Inlägg publicerade under kategorin Djur

Av xenia alpkut - 29 september 2017 16:30

 


Fiskar (Pisces) är en grupp vattenlevande ryggradsdjur med fenor, som indelas i benfiskarbroskfiskar och käklösa fiskar. De flesta arter andas med gälar och är växelvarma. Undantaget är lungfiskar. Eftersom landryggradsdjuren släktskapsmässigt är en typ av kvastfeniga fiskar men inte klassificeras som fiskar är begreppet "fiskar" parafyletiskt.


Etymologi


Fram till 1600-talet kallade man havsdjur i allmänhet för fisk, exempelvis det äldre svenska ordet "valfisk", och fortfarande använder engelskan orden "starfish" om sjöstjärnor och "jellyfish" om maneter. Betydelsen havsdjur finns bara i de västliga indoeuropeiska språken, dvs i germanska, italiska och keltiska språken, men kan möjligen härstamma från det urindoeuropeiska verbet *peh₂- med betydelsen att utfodra, att skydda, att ge näring och är i så fall kognat med urslaviskska *piťa och sanskrit पितु (pitu) med betydelsen mat, litauiska piẽtūs "lunch", iriska ith "korn", latin pānis "bröd" samt de engelska, tyska och svenska orden food, Futter och foder.[1]


Utbredning

Fiskarna finns i stort sett överallt där det finns mycket vatten och även i en del ganska små vattensamlingar. Lungfiskar, som lever i AfrikaSydamerika och Australien, kan klara en hel torrperiod genom att gräva ner sig och andas med hjälp av lungor. När deras gölar vattenfylls igen återgår de till gälandning.

Djuphavsfiskar kallas de fiskar som lever på större djup än 100 meter. Man har hittat fiskar som lever ända nere på 5 000 meter, något som gjort stora evolutionära anpassningar för tryck, kyla och mörker nödvändiga.

§§


Färger


Många fiskar har ett kamouflage för att undkomma rovdjur. Detta efterliknar oftast bottnens färg, eftersom faran brukar komma uppifrån. En del rovfiskar, till exempel gädda (Esox lucius), är dock kamouflerade för att lättare kunna fånga byten.

Hos fiskar som lever i stim, till exempel sill (Clupea harengus), är det vanligt med silverglittrande fjäll för att förstärka illusionen av att stimmet är en enhet, vilket dels kan skrämma ett rovdjur och dels göra det svårare att välja en enskild bytesfisk.

En del fiskar har skarpa färger för att visa att de är giftiga, så kallad aposematisk färgteckning och en del fiskar efterliknar denna utan att själva vara farliga, så kallad mimikry.


Matsmältning

Uppkomsten av käkar gjorde det möjligt för fiskar att äta fler typer av föda som exempelvis växter och andra organismer. Fiskars föda tas in via munnen och bryts ner i matstrupen. I magsäcken fortsätter nedbrytningen, och hos de flesta benfiskar fortsätter behandlingen i pylorusbihangen (appendices pyloricae), som är fingerliknande blindsäckar. I pylorusbihangen utsöndras spjälkande enzymer och näringsämnen absorberas. Hos andra fiskar kommer dessa enzymer från levern och bukspottskörteln. Matsmältningsapparaten avslutas med tarmsystemet. Detta är, till skillnad mot till exempel däggdjur, inte uppdelat i tunn- och tjocktarm utan är lika tjock hela vägen till analöppningen.


https://sv.wikipedia.org/wiki/Fiskar

ANNONS
Av xenia alpkut - 23 september 2017 13:14

Det råder hetsjakt på coola selfies gärna tillsammans med ett vilt djur på samma bild. Alldeles nyss var en av landets naturfotografer här och skrädde inte på orden: "Detta är nog bland det sjukaste som har hänt i landet gällande fotografering" skrev naturfotografen på sin hemsida. Då handlade om hetsjakten efter den där perfekta bilden på den unika vita älgen i Värmland vars liv blev en världshändelse och han blev världskändis över en natt via sociala medier. Nu har vi Tom Svensson som just är hemkommen från en resa i Botswana stämmer in i larmet om djurälskande turisters negativa påverkan på naturen. Tom Svensson är en världskänd bevarandefotograf, född i Danmark, men uppväxt i Sverige och boende i Fjällbacka sedan 1990. Han har arbetat med artbevarande på Nordens Ark i Bohuslän och reser som Canon Ambassadör regelbundet runt i världen, nu senast i Afrika och Indien, för att dokumentera utrotningshotade djur, anti-tjuvjakt och illegal handeln med djur samt informera om vad som händer med arterna.

ANNONS
Av xenia alpkut - 17 augusti 2017 14:30


Varje år, den 6 mars utövar invånare i en by i Bulgarien en skrämmande handling kallad ”hundspinnning” i den felaktiga tron att detta kommer att förhindra rabies och hålla bort onda andar. Under denna grymma ritual knyts ett rep runt en hunds bröstkorg, Och hunden får hänga över en stor behållare med vatten. Hunden snurras tills repet är så spänt som det kan bli, och det stackars djuret pressas smärtsamt för att sedan släppas ner i det kalla vattnet.

Deltagarna säger att hundarna inte skadas under denna ritual, men det är helt felaktigt. Vissa hundar har drunknat för att de är för desorienterade för att simma till ytan. Hundarna som överlever är rädda och traumatiserade det hela. Ritualen blev officiellt förbjuden av den bulgariska regeringen 2006, men lagen verkställs inte, och folk fortsätter att utföra den sadistiska ritualen.

I många år har djurförespråkare i Bulgarien försökt att stoppa denna hemska tradition och de uppmanar desperat byborna att istället använda uppstoppade leksakshundar. Men tills polisen börjar bötfälla och arrestera personer som håller på med det så kommer det att fortsätta att hända, och fler hundar kommer att lida och dö.



http://www.djursidan.se/2017/06/12/skriv-pa-att-stoppa-den-sjuka-traditionen-med-hundsnurrning-usch-vad-hemskt/

Av xenia alpkut - 11 augusti 2017 13:30

 


Om din katt inte kan kissa är det med största sannolikhet stopp i urinröret. Katten har då drabbats av urinsten som ibland också kallas FLUTD. Urinstopp är livsfarligt och du måste snarast kontakta din veterinär.

Det är vanligt att hankatter plötsligt får besvär med att kissa. De sitter på sin låda men det kommer endast några droppar urin. Ibland kan urinen också vara blodblandad. I vissa fall kan katten inte kissa alls.

Kristaller sätter stopp

Orsaken till att det blir stopp är kristaller som finns i kattens urin. Kristallerna kan bakas ihop så att det blir mer eller mindre stopp i hankattens trånga urinrör. I urinblåsan kan det också bildas stenar av kristallerna.

I en del fall hittas inga kristaller i urinen utan enbart blod. Då kan katten ha en slags blåskatarr som orsakas av bakterier eller virus alternativt en inflammation i urinblåsan.

Urinstopp kräver veterinärvård

Om katten inte kan kissa alls måste den snarast behandlas av en veterinär. Urinblåsan kan vara överfull även på en katt som klarar av att kissa lite. Om katten inte får hjälp i tid kan den bli mycket dålig och till och med dö. Veterinären söver katten och spolar loss stoppet. Efterbehandling av urinsten är en sorts specialfoder som löser upp kristallerna.

Även honkatter kan få kristaller och stenar i urinblåsan men honorna visar andra symtom. Eftersom deras urinrör är både kortare och bredare än hanarnas kan de kissa men har ofta blod i urinen.

Ibland kan djurägaren missta ett urinstopp för en vanlig förstoppning. Ett sätt att förebygga urinsten är att se till att katten dricker ordentligt. Att ge våtfoder istället för enbart torrfoder är också ett sätt att få i katten mer vätska.



https://www.agria.se/katt/artiklar/sjukdomar-och-skador/urinsten-hos-katt/

Av xenia alpkut - 10 augusti 2017 10:30

 


 Varför är en ormtunga delad i två?

1 september 2009 #Fråga oss
När en orm jagar eller känner sig hotad av en fiende, ser man dess tunga sticka ut ur munnen i alla riktningar. Det gör ormen inte för att smaka på sin omgivning, utan för att bättre känna dess lukt. Ormar känner inte lukter särskilt väl med näsan, men tungan är en effektiv del av luktsinnet. Ormen sticker ut tungan för att aktivt fånga upp de doftmolekyler som kan ge ormen viktig information om den närmaste omgivningen. De doftmolekyler som fångas på tungas spetsar förs in i ormens mun och via tungan avsätts de på en doftkänslig slemhinna, som sitter upptill i ormens gom. Alla ormar har en delad tunga, för att det ökar möjligheterna att hämta information ur luftens dofter. Doftslemhinnan är nämligen delad i två delar, så att den passar precis till tungans båda spetsar. Det betyder att ormen kan fånga upp hårfina variationer i doftkoncentration mellan de båda spetsarna, vilket till exempel har betydelse när ormen skall riktningsbestämma lukten från ett bytesdjur. Man kan faktiskt säga att ormar luktar i stereo.

 

http://illvet.se/djur/ormar/varfor-ar-en-ormtunga-delad-i-tva

Av xenia alpkut - 2 augusti 2017 00:00

 


Getingar (Vespidae) är en familj i underordningen midjesteklar (Apocrita). Familjen omfattar omkring 4000 arter, till exempel vanlig geting. Getingar har två vingar och svartgul- till svartrödrandig bakkropp. Det är bara honor som har gadd. Gadden saknar hullingar och lossnar inte då den sticker varför den kan sticka flera gånger. Getingar lever främst av frukt och nektar men matar sina larver med tuggad animaliskt protein. Getingarna förekommer över nästan hela världen, dock inte vid polerna och det finns både sociala och ensamlevande arter.



Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Getingarna har två par vingar som i viloläge hålls hopvikta längs med kroppen. Fasettögonen är njurformiga. Vuxna getingar äter frukt och nektar, men matar sina larver med animaliskt protein, främst tuggade insektslarver[1], men även kött[1], fisk[1], skaldjur[1], ägg[1] och andra flygande insekter[källa behövs]. Rå fisk och fiskrens är en mycket uppskattad föda.[1] Flygande insekter fångas vanligen i flykten av getingarna, som är goda flygare med förhållandevis bra synförmåga. I likhet med andra gaddsteklar, utom honungsbin har getinghonorna en gadd kopplad till en giftkörtel som inte lossnar vid stick, varför gadden kan användas gång på gång.[1] Gadden utgörs av den ombildade äggledaren.[2]

Getingsamhället består av hanar, honor och arbetare (sterila honor). Svärmningen (parningen) sker under sommaren varefter hanarna dör. Efter övervintringen söker den befruktade honan upp en ny boplats där hon lägger de första äggen. När dessa kläckts till larver matar hon dem tills de utvecklats till arbetare, vilka sedan övertar driften av getingsamhället. Därmed övergår honan till att bli samhällets drottning, vilket betyder att hon helt ägnar sig åt att bli matad (av särskilda arbetare) och lägga ägg.[3]

De getingar som bygger bon gör det oftast av tuggat trä som blandats med saliv. Vissa arter bygger sina bon av lera i stället. Boet är antingen underjordiskt eller kan byggas frihängande eller i olika typer av håligheter som fågelholkar, ihåliga trädstammar, inuti väggar eller vindsutrymmen. När bobygget och uppfödningen av larverna är över och drottningen är kläckt (i Sverige i slutet av augusti) behöver getingarna snabb energi och de ger sig ut på jakt efter socker.

Getingar sticker oftast när de känner sig hotade, exempelvis inklämda. Sting av geting kan vara farligt för människan, speciellt för den som drabbats av getingallergi. I Sverige dör ungefär en människa per år av getingstick.[4]

Getingarnas svartgulrandiga bakkropp är ett exempel på aposematism, varningsfärger som signalerar att den har försvar mot rovdjur.



https://sv.wikipedia.org/wiki/Getingar


Av xenia alpkut - 2 augusti 2017 00:00

 

Varggråvarg eller ulv (Canis lupus) är ett rovdjur vars utbredningsområde sträcker sig över stora delar av världen. Vargen är det största vilda hunddjuret och en fullvuxen varg väger vanligen 30 till 50 kg[3]. En mängd underarter är beskrivna men det vetenskapligt faktiskt accepterade antalet är under diskussion. Vargen är även stamfader till hunden.

En gång i tiden var arten världens mest spridda däggdjur men den har utrotats från stora delar av Västeuropa, södra Asien, Mexiko och betydande delar av Nordamerika.[1] Varg uppträder främst, men inte enbart, i vildmark. Dess utbredningsområde har kraftigt reducerats genom avsiktlig förföljelse på grund av vargens predation av vilt och tamboskap, tillsammans med rädslan för attacker mot människan. Flera regionala populationer är allvarligt hotade. Den globala populationen är dock inte hotad. Arten har ett relativt stort utbredningsområde och populationen är stabil och kategoriseras därför som livskraftig av IUCN sedan 2004.[1]

Vargen är ett socialt rovdjur som lever i familjegrupper som består av par, deras ungar och ibland även adopterade subadulta individer. De lever främst av klövdjur som de jagar genom längre utmattningsjakter. Över hela utbredningsområdet är vargen en typisk toppredator och endast människan och tiger utgör ett hot mot den.

I områden där människan och vargen möts, eller där människor på annat sätt har kommit att intressera sig för vargar, förekommer en mängd folkloristiska uttryck avseende varg, och vargen ingår i en mängd olika mytologier. Vargen har även på andra sätt uppmärksammats i kulturen, både i positiv och i negativ bemärkelse.

Medellivslängden för vargen är 8 år i naturen, men kan bli 18 år i djurpark[4]. De vilda vargarna lever betydligt kortare eftersom de utsätts för faror och sjukdomar i det vilda och kan leva tills de blir drygt 10 år[5].




https://sv.wikipedia.org/wiki/Varg


Av xenia alpkut - 2 augusti 2017 00:00


Vanlig geting (Vespula vulgaris) är en gul och svart 11–16 mm (drottning 17–20 mm, drönare 13-17 mm) lång stekel, tillhörande familjen getingar. Den är Sveriges vanligaste geting och tillsammans med tysk geting (V. germanica) är den även Centraleuropas vanligaste. Den har en giftgadd som, till skillnad mot honungsbiet, kan användas upprepade gånger.


Getingboet


Boet byggs på våren – försommaren av en drottning i form av sexkantiga celler, där hon sedan lägger ägg. Boet är uppbyggt av en sorts pappersmassa, som skapats av tuggade träfibrer och saliv. Vanligen hänger boet i ett innertak på ett hus, inne i ett gryt eller liknande, från en stjälkliknande struktur. På denna struktur utsöndrar drottningen sedan en kemikalie som håller myror borta.


Ekologi

De ägg som drottningen lägger blir larver, som efter 10 – 20 dagar bygger en puppa av silkestråd. Efter ytterligare en vecka utvecklas till arbetare, vanligen 3 000 – 4 000 stycken per bo, men i extremfall ända upp till 50 000. Dessa hjälper till att bygga på och underhålla boet och skaffa mat till larver och drottningen. Arbetarna styrs av feromoner från drottningen.

Larverna livnär sig på proteinrik föda, såsom andra insekter. De fullvuxna individerna lever dock på socker, som till exempel från fallfrukt, trädsav eller honung.

Arbetarna kommer från befruktade ägg, men får för lite näring för att utvecklas till drottningar. Framåt hösten tillåts dock några ägg bli drottningar, som tillsammans med drönare (hannar) svärmar och parar sig. Drönarna utvecklas ur obefruktade ägg och saknar gadd. Efter svärmningen dör den ursprungliga drottningen. Arbetarna kastar ut kvarvarande larver och lägger ägg (som är obefruktade) i boet, som i enstaka fall överlever och utvecklas till drönare. De nya drottningarna letar ofta upp en övervintringsplats och producerar dessutom glykol i kroppen, som sänker fryspunkten.

Australien och på Nya Zeeland kan ett samhälle av vanlig geting överleva flera säsonger, men i vanliga fall är det en ettårscykel, och boet återanvänds inte.

Bivråk är en fiende till den vanliga getingen.

Det finns ett flertal insekter som härmar getingens utseende, så kallat mimikry. Hit hör bland annat blomflugor.



https://sv.wikipedia.org/wiki/Vanlig_geting

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11
12
13 14
15 16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se