Inlägg publicerade under kategorin 10 Fakta

Av xenia alpkut - Lördag 28 sept 00:15

 

 

 

I Finland har vi fyra dödligt giftiga svampar: vit flugsvamp, lömsk flugsvamp, toppig giftspindelskivling och stenmurkla. De flesta allvarliga svampförgiftningarna förorsakas av vit flugsvamp.

De farligaste svamparna ger till en början symptom från mag-tarmkanalen, varefter följer en symptomfri period innan tecken på lever- eller njurskada visar sig.

Också mindre farliga svampar kan ge symptom. De vanligaste är symptom från mag-tarmkanalen, såsom illamående, magknip och diarré, och symptom från centrala nervsystemet, till exempel yrsel, huvudvärk, hallucinationer och olika grader av sänkt medvetande.

De flesta av våra giftiga svampar, såsom röd flugsvamp, är inte livsfarliga. Om man får kraftiga symptom efter att ha ätit svamp eller om det finns en risk att man har fått i sig vit eller lömsk flugsvamp eller toppig giftspindelskivling ska man dock genast söka sig till läkare. Också livsfarliga svampar kan till en början ge ganska lindriga symptom.

Vit flugsvamp och lömsk flugsvamp

Lömsk flugsvamp (Amanita phalloides) är sällsynt i Finland och förekommer bara på vissa håll i landet. Däremot förgiftas flera människor varje år av vit flugsvamp.

Vit flugsvamp (Amanita virosa) och lömsk flugsvamp innehåller giftet amatoxin som förstör levern. I lindriga fall repar sig patienterna så småningom. I svårare fall kan patienterna överleva bara om de hinner få en ny lever.

Det finns ingen klar gräns för hur mycket vit flugsvamp en människa tål och vilken dos som är dödlig. Man ska alltså aldrig smaka ens en bit av någonting som kan vara en vit flugsvamp.

Amatoxinet överlever både nedfrysning och kokning.

Symptom om man ätit vit flugsvamp

De första symptomen på att man förgiftats av vit flugsvamp kommer från mag-tarmkanalen 6-24 timmar efter att man fått i sig svampen. Symptomen kan vara illamående, uppkastningar, krampaktiga magsmärtor och vattniga diarréer. Symptomen från mag-tarmkanalen är ofta häftiga, men lindrigare symptom utesluter inte en svampförgiftning.

De första symptomen håller vanligen i sig 1-2 dygn, och därefter kan patienten verka ganska frisk i ett par dagar. Under tiden angriper dock toxinerna levercellerna och förorsakar en leverskada.

Det första symptomet på att levern inte fungerar ordentligt kan vara bara trötthet. Så småningom leder leversvikten till att gallfärgämnen samlas i kroppen och patienten får gulsot, med gulaktiga ögonvitor och gulaktig hud. Vid det laget är levervärdena redan ordentligt förhöjda.

Vid en svår förgiftning av vit flugsvamp förstörs levern inom 4-8 dygn från det att patienten ätit svampen. Utan en ny lever klarar sig patienten inte mer än någon vecka.

Vit flugsvamp kan också angripa njurarna.

Det finns belägg för att amatoxinet tar sig genom moderkakan och går ut i modersmjölken. Om man väntar barn eller ammar är det alltså viktigt att vara extra försiktig.

Kräkningar, kol och magpumpning kan hjälpa

Om man upptäcker att någon fått i sig vit flugsvamp, till exempel om man hittar en svamp som saknar en stor bit i handen på ett barn, ska man försöka få barnet att kräkas och därefter genast föra honom eller henne till sjukhus. Finns resten av svampen kvar ska den gärna tas med. Sjukhusen har möjlighet att kontakta svampexperter som kan fastställa vilken svamp det rör sig om.

Om man råkar ha medicinskt kol hemma kan man ta det innan man åker till sjukhuset. Det aktiva kolet suger upp åtminstone en del av giftet.

På sjukhuset utförs magpumpning om det har gått en tillräckligt kort tid (mindre än 6 timmar) från intaget för att det ska finnas en chans att svampen ännu är kvar i magsäcken. Möjlighet till tarmsköljning finns också.

Om man får symptom från mag-tarmkanalen inom ett dygn efter att man har ätit någonting som kan ha varit vit flugsvamp ska man genast söka hjälp.

Har man medicinskt kol hemma kan man ta dem innan man åker iväg. Däremot ska man inte ta diarrémedicin som hämmar tarmens rörelse, eftersom en del av giftet försvinner via tarmen.

På sjukhuset ges så fort som möjligt antidotet silibinin, ett motgift mot amatoxin. Om det ges i tid kan det oskadliggöra giftet innan det når levern.

På sjukhuset följer man också med det allmänna tillståndet och lever- och njurfunktionen. Också symptomfria patienter som bevisligen eller eventuellt har fått i sig vit flugsvamp följer man med i flera dagar för att utesluta att en leverskada utvecklar sig. Det är därför viktigt att identifiera svampen, om det bara är möjligt.

Om patienten visar tecken på en progredierande leversvikt skickas han eller hon till ett sjukhus med tillgång till så kallad MARS-vård. MARS är ett slags leverdialys och kan hålla en patient vid liv några dagar tills den egna levern repar sig eller man kan göra en levertransplantation.

ANNONS
Av xenia alpkut - Lördag 28 sept 00:15

En hjärnskakning orsakas av en stöt eller slag mot huvudet. Den som drabbas kan känna sig illamående och yr och det händer att man tappar medvetandet under en kort stund. Huvudvärk och tillfälliga minnesluckor förekommer också.

Om ett barn har slagit i huvudet hårt eller om man själv misstänker att man har fått hjärnskakning ska man omgående söka vård. En hjärnskakning i sig är egentligen inte farlig men det som kan vara farligt är att man kan även ha fått en blödning i hjärnan. Av den anledningen är det viktigt att uppsöka läkare i samband med huvudskador.

Varför får man hjärnskakning?

En kraftig smäll mot huvudet kan göra så att hjärnan kommer i rörelse. Nervcellerna påverkas då kortvarigt och delar av hjärnans funktioner kopplas tillfälligt bort. Detta kan ske i både större och mindre utsträckning och beror helt på hur kraftig eller allvarlig hjärnskakningen är. En människas hjärna omges av cerebrospinalvätska inne i skallen och det skyddar hjärnan mot mindre skador. En kraftigare smäll mot huvudet kan dock göra så att hjärnan ”studsar” mot skallbenet vilket kan orsaka en hjärnskakning.

ANNONS
Av xenia alpkut - Måndag 23 sept 16:45

Glada nyheter för alla GES-fans.

Snart återförenas bandet för en egen krogshow på The Theatre i Göteborg.

– Vi ska servera en popshow av sällan skådat slag, säger trion i ett pressutskick.

2018 gjorde GES en bejublad återföreningsturné, men sedan dess har det varit tyst från bandet.

När Nöjesbladet intervjuade Thomas ”Orup” Eriksson, 60, efter hans uppträdande på ”Allsång på Skansen” i somras hintade sångaren dock om att något var i görningen.

– Låt mig säga så här: det förs samtal och vi har inte riktigt bestämt oss än. Vi får se vad som händer, sa han vid tidpunkten.


Utlovar en hitkavalkad

Nu står det klart att han, Niklas Strömstedt, 61, och Anders Glenmark, 65, snart står på scen tillsammans igen.

Våren 2020 återförenas nämligen trion ännu en gång för en maxad krogshow på The Theatre i Gothia Towers, Göteborg.

– Det är en föreställning där låtarna och vägen till dem är som smakerna i universums bästa glassbar. Vi ska servera en popshow av sällan skådat slag – ”En jävel på kärlek”, ”Ingenting minner om dig”, ”Hon är min” och en hel galax av annat legendariskt att lägga i strutarna, säger bandet i ett pressutskick.

Premiär 3 april

Showen ”Stanna världen en stund” har premiär den 3 april och pågår fram till den 2 maj.

– Dags att kliva i hjältekostymerna och stanna världen en stund innan det är försent. Medan den fortfarande snurrar av lust, idéer, toner och ord.

Av xenia alpkut - Måndag 23 sept 13:00

LedareKlimatfrågorna är viktiga. Men ingen rörelse tjänar på ett hysteriskt tonläge. Precis som med feminismen riskerar klimatkämparna att alienera en stor del av potentiella sympatisörer genom brist på konkretion.


Klimathysterin! Tar den aldrig slut? Nu får det väl i jössenamn vara nån måtta på galenskaperna!

Får man känna så? Det är tveksamt. Klimatet är i dag vad genusfrågan var för några år sedan: ett politiskt område där det centrala verkar vara att leva ut känslor genom politiska demonstrationer i tidningsspalter och på gator och torg. I want you to panic – jag vill att ni ska ha panik, som klimataktivisten Greta Thunberg har uttryckt det.

Och visst råder något slags panik. Eller i alla fall en fanatisk stämning. En definition av fanatism är att anse att den politiska kampen trumfar andra saker som också är viktiga. Detta verkar ha drabbat den radikala delen av miljörörelsen.

Av xenia alpkut - Lördag 21 sept 00:00

Dålig blodtillförsel på grund av åderförkalkning och diabetes kan göra en benamputation nödvändig. Ny forskning vid Lunds universitet visar att livskvaliteten på flera områden ofta ökar efter ett sådant ingrepp – men att den fysiska förmågan i många fall försämras. Forskaren Ulla Riis Madsen ser en lågt prioriterad patientgrupp som med bättre eftervård och rehabilitering skulle kunna må bättre.

Åderförkalkning och diabetes är de kroniska sjukdomar som oftast ligger bakom försämrad syretillförsel till benen. Komplikationer följer med svåra smärtor och sår som inte vill läka. De drabbade är oftast äldre. Runt hälften dör inom ett år efter benamputationen. Så långt kända fakta. Men sjuksköterskan och doktoranden Ulla Riis Madsen ville ha fler svar. Berörda läkare och sjuksköterskor hjälpte till att ringa in frågorna: Vad är det för ett liv som patienterna får efter amputationen? Hur kan de få bättre psykologisk stöttning medan de är på sjukhuset? Och hur klarar de sig efter att de skrivits ut och kommit hem?

Danska patienters berättelser

Ulla Riis Madsens studier utgick från ortopedkirurgiska avdelningar vid två danska sjukhus. Hon fick tillgång till danska patienters egna berättelser direkt efter ingreppet och följde dem sedan i ett år. Hon mötte personer som först upplevde stark förvirring och brist på kontroll, sedan bearbetning av chocken och en gryende förmåga att se de nya livsvillkoren i vitögat. Så småningom återvände känslan av kontroll över livssituationen, men patienterna pendlade kraftigt känslomässigt genom alla faserna.

– De ville gärna prata. Men när sjuksköterska, läkare och fysioterapeut i samband med utskrivningen pratade om vad som nu skulle hända, brottades patienterna med andra, för dem akuta frågor: Var det rätt beslut att göra amputationen? Kunde detta ha undvikits om jag träffat en annan läkare?, säger Ulla Riis Madsen.

”När får jag min benprotes?” var också en fråga alla ville ha svaret på. Bara var fjärde patient fick snabbt en protes. 74 procent fick en så småningom, men det dröjde i snitt 161 dagar – vilket forskaren tror kan ha påverkat livskvaliteten negativt.


Träningen är central

Efter en amputation är det avgörande att försöka behålla de fysiska funktionerna. Tre veckor efter operationen kunde sex av tio förflytta sig mellan säng och stol. Bland dem som inte lyckades var det dels ålder, dels träning som avgjorde. De som tre veckor efter ingreppet hade kommit igång med träning hade tjugo gånger större chans att klara förflyttningen mellan säng och stol. Forskaren mötte flera patienter där träning och rehabilitering inte erbjudits.

Ulla Riis Madsen minns särskilt en ensamstående man som blev sängbunden, utom vid de tillfällen då hemtjänsten kom och tog upp honom. Han ville inte vara i händerna på personal, utan valde istället att vara tillbaka i sängen redan vid lunchtid – för att stanna i den till morgonen därpå.

– Bara några dagars träning hade kunnat göra stor skillnad.

Men medan den genomsnittliga fysiska förmågan gick ner ett år efter amputationen, gick livskvaliteten på alla andra områden upp för de flesta. Smärtan avtog eller försvann helt och sjukdomskänslan de så länge hade levt med lättade. Skillnaderna i mående varierade dock stort inom gruppen, både fysiskt och psykiskt, och under hela året gick det psykosociala måendet upp och ner.

Av xenia alpkut - Lördag 21 sept 00:00

Amputation är när en extremitet (armbenfothand, etc) avlägsnas från kroppen. Avlägsnandet kan ske kirurgiskt som en del av en medicinsk behandling, eller traumatiskt. Traumatisk amputation innebär att kroppsdelen avlägsnades i samband med ett medicinskt/fysiskt trauma.

Den vanligaste orsaken till kirurgisk/medicinsk amputation är störd cirkulation i benen (kallbrand). Andra orsaker kan vara allvarliga kärl- eller nervskador. Extremiteten amputeras så långt ut som möjligt. Om den amputerade extremiteten är ett ben, kan en amputation långt ut (distalt) göra att eventuell framtida protesgång blir lättare. Även om den som amputerat sitt ben inte kan gå, så gör en längre stump att det blir lättare att hålla balansen i exempelvis rullstol. För att stumpen ska läka så effektivt som möjligt efter operation bör patienten upphört med eventuell rökning före operationen, och fått god nutritionsbehandling efter operationen. Det är vanligt att amputationspatienter är postoperativt undernärda.[1]

En vanlig komplikation till amputationer är fantomförnimmelser. Fantomförnimmelser inkluderar förutom fantomsmärtor även klåda, stickningar, domningar, och andra upplevelser av känsel i den kroppsdel som inte längre finns kvar. Fantomsmärtor kan påverka den amputerades liv och hälsa stort, och kan därför behöva hjälp av bland annat smärtläkare. Exempel på behandlingsmetoder vid fantomsmärta är olika typer av antidepressiva läkemedel, läkemedel mot nervsmärtor (exempelvis gabapentin), TENS och/eller akupunktur.[2]

I vissa delar av världen används amputation som ett straff, exempelvis länder som tillämpar Sharia. Vissa sjukdomar kan göra att drabbade kroppsdelar lossnar av sig själva, så kallad autoamputation.

Se även


fantomsmärta  Hur uppkommer fantomsmärta?


Fantomsmärtor upplevs som starka smärtor i en kroppsdel som har amputerats. Tidigare trodde läkare att fantomsmärtorna började i den förstörda nervvävnaden, men nu vet de att smärtorna uppstår på flera platser i kroppen.


Fantomsmärta är känselintryck i en kroppsdel som inte finns, till exempel ett amputerat ben.

Tidigare trodde läkarna att fantomsmärtan börjar i skadad nervvävnad vid amputationsstumpen – nu vet de att den även uppstår i ryggmärgen och hjärnan.

Så uppkommer fantomsmärtor

1. Skadade nervändar i armstumpen avfyrar slumpmässiga nervsignaler. Normalt avger de kontrollerade signaler efter sinnesintryck.

2. Signalämnen avges i nervernas andra ände i ryggmärgen, där de möter andra nerver. Signalämnena gör ryggmärgens nerver extra känsliga, så att de efter amputationen reagerar även på svag inverkan.


3. Neuron i hjärnan överför signaler från kroppen. Området som tidigare kände av handen har nu nya funktioner. Några gamla förbindelser finns dock kvar och därför kan neuron i sin nya roll ge en känsla av smärta i en amputerad arm.

|

Av xenia alpkut - Lördag 21 sept 00:00

Lisa och Kim såg sin son Ludvig förvandlas till ett grått skal när skolans krav blev för höga.

När de bad skolan om hjälp lyssnade ingen. Det slutade med att Ludvig totalkraschade.

– Åtta år och äter antidepressiva. Det är inte klokt, säger föräldrarna.


 Han är världens gulligaste, väldigt kramig, oerhört omtänksam och har alltid varit jätteglad. När han var liten log han konstant. Han var enkel när man hade med honom på middagar, han var den lillgamla som höll diskussioner.

Så beskriver Lisa och Kim sin åttaårige son Ludvig som i våras gick in i väggen. En dag i mars gav kroppen upp, han orkade inte gå till skolan längre.

– Han kraschade, han blev utbränd. Man gick upp på morgonen, gav honom frukost och när det började närma sig att gå till skolan la han sig under vardagsrumsbordet eller bakom pianot för att det inte gick, säger pappan Kim.

Rymde från skolan mitt i vintern

Ludvig har diagnostiserats med asperger, adhd, tics, och utreds för epilepsi. Han har även fått diagnosen ångest och är inskriven hos Prima, psykiatrin för barn och ungdomar. Enligt föräldrarna har sonen gått från att vara högfungerande, glad och positiv till att bli ett grått skal, på grund av skolans höga krav. Redan som sexåring fick de hämta hem honom de dagar han inte orkade.

– Han började rymma från skolan. Tredje gången han rymde blev det ett stort polispådrag, han var borta två timmar mitt i vintern.

Där och då började föräldrarnas kamp, för att Ludvig skulle få den hjälp och det stöd han behövde, som att få slippa gå i en stor klass. Men ingen lyssnade till Ludvigs behov. Skolans passivitet ledde till att han gick in i väggen, menar Lisa och Kim.

– Han hade jätteångest. Han klarade inte av att vara med på gympan och slutade att gå ut på rasterna. Han slöt sig, ville inte vara med på lektioner, slutade räcka upp handen och bara låg över bordet, säger Lisa.


Kim fyller i:

– Han blev utåtagerande och gav sig på andra. Det var mycket som var ögonbrynshöjande. Ändå såg inte skolan varningssignalerna, trots att vi också uppmärksammat dem på Ludvigs situation sedan han var sex år.

Hemma orkade sonen inte längre något annat än att sitta på sitt rum och spela. Varje sommarlov har föräldrarna jobbat med att bygga upp Ludvig men när skolan börjat har energinivån hamnat på noll igen.

 

 

Av xenia alpkut - Söndag 15 sept 00:30


Alldeles snart har det gått nio månader och vi ska få en ­bebis, om nu allt blir som tänkt.

Egentligen bär det mig emot att behöva säkra upp glada förväntningar med de där sista nedstämda orden men det är svårt att låta bli när rubriker så gott som dagligen påminner om att förlossningsvården krisar. En kris som enligt en rundringning som SR:s Ekot har gjort dessutom ska vara värre i år än tidigare.

13 av 19 av Vårdförbundets avdelningar säger att läget är mer kritiskt just i sommar och att barnmorskor runt om i Sverige känner stor oro.

Bakgrunden är till stor del personalbrist – 80 procent av ­landstingen har svårt att rekrytera barnmorskor och mycket beror på lönesättning. Och så samtidigt efterspelet av en vår där huvudstaden har blivit en förlossningsklinik fattigare i stället för rikare. Inte för att förlossningskrisen på något sätt är unik för ­landets storstäder. Det tycks vara ungefär lika illa från norr till söder.

Det är så många kvinnor som ­vittnat om vad förlossningskrisen gör med en: både oron inför och de som sedan farit illa. Kvinnor som berättar om förlossningsskador som kommer att bestå hela livet, kvinnor som blivit avvisade, som tvingats föda i bilen. Bemötanden som inte alls har blivit som tänkt. Och så politikerna som bara beklagar men som vägrar agera.

Beror ignoransen på att barna­födande är en kvinnofråga? För att det är vi kvinnor som både föder och till största del jobbar med att förlösa? Eller är det för att det i dag, i Sverige 2016, fortfarande nästan avfärdas som den mest naturliga sak i världen – något kvinnor bara klarar av? Som prins Daniel uttryckte det efter Victorias senaste förlossning med bokat rum, överläkare, barnmorska och undersköterska, ”en urkraft”?

Det finns naturliga orosmoln inför en förlossning som jag tror de ­flesta drabbas mer eller mindre av, men det borde liksom räcka med det.

Att dessutom behöva oroa sig för att kanske inte få plats eller för att bli ännu en kvinna i statistiken över förlossningsskador tar så onödigt mycket energi och förstör den där sista tiden av pirrig förväntan.

I väntrummet hos min barn­morska ligger en tvåsidig broschyr från landstinget som är menad att lugna oss blivande mödrar. Innehållet består av information om att det går att kolla upp vilka förlossningar som har flest planerade födslar och därför riskerar att bli överfulla, och vilka som har något färre. Så nu vet jag i alla fall var jag mest troligen kommer att bli hänvisad om det skulle bli ­aktuellt (men jag skulle ljuga om jag påstod att det fått min oro att försvinna).

Jag vet inte vad som krävs för att situationen ska bli bättre men jag vill i alla fall våga tro på att ju fler vi är som säger ifrån, desto högre hörs vi.

Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se