Inlägg publicerade under kategorin 10 Fakta

Av xenia alpkut - Lördag 21 sept 00:00

Dålig blodtillförsel på grund av åderförkalkning och diabetes kan göra en benamputation nödvändig. Ny forskning vid Lunds universitet visar att livskvaliteten på flera områden ofta ökar efter ett sådant ingrepp – men att den fysiska förmågan i många fall försämras. Forskaren Ulla Riis Madsen ser en lågt prioriterad patientgrupp som med bättre eftervård och rehabilitering skulle kunna må bättre.

Åderförkalkning och diabetes är de kroniska sjukdomar som oftast ligger bakom försämrad syretillförsel till benen. Komplikationer följer med svåra smärtor och sår som inte vill läka. De drabbade är oftast äldre. Runt hälften dör inom ett år efter benamputationen. Så långt kända fakta. Men sjuksköterskan och doktoranden Ulla Riis Madsen ville ha fler svar. Berörda läkare och sjuksköterskor hjälpte till att ringa in frågorna: Vad är det för ett liv som patienterna får efter amputationen? Hur kan de få bättre psykologisk stöttning medan de är på sjukhuset? Och hur klarar de sig efter att de skrivits ut och kommit hem?

Danska patienters berättelser

Ulla Riis Madsens studier utgick från ortopedkirurgiska avdelningar vid två danska sjukhus. Hon fick tillgång till danska patienters egna berättelser direkt efter ingreppet och följde dem sedan i ett år. Hon mötte personer som först upplevde stark förvirring och brist på kontroll, sedan bearbetning av chocken och en gryende förmåga att se de nya livsvillkoren i vitögat. Så småningom återvände känslan av kontroll över livssituationen, men patienterna pendlade kraftigt känslomässigt genom alla faserna.

– De ville gärna prata. Men när sjuksköterska, läkare och fysioterapeut i samband med utskrivningen pratade om vad som nu skulle hända, brottades patienterna med andra, för dem akuta frågor: Var det rätt beslut att göra amputationen? Kunde detta ha undvikits om jag träffat en annan läkare?, säger Ulla Riis Madsen.

”När får jag min benprotes?” var också en fråga alla ville ha svaret på. Bara var fjärde patient fick snabbt en protes. 74 procent fick en så småningom, men det dröjde i snitt 161 dagar – vilket forskaren tror kan ha påverkat livskvaliteten negativt.


Träningen är central

Efter en amputation är det avgörande att försöka behålla de fysiska funktionerna. Tre veckor efter operationen kunde sex av tio förflytta sig mellan säng och stol. Bland dem som inte lyckades var det dels ålder, dels träning som avgjorde. De som tre veckor efter ingreppet hade kommit igång med träning hade tjugo gånger större chans att klara förflyttningen mellan säng och stol. Forskaren mötte flera patienter där träning och rehabilitering inte erbjudits.

Ulla Riis Madsen minns särskilt en ensamstående man som blev sängbunden, utom vid de tillfällen då hemtjänsten kom och tog upp honom. Han ville inte vara i händerna på personal, utan valde istället att vara tillbaka i sängen redan vid lunchtid – för att stanna i den till morgonen därpå.

– Bara några dagars träning hade kunnat göra stor skillnad.

Men medan den genomsnittliga fysiska förmågan gick ner ett år efter amputationen, gick livskvaliteten på alla andra områden upp för de flesta. Smärtan avtog eller försvann helt och sjukdomskänslan de så länge hade levt med lättade. Skillnaderna i mående varierade dock stort inom gruppen, både fysiskt och psykiskt, och under hela året gick det psykosociala måendet upp och ner.

ANNONS
Av xenia alpkut - Lördag 21 sept 00:00

Amputation är när en extremitet (armbenfothand, etc) avlägsnas från kroppen. Avlägsnandet kan ske kirurgiskt som en del av en medicinsk behandling, eller traumatiskt. Traumatisk amputation innebär att kroppsdelen avlägsnades i samband med ett medicinskt/fysiskt trauma.

Den vanligaste orsaken till kirurgisk/medicinsk amputation är störd cirkulation i benen (kallbrand). Andra orsaker kan vara allvarliga kärl- eller nervskador. Extremiteten amputeras så långt ut som möjligt. Om den amputerade extremiteten är ett ben, kan en amputation långt ut (distalt) göra att eventuell framtida protesgång blir lättare. Även om den som amputerat sitt ben inte kan gå, så gör en längre stump att det blir lättare att hålla balansen i exempelvis rullstol. För att stumpen ska läka så effektivt som möjligt efter operation bör patienten upphört med eventuell rökning före operationen, och fått god nutritionsbehandling efter operationen. Det är vanligt att amputationspatienter är postoperativt undernärda.[1]

En vanlig komplikation till amputationer är fantomförnimmelser. Fantomförnimmelser inkluderar förutom fantomsmärtor även klåda, stickningar, domningar, och andra upplevelser av känsel i den kroppsdel som inte längre finns kvar. Fantomsmärtor kan påverka den amputerades liv och hälsa stort, och kan därför behöva hjälp av bland annat smärtläkare. Exempel på behandlingsmetoder vid fantomsmärta är olika typer av antidepressiva läkemedel, läkemedel mot nervsmärtor (exempelvis gabapentin), TENS och/eller akupunktur.[2]

I vissa delar av världen används amputation som ett straff, exempelvis länder som tillämpar Sharia. Vissa sjukdomar kan göra att drabbade kroppsdelar lossnar av sig själva, så kallad autoamputation.

Se även


fantomsmärta  Hur uppkommer fantomsmärta?


Fantomsmärtor upplevs som starka smärtor i en kroppsdel som har amputerats. Tidigare trodde läkare att fantomsmärtorna började i den förstörda nervvävnaden, men nu vet de att smärtorna uppstår på flera platser i kroppen.


Fantomsmärta är känselintryck i en kroppsdel som inte finns, till exempel ett amputerat ben.

Tidigare trodde läkarna att fantomsmärtan börjar i skadad nervvävnad vid amputationsstumpen – nu vet de att den även uppstår i ryggmärgen och hjärnan.

Så uppkommer fantomsmärtor

1. Skadade nervändar i armstumpen avfyrar slumpmässiga nervsignaler. Normalt avger de kontrollerade signaler efter sinnesintryck.

2. Signalämnen avges i nervernas andra ände i ryggmärgen, där de möter andra nerver. Signalämnena gör ryggmärgens nerver extra känsliga, så att de efter amputationen reagerar även på svag inverkan.


3. Neuron i hjärnan överför signaler från kroppen. Området som tidigare kände av handen har nu nya funktioner. Några gamla förbindelser finns dock kvar och därför kan neuron i sin nya roll ge en känsla av smärta i en amputerad arm.

|

ANNONS
Av xenia alpkut - Lördag 21 sept 00:00

Lisa och Kim såg sin son Ludvig förvandlas till ett grått skal när skolans krav blev för höga.

När de bad skolan om hjälp lyssnade ingen. Det slutade med att Ludvig totalkraschade.

– Åtta år och äter antidepressiva. Det är inte klokt, säger föräldrarna.


 Han är världens gulligaste, väldigt kramig, oerhört omtänksam och har alltid varit jätteglad. När han var liten log han konstant. Han var enkel när man hade med honom på middagar, han var den lillgamla som höll diskussioner.

Så beskriver Lisa och Kim sin åttaårige son Ludvig som i våras gick in i väggen. En dag i mars gav kroppen upp, han orkade inte gå till skolan längre.

– Han kraschade, han blev utbränd. Man gick upp på morgonen, gav honom frukost och när det började närma sig att gå till skolan la han sig under vardagsrumsbordet eller bakom pianot för att det inte gick, säger pappan Kim.

Rymde från skolan mitt i vintern

Ludvig har diagnostiserats med asperger, adhd, tics, och utreds för epilepsi. Han har även fått diagnosen ångest och är inskriven hos Prima, psykiatrin för barn och ungdomar. Enligt föräldrarna har sonen gått från att vara högfungerande, glad och positiv till att bli ett grått skal, på grund av skolans höga krav. Redan som sexåring fick de hämta hem honom de dagar han inte orkade.

– Han började rymma från skolan. Tredje gången han rymde blev det ett stort polispådrag, han var borta två timmar mitt i vintern.

Där och då började föräldrarnas kamp, för att Ludvig skulle få den hjälp och det stöd han behövde, som att få slippa gå i en stor klass. Men ingen lyssnade till Ludvigs behov. Skolans passivitet ledde till att han gick in i väggen, menar Lisa och Kim.

– Han hade jätteångest. Han klarade inte av att vara med på gympan och slutade att gå ut på rasterna. Han slöt sig, ville inte vara med på lektioner, slutade räcka upp handen och bara låg över bordet, säger Lisa.


Kim fyller i:

– Han blev utåtagerande och gav sig på andra. Det var mycket som var ögonbrynshöjande. Ändå såg inte skolan varningssignalerna, trots att vi också uppmärksammat dem på Ludvigs situation sedan han var sex år.

Hemma orkade sonen inte längre något annat än att sitta på sitt rum och spela. Varje sommarlov har föräldrarna jobbat med att bygga upp Ludvig men när skolan börjat har energinivån hamnat på noll igen.

 

 

Av xenia alpkut - Söndag 15 sept 00:30


Alldeles snart har det gått nio månader och vi ska få en ­bebis, om nu allt blir som tänkt.

Egentligen bär det mig emot att behöva säkra upp glada förväntningar med de där sista nedstämda orden men det är svårt att låta bli när rubriker så gott som dagligen påminner om att förlossningsvården krisar. En kris som enligt en rundringning som SR:s Ekot har gjort dessutom ska vara värre i år än tidigare.

13 av 19 av Vårdförbundets avdelningar säger att läget är mer kritiskt just i sommar och att barnmorskor runt om i Sverige känner stor oro.

Bakgrunden är till stor del personalbrist – 80 procent av ­landstingen har svårt att rekrytera barnmorskor och mycket beror på lönesättning. Och så samtidigt efterspelet av en vår där huvudstaden har blivit en förlossningsklinik fattigare i stället för rikare. Inte för att förlossningskrisen på något sätt är unik för ­landets storstäder. Det tycks vara ungefär lika illa från norr till söder.

Det är så många kvinnor som ­vittnat om vad förlossningskrisen gör med en: både oron inför och de som sedan farit illa. Kvinnor som berättar om förlossningsskador som kommer att bestå hela livet, kvinnor som blivit avvisade, som tvingats föda i bilen. Bemötanden som inte alls har blivit som tänkt. Och så politikerna som bara beklagar men som vägrar agera.

Beror ignoransen på att barna­födande är en kvinnofråga? För att det är vi kvinnor som både föder och till största del jobbar med att förlösa? Eller är det för att det i dag, i Sverige 2016, fortfarande nästan avfärdas som den mest naturliga sak i världen – något kvinnor bara klarar av? Som prins Daniel uttryckte det efter Victorias senaste förlossning med bokat rum, överläkare, barnmorska och undersköterska, ”en urkraft”?

Det finns naturliga orosmoln inför en förlossning som jag tror de ­flesta drabbas mer eller mindre av, men det borde liksom räcka med det.

Att dessutom behöva oroa sig för att kanske inte få plats eller för att bli ännu en kvinna i statistiken över förlossningsskador tar så onödigt mycket energi och förstör den där sista tiden av pirrig förväntan.

I väntrummet hos min barn­morska ligger en tvåsidig broschyr från landstinget som är menad att lugna oss blivande mödrar. Innehållet består av information om att det går att kolla upp vilka förlossningar som har flest planerade födslar och därför riskerar att bli överfulla, och vilka som har något färre. Så nu vet jag i alla fall var jag mest troligen kommer att bli hänvisad om det skulle bli ­aktuellt (men jag skulle ljuga om jag påstod att det fått min oro att försvinna).

Jag vet inte vad som krävs för att situationen ska bli bättre men jag vill i alla fall våga tro på att ju fler vi är som säger ifrån, desto högre hörs vi.

Av xenia alpkut - Onsdag 11 sept 16:40

ÖVRIGT Barnläkaren Ola Anderssons forskning om sen avnavling har medfört förändringar i hela förlossningssverige. Lotusfödsel avråder han dock ifrån.


Att inte klippa navelsträngen alls, lotusfödsel kan ses som en extrem form av sen avnavling.

Metoden går ut på att barnets navel får lossna av sig självt, och att moderkakan konserveras för att inte ruttna.

Ola Andersson känner till företeelsen. Han har i sin yrkesroll sett trenderna komma och gå. Ett tag skulle navelsträngen klippas omedelbart efter barnets födelse. Så sent som 2006 förespråkade tre av fyra förlossningsavdelningar i landet tidig avnavling.

Ola Anderssons forskning har dock ändrat på det.

– I dag gör alla sen avnavling. Rekommendationen är att man bör vänta i minst tre minuter, men man väntar i genomsnitt nästan sex minuter. Ofta ända tills man ser att det inte längre passerar något blod genom navelsträngen, säger han.


Ola Anderssons studier har visat att barn som får navelsträngen avklippt sent kan slippa järnbrist. Det kopplas till att de hinner tillgodogöra sig allt det järnrika blod som finns i moderkakan, cirka en deciliter.

– Den decilitern för barnet motsvarar ungefär två liter blod för en 70-kilosperson. Vi har kunnat visa att de sent avnavlade barnen, vid fyra års ålder, hade bättre förmåga till finmotorik med sina händer. De var även mer sociala med andra människor, säger han.


Förekomsten av navelgranulom varierar, beroende på navelsträngsklämteknik, navelvårdsrutiner och hygieniska förhållanden. Det saknas tillräckligt vetenskapligt underlag för att säkert veta hur navelgranulom bäst ska behandlas.


Definition, förekomst och uppkomstmekanism

Navelgranulom är en vanligt förekommande, godartad svullnad av inflammatorisk vävnad vid basen av navelstumpen hos den nyfödda.

Granulomet visar sig när navelstumpen har fallit av. Granulationsvävnad i sig är ett normalt steg i sårläkningen. Exakt varför navelgranulom uppstår är inte känt men det finns ett samband mellan navelgranulom och försenad navelstumpsseparation och inflammatoriska processer (1).


Förekomsten av navelgranulom varierar, beroende på navelsträngsklämteknik, navelvårdsrutiner och hygieniska förhållanden (1). Välgjorda epidemiologiska kartläggningar över förekomsten av navelgranulom bland spädbarn saknas.


Av xenia alpkut - Lördag 7 sept 00:00

HIV, som är förkortning av humant immunbristvirus (av engelskans human immunodeficiency virus), är ett retrovirus av underfamiljen lentivirus som angriper det mänskliga immunsystemet och slutligen oftast leder till AIDS (svenska: förvärvat immunbristsyndrom). Ungefär 37 miljoner människor världen över beräknas vara smittade, och viruset har alltsedan sitt utbrott skördat runt 35 miljoner människoliv. Omkring 7 000 beräknas smittas varje dag och mer än 5 700 dör varje dag i HIV-relaterade sjukdomar. Tidigare kallades HIV för HTLV-III (human T-lymphotropic virus type III) eller LAV (lymphadenopathy-associated virus).


Det humana immunbristvirusets struktur skiljer sig från strukturerna för andra retrovirus. Viruset är nästan sfäriskt med en diameter på cirka 120 nanometer, 60 gånger mindre än en röd blodkropp, vilket ändå är stort för att vara ett virus. Det består av två kopior, +ssRNA, som kodar för virusets nio generGenomet skyddas av en konisk kapsel som består av ungefär tvåtusen kopior av virusproteinet p24Ribonukleinsyran ligger starkt bundet till proteiner som är nödvändiga för virusets utveckling som omvänt transkriptasproteaserribonukleas och integras.

Ett nätverk bestående av virusproteinet p17 skyddar virusgenomet från omgivningen. Ytterst skyddas viruset av ett lipidhölje som bildas när viruspartiklar knoppas av från ett cellmembran. Inbäddat i lipidhöljen finns ytproteiner från cellen samt cirka 70 exemplar av ett komplext virusprotein, env. Proteinet består av tre molekyler kallade gp120, som är ett glykoprotein. Denna struktur fäster i virusets lipidlager med hjälp av tre gp41. Detta glykoproteinkomplex möjliggör i sin tur virusets förmåga att fästa till och fusera med en värdcell. Komplexet är av intresse för framtida behandling eller vaccin.


Sannolikhet för HIV-överföring

Undersökningar har visat att sannolikheten att HIV överförs vid ett vaginalt samlag är 0,05 procent (fem av tiotusen) för män och 0,1 procent (tio av tiotusen) för kvinnor.[11] Vid oralsex utfört på en HIV-positiv man är risken 0,01 procent (en av tiotusen) och omätbar utfört på en HIV-positiv kvinna.[12] Att tänka på dock är att sannolikheten att smittas kan variera kraftigt då en icke upptäckt och ej läkemedelsbehandlad HIV är mycket mer smittsam än en läkemedelsbehandlad HIV dvs. Risken att smitta/smittas ökar då HIV infektionen (viruset) ökar i kroppens celler hos den smittade över tid och blir mer smittsam. Kondom rekommenderas således alltid av fler skäl, om inte båda partner testat sig mot HIV infektion.

Av xenia alpkut - Söndag 1 sept 02:30

Kortfakta om dövblindhet

Dövblindhet – en egen funktionsnedsättning

Syn och hörsel är våra viktigaste sinnen. Vi använder dem för att ta till oss information, leva självständigt och utveckla och upprätthålla relationer till andra. När det ena sinnet inte fungerar kompenserar vi med det andra. Det blir svårt eller omöjligt om båda är nedsatta. Därför ses dövblindhet som en egen funktionsnedsättning. Dövblindhet betyder inte alltid att man helt saknar syn och hörsel, en del har både syn- och hörselrester. Nattblindhet, kikarseende och bländningskänslighet är vanligt liksom att hörseln eller synen försämras över tid. Ibland förekommer även ytterligare funktionsnedsättningar. En kombinerad syn- och hörselnedsättning ökar behovet av att kompensera med framför allt känseln, det taktila sinnet. Att använda vit käpp vid förflyttning, läsa punktskrift och kommunicera via taktilt teckenspråk är några exempel. Dövblindspecifikt stöd bygger därför i hög grad på metoder som utgår från känseln, det taktila sinnet.


Några konsekvenser

Dövblindhet förekommer i alla åldrar. Att som familj, ung, vuxen eller som äldre drabbas av dövblindhet är specifikt och upplevs mycket individuellt. Graden av nedsättning på syn och hörsel, vilket sinne som påverkats först och när i livet dövblindheten inträffar får olika konsekvenser.

Dövblindhet utgör alltid ett hot mot mellanmänsklig kommunikation och interaktion. Bristande tillgång till information i alla former och svårigheter att kunna orientera sig fritt och självständigt är ytterligare några av många konsekvenser som påverkar möjligheten för personer med dövblindhet att kunna leva ett aktivt liv och känna delaktighet. I många fall har dövblindhet ett progredierande förlopp, vilket innebär att hörsel- och/eller synfunktionen försämras gradvis. Det kostar energi att kompensera för syn- och hörselförlusten. Att ha dövblindhet innebär också ett ständigt strategiskt arbete för att hålla stress och oro på avstånd, vilket tar kraft, både fysiskt och psykiskt. Olikheterna i bakgrund skapar också stor individuell variation vad gäller behov av stöd och service.



https://nkcdb.se/dovblindhet/fakta-om-dovblindhet/kort-fakta/

 

RIKSDAGSMAJORITET. Alliansen och Sverigedemokraterna kommer att stoppa regeringens förslag att ta bort schablonersättningen till blinda och gravt hörselskadade. Det innebär en seger för handikappförbunden som har kämpat hårt mot ändringen. 


Regeringens förslag att ta bort den schablonersättning som blinda och gravt hörselskadade får i dag kommer att fällas i riksdagen. Det står klart då Alliansen har lämnat in en gemensam följdmotion om att reglerna inte ska ändras – en motion som Sverigedemokraterna avser att stödja. Det säger SD-ledamoten Julia Kronlid till Altinget.

– Vi vill i vår motion avslå hela delen av propositionen som rör ändrade regler för stöd till vuxna, men Alliansens motion gäller endast att behålla schablonersättningen till blinda och hörselskadade. Den kommer vi att ställa oss bakom, säger hon.

Förslaget om schablonersättningen ingår i en proposition om flera ändringar av stöd till personer med funktionsnedsättning. Schablonersättningen bör strykas, enligt regeringen, och istället ska blinda och gravt hörselskadade ansöka om merkostnadsersättning. Det vill säga utifrån individuella bedömningar.

Detta är en ändring som Synskadades riksförbund, Sveriges dövas riksförbund, Förbundet Sveriges dövblinda och Unga med synnedsättning har kämpat emot med näbbar och klor.

Propositionen innehåller andra bra reformer, anser Neven Milivojevis, intressepolitisk chef vid Synskadades riksförbund och beklagar att regeringen tagit med en så uppenbar försämring som att ta bort schablonersättningen i propositionen. Samtidigt är han mycket nöjd att intresseorganisationerna har vunnit gehör hos andra partier.


Blinda och gravt hörselskadade personer får behålla sin särställning inom den förmån som ersätter handikappersättningen. Det beslutade riksdagen idag och gick därmed emot flera tunga remissinstanser.


När regeringen tidigare i år lade ett förslag till riksdagen om att ersätta dagens handikappersättningen med ett nytt stöd, kallat merkostnadsersättning, välkomnades det i stora drag av delar av funktionshinderrörelsen. Handikappersättningen utformade på 1970-talet och har kritiserats för att vara omodern och otydlig. Det nya regelverket skulle vara individorienterat och transparent samtidigt som det renodlades till att ersätta de kostnader som individ har till följd av sin funktionsnedsättning.


Men alla var inte nöjda. Synskadades riksförbund och Förbundet Sveriges Dövblinda har riktat kritik mot att regeringen ville ta bort den schablonersättning som tidigare utgått till blinda och gravt hörselskadade. SRF drog igång ett intensivt arbete med att påverka den politiska oppositionen. Under parollen »Rädda handikappersättningen« har förbundet drivit en kampanj som man nu skördar frukterna av.


Vi är oerhört glada över att schablonersättningen blir kvar och att politikerna har lyssnat på våra medlemmars oro, säger Neven Milivojevic, intressepolitik chef på Synskadades Riksförbund i ett pressmeddelande.

I socialförsäkringsutskottet har L, M, C , KD och SD gått på SRFs linje och drivit på för att behålla schblonstöden till blinda och gravt hörselskadade. Utskottet tog fram ett nytt förslag som skickades på remiss under våren. I remissrundan stod det klart att flera funktionshinderorganisationer inte står bakom kraven från Synskadades riksförbund. Bland annat har Funktionsrätt Sverige och Hörselskadades riksförbund gått emot förslaget med hänvisning till att ersättningen bör vara individuellt anpassad och att behov kan variera hos personer med samma funktionsnedsättning, till exempel beroende på livssituation eller bostadsort.

Kritik mot förslaget kom även från Försäkringskassan och Myndigheten för delaktighet.


Presentation


HEJ

Välkommen till Xenia Alpkut´s blogg Min Blogg handlar om allt möjligt som är intressant och bra att veta! Det står dessutom jättemycket fakta och nöje :)

Fråga mig

15 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Blogkeen
Följ    Välkommen till  Xenia  Alpkut´s blogg med Bloglovin'

Gästbok

alla

nytt

    

MUSIK

KENT

En plats i solen

 

 

 

 

 

Solen

 

 

 

Solen är en stjärna av en relativt vanlig typ som befinner sig i centrum av vårt solsystem och som bildades för ungefär 4,6 miljarder år sedan när ett moln av gas och stoft i Vintergatan drogs samman.[9] Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden (Tellus), samt fem dvärgplaneter, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. I astronomiska sammanhang används ibland symbolen för den.

 

 

SOL

  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se