Inlägg publicerade under kategorin 11 3 47 Rymden

Av xenia alpkut - Söndag 28 juli 00:30

Apollo 11 var den första bemannade rymdfärden som landade på månen, höjdpunkten i NASA:s Apolloprogram och en milstolpe i rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen. Besättningen utgjordes av befälhavaren Neil ArmstrongBuzz Aldrin och Michael Collins. Apollo 11 sköts upp 16 juli 1969, Armstrong och Aldrin genomförde den första bemannade landningen på månen den 20 juli och besättningen återvände till jorden den 24 juli. Apollo 11 uppfyllde därmed president John F. Kennedys mål att "...före årtiondets slut ha landat en människa på månen och tagit honom tillbaka i säkerhet." som uttalades vid ett tal till kongressen 25 maj 1961[1]


Månlandaren fick namnet Eagle efter motivet som fanns på uppdragets insignier. Förslag fanns att kommandomodulen skulle kallas Columbia efter Columbiad, den jättekanon som sköt iväg en rymdfarkost (även den från Florida) i Jules Vernes roman Från jorden till månen. Det refererade också till Columbia, ett historiskt namn på USA.[2][3] I Collins bok 1976 framhöll han att Columbia var en hänvisning till Christopher Columbus.[4]

Astronauterna tilläts medföra personliga saker (PPKs), små påsar som innehöll personliga saker av betydelse som de ville ta med på uppdraget.[5] Fem PPKs på 0.5 pund (0,23 kg) vardera transporterades på Apollo 11 varav tre (en för varje astronaut) stuvades på Columbia före uppskjutningen och två på Eagle.[6]


NASA:s grupp för val av Apollo 11:s landningsplats på månen angav fem potentiella platser den 8 februari 1968 baserat på högupplösta fotografier av månytan från de fem obemannade sonderna i Lunar Orbiter-programmet med information om ytbetingelserna. Landningsplatsen måste ligga nära månekvator för att minimera mängden drivmedel som skulle krävas, utan hinder för att minimera manövrering och platt för att förenkla landningsradarens uppgift. Vetenskapligt värde var inte ett avgörande argument.[7] Det slutliga platsvalet blev Stillhetens hav (Mare Tranquilitatis) utifrån sju kriterier inom områdena ytjämnhet, drivmedelsbehov, förutsättningar för återstart och extra strängt krav på bästa solvinkel med hänsyn till astronauternas temperaturbelastning.


ANNONS
Av xenia alpkut - Söndag 28 juli 00:30


I Moonbound skriver Jonathan Fetter-Vorm att månen består av ”lika delar myt och mineral, ett omen för siare och en musa för poeter [...] en blekt ljus i det kalla mörkret – ett stycke fast mark att stå på”.

–  Solen och månen är de himlakroppar som påverkar oss mest, och solen är skrämmande – ett brinnande klot som man får ont i ögonen av att titta på. Månen kan vi betrakta hur länge som helst utan att skada oss, den är ren och skimrande och får oss fundera på hur det skulle vara att åka dit. Under ett årtusende har vi föreställt oss att den är ett slags utopi, säger han.

Månlandningen 1969 väckte också ett intresse för rymdresor hos popartister som David Bowie och Elton John, med låtar som Space oddity och Rocket man. Men i deras rymdskildringar finns ingen munter pionjäranda, bara vilsenhet och vemod – en stark känsla av att vara helt ensam i det stora okända. Det berättar författaren Maria Küchen om i sin nya essäbok Rymdens alfabet, där hon djupdyker i sitt stora intresse för rymdfärder.

– Varför skrev de inte sånger om det som astronauterna uttrycker, att det är spännande och kul att åka ut i rymden? Kanske är låtskrivare oftare personer som är lagda åt grubblerier. För att bli astronaut så måste man vara en gladlynt sort, man måste se ett problem och tänka ”wow, det ska jag lösa”, säger Maria Küchen med ett skratt.



FOTO: ULRIK FALLSTRÖM

Under de fem senaste decennierna har månlandningen varit föremål för en lång rad filmer och tv-serier, både hjältesagor och parodier (som Iron sky, en finsk actionfilm där Nazityskland koloniserar månens baksida). Förra året kom First man, en påkostad och realistisk film om Neil Armstrong som vågade göra människa av den amerikanska nationalhjälten – något som fick hård kritik av mer konservativa biobesökare

ANNONS
Av xenia alpkut - Söndag 28 juli 00:15

De fyra första dagarna hade gått helt prickfritt. Men när bara 20 minuter återstod, det vill säga precis innan The Eagle (Örnen) skulle landa på månen, uppstod en serie problem.


För en kort stund förlorade de båda astronauterna Neil Armstrong och Edwin "Buzz" Aldrin (vars farföräldrar – Karl Johan Aldrin och Anna Nilsdotter – hade utvandrat från Värmland) kontakten med markkontrollen i Houston, Texas. Därefter började ett alarm ringa, då styrdatorn blev överbelastad.

Men framför allt var bränslet på väg att sina, eftersom Neil Armstrong, i sista stund, bestämde sig för att hitta en ny landningsplats.

– Den ursprungliga visade sig vara alldeles för stenig, men då blev samtidigt landaren lättare och lättare. För ju längre tiden går, desto mer bränsle gör man av med, varför de också blev tvungna att anpassa inbromsningen på nytt, säger Sven Grahn, senior rymdforskare på KTH och ansvarig för ett flertal av de svenska satelliter som byggts genom åren.

"Enorm påverkan"

Med bara 20 sekunders bränsletid till godo lyckades de dock till slut den 20 juli 1969 landa säkert i Stillhetens hav – på månen. Ett par timmar senare, efter att först ha bland annat ätit, öppnade de luckan. Neil Armstrong klev nerför stegen, satte sin fot på månen med orden:


"One small step for (a) man, one giant leap for mankind". Ett litet steg för (en) människa, ett gigantiskt kliv för mänskligheten. Bevingade ord som Neil Armstrong senare (2001) berättade inte kom från ett skrivet manus. I stället hade han hittat på dem efter landningen, strax innan han klev ut, även om meningen – utan den obestämda artikeln "a man" – råkade bli grammatiskt felaktig.

Av xenia alpkut - Torsdag 11 april 13:30

   



Att de svarta hålen fanns visste forskarna. Egentligen. Men att kunna se fenomenet på bild är ändå ett enormt steg för forskningen, enligt Stephan Rosswog, professor vid Stockholms universitet.

– Det är en väldigt viktig upptäckt, säger han.

I teorin har vetenskapen haft rätt bra koll på de svarta hålen redan tidigare. Men det finns ändå alltid tvivel, en liten möjlighet att forskarna - inklusive Albert Einstein - haft fel i alla år.

Därför satt astronomer, fysiker och andra rymdforskare runt hela världen bänkade för att få den första rapporten från Event Horizon-projektet. Och ett mycket tungt bevis för att teorierna verkar stämma.

Stephan Rosswog, professor vid Stockholms universitet, fick se bilden för första gången via en direktsändning från Bryssel på Chalmers i Göteborg.

– Bilden stämmer faktiskt väldigt väl med hur vi hade förväntat oss att det skulle se ut, säger han till TT.

– Vi var rätt säkra på att svarta hål existerar. Det finns så mycket bevis, bland annat i vår egen galax, som bara kan förklaras med ett supermassivt svart hål. Men det var underbart att faktiskt få se det på riktigt i M87-galaxen.






https://www.nyteknik.se/innovation/forskarna-om-unika-bilden-viktigt-bevis-for-svarta-hal-6954831


Av xenia alpkut - Onsdag 3 april 00:00

Nya datorsimuleringar av universums ungdom visar hur de första supermassiva svarta hålen bildades. Det gick fort och mörk materia spelade en mycket större roll än vad man förut har trott.

Ta väte och helium och blanda med mörk materia. Lys med stark ultraviolett strålning från omkringliggande stjärnor. Lägg till några hundra miljoner år och ut kommer ett supermassivt svart hål. Det visar datorsimuleringar av universums allra tidigaste historia.


I mitten av varje galax

Idag har alla stora galaxer ett supermassivt svart hål i mitten, även vår egen galax, Vintergatan.  De är så tunga att ljus inte längre kan lämna dem, därav namnet. Däremot går det att se vad som händer runt sådana här svarta hål. Mängder av materia forsar ner i det, och det skapar intensiv strålning som teleskop kan fånga upp.

 – Supermassiva svarta hål är väldigt märkliga objekt, och vi vet inte var de kommer ifrån, säger Jonathan Tan som är professor i astrofysik på Chalmers tekniska högskola.

Redan 800 miljoner år efter big bang fanns supermassiva svarta hål lika tunga som en miljard solmassor. Men hur det gick till när de bildades kan dagens teleskop ännu inte se.

Datorsimuleringar

Därför har astronomen John Wise vid Georgia Institute of technology gjort datorsimuleringar av universums tidigaste historia för att förstå hur de allra tyngsta objekten vi känner till kunde bildas så snabbt. Det visade sig att mörk materia spelade en större roll än vad man förut har trott.


– De har gjort den hittills mest detaljerade simuleringen av det tidiga universum och pekat ut områden med ansamlingar av mörk materia, säger Jonathan Tan.

Mörk materia-fälla

Forskarna kallar de här ansamlingarna för halor. Den mörka materien ger halorna väldigt stark gravitation jämfört med omgivningen. De blir då som en fälla för den gas av väte och helium som på den tiden fyllde rymden.

Datorsimuleringarna följde en sådan här halo från när universum bara var 270 miljoner år gammalt.



https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/hela-universums-historiker

 

Av xenia alpkut - Tisdag 12 feb 16:15

4,1 miljarder år. Så gammal är jordens äldsta sten. Intressant nog hittades den på månen, av alla ställen.

En sten som astronauter tog med från månen verkar ha kommit från jorden för cirka fyra miljarder år sedan. Det visar forskning vid Naturhistoriska riksmuseet, i samarbete med den amerikanska rymdstyrelsen Nasa och forskare i flera länder.


Det kan tyckas märkligt, men för fyra miljarder år sedan var solsystemet relativt nytt och jorden träffades fortfarande av många meteoriter och asteroider. En sådan kollision kan ha slungat ut stenar från jorden, som sedan kan ha fångats in av månens dragningskraft. Dessutom låg månen tre gånger närmare jorden då, än vad den gör i dag


Av xenia alpkut - Tisdag 22 jan 15:15


Sydskensovalen avbildad i ultraviolett ljusav satelliten IMAGE.

Normalt kan norrsken ses i stort sett varje klar natt på höga latituder under den så kallade polarskensovalen, vid norra halvklotet även kallad norrskensovalen, och analogt vid södra halvklotet, sydskensovalen. Ovalen ligger som en ring med centrum över den magnetiska polen. Det finns faktiskt alltid polarsken på himlen, även under dagen, men då är det för ljust för att man skall kunna se det med blotta ögat.


Polarsken förekommer i många olika former (se nedan), men gemensamt för dem alla är att de sällan är oförändrade under längre tid än några minuter. Vissa lugna bågar kan synas under längre tid, men inte ens dessa ser helt oförändrade ut.

Av xenia alpkut - Tisdag 22 jan 15:15

   



Polarsken är ett ljusfenomen som uppstår när laddade partiklar (huvudsakligen elektroner) som accelererats till höga energier i jordens magnetosfär kraschar i atmosfären. Sådan acceleration sker bara i vissa områden i magnetosfären, vilket gör att polarskenet huvudsakligen uppträder i ringformade områden runt jordens två magnetiska poler.

Polarsken på norra halvklotet kallas norrsken, latin aurora borealis, och på södra halvklotet sydsken, latin aurora australis. Det senare begreppet används dock sällan och norrsken används ofta (om än lite slarvigt) som en synonym till polarsken i allmänhet.

Aurora är morgonrodnadens gudinna i den romerska mytologin. Det latinska namnet är alltså något missvisande eftersom polarskenet till skillnad från morgonrodnaden inte är reflekterat solljus.

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se