Inlägg publicerade under kategorin Djur

Av xenia alpkut - 19 januari 2017 11:00

   


https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Elefanter




Elefanter (Elephantidae) är en familj inom däggdjursordningen snabeldjur. Elefanterna är den enda familjen av snabeldjur som inte dött ut. Familjen elefanter omfattar asiatisk elefant, afrikansk stäppelefant och afrikansk skogselefant,[1] samt mammutar och ett antal andra utdöda grupper av elefanter.

 

Systematik 

Evolution 

Elefanter är en jämförelsevis ung grupp i ordningen snabeldjur (Proboscidea). Ordningen snabeldjur uppkom under senare eocen för 55 miljoner år sedan i norra Afrika.[2] Inom gruppen utvecklades ett flertal familjer som idag är utdöda som MoeritheriidaeDeinotheriidaeGomphotheriidae och Mammutidae. Dessa taxa liknade alla dagens elefanter men räknas inte till samma familj. Några av de nämnda grupperna levde fram till senaste istiden samtidigt med elefanterna. Elefanterna utvecklades ur familjen Gomphotheriidae under miocen för ungefär 6 miljoner år sedan med släkten som Primelephas[2] och Stegotetrabelodon. Ett förenklat kladogram för familjen visas här nedan: 

 

Släktet Elephas uppkom under tidigt pliocen i Afrika och spred sig sedan över Eurasien.[2] En av de mest kända utdöda arterna i släktet är Elephas antiquus. De nordligaste fossilfynden av arten är känt från Thüringen och södra Polen. Till släktet hör även några utdöda dvärgformer som levde under pleistocen på sydostasiatiska öar och på öar i Medelhavet. Sedan slutet av pleistocen är släktet begränsat till Asien och idag finns bara arten asiatisk elefant (Elephas maximus) kvar. Släktet Loxodonta är bara känt från Afrika sedan mellersta pliocen.[2]



 

 

ANNONS
Av xenia alpkut - 6 januari 2017 11:00


https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Skadedjur



Skadedjurskadegörare, är djur som vållar människan skada genom till exempel sjukdom eller genom att skada livsmedelkläderbyggnadergrödortamdjur eller annan egendom.

Begreppet "skadedjur" kan ses som klassificering av olika djurarter från ett utilitaristiskt paradigm där man fokuserar på detta djurs nytta för människor. Djur som därvidlag är till skada för människor ses, från detta perspektiv, som skadedjur.

Emellertid är den praktiska innebörden av begreppet skadedjur inte helt klar, särskilt med avseende på det allmänna språkbruket. Exempelvis kan man betrakta getingen och huggormen som skadedjur för att de attackerar oss efter att vi råkat störa dem, men en kattuggla eller brunbjörn som går till angrepp mot och skadar en människa för att skydda sina ägg eller ungar kallar vi knappast skadedjur.

Skadedjur kan i vissa fall och i vissa avseenden betraktas som nyttodjur eller sällskapsdjur, till exempel råttor och möss. Skadedjur kan också betinga ett värde genom jakt, till exempel vildsvin sedan de återinförts i Sverige. Omvänt kan inplanterade husdjur, till exempel kaninerförvildas och därigenom bli skadedjur. Se till exempel kaniner i Australien.

ANNONS
Av xenia alpkut - 30 december 2016 14:29


Demodex är ett släkte bestående av små hårsäckskvalster, som tillhör ordningen Trombidiformes.[2] Kvalster är en underklass till spindeldjuren. De har åtta ben på sin avlånga kropp när de är färdigutvecklade. I släktet finns idag mer än 100 olika kända arter som lever i symbios med däggdjur. Mest kända är Demodex canis som är vanlig hos vissa hundraser, de kan ibland orsaka stora problem i hundars päls. Demodex folliculorum samt Demodex brevis är de arter man hittat som kommensaler eller parasiter på människan. D. folliculorum lever i hårsäcken och är cirka 0,3–0,4 mm lång medan D. brevis som lever i talgkörtlarna är mindre, cirka 0,2–0,3 mm lång.[3] Deras livscykler börjar som ägg, sedan går de över till larvstadium, protonymf, nymf för att till sist bli vuxna.[4]


Symbios med människor 

Det är oklart vilken roll Demodex-kvalster spelar för oss människor. De vanligaste problemen är hudinflammationer, som till exempel blefarit (ögonlocksinflammation där symptomen brukar vara irritation, tårar och skav)[5], rosacea (hudutslag i ansiktet, vanligt hos medelålders personer)[6] och håravfall med mera. En studie som gjordes på 96 symptomfria vuxna visade att förekomsten av Demodex-kvalster var vanligare hos män än hos kvinnor. Demodex folliculorum och Demodex brevis fanns hos 17,7 % av provtagna individer, 21,9 % hos män och 20 % hos äldre vuxna.[7]


Levnadssätt och livscykel 

Parasiterna kan röra sig över hudytan och på så sätt nå ett större hudområde. D. folliculorum kan man hitta flera stycken av inom samma område, oftast vid en hårsäck medan D. brevis skiljer sig åt och lever ett mera ensamt liv vid talgkörteln. Båda arterna trivs bäst i mörker och drar sig gärna tillbaka under dagens ljusa timmar. På kvällen och natten tar de sig ut ur sina gömmor och blir då som mest aktiva och kan röra sig med en hastighet på 8-16 mm/timme.[8]


D. folliculorum påbörjar sin parning i mynningen till hårsäcken, vilket förmodas ske då huden inte exponeras för dagsljus. Efter parningen tar honan sig tillbaka in i hårsäcken och lägger sina ägg i närheten av talgkörteln, och kan därefter leva i högst fem dagar till. Den beräknade tiden från dess att ägget läggs till dess att ett vuxet stadium nås är 14–15 dagar. Könsmognaden uppstår redan i larvstadiet och livsstilen skiljer sig åt hos honor respektive hanar. Honor vakar över sitt revir i hårsäcken, medan hanar tar sig från hårsäck till hårsäck och söker efter en ny hona att para sig med. Hårsäckskvalsterna går oftast att hitta parallellt med hårstrån i hårsäckarna där de sitter med huvudet nedåt och bakdelen mot ytan av huden.[8]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Demodex

Av xenia alpkut - 30 december 2016 10:37

 

Kvalster (Acari) är en stor grupp av spindeldjur som återfinns över hela jordklotet. De lever på land, i sött eller salt vatten. Mångfalden av kvalster är extraordinär och dess fossila historia går tillbaka till åtminstone början av devonperioden[1]. Det finns över 65 000 arter beskrivna, men den verkliga antalet arter är troligen betydligt större. Forskare uppskattar att det finns en miljon arter i världen. Förutom parasiter (som tex fästingar och skabb), finns arter som äter växter, djur, svamp eller dött organiskt material. De är små (ofta mellan 0,08 och 1,00 mm), men de största (röda sammetskvalster och blodfyllda fästingar) kan bli omkring 10-20 mm. Läran om kvalster kallas Akarologi (från grekiska ἀκαρί/ἄκαρι, Akari)[2] och en biolog som studerar kvalster kallas akarolog (=kvalsterforskare). De ledande vetenskapliga tidskrifter för kvalsterforskning inkluderar "Acarologia", "Experimental and Applied Acarology" och "the International Journal of Acarology". Föreningar i Europa är "EURopean Association of ACarologists" (EURAAC) och "European Water Mite Research"[3].

Systematik


Forskare betraktar kvalster idag som en underklass[4] av spindeldjuren, men de klassificeras ibland i litteraturen även som en överordning eller en ordning. Kvalster indelas vanligen i två överordningar: höftkvalster (Anactinotrichida eller Parasitiformes) och lårkvalster (Actinotrichida eller Acariformes)[4]. Att taxonomin hos kvalster varierar beroende på litteratur, även på högre nivå, beror främst på att det inte är klart hur de är släkt med varandra. Dagens molekylära studier indikerar att höftkvalster och lårkvalster kan vara närmare besläktade med andra spindeldjur än med varandra. Det skulle betyda att kvalster inte är en monofyletisk grupp d.v.s att de inte har ett gemensamt ursprung.


https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvalster

Av xenia alpkut - 28 december 2016 13:15

   


Pungdjur (Marsupialia eller Metatheria) är en infraklass av djur som tillhör klassen däggdjur. Pungdjurens ungar föds, till skillnad från högre däggdjurs ungar, mycket ofullgångna. De vistas därför först i en pung på moderns mage för att utvecklas. Pungdjur förekommer idag bara i den australiska regionen samt i Nord- och Sydamerika. Infraklassen utgörs av ungefär 320 arter, och utgör cirka 6 procent av alla idag förekommande däggdjur.

I Australien, där pungdjur saknat konkurrens från nästan alla högre däggdjur, har pungdjuren besatt en mängd ekologiska nischer typiska för däggdjur och därför evolverats i en mängd olika riktningar. Därför finns det pungdjur, som lever som rovdjur, insektsätare eller växtätare. Det finns arter som kan klättra, flyga, hoppa eller gräva. Likheten mellan olika pungdjursgrupper och gnagarna, insektsätarna eller rovdjuren beror inte på någon närmare släktskap, utan på konvergent evolution, det vill säga att det är anpassningar utifrån likartade levnadssätt.


Utseende

 Hos pungdjur förekommer många av de kännetecken som också är typiska för däggdjur, däribland hårbeklädnad, tre hörselben, mellangärdet och andra särdrag som beskrivs under däggdjurens kännetecken. Utöver dessa har pungdjur en rad anatomiska egenskaper som skiljer dem från övriga däggdjur.

Skalleoch tänder 

Allmänt är pungdjurens skalle mindre än kraniet hos de högre däggdjuren. Därför har de även en mindre och enklare konstruerad hjärna.[1] Okbenet är förstorat och sträcker sig längre bakåt i skallen. I motsats till högre däggdjur har pungdjuren också flera öppningar i gommen.[2]

Med undantag av vombater skiljer sig antalet övre framtänder från antalet undre framtänder hos alla pungdjur.[1] Tandformeln hos de tidiga pungdjuren var I 5/4 C 1/1 P 3/3 M 4/4, alltså per käkhalva fem framtänder i övre käken och fyra i undre käken, en hörntand, tre premolarer och fyra molarer, tillsammans 50 tänder. Hos vissa taxa, till exempel hos pungråttor, förekommer det ursprungliga antalet tänder men hos andra skedde en tandreduktion på grund av ändrad föda. Trots allt finns det idag flera pungdjur med 40 till 50 tänder, vilket är betydligt fler än hos de flesta högre däggdjuren. Påfallande är det höga antalet framtänder och att antalet molarer är större än antalet premolarer. Med undantag av tredje premolaren har pungdjuren sin permanent tanduppsättning redan vid födelsen.[3] Molarerna av de stora kängurudjuren flyttar sig under individens liv längre framåt och mals med tiden sönder.[4]

Andra kroppsdelar

 Angående skelettet och övriga kroppsdelar har pungdjur bara ett fåtal gemensamma kännetecken. Bland dessa kan nämnas en likartad uppbyggd vrist och två pungben (Ossa epubica) som håller pungen (Marsupium). Dessa ben ansluter vid blygdbenet och är riktade framåt. Pungben finns även hos hannar och hos arter som saknar pung. Därför antas att de ursprungligen inte hade något med fortplantningen att göra utan att de behövdes för musklerna av de bakre extremiteterna. Pungben finns dessutom hos kloakdjur som lägger ägg. Troligen var dessa ben ett kännetecken för tidiga däggdjur. Pungdjurens könsorgan uppvisar några särdrag som inte återfinns hos högre däggdjur. Honor har två livmödrar och två vaginor.[3] Den ena vaginan utvidgar sig hos de flesta pungdjuren bara under dräktigheten och förekommer annars bara rudimentär. Likaså är hannens penis tvådelad, eller också har den dubbel uppsättning, och hannens scrotum ligger framför penisen.[1]

De flesta arterna har pung (Marsupium) men inte alla. Flera pungdjur har en permanent pung, hos andra utvecklas pungen bara under dräktigheten och vissa arter som inkanäbbmöss har ingen pung alls. Ungdjuren gömmer sig hos dessa arter mellan hudveck eller i moderns päls. Pungens konstruktion varierar mellan arterna för att ge ungdjuret största möjliga skydd. Hos känguruer som hoppar på marken har pungen sin öppning framåt, hos arter som går på fyra extremiteter, eller hos pungdjur som klättrar i träd, öppnar sig pungen ofta bakåt. Pungen förekommer vanligen bara hos honor. Enda undantaget är punguttern där även hannar har pung och som skyddar sina testiklar i pungen när de simmar och springer.[1]


Ett annat kännetecken som skiljer pungdjur från högre däggdjur är deras genomsnittliga kroppstemperatur som med 35,5° C är ungefär 2,5° C lägre än kroppstemperaturen av de högre däggdjuren.[5]

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pungdjur

Av xenia alpkut - 17 december 2016 15:30

http://forskautandjurforsok.se/fakta/argument/


Argument

Det finns många skäl att ersätta djurförsök

För många är de etiska skälen – att man inte ska utsätta djur för lidande – tillräckliga. Andra anser att människan har en särställning som gör att det är rätt att använda djur i försök när det gagnar oss. De flesta är nog ändå överens om att djurförsök inte ska användas i onödan och att det är bra om fler djurförsök kan ersättas. Men visste du att satsningar på djurfri forskning också innebär att satsa på modern spjutspetsforskning och viktiga vetenskapliga framsteg?

Kritiken mot djurförsök och argumenten för att satsa på djurfria metoder handlar alltså inte enbart om djurens lidande, utan om att det behövs bättre metoder. Det finns en övertro på att djurförsöken ger oss all kunskap vi behöver för att få fram säkra läkemedel och få bort farliga kemikalier. Djurförsök är dessutom mycket dyra att genomföra och väldigt tidskrävande.

Även om det inte går att förneka att djurförsök historiskt har haft en stor betydelse för att få fram kunskap om och behandlingar mot sjukdomar, ska man vara medveten om att det finns skillnader mellan människor och djur. Resultaten kan inte överföras till människor rakt av. Ibland kan de till och med vara missvisande. Att utveckla nya, bättre och mer ändamålsenliga metoder ger stora fördelar även för oss människor.

Argumenten

1. Det handlar om väldigt många djur!

Många blir förvånade över att höra att det används över 990 000 djur i djurförsök i Sverige varje år. Det blir ca 2 700 djur varje dag. I hela världen används troligen över 100 miljoner djur i försök varje år. Det handlar alltså om riktigt många djur som används i djurförsök. Varje dag, varje vecka, året runt. Hjälp oss att göra något åt det!
Läs mer om djurförsöksstatistiken.

2. Djur utsätts för lidande i försök

Plågsamma djurförsök är tillåtet i Sverige och det finns få begränsningar av hur mycket lidande djur får utsättas för.  Det finns ingen officiell statistik över hur många djur som utsätts för lidande i försök, men uppgifter från tillsynsmyndigheten i Stockholms län visar att väldigt många djur används i försök som klassats som ”avsevärd svårighetsgrad”, den högsta lidandeklassningen.

Alla djurförsök är alltså inte plågsamma, men det är inte alls ovanligt att försöksdjur är genmodifierade eller inavlade för att få olika sjukdomar som ska studeras. Andra förgiftas i tester av kemikalier och olika produkter. De kan också opereras för att få skador,  utsättas för stress, upprepade injektioner och blodprovtagning, tvångsmatning och andra ingrepp. Att djur inte får mat och vatten innan ingrepp är vanligt.  Livet som försöksdjur, i små burar, lådor, akvarier eller bås, är ofta torftigt och med otillräcklig stimulans. Läs mer om hur plågsamma djurförsök är.

3. Försöksdjuren är inte annorlunda än din hund, katt eller tamråtta


Försöksdjur är precis som vilka djur som helst.  Djur vill kunna gräva, klättra, bygga bo, springa, nyfiket undersöka miljön, allt utifrån deras artspecifika behov och individuella intressen. Men med få undantag hålls försöksdjur hela livet inomhus i små burar eller bås med liten möjlighet till aktiviteter och motion. Vissa djur hålls i grupp, medan andra hålls ensamma eller till och med isolerade, om det behövs för försöket. Så även om alla djur inte används i plågsamma försök, finns det all anledning att se till att fler djurförsök kan ersättas.


Av xenia alpkut - 17 december 2016 14:15

Med alternativa metoder menas metoder som förfinar, minskar och/eller ersätter djurförsök, ofta omnämnt som de tre R:en, efter engelskans refine, reduce och replace. Men det som ofta kallas alternativa metoder är i dagsläget mycket sällan alternativ i den meningen att de helt kan ersätta djurförsök.

Tittar man i en ordbok står det att ordet alternativ betyder ”en av flera möjligheter”, att man kan välja mellan två eller fler alternativ. När det gäller djurförsök finns inte något sådant val. Om en forskningsmetod utan försöksdjur utvecklas som ger lika bra resultat som ett djurförsök så måste den djurfria metoden användas. Nya metoder och ny teknik kan leda till att djur inte längre behöver användas i försök, men de flesta nya metoderna är snarare komplement till djurförsök. Det vill säga de kan inte helt ersätta försök med djur (replace).

Alternativa metoder minskar antalet djurförsök

De största framstegen inom utveckling av alternativa metoder har hittills inneburit modeller som minskar antalet djur som används i en studie (reduce) eller modeller som förbättras så att djuren som används utsätts för mindre stress och annan påverkan (refine).

Det sker hela tiden en utveckling på området och många typer av djurförsök har fasats ut på senare år, men till vissa försök finns det idag inga alternativ.

Förbjudet att testa på människor


Djurförsök används till exempel fortfarande när det gäller forskning kring samspelet mellan olika organ i en levande kropp och hur de påverkar varandra i friskt och sjukt tillstånd. Samma sak gäller vid test av substanser som kan bli läkemedel. Riskerna att testa direkt på människor anses vara alldeles för stora, och det är förbjudet i både svensk och internationell lag. Det finns flera drivkrafter för att söka andra alternativ till djurförsök: Det är en etiskt svår fråga, de är dyra och komplicerade att genomföra.


Av xenia alpkut - 17 december 2016 14:00

Skillnader mellan Sverige och EU

I den svenska definitionen av försöksdjur räknas många fler djur in i begreppet än i den europeiska definitionen. Det leder till olika siffror och det är viktigt att komma ihåg när man jämför den svenska statistiken med andra länders eller EU:s statistik.

Enligt svensk definition av försöksdjur finns årlig statistik för Sverige samlad sedan 1982 och enligt både svensk och europeisk definition sedan 1990.

Svensk definition

Svensk definition baseras på syfte, det vill säga vad djuret ska användas till. Den svenska definitionen av djurförsök och försöksdjur står i djurskyddslagen.

Försöksdjur betyder att det är djur som används i djurförsök eller djur som föds upp, förvaras eller tillhandahålls för att användas i djurförsök.

Med djurförsök menar man användning av djur för:

  • Vetenskaplig forskning
  • Sjukdomsdiagnos
  • Utveckling och framställning av läkemedel eller kemiska produkter
  • Undervisning, om användningen innebär att djuret avlivas, utsätts för operativt ingrepp, injektion eller blodavtappning eller om djuret riskerar att lida
  • Andra jämförliga ändamål

Med djurförsök avses också framställning av djur med förändrad arvsmassa, där till exempel gentekniska metoder används.

Europeisk definition

Europeisk definition baseras på frågan om ingrepp.

Den europeiska definitionen står i Europarådskonventionen och utgår istället ifrån att om djuret utsätts för ett ingrepp, först då är det ett försöksdjur.

Detta betyder att den europeiska modellen inte räknar med djur som utan föregående ingrepp avlivas för att man ska få tillgång till organ, vävnader eller celler. Djur som används i beteendestudier, utan föregående ingrepp, räknas inte heller som försöksdjur.

Vad är ett försöksdjur?

I både den svenska och europeiska statistiken räknas ryggradsdjur och bläckfiskar som försöksdjur.

Till ryggradsdjur räknas i Sverige däggdjur, fåglar, kräldjur, groddjur, fiskar och rundmunnar. Rundmunnar som innefattar nejonögon och pirålar, räknas inte in enligt den europeiska definitionen av ryggradsdjur.

Övriga djurgrupper räknas inte som försöksdjur och användning av dem kräver därför inte etisk prövning.

Provfisk


Från och med 2003 räknas provfisk som djurförsök. Provfiske sker för att undersöka fiskbestånden i våra vattendrag.


http://www.djurforsok.info/vad-ar-djurforsok/djuren/

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11
12
13 14
15 16 17 18 19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se