Inlägg publicerade under kategorin 11 3 47 Rymden

Av xenia alpkut - Tisdag 7 jan 13:30

 


Nasas jakt på planeter som liknar jorden har gett resultat.


Planeten TOI 700 d ligger ”bara” 100 ljusår bort och kan vara beboelig.


Däremot verkar klotet vara uppdelat i ständig dag och natt.

 

Nyheten meddelades på rymdtoppmötet American Astronomical Society i Honolulu, rapporterar CNN.

Nasa har i sin planetjakt-operation TESS funnit en planet som liknar Jorden. Planeten kretsar kring stjärnan TOI 700. Den är 40 procent av vår sols storlek och har en hälften så varm yttemperatur.


Ett år – 37 dagar

Tre planeter ingår i solsystemet kring stjärnan och den yttersta av dem, TOI 700 d, anses ligga på perfekt avstånd för att kunna ha flytande vatten och ligga i en beboelig zon.

TOI 700 d uppges vara lika stor som planeten Jorden, men åren är betydligt kortare. Det tar 37 dagar för TOI 700 d att kretsa kring sin sol. Nasa tror också att planeten är låst i sin omloppsbana, vilket innebär att ena sidan alltid är vänd mot solen och andra sidan har evig natt.

– Att upptäcka TOI 700 d är ett viktigt fynd för TESS. Att kunna bekräfta planetens storlek och zonstatus med Spitzer är ytterligare en seger, säger Paul Hertz, divisionschef på Nasas högkvarter, till CNN. Spitzer är ett infrarött teleskop som lanserades 2003 och är planerat att tas ur bruk i januari i år.

 




– Att upptäcka TOI 700 d är ett viktigt fynd för TESS. Att kunna bekräfta planetens storlek och zonstatus med Spitzer är ytterligare en seger, säger Paul Hertz, divisionschef på Nasas högkvarter, till CNN. Spitzer är ett infrarött teleskop som lanserades 2003 och är planerat att tas ur bruk i januari i år.


Liknande fynd har gjorts


CNN rapporterar att fyndet är spektakulärt eftersom detta är en av få potentiellt beboeliga planeter som hittats utanför vårt solsystem som har liknande storlek som jorden.


Men nyheter som liknar denna har skrivits bland annat år 2014, år 2015 och tidigare i år. Och så här långt är vi ensamma i universum.

 

ANNONS
Av xenia alpkut - 14 december 2019 14:25

 

Det supermassiva svarta hålet i mitten av galaxen Holm 15A är det största astronomerna hittills har hittat.

Det är ofattbart gigantiskt.

Jättehålet är lika stort som vårt solsystem och har samma massa som 40 miljarder solar.



Forskarna tror att åtta mindre spiralgalaxer har smält ihop och bildat jättegalaxen Holm 15A med dess enorma svarta hål.

Vårt närmaste massiva svarta hål ligger i centrum av vår egen galax Vintergatan, 26 000 ljusår bort. Det hålet har cirka tre miljoner solars massa.

Det supermassiva hålet i Holm 15A är flera tusen gånger större och ligger 700 miljoner ljusår bort. Upptäckten gjordes av forskare vid det tyska Max Planck-institutet.

Galaxen Holm 15A är namngiven efter den svenske astronomen och galaxforskaren Erik Holmberg (1908–2000) från Skillingaryd som forskade i Lund och då beskrev galaxen redan på 30-talet. Han blev senare professor i Uppsala.


”Ett stiligt objekt”

Bengt Gustafsson tycker att det nyupptäckta svarta hålet i Holm 15A är ”ett stiligt objekt”.

Gustafsson är professor emeritus vid Uppsala universitet, en av Sveriges främsta experter på svarta hål och författare till ”Svarta Hål : teorierna – upptäckterna – människorna”.

– Inom forskningen ska man vara försiktig med tvärsäkerheter. Men det mesta tyder på att det verkligen är ett ovanligt tungt supermassivt svart hål man har hittat, säger han.

Om du ramlar ner i ett svart hål får du vara med om helt galen resa mot hålets mitt.

– Ska du åka berg och dalbana på allvar ska du välja ett supermassivt svart hål så du hinner se de bisarra fenomenen. I de mindre går det för fort att nå mitten och där blir du snabbt dödad av gravitationen, säger Bengt Gustafsson.


ANNONS
Av xenia alpkut - 16 november 2019 00:30

Merkurius, Venus, jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och ...George? Forskare har i dagarna fått starka bevis som pekar på en nionde planet i vårt solsystem.

Den hypotetiska planeten ligger i det yttre solsystemet, långt utanför Plutos omloppsbana (kom ihåg att Pluto inte längre räknas som en planet, utan som en dvärgplanet). Den går oftast under namnet Planet Nine, men kallas bland astronomer även "Fatty" eller "George".


Planet Nine beräknas - om den existerar - ha en diameter som är 2-4 gånger större än jordens och en massa på ungefär 10 gånger jordens. Den tros vara en gasjätte, och då med liknande komposition som Uranus och Neptunus. Det som pekar på dess existens är att omloppsbanorna hos flera transneptunska objekt (dvärgplaneten Sedna och andra små himlakroppar utanför Neptunus omloppsbana) tycks påverkas av något stort därute.


Om Planet Nine finns bör den ha en elliptisk (oval) omloppsbana som tar den mellan 200 och 1 200 AU från solen. Som jämförelse befinner sig Pluto 30-49 AU från solen (1 AU, astronomisk enhet, är avståndet mellan jorden och solen). Astronomer har redan börjat leta efter Planet Nine med teleskop, men än så länge har man inte sett något. På grund av dess stora avstånd från solen kommer den vara väldigt ljussvag, men - fullt möjlig att se med de bästa teleskopen.

Av xenia alpkut - 6 oktober 2019 00:15

 




Tidigare fanns en planet till. Den hette Pluto. Nu kallas den dvärgplanet.



Det är solens dragningskraft som håller fast planeterna i deras banor. De fyra första planeterna har hårda ytor. De består mest av sten. Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus består av gas. De är mycket större än de andra planeterna. De kallas ofta för "gasjättar".


Solen är egentligen en stjärna. Stjärnorna är enorma brinnande gasklot. Det låter kanske konstigt. Vi ser ju bara solen på dagen. Men det är på dagen som vår sida av jorden, där vi bor, är vänd mot solen.



Den planet som ligger närmast solen heter Merkurius. Merkurius är en av de kallaste planeterna trots att den ligger närmast solen.






Av xenia alpkut - 6 oktober 2019 00:00

År 2015 upptäcktes exoplaneten K2-18b med hjälp av rymdteleskopet Kepler. Förra veckan kunde forskare visa att K2-18b har vattenånga i sin atmosfär. Det är första gången forskare upptäckt vattenånga på en liten stenplanet utanför vårt eget solsystem. De senaste åren har antalet observerade exoplaneter fullkomligt exploderat och i december skickas ett europeiskt rymdteleskop upp i omloppsbana som ska hjälpa oss förstå mer om dessa planetära grannar.


Det är i Nature Astronomy som forskare nu tillkännager upptäckten av atmosfärisk vattenånga hos planeten K2-18 b. Förekomsten av vattenånga är intressant, eftersom det anses vara en förutsättning för att en planet ska kunna härbärgera liv.

Planeten ifråga befinner sig dessutom inom den beboeliga zonen, den så kallade guldlockszonen, i närheten av en dvärgstjärna.

Vatten och väte

K2-18 b är en så kallad exoplanet utanför vårt eget solsystem. Planeten, som upptäcktes 2015, har en massa åtta gånger vår egen jord och är dubbelt så stor – och nu tror sig alltså forskarna veta att planeten även har en atmosfär som till stora delar består av vattenånga.

Forskarna, verksamma vid University College London, gjorde upptäckten efter att ha analyserat spektroskopiska data insamlade av rymdteleskopet Hubble. Exakt hur mycket vatten atmosfären innehåller vet inte forskarna, men beräkningar visar att det kan vara så mycket som 50 procent. Därutöver tror forskarna att den även innehåller stora mängder väte.


Det är i Nature Astronomy som forskare nu tillkännager upptäckten av atmosfärisk vattenånga hos planeten K2-18 b. Förekomsten av vattenånga är intressant, eftersom det anses vara en förutsättning för att en planet ska kunna härbärgera liv.

Planeten ifråga befinner sig dessutom inom den beboeliga zonen, den så kallade guldlockszonen, i närheten av en dvärgstjärna.

Vatten och väte

K2-18 b är en så kallad exoplanet utanför vårt eget solsystem. Planeten, som upptäcktes 2015, har en massa åtta gånger vår egen jord och är dubbelt så stor – och nu tror sig alltså forskarna veta att planeten även har en atmosfär som till stora delar består av vattenånga.

.

Av xenia alpkut - 1 oktober 2019 00:00

Klockan 15:00, svensk tid, drar Nasas sändning igång. Uppsändningen kommer att ske från kosmodromen i Bajkonur, Kazakstan och rymdfarkosten är planerad att lyfta klockan 15:57. Soyuz MS-15 kommer sedan att ligga i bana runt jorden i fyra varv (cirka sex timmar) innan den kan matcha med rymdstationens omloppsbana.  

Därefter kommer dockningen att ske klockan 21:45, Nasas sändning börjar igen klockan 21:00. Cirka två timmar efter dockning kommer sedan luckan mellan Soyuz-farkosten och rymdstationen att öppnas och den nya besättningen välkomnas av stationens befälhavare Aleksej Ovtjinin (Roscosmos) och besättningsmedlemmarna Alexandr Skvortsov (Roscosmos), Christina Koch (Nasa), Nick Hague (Nasa), Andrew Morgan (Nasa) och Luca Parmitano (Esa).

Av xenia alpkut - 27 september 2019 13:15

              

        

Efter åratal av förberedelser är nedräkningen nu klar: Jessica Meir har lämnat Jorden i en rysk raket och blir därmed första svenskan i rymden.

Tillsammans med rymdfararkollegerna ombord, en från Ryssland och en från Förenade Arabemiraten, sköts Jessica Meir upp från basen på den kazakiska stäppen av kraften från en närmare 60 meter hög Sojuz-FG-raket. I och med detta blir svensk-amerikanskan Jessica Meir inskriven i historieböckerna, som den första svenskan i rymden och den andre svensken någonsin, efter Christer Fuglesang.

Efter cirka sex timmars rymdresa kommer trion docka med sitt nya hem, rymdstationen ISS. Där, i omloppsbana runt Jorden, ska de sedan bo och arbeta i hela sex månader, bland annat för att man ska kunna studera vad som händer med människokroppen efter att ha vistats i tyngdlöshet så länge.

– Det som är där uppe har tre roller. De är vaktmästare, laboratorietekniker och försökskaniner – då de gör många experiment på varandra, säger Johan Marcopoulos, kommunikationsansvarig hos Rymdstyrelsen.



Hård konkurrens

Jessica Meir är född och uppvuxen i USA, men hennes mamma är svenska. Hon har både svenskt och amerikanskt medborgarskap och har även tillbringat en hel del tid i Sverige. Hon är utbildad biolog och har bland annat forskat på djur under extrema förhållanden.

Jessica Meir sökte till Nasas astronautprogram flera gånger innan hon blev antagen 2013 i hård konkurrens. Sex år senare, efter krävande förberedelser, blir hennes dröm om rymden verklighet.

– Det var 6 000 sökande till programmet, men hon blev utvald. Det är viktigt att ha rätt bakgrund och att man är fullt frisk, men det gäller också att ha lite tur, säger Johan Marcopoulos.



Av xenia alpkut - 15 september 2019 00:30

Trettio mil ovanför oss, där astronauter svävar omkring tyngdlösa, är jordens gravitationsfält i själva verket bara 10 % svagare än på jordytan. I princip kan man lika väl bli tyngdlös nere vid markytan.


Kristine Dannenberg, handläggare

Det enklaste sättet att uppleva tyngdlöshet på jorden är att fritt falla ner mot marken, exempelvis från ett högt torn. Attraktionen Fritt fall på Gröna Lund ger på detta sätt omkring tre sekunders tyngdlöshet. Därefter blir det desto större G-krafter för uppbromsningen innan man når marken. Det finns också speciella falltorn där forskare låter sina experiment falla ner på liknande sätt, t.ex falltornet i Bremen där man kan uppnå 4-9 sekunders tyngdlöshet.

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se