Inlägg publicerade under kategorin Djur

Av xenia alpkut - 26 mars 2017 14:01

 

Elefanter (Elephantidae) är en familj inom däggdjursordningen snabeldjur. Elefanterna är den enda familjen av snabeldjur som inte dött ut. Familjen elefanter omfattar asiatisk elefant, afrikansk stäppelefant och afrikanskskogselefant,[1] samt mammutar och ett antal andra utdöda grupper av elefanter.


Systematik

Elefanter är en jämförelsevis ung grupp i ordningen snabeldjur (Proboscidea). Ordningen snabeldjur uppkom under senare eocen för 55 miljoner år sedan i norra Afrika.[2] Inom gruppen utvecklades ett flertal familjer som idag är utdöda som Moeritheriidae, Deinotheriidae, Gomphotheriidae och Mammutidae. Dessa taxa liknade alla dagens elefanter men räknas inte till samma familj. Några av de nämnda grupperna levde fram till senaste istidensamtidigt med elefanterna. Elefanterna utvecklades ur familjen Gomphotheriidae under miocen för ungefär 6 miljoner år sedan med släkten som Primelephas[2] och Stegotetrabelodon.


Släktet Elephas uppkom under tidigt pliocen i Afrika och spred sig sedan över Eurasien.[2] En av de mest kända utdöda arterna i släktet är Elephas antiquus. De nordligaste fossilfynden av arten är känt från Thüringen och södra Polen. Till släktet hör även några utdöda dvärgformer som levde under pleistocen på sydostasiatiska öar och på öar i Medelhavet. Sedan slutet av pleistocen är släktet begränsat till Asien och idag finns bara arten asiatisk elefant (Elephas maximus) kvar. Släktet Loxodonta är bara känt från Afrika sedan mellersta pliocen.[2]



https://sv.wikipedia.org/wiki/Elefanter

ANNONS
Av xenia alpkut - 26 mars 2017 12:05

 


Djur (AnimaliaMetazoa) är flercelliga organismer som kännetecknas av att de är rörliga och heterotrofa, det vill säga får sin energi från föda, och utgör ett rike inom klassificeringen av levande organismer. Med få undantag har djur muskler, ett nervsystem, och inre hålrum i kroppen, ämnat för nedbrytning av födan.

Som heterotrofa organismer är djur inte självnärande, det vill säga de kan inte som växterna producera och tillgodogöra sig kolhydrater genom fotosyntes utan måste få sin energi från föda genom att konsumera andra organismer med energiinnehåll. Till skillnad från växterna och andra flercelliga organismer som svampar har djurs celler inga cellväggar. Djurceller avgränsas av cellmembran och som skydd och stadga åt djurkroppen har varierande strukturer utvecklats inom olika grupper av djur, till exempel inre skeletthudskal, yttre exoskelett och hydrostatiskt skelett.

Djuren tros ha utvecklats under prekambrium ur flagellater, en grupp inom protisterna. Jordens äldsta djur anses vara kammaneterna.[1]

Människan är ett djur, i begreppets alla vetenskapliga definitioner, men i dagligt tal och i exempelvis juridiska sammanhang används begreppet djur ibland i meningen "djur förutom människan".[2]


Djurrikets klassificering

Klassificeringen av liv i riken har förändrats över tid och det har även lett till förändring av vilka organismer som tillhör djurriket. I tidig systematik räknades exempelvis så kallade encellig djur, urdjuren eller protozoer, till djurriket. I nutida systematik räknas inte protozoer till djurriket utan förs till gruppen protister. Det innebär att djurriket är synonymt med flercelliga djur (vetenskapligt namn Metazoa).[3]


Flercelliga djur

Det finns idag ungefär 1,4 miljoner kända arter av flercelliga djur, som varierar i storlek mellan 10 μm (mikrometer) och 30 meter. Den första stamformen för alla flercelliga djur levde för cirka en miljard år sedan. Man vet inte riktigt hur den såg ut, men den måste ha varit marin (det vill säga havslevande), ganska liten (under en centimeter) och med lite rörlighet. Den besynnerliga arten Trichoplax adhaerens ger möjligen en viss uppfattning hur det första djuret kan ha sett ut.

Gemensamt för alla flercelliga djur är bland annat att det finns så kallade desmosomer, det vill säga cellstrukturer av proteiner vars funktion är att binda samman cellerna rent fysiskt och som därmed ger vävnaden ökad stabilitet och motstånd mot mekanisk stress; att cellerna skiljer ut ett proteinlager (extracellulär matrix) vid sin basis; och att minst en uppsättning av Hox-gener är närvarande. De mer kända egenskaperna (stor rörlighet,nervsystemepiteler, kroppshåla, cirkulations- och andra organ) uppstod där emot senare i djurs evolution. Flercelliga djur är vidare de enda flercelliga organismer som saknar cellvägg.



https://sv.wikipedia.org/wiki/Djur

ANNONS
Av xenia alpkut - 1 februari 2017 15:15

  

Duvor (Columbidae) är en familj som indelas i mer än 40 släkten, beroende på vilken taxonomi man utgår från, och innehåller något mer än 300 arter. Det största släktet är Columba som exempelvis ringduva tillhör.


Utseende och biologi 

Duvor varierar mycket i storlek. De största arterna är kronduvorna i släktet Goura, vilka förekommer på Nya Guinea och som nästan är stora som kalkoner, med en vikt på 2-4 kilogram. De minsta är de amerikanska markduvorna i släktet Columbina, som inte är större än gråsparven, och väger så lite som 22 gram.[1]

Generellt har duvor litet huvud och kompakta kroppar, korta ben, kort hals och en smal och kort näbb. Näsöppningarna täcks av en vaxliknande hud som kallas vaxhud. Deras vingar är stora och de har kraftiga vingmuskler. Vingmusklerna utgör 31-44% av deras kroppsvikt och de är kraftfulla flygare med hög grad av manöverduglighet.

Familjen uppvisar en stor variation vad gäller fjäderdräkt. Fröätande arter tenderar att ha en dovare fjäderdäkt medan den fruktätanade arterna tenderar att ha färggrannare dräkter.[1] Hos vissa grupper av duvor förekommer det inga skillnader i fjäderdräkt mellan könen, medan könen hos andra grupper skiljer sig åt. I övrigt är hanar oftast lite kraftigare och aktivare än honorna. Vissa duvor uppvisar även fjäderplymer eller andra ornametala dräktdetaljer.

Duvor saknar gallblåsa.[2] Dock producerar de galla som istället utsöndras direkt ut i tarmen.[3]


https://sv.wikipedia.org/wiki/Duvor

Av xenia alpkut - 19 januari 2017 11:00

   


https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Elefanter




Elefanter (Elephantidae) är en familj inom däggdjursordningen snabeldjur. Elefanterna är den enda familjen av snabeldjur som inte dött ut. Familjen elefanter omfattar asiatisk elefant, afrikansk stäppelefant och afrikansk skogselefant,[1] samt mammutar och ett antal andra utdöda grupper av elefanter.

 

Systematik 

Evolution 

Elefanter är en jämförelsevis ung grupp i ordningen snabeldjur (Proboscidea). Ordningen snabeldjur uppkom under senare eocen för 55 miljoner år sedan i norra Afrika.[2] Inom gruppen utvecklades ett flertal familjer som idag är utdöda som MoeritheriidaeDeinotheriidaeGomphotheriidae och Mammutidae. Dessa taxa liknade alla dagens elefanter men räknas inte till samma familj. Några av de nämnda grupperna levde fram till senaste istiden samtidigt med elefanterna. Elefanterna utvecklades ur familjen Gomphotheriidae under miocen för ungefär 6 miljoner år sedan med släkten som Primelephas[2] och Stegotetrabelodon. Ett förenklat kladogram för familjen visas här nedan: 

 

Släktet Elephas uppkom under tidigt pliocen i Afrika och spred sig sedan över Eurasien.[2] En av de mest kända utdöda arterna i släktet är Elephas antiquus. De nordligaste fossilfynden av arten är känt från Thüringen och södra Polen. Till släktet hör även några utdöda dvärgformer som levde under pleistocen på sydostasiatiska öar och på öar i Medelhavet. Sedan slutet av pleistocen är släktet begränsat till Asien och idag finns bara arten asiatisk elefant (Elephas maximus) kvar. Släktet Loxodonta är bara känt från Afrika sedan mellersta pliocen.[2]



 

 

Av xenia alpkut - 6 januari 2017 11:00


https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Skadedjur



Skadedjurskadegörare, är djur som vållar människan skada genom till exempel sjukdom eller genom att skada livsmedelkläderbyggnadergrödortamdjur eller annan egendom.

Begreppet "skadedjur" kan ses som klassificering av olika djurarter från ett utilitaristiskt paradigm där man fokuserar på detta djurs nytta för människor. Djur som därvidlag är till skada för människor ses, från detta perspektiv, som skadedjur.

Emellertid är den praktiska innebörden av begreppet skadedjur inte helt klar, särskilt med avseende på det allmänna språkbruket. Exempelvis kan man betrakta getingen och huggormen som skadedjur för att de attackerar oss efter att vi råkat störa dem, men en kattuggla eller brunbjörn som går till angrepp mot och skadar en människa för att skydda sina ägg eller ungar kallar vi knappast skadedjur.

Skadedjur kan i vissa fall och i vissa avseenden betraktas som nyttodjur eller sällskapsdjur, till exempel råttor och möss. Skadedjur kan också betinga ett värde genom jakt, till exempel vildsvin sedan de återinförts i Sverige. Omvänt kan inplanterade husdjur, till exempel kaninerförvildas och därigenom bli skadedjur. Se till exempel kaniner i Australien.

Av xenia alpkut - 30 december 2016 14:29


Demodex är ett släkte bestående av små hårsäckskvalster, som tillhör ordningen Trombidiformes.[2] Kvalster är en underklass till spindeldjuren. De har åtta ben på sin avlånga kropp när de är färdigutvecklade. I släktet finns idag mer än 100 olika kända arter som lever i symbios med däggdjur. Mest kända är Demodex canis som är vanlig hos vissa hundraser, de kan ibland orsaka stora problem i hundars päls. Demodex folliculorum samt Demodex brevis är de arter man hittat som kommensaler eller parasiter på människan. D. folliculorum lever i hårsäcken och är cirka 0,3–0,4 mm lång medan D. brevis som lever i talgkörtlarna är mindre, cirka 0,2–0,3 mm lång.[3] Deras livscykler börjar som ägg, sedan går de över till larvstadium, protonymf, nymf för att till sist bli vuxna.[4]


Symbios med människor 

Det är oklart vilken roll Demodex-kvalster spelar för oss människor. De vanligaste problemen är hudinflammationer, som till exempel blefarit (ögonlocksinflammation där symptomen brukar vara irritation, tårar och skav)[5], rosacea (hudutslag i ansiktet, vanligt hos medelålders personer)[6] och håravfall med mera. En studie som gjordes på 96 symptomfria vuxna visade att förekomsten av Demodex-kvalster var vanligare hos män än hos kvinnor. Demodex folliculorum och Demodex brevis fanns hos 17,7 % av provtagna individer, 21,9 % hos män och 20 % hos äldre vuxna.[7]


Levnadssätt och livscykel 

Parasiterna kan röra sig över hudytan och på så sätt nå ett större hudområde. D. folliculorum kan man hitta flera stycken av inom samma område, oftast vid en hårsäck medan D. brevis skiljer sig åt och lever ett mera ensamt liv vid talgkörteln. Båda arterna trivs bäst i mörker och drar sig gärna tillbaka under dagens ljusa timmar. På kvällen och natten tar de sig ut ur sina gömmor och blir då som mest aktiva och kan röra sig med en hastighet på 8-16 mm/timme.[8]


D. folliculorum påbörjar sin parning i mynningen till hårsäcken, vilket förmodas ske då huden inte exponeras för dagsljus. Efter parningen tar honan sig tillbaka in i hårsäcken och lägger sina ägg i närheten av talgkörteln, och kan därefter leva i högst fem dagar till. Den beräknade tiden från dess att ägget läggs till dess att ett vuxet stadium nås är 14–15 dagar. Könsmognaden uppstår redan i larvstadiet och livsstilen skiljer sig åt hos honor respektive hanar. Honor vakar över sitt revir i hårsäcken, medan hanar tar sig från hårsäck till hårsäck och söker efter en ny hona att para sig med. Hårsäckskvalsterna går oftast att hitta parallellt med hårstrån i hårsäckarna där de sitter med huvudet nedåt och bakdelen mot ytan av huden.[8]

https://sv.wikipedia.org/wiki/Demodex

Av xenia alpkut - 30 december 2016 10:37

 

Kvalster (Acari) är en stor grupp av spindeldjur som återfinns över hela jordklotet. De lever på land, i sött eller salt vatten. Mångfalden av kvalster är extraordinär och dess fossila historia går tillbaka till åtminstone början av devonperioden[1]. Det finns över 65 000 arter beskrivna, men den verkliga antalet arter är troligen betydligt större. Forskare uppskattar att det finns en miljon arter i världen. Förutom parasiter (som tex fästingar och skabb), finns arter som äter växter, djur, svamp eller dött organiskt material. De är små (ofta mellan 0,08 och 1,00 mm), men de största (röda sammetskvalster och blodfyllda fästingar) kan bli omkring 10-20 mm. Läran om kvalster kallas Akarologi (från grekiska ἀκαρί/ἄκαρι, Akari)[2] och en biolog som studerar kvalster kallas akarolog (=kvalsterforskare). De ledande vetenskapliga tidskrifter för kvalsterforskning inkluderar "Acarologia", "Experimental and Applied Acarology" och "the International Journal of Acarology". Föreningar i Europa är "EURopean Association of ACarologists" (EURAAC) och "European Water Mite Research"[3].

Systematik


Forskare betraktar kvalster idag som en underklass[4] av spindeldjuren, men de klassificeras ibland i litteraturen även som en överordning eller en ordning. Kvalster indelas vanligen i två överordningar: höftkvalster (Anactinotrichida eller Parasitiformes) och lårkvalster (Actinotrichida eller Acariformes)[4]. Att taxonomin hos kvalster varierar beroende på litteratur, även på högre nivå, beror främst på att det inte är klart hur de är släkt med varandra. Dagens molekylära studier indikerar att höftkvalster och lårkvalster kan vara närmare besläktade med andra spindeldjur än med varandra. Det skulle betyda att kvalster inte är en monofyletisk grupp d.v.s att de inte har ett gemensamt ursprung.


https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvalster

Av xenia alpkut - 28 december 2016 13:15

   


Pungdjur (Marsupialia eller Metatheria) är en infraklass av djur som tillhör klassen däggdjur. Pungdjurens ungar föds, till skillnad från högre däggdjurs ungar, mycket ofullgångna. De vistas därför först i en pung på moderns mage för att utvecklas. Pungdjur förekommer idag bara i den australiska regionen samt i Nord- och Sydamerika. Infraklassen utgörs av ungefär 320 arter, och utgör cirka 6 procent av alla idag förekommande däggdjur.

I Australien, där pungdjur saknat konkurrens från nästan alla högre däggdjur, har pungdjuren besatt en mängd ekologiska nischer typiska för däggdjur och därför evolverats i en mängd olika riktningar. Därför finns det pungdjur, som lever som rovdjur, insektsätare eller växtätare. Det finns arter som kan klättra, flyga, hoppa eller gräva. Likheten mellan olika pungdjursgrupper och gnagarna, insektsätarna eller rovdjuren beror inte på någon närmare släktskap, utan på konvergent evolution, det vill säga att det är anpassningar utifrån likartade levnadssätt.


Utseende

 Hos pungdjur förekommer många av de kännetecken som också är typiska för däggdjur, däribland hårbeklädnad, tre hörselben, mellangärdet och andra särdrag som beskrivs under däggdjurens kännetecken. Utöver dessa har pungdjur en rad anatomiska egenskaper som skiljer dem från övriga däggdjur.

Skalleoch tänder 

Allmänt är pungdjurens skalle mindre än kraniet hos de högre däggdjuren. Därför har de även en mindre och enklare konstruerad hjärna.[1] Okbenet är förstorat och sträcker sig längre bakåt i skallen. I motsats till högre däggdjur har pungdjuren också flera öppningar i gommen.[2]

Med undantag av vombater skiljer sig antalet övre framtänder från antalet undre framtänder hos alla pungdjur.[1] Tandformeln hos de tidiga pungdjuren var I 5/4 C 1/1 P 3/3 M 4/4, alltså per käkhalva fem framtänder i övre käken och fyra i undre käken, en hörntand, tre premolarer och fyra molarer, tillsammans 50 tänder. Hos vissa taxa, till exempel hos pungråttor, förekommer det ursprungliga antalet tänder men hos andra skedde en tandreduktion på grund av ändrad föda. Trots allt finns det idag flera pungdjur med 40 till 50 tänder, vilket är betydligt fler än hos de flesta högre däggdjuren. Påfallande är det höga antalet framtänder och att antalet molarer är större än antalet premolarer. Med undantag av tredje premolaren har pungdjuren sin permanent tanduppsättning redan vid födelsen.[3] Molarerna av de stora kängurudjuren flyttar sig under individens liv längre framåt och mals med tiden sönder.[4]

Andra kroppsdelar

 Angående skelettet och övriga kroppsdelar har pungdjur bara ett fåtal gemensamma kännetecken. Bland dessa kan nämnas en likartad uppbyggd vrist och två pungben (Ossa epubica) som håller pungen (Marsupium). Dessa ben ansluter vid blygdbenet och är riktade framåt. Pungben finns även hos hannar och hos arter som saknar pung. Därför antas att de ursprungligen inte hade något med fortplantningen att göra utan att de behövdes för musklerna av de bakre extremiteterna. Pungben finns dessutom hos kloakdjur som lägger ägg. Troligen var dessa ben ett kännetecken för tidiga däggdjur. Pungdjurens könsorgan uppvisar några särdrag som inte återfinns hos högre däggdjur. Honor har två livmödrar och två vaginor.[3] Den ena vaginan utvidgar sig hos de flesta pungdjuren bara under dräktigheten och förekommer annars bara rudimentär. Likaså är hannens penis tvådelad, eller också har den dubbel uppsättning, och hannens scrotum ligger framför penisen.[1]

De flesta arterna har pung (Marsupium) men inte alla. Flera pungdjur har en permanent pung, hos andra utvecklas pungen bara under dräktigheten och vissa arter som inkanäbbmöss har ingen pung alls. Ungdjuren gömmer sig hos dessa arter mellan hudveck eller i moderns päls. Pungens konstruktion varierar mellan arterna för att ge ungdjuret största möjliga skydd. Hos känguruer som hoppar på marken har pungen sin öppning framåt, hos arter som går på fyra extremiteter, eller hos pungdjur som klättrar i träd, öppnar sig pungen ofta bakåt. Pungen förekommer vanligen bara hos honor. Enda undantaget är punguttern där även hannar har pung och som skyddar sina testiklar i pungen när de simmar och springer.[1]


Ett annat kännetecken som skiljer pungdjur från högre däggdjur är deras genomsnittliga kroppstemperatur som med 35,5° C är ungefär 2,5° C lägre än kroppstemperaturen av de högre däggdjuren.[5]

 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Pungdjur

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se