Inlägg publicerade under kategorin 11 00 13 Kroppens Anatomi och vårdguiden 177

Av xenia alpkut - 16 juli 2018 14:08

Parkinsons sjukdom, är en progressiv neurologisk sjukdom som kännetecknas av rörelseproblem, stelhet och skakningar. Den finns nämnd i tidiga verk i medicinhistorien, bland annat hos Galenos, men fick sin första noggranna beskrivning 1817 i boken An Essay on the Shaking Palsy av den brittiske läkaren James Parkinson (1755-1824).[1]


Internationella Världsparkinsondagen firas varje år den 11 april, på James Parkinsons födelsedag.


Symptomkombinationen rörelsesvårigheter, stelhet och skakningar kallas med ett gemensamt namn för parkinsonism. Den vanligaste orsaken till parkinsonism är Parkinsons sjukdom, men andra orsaker som förekommer är biverkningar av läkemedel (neuroleptika), kärlsjukdomar i hjärnan och en grupp av sjukdomar kallad atypisk parkinsonism (tidigare kallad parkinson plus-syndrom).

Diagnosen Parkinsons sjukdom kan aldrig ställas med hundraprocentig säkerhet, utan är en sannolikhetsdiagnos utifrån att man observerar symptom, förlopp och effekten av behandling. Utredningar som datortomografi och magnetkamera kan inte påvisa sjukdomen men kan utesluta andra orsaker till parkinsonism. Ett viktigt led i diagnostiken är att pröva behandling med läkemedel, som skall ha god effekt vid Parkinsons sjukdom.


Parkinsons sjukdom kan ge många olika symptom men är i första hand en rörelsesjukdom.

ANNONS
Av xenia alpkut - 1 juli 2018 16:00

Fråga

Sedan minst ett halvår tillbaka kryper och pirrar det i mina händer och fötter, särskilt i fotsulor och handflator.

Vårdcentralen har tagit massor av prover, och jag har även varit på nervundersökning. Alla resultat har varit normala.

Stickningarna går lite upp och ner i styrka men försvinner aldrig. Värst är det när jag är trött. Symtomen i sig är inte svåra att leva med, men jag undrar förstås vad de beror på och om de kan vara symtom på något allvarligt?

Svar

Jag förstår att du undrar varför du har dessa krypningar och pirrningar. Du har ju gjort en massa undersökningar utan att läkaren har hittat någon förklaring.

Jag har inte undersökt dig och känner inte till hela din sjukdomshistoria. Jag ska ändå förklara lite hur en läkare kan se på det du berättar.

Nervtrådarna som skickar känselsignaler till hjärnan fungerar inte perfekt

Dina besvär tyder på att nervtrådarna som skickar känselsignaler till hjärnan inte fungerar helt perfekt. Det kan finnas många orsaker till detta. En vanlig orsak som du säkert känner igen är när man suttit för länge med benen i kors så att foten somnar. När den "vaknar" så brukar det pirra och sticka i den. Om det rör sig om en fot eller en hand så är det troligaste att felet sitter någonstans nära handen eller foten. Men i princip kan felet sitta var som helst på vägen mellan handen eller foten och huvudet.


När det gäller dig så har du besvär både från händer och fötter och då är det antagligen inte någon nerv som kommit i kläm.


ANNONS
Av xenia alpkut - 1 juli 2018 16:00

Jag har stora problem med mina fötter. Det värker konstant under trampdynorna och det är ömt och svider uppe på fötterna. Tålederna är ömma och stela.


ag har provat med diverse sulor i skorna men det hjälper inte. Har även röntgat båda fötterna och man ser inte riktigt vad det är. Fötterna gör som ondast när jag kliver ned från sängen på morgonen, det känns som att kliva ner på stenskravel.

Har du något bra tips vad man kan göra? 

/Ulf.


LÄKARE JOHAN ARMFELT SVARAR:

När det kommer en ny patient med ont i fötterna, så som du beskriver, brukar man börja med en röntgen och sedan brukar man prova med ortopediska inlägg. Dessa varianter har du redan provat utan att bli hjälpt.

Eftersom dina problem låter permanenta snarare än att de kommer och går tänker jag att det inte bör vara plantar fasciit eller hälsporre (den senare syns dessutom på röntgen).


Nästa steg är att titta på mjukdelarna med ultraljud och magnetresonanskamera, MR, för att se om smärtan kan knytas till förändringar på bindväv eller någon inflammation. Det kan du få hjälp med via remiss från din husläkare.

Av xenia alpkut - 1 juli 2018 14:00

Polyneuropati är en sjukdom i flera av kroppens nerver. Den börjar oftast i benens nerver och leder till att du gradvis får sämre känsel i fötterna och svårare att gå. Så småningom kan besvären förflytta sig uppåt längs underbenen. Oftast blir du inte helt frisk, men sjukdomen kan bromsas upp om läkaren hittar en orsak som kan behandlas.



Sjukdomen kan även ge besvär på händer och underarmar, menbrukar vanligen inte ge symtom över knä eller armbågshöjd. Den leder oftast inte till behov av exempelvis rullstol. Det kan finnas flera orsaker till polyneuropati och den vanligaste är diabetes. Men ofta, och särskilt hos äldre, går det inte att hitta någon speciell orsak. 


Symtom vid polyneuropati

Polyneuropati brukar börja med att du får likadana besvär i båda fötterna. Det är vanligt att

  • du får stickningar och domningar i fötterna
  • det känns som om du går på kuddar
  • det bränner och gör ont i fötterna
  • du är mycket känslig för beröring
  • temperaturväxlingar känns besvärande
  • huden på fötterna blir torr
  • du får problem med balansen.

Du kan få flera av besvären samtidigt och de kan sprida sig uppåt längs med underbenen. Man kan även få besvär på händer och underarmar.

Långsam utveckling


Vanligtvis utvecklas symtomen långsamt. Först kan du märka av dem bara ibland, men allt eftersom kan besvären bli mer konstanta.

 

 

När huden på fötterna blir torr får du lättare sprickor. Eftersom känseln försämras känner du inte om till exempel en sko skaver, och det gör att du lättare får sår. När nerverna inte fungerar som de ska påverkas också förmågan för sår att läka. 


När du får polyneuropati kan det kännas jobbigt att röra på sig eller att motionera, men om du sitter still blir musklerna ännu svagare. Det blir ofta en ond cirkel där du får allt svårare att röra på dig och musklerna blir svagare och svagare. Du kan få svårt att gå i trappor och att sätta dig ner på, eller resa dig från, en stol. Så småningom kan du få svårare att gå och att hålla balansen.



Det är ovanligt att symtomen utvecklas snabbt, men det förekommer vid Guillain-Barrés syndrom och vid vissa förgiftningar.

Av xenia alpkut - 24 juni 2018 19:30

Bulimi är en ätstörning som innebär att du hetsäter och sedan försöker göra dig av med maten, till exempel genom att kräkas eller använda laxermedel. Bulimi kan orsaka psykisk ohälsa och allvarliga kroppsliga skador om du inte får behandling. De flesta som får behandling blir friska.


Här kan du läsa om bulimi, eller bulimia nervosa som sjukdomen heter på medicinskt språk. Om du är förälder eller närstående till någon som har en ätstörning kan du läsa mer här


Det kan ta tid att utveckla en ätstörning, och ibland kan det vara svårt att veta när det har blivit en sjukdom. Du har bulimi om du har några av de här besvären:


Hur vet jag att jag har bulimi?


Det kan ta tid att utveckla en ätstörning, och ibland kan det vara svårt att veta när det har blivit en sjukdom. Du har bulimi om du har några av de här besvären:

  • Du äter ofta och återkommande på ett okontrollerat sätt som gör att du får i dig stora mängder mat på kort tid. Det kallas för hetsätning. Maten som du hetsäter är ofta sådan mat som du annars försöker undvika, till exempel sådant som innehåller mycket socker, salt och fett.
  • Efter du har hetsätit gör du dig av med det du ätit genom att till exempel kräkas, ta laxerande medel, fasta eller träna hårt.
  • Du plågas ofta av ångest och känner äckel, skuld och skam inför ditt beteende.

Om du känner igen dig i beskrivningarna ovan, kan du ha bulimi eller någon annan ätstörning. Då är det viktigt att du söker professionell hjälp. Ju tidigare du söker vård desto bättre. Det finns bra hjälp att få.


Vanligt att dölja problemen

Om du skäms mycket över ditt beteende kan du försöka dölja problemen och låtsas att allt är bra. Du kanske börjar isolera dig för att ingen ska förstå vad du håller på med. Då kan det dröja onödigt lång tid innan du söker hjälp.

Om beslutet att söka hjälp känns stort och svårt kan det vara bra att börja med att prata med någon som du har förtroende för. Läs mer om vad du kan göra i kapitlet om att söka vård.


Vad är hetsätning?

Hetsätning innebär att du känner att du tappar kontroll och på kort tid äter extrema mängder mat. Det kan vara mat som du annars undviker för att inte gå upp i vikt. Det kan till exempel vara chips, mackor, glass eller godis.


När du förbjuder dig själv att äta vissa saker får kroppen ett sug efter just sådan mat. Suget efter den förbjudna maten kan framkalla en attack av hetsätning.


Av xenia alpkut - 20 juni 2018 13:00

Stress innebär att man är mentalt överansträngd.

Klassifikation och externa resurser

ICD-10F43, Z73.3


Med stor press på till exempel arbetsplatser så är det lätt att bli stressad

Stress eller adaptionssyndrom är de fysiologisk-hormonella anpassningsreaktioner i kroppens organsystem som utlöses av fysiska och mentala påfrestningar, ”stressorer”. En vanlig missuppfattning är att stress är synonym till jäkt. Så är inte fallet. Stress kan definieras som mental överansträngning.[1]


Stress kan ha flera olika orsaker; inklusive smärta, nedkylning, rädsla och flykt, men också positiva förändringar som giftermål och befordran. Ur evolutionär synpunkt är stress ett mycket viktigt svar som är bevarat i alla högre djurarter, inklusive alla primater, gnagare och reptiler. En människa kan känna stress inte bara av överstimulering, utan även av understimulering.


Stress kan yttra sig bland annat som en akut stressreaktion, utmattningssyndrom, eller anpassningsstörning, och ge kvarstående men som posttraumatiskt stressyndrom. Stress kan vara positiv och förbättra arbetsresultat, men långvarig negativ stress kan orsaka flera sjukdomar.


Ordet stress myntades av endokrinologen Hans Selye.



Stress ger en förändrad hormonprofil, eftersom hormoner ingår i kroppens allostas. Stresshormoner är de hormoner som ingår i den så kallade stressaxeln.

 

Av xenia alpkut - 20 juni 2018 12:47

Stress är en av våra största hälsobovar och det påverkar dig både psykiskt och fysiskt. 

Här är 11 saker som händer med kroppen när du är alldeles för stressad. 

Stress i sig är inte farligt, det är rentav viktigt för oss för att vi ska fungera. Men långvarig stress utan chans till återhämtning är inte bra för oss, och kan leda till problem med sömnen, minnet och koncentrationen och på sikt kan stress leda till sjukdomar, utbrändhet och ett sämre immunförsvar.

Här är  11 saker som händer med din kropp när du är stressad: 

1. Du får värk i kroppen

När du är stressad så går kroppen in i ett "fly eller fäkta"-läge, och musklerna gör sig då redo för att fly. Om du går runt längre perioder med denna anspänning så får du spänningar i muskler och leder som leder till värk och inflammationer. Särskilt utsatta verkar ryggen och skuldrorna vara för denna anspänning. Att känna sig spänd i käken kan också vara ett tecken på stress. 

2. Du blir extra känslig mot ljud och ljus 

När du är stressad så är det en instinkt att göra kroppen redo för strid eller flykt.  Därför så blir ögonen extra känsliga för ljus och du får också bättre hörsel. Men dessa egenskaper "behövs" ju inte om du inte ska fly eller måste hålla utkik efter faror, och därför kan det bli påfrestande i en kontorsmiljö. 

3. Du får kalla händer och fötter 

Samma "fly-eller-fäkta"-läge påverkar också blodkärlen längts ut på kroppen som drar ihop sig och då blir fötter, tår, händer och fingrar kalla. 

4. Det "tjuter" i öronen 


Långvarig stress är starkt kopplat till tinnitus, och när du är stressad kan du uppleva ett brus, sus eller pipande tjut i öronen. Om du har spända muskler i käken eller nacken finns det nervkopplingar till hörselbanorna i hjärnstammen som kan göra att du hör tjutande ljud. 

Av xenia alpkut - 14 juni 2018 15:30


 


När Anna var tre år fick hon barnreumatism. Det ledde till en ögonsjukdom som gav henne omfattande synskador.

Idag är Anna 35 år och i drygt tio år har hon levt som blind. Men det var inte förrän två år före synförlusten som hon förstod att hon troligen skulle förlora synen helt.

– Jag tänkte att det händer väl inte mig, säger Anna Bergholtz. Ingen läkare sa rent ut hur det skulle bli. Men till slut fanns det inte mer att göra. Det kändes som rena döden. För vad kan man göra som blind? Hur skulle jag kunna jobba? Och vilken kille ville vara tillsammans med mig?

Anna funderade mycket på hur hon skulle klara sin nya livssituation. Det har tagit tid att anpassa sig, men i dag klarar hon sig bra. Hon berättar att hon gör nästan allt som hon gjorde innan hon förlorade synen.

– Fast jag har bytt från aerobics till spinning, säger hon. Det är inte längre lika lätt att hoppa runt på ett aerobicspass utan att stöta i folk. Sen ser jag färre science fiction-filmer. De är svårare att hänga med i när man inte kan se.

Recenserar film

Men film ser Anna fortfarande. En hel del faktiskt och ett tag hade hon till och med sin egen filmkrönika i magasinet Unique Generation. Numera är hon känd som Sveriges och troligen världens första blinda filmrecensent.

– Många tror att blinda inte ser film, men det är så mycket mer än bara visuellt. Jag har dessutom kompisar som kan viska i biomörkret. Ibland ser jag även syntolkad film. Då berättar en röst vad som händer, på ett särskilt spår på dvd:n eller i en öronsnäcka på bion.

Samma kärlek Anna hyser för film har hon för böcker. Och att läsa är något hon gör mer av som blind.

– Det var jobbigt att läsa när jag fortfarande kunde se litegrann. Nu lyssnar jag på talböcker och det kan jag göra både i sängen, när jag städar och lagar mat.

Anna kommer från Skåne och flyttade till Stockholm 2000. Det var först då hon arbetade på Synskadades Riksförbund som hon kom i kontakt med andra blinda.

– Det var jobbigt i början. Jag tänkte: Ska jag bli som dem? Men snart såg jag att de levde likadana liv som seende. Då ändrade jag uppfattning.

Arbetskamrat blev mentor

En av Annas arbetskamrater, Ulrika, var blind och kom att spela en extra viktig roll när Anna slutligen förlorade synen. Ulrika hade också gått igenom processen att förlora synen.

– Hon blev som en mentor och en god förebild för mig. Till henne kunde jag ställa alla konstiga frågor, som man inte vill göra till vem som helst. Allt från hur man vet när mensen är slut, till hur man på bästa sätt steker en biff.

– Det var skönt att prata med någon som hade en liknande erfarenhet, som förstod sorgen. Även om mina seende kompisar fanns kvar och stöttade mig var Ulrika ovärderlig.

Dåligt bemötande

Synförlusten har inneburit många möten med vården, något som Anna inte är helt nöjd med. Hon menar att bemötandet varit dåligt och särskilt från en del läkare.

– En bokstavligen skuffade ut mig ur rummet, utan att jag hade fått svar på mina frågor. En annan hade ingen aning om att man som blind kan läsa e-post. Hur ska man då kunna ge hopp åt sina patienter om de är på väg att förlora synen?

Mycket av det dåliga bemötandet beror på okunskap, tror Anna. Det är inte bara kuratorer och psykologer man vill ha stöd från, menar hon. Man vill ha ett personligt bemötande från samtliga inom vården. När man skrivits ut från sjukhuset borde någon följa upp och ringa hem.

– Ofta tror folk att allt blir bra så fort man kommer hem, men det är då alla tankarna kommer.

Folk är nyfikna

Men det är inte bara läkare som är okunniga. Det händer att folk på stan kommer fram och frågar hur det är att inte kunna se.

– Det är som att jag skulle gå fram till någon och fråga hur det känns att vara så lång.

Visserligen förstår Anna att folk är nyfikna men hon önskar fler kunde vara mer förstående för hennes privatliv. Ibland frågar folk om hon behöver hjälp när hon är ute och går. När hon tackar nej kan hon höra hur de ändå ibland följer efter för att se hur hon klarar sig.

– Det kan kännas jobbigt. Som att de inte litar på att jag kan klara mig själv.

Lika svårt kan det vara när folk beter sig tvärtom.

– Det blir lite konstigt när de nästan klappar händerna för att jag lyckas hälla upp ett glas vatten.

Som nyblind slutade Anna jobbet på Synskadades Riksförbund. Hon ville göra det hon länge drömt om. Därför utbildade hon sig till journalist. Idag har hon ett eget företag och kombinerar journalistiken med att föreläsa. Framförallt pratar hon om sitt eget lilv, om hur man kan vända motgång till framgång.

– Jag är övertygad om att min blindhet är en tillgång. Och jag hoppas att min berättelse ska inspirera andra.

Olika hjälpmedel

Anna lärde sig punktskrift kort efter synförlusten. Då hon kände sig motiverad gick det relativt lätt. Sen har hon fått lära sig att använda datorn på ett nytt sätt.

– Jag har en talsyntes som läser upp det som står på skärmen. På så sätt kan jag skriva artiklar, e-post och surfa på internet. Jag har också en särskild skrivmaskin som skriver punktskrift.

Hemma är mycket uppmärkt i punktskrift. Som filmer, ljudböcker, cd-skivor och kryddor.

– Jag måste få vara självständig. Och tack vare alla fantastiska hjälpmedel blir jag det.

Hon har en färgindikator. Den talar om vilken färg kläderna har. Klockan är taktil och på den känner hon tiden, Hon har också ett fickminne som hon alltid bär med sig. Då kan hon spela in var hon än befinner sig. Utöver det har Anna personlig hjälp i form av ledsagning.

– Den får jag gratis via kommunen. Jag har rätt till 20 timmar per månad. Då kommer en person och hjälper mig att till exempel gå till gymmet, köpa kläder och uträtta ärenden. Det innebär att jag kan vara lika effektiv och rörlig som när jag var seende.

Läs mer: Synskadades Riksförbund

Personligt biträde

Ett liknande stöd har Anna till sitt företag. Det kallas personligt biträde och är ett ekonomiskt bidrag från Arbetsförmedlingen. Tack vare detta kan hon betala lön till personer som får utföra vissa saker hon på grund av synskadan inte klarar själv. Det kan handla om att läsa post, göra layout, uppdatera hemsidan och ledsaga.

– Utan personligt biträde skulle jag haft svårt att driva mitt företag. Det är guld värt att få denna hjälp.

Duncan är Annas ledarhund

Men Anna tycker att det bästa hjälpmedlet är ledarhunden Duncan. Honom fick hon för snart fyra år sedan. Och idag upplever hon en helt annan frihet.

– När jag enbart rörde mig med vit käpp gick jag in i cyklar och andra hinder. Det väjer hunden för. Dessutom lär sig hunden att gå dit man ska och jag slipper lägga energi på att leta. Det är nästan som att få lite av synen åter.

Men Anna önskar att samhället var mer tillgängligt för ledarhundsförare. Det händer alltför ofta att hon och Duncan inte får komma in på caféer, i affärer och på gym.

– Folk vet inte att ledarhundar får komma in. Det är ett hjälpmedel och ingen skulle väl be någon lämna sin rullstol utanför.

Allergier förs ofta på tal, men enligt Anna är det inget problem.

– Det finns en överenskommelse mellan ledarhundsförare och allergiker. Först till kvarn gäller eller så löser man det på plats.

Fann kärleken

Mycket som Anna oroade sig för i början av sin synförlust har löst sig, till och med det där med kärleken. Anna träffade kanadensaren Martin på en semesterresa till Kuba. Efter sju månader med honom i Kanada bor numera båda i Sverige. Att livet är enklare här som funktionsnedsatt var en avgörande faktor i deras beslut att bo här.

– I Kanada måste man till exempel boka färdtjänst en dag i förväg, jämfört med 30 minuter som jag är van vid från Stockholm. Ledsagning finns bara om du kan bekosta det själv. Så även om vi har mycket kvar att förbättra i Sverige är vi långt före Kanada.

Numera är Anna övertygad om att en funktionsnedsättning inte spelar någon roll för om du kommer att träffa en partner eller inte.

– Om du trivs med dig själv, och inte gör det till något större än vad det är, kommer ingen annan heller att tycka att det spelar någon roll.

Viktigt tillåta sig att sörja

Anna är nu lycklig sambo och hon trodde nog aldrig att livet skulle bli så här bra.


– Fast visst sköljer sorgen fortfarande över mig emellanåt och det kommer den nog alltid att göra. Då är det viktigt att tillåta sit att sörja. Jag saknar ju att kunna se, men ofta när jag varit ledsen repar jag mig igen. Jag tänker att folk inte är lyckligare för att de ser. Alla har liksom sitt och livet går faktiskt vidare.

http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Funktionsnedsattningsll/Personliga-berattelser/Anna-berattar-om-sin-synskada/

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11
12
13 14
15 16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se