Det finns cirka 320 olika arter, bland dem världens minsta fågel, bikolibrin(Mellisuga helenae), som bara är 5 cm lång och väger 1,8 gram. Kolibrier lever huvudsakligen på nektar och leddjur, och har en extremt hög ämnesomsättning. Många arter sänker därför sin kroppstemperatur betydligt under nätterna för att spara energi.



Utseende


De flesta kolibriarter har prunkande färger samt en metallglänsande fjäderdräkt. Kolibrier har ca 1000 fjädrar, och hos många av arterna är fjäderdräkten mycket färggrann, detta gäller särskilt hos hanarna. Näbben är aningen böjd och är hos varje art anpassad för att just de blommor som besöks. De varierar i storlek från 5 cm (bikolibrin) till 20 cm (jättekolibrin). Den normala kroppstemperaturen för en kolibri är 39,5–45,0 grader CelsiusÄgget som kolibrin lägger väger 1/5 av den fullvuxna fågelns vikt.


Utbredning


Kolibrier finns uteslutande i Amerika, de flesta i speciellt i Syd- och Mellanamerika, men vissa flyttande arter finns så långt norrut som Alaska.


Flygteknik


Kolibrierna har en utmärkt flygförmåga och gruppen har utvecklat ett antal distinkta flygtekniker som gör att de kan flyga framåt, vertikalt upp och ner, och som de enda fåglarna även baklänges.[1] De kan även "stå stilla" i luften med hjälp av en ryttlande teknik. Dessa flygtekniker, tillsammans med det faktum att många arter är mycket små, gör att de ibland påminner mer om insekter än om fåglar. Kolibrier håller en mycket hög vingfrekvens med upp till 80 vingslag i sekunden.[2] Större arter har generellt lägre vingfrekvens medan mindre arter har högre frekvens. Vingfrekvensen skiftar också inom arten beroende på vilken flygteknik som individen nyttjar för tillfället.[3] Flyghastigheten kan hos vissa arter uppgå till över 50 km i timmen.[4]


https://sv.wikipedia.org/wiki/Kolibrier

 


Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11
12
13 14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se