Inlägg publicerade under kategorin 11 00 13 Kroppens Anatomi och vårdguiden 177

Av xenia alpkut - 20 juni 2018 12:47

Stress är en av våra största hälsobovar och det påverkar dig både psykiskt och fysiskt. 

Här är 11 saker som händer med kroppen när du är alldeles för stressad. 

Stress i sig är inte farligt, det är rentav viktigt för oss för att vi ska fungera. Men långvarig stress utan chans till återhämtning är inte bra för oss, och kan leda till problem med sömnen, minnet och koncentrationen och på sikt kan stress leda till sjukdomar, utbrändhet och ett sämre immunförsvar.

Här är  11 saker som händer med din kropp när du är stressad: 

1. Du får värk i kroppen

När du är stressad så går kroppen in i ett "fly eller fäkta"-läge, och musklerna gör sig då redo för att fly. Om du går runt längre perioder med denna anspänning så får du spänningar i muskler och leder som leder till värk och inflammationer. Särskilt utsatta verkar ryggen och skuldrorna vara för denna anspänning. Att känna sig spänd i käken kan också vara ett tecken på stress. 

2. Du blir extra känslig mot ljud och ljus 

När du är stressad så är det en instinkt att göra kroppen redo för strid eller flykt.  Därför så blir ögonen extra känsliga för ljus och du får också bättre hörsel. Men dessa egenskaper "behövs" ju inte om du inte ska fly eller måste hålla utkik efter faror, och därför kan det bli påfrestande i en kontorsmiljö. 

3. Du får kalla händer och fötter 

Samma "fly-eller-fäkta"-läge påverkar också blodkärlen längts ut på kroppen som drar ihop sig och då blir fötter, tår, händer och fingrar kalla. 

4. Det "tjuter" i öronen 


Långvarig stress är starkt kopplat till tinnitus, och när du är stressad kan du uppleva ett brus, sus eller pipande tjut i öronen. Om du har spända muskler i käken eller nacken finns det nervkopplingar till hörselbanorna i hjärnstammen som kan göra att du hör tjutande ljud. 

ANNONS
Av xenia alpkut - 14 juni 2018 15:30


 


När Anna var tre år fick hon barnreumatism. Det ledde till en ögonsjukdom som gav henne omfattande synskador.

Idag är Anna 35 år och i drygt tio år har hon levt som blind. Men det var inte förrän två år före synförlusten som hon förstod att hon troligen skulle förlora synen helt.

– Jag tänkte att det händer väl inte mig, säger Anna Bergholtz. Ingen läkare sa rent ut hur det skulle bli. Men till slut fanns det inte mer att göra. Det kändes som rena döden. För vad kan man göra som blind? Hur skulle jag kunna jobba? Och vilken kille ville vara tillsammans med mig?

Anna funderade mycket på hur hon skulle klara sin nya livssituation. Det har tagit tid att anpassa sig, men i dag klarar hon sig bra. Hon berättar att hon gör nästan allt som hon gjorde innan hon förlorade synen.

– Fast jag har bytt från aerobics till spinning, säger hon. Det är inte längre lika lätt att hoppa runt på ett aerobicspass utan att stöta i folk. Sen ser jag färre science fiction-filmer. De är svårare att hänga med i när man inte kan se.

Recenserar film

Men film ser Anna fortfarande. En hel del faktiskt och ett tag hade hon till och med sin egen filmkrönika i magasinet Unique Generation. Numera är hon känd som Sveriges och troligen världens första blinda filmrecensent.

– Många tror att blinda inte ser film, men det är så mycket mer än bara visuellt. Jag har dessutom kompisar som kan viska i biomörkret. Ibland ser jag även syntolkad film. Då berättar en röst vad som händer, på ett särskilt spår på dvd:n eller i en öronsnäcka på bion.

Samma kärlek Anna hyser för film har hon för böcker. Och att läsa är något hon gör mer av som blind.

– Det var jobbigt att läsa när jag fortfarande kunde se litegrann. Nu lyssnar jag på talböcker och det kan jag göra både i sängen, när jag städar och lagar mat.

Anna kommer från Skåne och flyttade till Stockholm 2000. Det var först då hon arbetade på Synskadades Riksförbund som hon kom i kontakt med andra blinda.

– Det var jobbigt i början. Jag tänkte: Ska jag bli som dem? Men snart såg jag att de levde likadana liv som seende. Då ändrade jag uppfattning.

Arbetskamrat blev mentor

En av Annas arbetskamrater, Ulrika, var blind och kom att spela en extra viktig roll när Anna slutligen förlorade synen. Ulrika hade också gått igenom processen att förlora synen.

– Hon blev som en mentor och en god förebild för mig. Till henne kunde jag ställa alla konstiga frågor, som man inte vill göra till vem som helst. Allt från hur man vet när mensen är slut, till hur man på bästa sätt steker en biff.

– Det var skönt att prata med någon som hade en liknande erfarenhet, som förstod sorgen. Även om mina seende kompisar fanns kvar och stöttade mig var Ulrika ovärderlig.

Dåligt bemötande

Synförlusten har inneburit många möten med vården, något som Anna inte är helt nöjd med. Hon menar att bemötandet varit dåligt och särskilt från en del läkare.

– En bokstavligen skuffade ut mig ur rummet, utan att jag hade fått svar på mina frågor. En annan hade ingen aning om att man som blind kan läsa e-post. Hur ska man då kunna ge hopp åt sina patienter om de är på väg att förlora synen?

Mycket av det dåliga bemötandet beror på okunskap, tror Anna. Det är inte bara kuratorer och psykologer man vill ha stöd från, menar hon. Man vill ha ett personligt bemötande från samtliga inom vården. När man skrivits ut från sjukhuset borde någon följa upp och ringa hem.

– Ofta tror folk att allt blir bra så fort man kommer hem, men det är då alla tankarna kommer.

Folk är nyfikna

Men det är inte bara läkare som är okunniga. Det händer att folk på stan kommer fram och frågar hur det är att inte kunna se.

– Det är som att jag skulle gå fram till någon och fråga hur det känns att vara så lång.

Visserligen förstår Anna att folk är nyfikna men hon önskar fler kunde vara mer förstående för hennes privatliv. Ibland frågar folk om hon behöver hjälp när hon är ute och går. När hon tackar nej kan hon höra hur de ändå ibland följer efter för att se hur hon klarar sig.

– Det kan kännas jobbigt. Som att de inte litar på att jag kan klara mig själv.

Lika svårt kan det vara när folk beter sig tvärtom.

– Det blir lite konstigt när de nästan klappar händerna för att jag lyckas hälla upp ett glas vatten.

Som nyblind slutade Anna jobbet på Synskadades Riksförbund. Hon ville göra det hon länge drömt om. Därför utbildade hon sig till journalist. Idag har hon ett eget företag och kombinerar journalistiken med att föreläsa. Framförallt pratar hon om sitt eget lilv, om hur man kan vända motgång till framgång.

– Jag är övertygad om att min blindhet är en tillgång. Och jag hoppas att min berättelse ska inspirera andra.

Olika hjälpmedel

Anna lärde sig punktskrift kort efter synförlusten. Då hon kände sig motiverad gick det relativt lätt. Sen har hon fått lära sig att använda datorn på ett nytt sätt.

– Jag har en talsyntes som läser upp det som står på skärmen. På så sätt kan jag skriva artiklar, e-post och surfa på internet. Jag har också en särskild skrivmaskin som skriver punktskrift.

Hemma är mycket uppmärkt i punktskrift. Som filmer, ljudböcker, cd-skivor och kryddor.

– Jag måste få vara självständig. Och tack vare alla fantastiska hjälpmedel blir jag det.

Hon har en färgindikator. Den talar om vilken färg kläderna har. Klockan är taktil och på den känner hon tiden, Hon har också ett fickminne som hon alltid bär med sig. Då kan hon spela in var hon än befinner sig. Utöver det har Anna personlig hjälp i form av ledsagning.

– Den får jag gratis via kommunen. Jag har rätt till 20 timmar per månad. Då kommer en person och hjälper mig att till exempel gå till gymmet, köpa kläder och uträtta ärenden. Det innebär att jag kan vara lika effektiv och rörlig som när jag var seende.

Läs mer: Synskadades Riksförbund

Personligt biträde

Ett liknande stöd har Anna till sitt företag. Det kallas personligt biträde och är ett ekonomiskt bidrag från Arbetsförmedlingen. Tack vare detta kan hon betala lön till personer som får utföra vissa saker hon på grund av synskadan inte klarar själv. Det kan handla om att läsa post, göra layout, uppdatera hemsidan och ledsaga.

– Utan personligt biträde skulle jag haft svårt att driva mitt företag. Det är guld värt att få denna hjälp.

Duncan är Annas ledarhund

Men Anna tycker att det bästa hjälpmedlet är ledarhunden Duncan. Honom fick hon för snart fyra år sedan. Och idag upplever hon en helt annan frihet.

– När jag enbart rörde mig med vit käpp gick jag in i cyklar och andra hinder. Det väjer hunden för. Dessutom lär sig hunden att gå dit man ska och jag slipper lägga energi på att leta. Det är nästan som att få lite av synen åter.

Men Anna önskar att samhället var mer tillgängligt för ledarhundsförare. Det händer alltför ofta att hon och Duncan inte får komma in på caféer, i affärer och på gym.

– Folk vet inte att ledarhundar får komma in. Det är ett hjälpmedel och ingen skulle väl be någon lämna sin rullstol utanför.

Allergier förs ofta på tal, men enligt Anna är det inget problem.

– Det finns en överenskommelse mellan ledarhundsförare och allergiker. Först till kvarn gäller eller så löser man det på plats.

Fann kärleken

Mycket som Anna oroade sig för i början av sin synförlust har löst sig, till och med det där med kärleken. Anna träffade kanadensaren Martin på en semesterresa till Kuba. Efter sju månader med honom i Kanada bor numera båda i Sverige. Att livet är enklare här som funktionsnedsatt var en avgörande faktor i deras beslut att bo här.

– I Kanada måste man till exempel boka färdtjänst en dag i förväg, jämfört med 30 minuter som jag är van vid från Stockholm. Ledsagning finns bara om du kan bekosta det själv. Så även om vi har mycket kvar att förbättra i Sverige är vi långt före Kanada.

Numera är Anna övertygad om att en funktionsnedsättning inte spelar någon roll för om du kommer att träffa en partner eller inte.

– Om du trivs med dig själv, och inte gör det till något större än vad det är, kommer ingen annan heller att tycka att det spelar någon roll.

Viktigt tillåta sig att sörja

Anna är nu lycklig sambo och hon trodde nog aldrig att livet skulle bli så här bra.


– Fast visst sköljer sorgen fortfarande över mig emellanåt och det kommer den nog alltid att göra. Då är det viktigt att tillåta sit att sörja. Jag saknar ju att kunna se, men ofta när jag varit ledsen repar jag mig igen. Jag tänker att folk inte är lyckligare för att de ser. Alla har liksom sitt och livet går faktiskt vidare.

http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Funktionsnedsattningsll/Personliga-berattelser/Anna-berattar-om-sin-synskada/

ANNONS
Av xenia alpkut - 11 juni 2018 17:00

 

  Protes (av grekiska pro: i stället för, och thesis: placerande) är ett konstgjort substitut för en förlorad eller skadad del av kroppen. Vanliga proteser är armproteser, benproteser, öronproteser, ögonproteser, tandproteser, ledproteser.

Åtskilliga av dessa styrs av elektriska signaler från musklerna och är sedda med minimotorer som driver de önskade rörelserna. Många är ortoser, som i princip fungerar som proteser men anbringas runt eller på en förlamad extremitet eller rygg.


Dessa hjälpmedel tillverkas vid de större sjukhusens ortopediska kliniker eller av fristående företag. Forskning inom området bekostas och stöds i stor utsträckning med statliga medel i samarbete med branschföretagen. I viss utsträckning verkar även Hjälpmedelsinstitutet genom att stimulera forskning och informera.

 


Historik


Från en blygsam början med lösgommar och emaljögon, träben och järnhänder har protestillverkningen utvecklats till en avancerad specialindustri, som utnyttjar de nyaste framstegen inom materialområdet samt vidare elektronik, datateknik, nervfysiologi, kardiologi och andra teknisk och medicinska områden. Därigenom har svårt skadade, amputerade, förlamade eller från födseln (t. ex. genom neurosedynkatastrofen) gravt handikappade människor fått en chans till ett bättre liv.


Man kan välja mellan olika vävnadsvänliga plastmaterial eller stållegeringar för att framställa konstgjorda hjärtklaffar eller inopererade knä- och höftleder. Hand-, arm- och benproteser tillverkas av starka och lätta metallegeringar och glasfiberarmerade plaster. Kosmetiska proteser som kvinnobröst eller avsedda för ansikten som blivit vanställda genom olycksfall eller livräddande tumöroperationer framställs bl. a. av silikonplaster. Ett stort antal människor bär idag nya leder av plast eller metall och många lever med hjälp av batteridrivna hjärtstimulatorer (pacemaker).

Av xenia alpkut - 9 juni 2018 00:00


Narkos, eller sövning som det även kallas, innebär att du inför en operation eller undersökning blir sövd med hjälp av läkemedel. Den djupa sömnen tillsammans med smärtstillande läkemedel gör att du slipper ha ont och ta del av det som händer under operationen eller undersökningen.


Förberedelser

Du får träffa en narkosläkare före sövningen för att berätta om din hälsa och för att få möjlighet att ställa frågor. Ibland kan du behöva lämna blodprov och genomgå olika undersökningar, för att läkaren ska kunna se att du är i form inför narkosen och den efterföljande operationen.

Före narkosen behöver du alltid fasta så att du inte riskerar att kräkas och få ner maginnehåll i lungorna under sövningen. Fasta innebär att du inte får äta fast föda sex timmar innan narkosen. Du får däremot dricka klara vätskor fram till två timmar innan narkosen. Exempel på klara vätskor är saft, läskedryck, kaffe och te utan mjölk.


Det betyder att om du till exempel ska opereras på morgonen fastar du från midnatt. Om operationen görs tillräckligt sent på dagen kan du få äta frukost. Reglerna kring mat och dryck före sövning är viktiga att följa. Helst ska du få reglerna skriftligt från sjukhuset för att veta vad som gäller.

Om du vet med dig att du brukar må illa efter narkos, eller har lätt för att bli åksjuk eller sjösjuk, är det bra att tala om det redan före narkosen. Då kan du få ett långverkande medel mot illamående innan du sövs och därmed slippa må illa när du vaknar.


Det är vanligt att du får några tabletter att ta med lite vatten en stund innan sövningen. Det kallas premedicinering och består av tabletter som är svagt smärtstillande och mot illamående. Eller så får du enbart tabletter mot illamående.

Av xenia alpkut - 24 maj 2018 13:51

Myggor är insekter inom ordningen tvåvingar (Diptera) vilka ofta har behandlats som en grupp och klassificerats som underordningen Nematocera. Genetiska studier har visat att denna gruppering är parafyletisk och inte utgör en naturlig grupp.[1] Ännu har ingen fullständig monofyletisk klassificering för gruppen tvåvingar presenterats.[1] Gruppen omfattar bland annat stickmyggorfjädermyggorharkrankarknottsvidknott och gallmyggor. Gruppen karaktäriseras av tunna, segmenterade antenner och merparten har vattenlevande larver.


Det finns cirka 33 000 arter av myggor[2] och av dessa är det bara ett fåtal arter som sticker eller biter. I dagligt tal är "myggor" ofta synonymt med stickmyggor, vilket är en familj inom gruppen. Myggan har en fullständig metamorfos. Myggan förvandlas alltså från ägg till larv till puppa och så till fullvuxen mygga.


Stick och bett



Vissa myggor kan sticka eller bita djur och människor, särskilt de i familjerna knottsvidknott och stickmyggor. Bland stickmyggorna är det oftast bara honan som sticker, eftersom hon behöver protein till äggutvecklingen. Symtomen på myggstick och knottbett är små stickhål med hudrodnad och ibland lätt svullnad runt omkring och kan svida och klia mer eller mindre men är i allra flesta fall helt ofarliga. Klådan beror på de salivämnen som myggan sprutar in och som hindrar blodet från att koagulera. Kroppens immunförsvar reagerar på saliven och resulterar i klåda och hudrodnad. Hur man reagerar på myggstick och knottbett varierar stort från person till person.

Av xenia alpkut - 17 maj 2018 00:00

 

Pollenallergi, som också kallas för hösnuva, ger besvär som röda, kliande ögon, nästäppa, upprepade nysningar och rinnsnuva. Hur svåra besvär du får beror på hur känslig du är och hur mycket och vilka typer av pollen som finns i luften.


Pollensäsongen pågår från tidig vår till sen höst och varierar beroende på var i landet du bor. Receptfria läkemedel kan ofta dämpa besvären, men inte alltid helt ta bort dem.


Symtom vid pollenallergi

Vid pollenallergi är det vanligt att du får ett eller flera symtom:

  • Du har både vattnig snuva och nästäppa.
  • Du nyser mycket.
  • Du har klåda i näsan.
  • Du får röda, kliande ögon som rinner.
  • Du kan känna dig trött.

Pollenallergi kan dessutom påverka luftrören. Du kan få rethosta och andnöd, som brukar vara värst om du anstränger dig.

Besvären börjar under pollensäsongen. På våren är björkpollen vanligast, och på sommaren är gräspollen vanligast. Om du är allergisk mot gråbopollen är det vanligt med besvär under sensommaren.

Pollenallergi liknar besvären vid vanlig förkylning. Men vid förkylning får du ofta också ont i halsen, ibland tjock, gul snuva och någon gång hög feber, vilket du inte får vid pollenallergi. Besvären vid pollenallergi kan dessutom variera från dag till dag och varar under en längre tid än förkylning.


Vad är pollenallergi?

 

När du får en allergisk reaktion frigörs olika retande ämnen, till exempel histamin, och ger de typiska allergiska besvären med rinnsnuva, klåda, nysningar, nästäppa. Ofta får du också röda kliande ögon som rinner.

Allergi innebär att du är överkänslig mot något ämne, ett så kallat allergen. Det är ett ämne som är helt ofarligt för de flesta, men som gör att en del får allergiska besvär.

Hos den som har benägenhet för allergi kan kroppen börja producera allergiantikroppar, så kallat IgE. IgE-antikroppar kan bildas mot många olika ämnen, till exempel kattallergen och pollen. Kattallergen och pollen finns överallt i vår miljö, både i hem och skolor.

Antikropparna sätter sig fast på ytan av en del celler i kroppen som innehåller histamin och andra retande ämnen. Nästa gång det allergiframkallande ämnet kommer in i kroppen fastnar det på antikropparna och får cellerna att släppa ut de retande ämnena. Dessa ämnen leder till den allergiska reaktionen: rinnsnuva, nysningar, klåda i näsa och ögon, astma.



 

Av xenia alpkut - 15 maj 2018 15:00

Aspergers syndrom (ASD) är en omtvistad diagnos inom autismspektrum och en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning enligt diagnossystemet ICD-10. För att få diagnosen krävs i sammanfattning att personen har en normal till hög intelligensnivå samt normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga. Därtill måste personen ha väldigt specifika och intensiva intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symtomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet.

Inom diagnossystemet ICD-10 klassificeras Aspergers syndrom som en genomgripande störning i utvecklingen. I Sverige lanserade Christopher Gillberg begreppet neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, där Aspergers syndrom ingick tillsammans med bland annat ADHD.

Aspergers syndrom kan vara svårt att avgränsa från snarlika begrepp som autistiskt syndrom. I det amerikanska DSM-5, som utkom 2013, har Aspergers syndrom försvunnit som diagnos. Istället är diagnosen autismspektrumstörningar nu tydligare specificerad i olika underkategorier. Aspergers syndrom är fortfarande inkluderad i det internationella diagnossystem ICD-10.

Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel/social kommunikation, ibland också vad gäller planering/organisationsförmåga, fantasi/föreställningsförmåga och kroppshållning/kroppsrörelser. Personer med Aspergers syndrom kan uppvisa ett udda beteende. De blir därför ofta missförstådda och kan uppfattas som ohyfsade, ouppfostrade[1] eller blyga.


Ibland används termen högfungerande autism (HFA) avseende kombinationen autism (autistiskt syndrom) och hög begåvning. Högfungerande autism och Aspergers syndrom har stora likheter och vissa använder de båda begreppen synonymt. Aspergers syndrom anses primärt ha genetisk och biologisk grund. Omkring 2–4 personer per 1 000 anses ha Aspergers syndrom. Andelen män överväger (3–6 män/1 kvinna).[2]

Av xenia alpkut - 10 maj 2018 14:30

Så kan det kännas

Det första tecknet på anemi är att man känner sig trött och ser blek ut. Blodvärdet behöver inte ha sjunkit så mycket innan känslan infinner sig. Vid mer omfattande blodbrist, då blodvärdet är under 100 g per liter, kan man känna yrsel, andfåddhet, hjärtklappning, huvudvärk och öronsus. Det är viktigt att söka hjälp hos sin vårdcentral om man misstänker blodbrist.

Diagnos


Med ett enkelt blodprov kan man fastställa anemi. Ett normalt blodvärde ska ligga över 120 gram per liter hos kvinnor och 130 gram per liter hos män. Är man över 80 år är gränsen 115-120 gram per liter för både män och kvinnor.

Behandling

Lindriga anemier brukar kroppen återställa själv. Är anemin svårare så att det påverkar det dagliga livet kan man behandla. Vilken behandling som är aktuell bestäms efter att en utredning har gjorts om orsaken till anemin.

Beror anemin på järnbrist kan ett tillskott av järntabletter fungera bra. På samma sätt kan tillskott av vitaminer och folsyra vara lämpligt om anemin beror på brist av dessa ämnen. Vid svårare blodbrist kan en blodtransfusion vara aktuellt.

Vad kan man göra själv


För att förebygga anemi är en varierad kost det bästa. Ett dagligt behov av järn, folsyra och vitamin B12 är nödvändigt. Lämplig mat att äta för att tillgodose behovet är till exempel kött, blodpudding, lever, råa gröna grönsaker, fullkornsbröd, mjölk 

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se